publicerad: 1975
SKÄPPA ʃäp3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Olsson Herdam. 4: 13 (i handl. fr. 1525: skepp(or); rättat efter hskr.), Mat. 13: 33 (NT 1526) osv.) ((†) -ar TbLödöse 47 (1587); -er RA I. 1: 436 (1545), Bolinus Dagb. 67 (1675)). Anm. Den i ä. nysv. ss. obj. o. efter prep. stundom förekommande oblika formen skäppo användes numera bl. efter prep. i bet. 3 b.
Ordformer
(skep- (skie-) i ssgr 1556 (: skepefisk)—1711 (: skeplandh). skepp- (skie-, skje-) 1523—1912. skipp- 1589—c. 1695. skäpp- (sch-, ski-, skj-, -æ-) 1526 osv. -a 1525 (: skepp(or)), 1526 (: skeppo, efter prep.), 1540 osv. -e 1523—1626 (: tullskeppen, sg. best.))
Etymologi
[fsv. skäppa; jfr fd. skæppæ, skippæ (d. skæppe), nor. skjeppe, fvn. skeppa (nor. dial. skjeppa); möjl. rotbesläktat med mlt. schap (se SKÅP, sbst.1) o. SKOPA, sbst.1; med avs. på formen skippa jfr KISSLA, v.1 — Jfr SKIP, sbst.2]
1) benämning på olika (vanl. ss. en korg, i sht förr äv. ss. en strut formade) redskap l. kärl använda vid bärande (l. för förvaring) av torra varor o. framställda av (flätade) tunna träspjälor l. (flätad) näver o. d. (särsk. om sådant kärl, vanl. med oval, efter kroppen anpassad form, flat botten o. låga kanter, buret stött mot magen o. i ett band l. dyl. kring halsen, vari säden förvaras vid handsåning, såskäppa); äv. om l. med inbegrepp av innehållet i kärlet. Iagh haffuer intet brödh, vthan een hand full aff miöl vthi skepponne. 1Kon. 17: 12 (Bib. 1541; Luther: im Cad, Vulg.: in hydria; Bib. 1917: i krukan). Emädan (rov-)fröet ähr grant och ondt till att hantera och så iämt på stora åkrar, så blandar man fröet uthi ett tråg äller skäppa mäd lös iord och swartmylla. Rosenhane Oec. 78 (1662). (Ostjakerna ha) skeppor af näfver giorde, uthur hvilka de äta. HH XVIII. 4: 73 (1714). En skäppa smultron. Nordforss (1805). Sjöberg (SVS) 1: 136 (1819; använd att plocka smultron i). Hvar och en (av flickorna) bar på armen sin korg eller skeppa, med ett stycke kaka på botten till matsäck på resan. Bremer Hem. 1: 69 (1839). Eugen Sue förstår ej den gamla reglen, att så med handen, och ej med fulla skäppan. SKN 1842, s. 153. Gruddbo 296 (1938; om ä. förh.; om såskäppa). — jfr BÄR-, MJÖL-, NÄVER-, SALT-, SÅ-, SÅNINGS-, SÄDES-SKÄPPA m. fl. — särsk. i utvidgad anv.
b) [efter motsv. anv. av eng. skep] (†) om bikupa av flätad halm. Triewald Bij 57, 82 (1728). jfr BI-SKÄPPA.
c) (i vissa trakter) om löst ramverk av bräder avsett att fästas ovanpå flaket på arbetsvagn (o. användas ss. vagnslåda l. dyl., i sht vid körning av gödsel). 1NJA 1907, s. 460 (från Västerb.).
2) (i sht förr) (gm förordningar år 1733, 1737 o. 1739 officiellt avskaffat) i södra o. (syd)västra Sv. använt rymdmått för torra varor (i sht spannmål), vanl. utgörande (i sht i södra Sv.) en sjättedels tunna l. (i sht i (syd)västra Sv.) en fjärdedels tunna (dvs. i löst mål c. 24,4 resp. c. 36,7 liter); äv. om så stor mängd (av en vara) som utgör ett sådant mått; förr äv. i uttr. den tredje skäppan av ngt, var tredje skäppa av ngt. xxiiij skepp(or) rogh. Olsson Herdam. 4: 13 (i handl. fr. 1525; rättat efter hskr.). 1Mack. 10: 30 (Bib. 1541: then tridie skäppon). Skeppen är (ofta i Västergötl.) så stor, att ther går icke mer änn 4 skeppor i t(un)nan, ther the icke borde wåra större änn 6 skepper, the fylla en t(un)na. VgFmT I. 10: 79 (i handl. fr. c. 1565). De skönaste äplen .. (såldes i Varberg) till 30 styf(ver) skäppan, rundt mål, det är 1/6 del af 1 t:na. Barchæus LandthHall. 47 (1773). Det är rätt godt att wara dräng .. . Man har .. sin stat och lön, sex tunnor säd, en skäppa malt och 40 R:dr i penningar. Almqvist Grimst. 12 (1839). När han .. tog upp sin stora silfversnusdosa, hvars innehåll Manderström icke värderade högre än sex styfver skäppan, .. så hördes (osv.). De Geer Minn. 2: 42 (1892). Hasslöf SvVästkustf. 419 (1949). — jfr HALV-, RYDAHOLMS-SKÄPPA. — Anm. Med avseende på hur måttets rymd utvecklats se Forner SvSpannm. 101 ff. (1945), Sahlgren Spannm. 45 ff. (1968). — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Såå skiäppa, och fåå skiäppa, giör en arman Åkerman. Grubb 778 (1665). Man måste ingen troo, eller inlåta sigh i wänskap medh, förr än man haar förtärdt medh honom en skäppa Salt. Dens. 815. Många korn göra en skäppa. Östergren (1940).
b) (om ä. förh.) i uttr. ngt sker för skäppa, betecknande att ett arbete göres mot ackordsersättning per skäppa av det material varmed man arbetar. EconA 1808, febr. s. 71 (i fråga om upptagning av rotfrukter).
c) i utvidgad anv.
α) (om ä. förh.) ss. förled i ssgn SKÄPPE-FISK o. ss. senare led i ssgr, om naturaprestation (avgift l. löneförmån), urspr. beräknad i l. efter antal skäppor av det som avgiften osv. avser, senare äv. avlöst av avgift i pengar; jfr FOGDE-, HÄRADS-, KAPLANS-, KLOCKAR-, LÄGGE-, MUNKA-, PUND-, SKOLMÄSTAR-, SKOTT-, TRÖSKE-, TULL-SKÄPPA m. fl.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. en skäppa pengar, betecknande en obestämd, mycket stor summa pengar. Effter denne Plåga (dvs. en eldsvåda) kommer Ländzmannen och fordrar än tå een skäppa p(ennin)g(a)r. VDAkt. 1701, nr 313.
γ) (†) i uttr. en skäppa land, ett skäppland; jfr 5. Ambrosiani DokumPprsbr. 269 (i handl. fr. 1662).
d) (numera bl. tillf.) i det bildl. uttr. veta vad skäppan kostar, betecknande att man erfarit att ngt är dyrt. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1815; angivet ss. vard.).
3) (i sht förr) målkärl (i södra Sv. vanl. av rund, i västra Sv. vanl. av kubisk form) rymmande en skäppa (i bet. 2). Rett wågh, rett pund, rett Skeppa, rett kanna skal wara när idher. 3Mos. 19: 36 (Bib. 1541). De i wisza landsorter hittils ännu brukelige, men för detta förbudne skeppor, eller andre målkäril. Bergv. 2: 124 (1739). RedNordM 1928, s. 22. — jfr HALV-, KOPPAR-, MJÖL-SKÄPPA. — särsk.
a) [sannol. delvis utgående från 1] i ordspr. Fåår man thett ickie medh skeppan, så fåår man thett medh skeedom, som man pleghar säya. LPetri Œc. 30 (1559); jfr: Giver ikke Gud med skäppa, så giver han väl med sked. Schultze Ordb. 4171 (c. 1755); jfr äv.: Ger vår herre icke skäppan full, så ger han dock skeden full. Östergren (1940). När skäppan är full, så rinner det öfver. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. betecknande att man sätter ett ljus under en skäppa o. hindrar det från att lysa o. i bildl. uttr. som ansluta sig härtill (jfr e); numera företrädesvis i sådana bildl. uttr. som sätta l. ställa sitt ljus l. ljuset under ena skäppo l. en skäppa l. skäppan o. i uttr. som ansluta sig härtill, i fråga om att dölja l. hemlighålla ngt som man normalt är l. bör vara angelägen att framvisa (t. ex. sin begåvning l. kunnighet) l. i fråga om att hålla l. söka hålla sig l. vara obemärkt o. d. Ey tender man .. liws och säter thet vnder ena skeppo. Mat. 5: 15 (NT 1526; Luther: scheffell, Erasmus: modium, gr.: μόδιον; Bib. 1917: under skäppan); jfr: Man tänder intet vp Liuset, och sätter dhet vnder en skäppa. Grubb 341 (1665). (Vitterhetsakademien) är och förblifver såsom ett ljus under skäppan. GJAdlerbeth (1790) i MoB 9: 180. KyrkohÅ 1925, s. 282 (1838: ställde ljuset under ena skeppo). Medveten om sin förmåga lät .. (Messenius) ej sitt ljus lysa under en skeppa, utan utbasunade öppet för verlden sina egna förtjenster. Annerstedt UUH 1: 135 (1877). (C. v. Linde erhöll en orden av tyske kejsaren för en uppfinning.) Nu kom naturligtvis en notis härom in i tidningarna, och sålunda blef Lindes ljus framdraget undan skäppan. GHT 1897, nr 24 A, s. 2. Denna redogörelse (för sjöscoutrörelsen) kanske förefaller väl entusiastisk, men i dessa tider .. duger det inte att sätta sitt ljus under ena skäppo. VFl. 1938, s. 9. Man tänker sig gärna att .. (Leopold som ung student) röjde ett lyckligt ingenium och en benägenhet att inte gömma sitt ljus under skäppan. Holmberg Leopold 1: 65 (1953). — särsk. (†) i uttr. stå under skäppo, hålla sig undan l. vara obemärkt; leva under skäppan, leva avsides o. i okunnighet (om vad som händer i stora världen). At vnder skäppo stå, thet är ei trones art: / Som lius hon lysa wil af liusastakan klart. Kolmodin QvSp. 1: 225 (1732). ZTopelius (1852) i Konstnärsbrev 1: 296 (: leva).
Anm. till 3 b. Av språkkänslan torde ofta (i de trakter där ordet i bet. 2 o. 3 icke användes) dessa uttr. uppfattas ss. hörande till 1 (i bet.: såskäppa; jfr Forner SvSpannm. 111 f. (1945)).
c) (numera föga br.) i uttr. ge föga l. litet l. ränta litet i skäppan, om spannmålsgröda l. om (lada med) otröskad säd: ge liten avkastning i spannmål (eg.: mätt med skäppa). Ladan fylles ibland, men räntar litet i skeppan. Nicander GSann. 27 (1766). ÖoL (1852: föga). VL 1894, nr 193, s. 4 (: rågen ger lite i skäppan; från Kalmar).
d) (om ä. förh.) i uttr. i skäppan, i fråga om erläggande av sädestionde, betecknande att tiondet erlägges i tröskad spannmål (eg.: mätt med skäppa); jfr KÄRVE 1 b, SKAFT, sbst.1 I 5 i β. SkånKommisProt. 1669, s. 302. Menige Allmogen, och alla de, som Bonde-hemman bruka i Sochnen (i Skåne), skola gifwa Kyrkio-Herden Tertials-Tijonden af all säd, i kiärfwen, eller skiäppan. PH 1: 417 (1723). Osbeck Lah. 225 (1796).
e) [sannol. delvis utgående från 1] mer l. mindre bildl. (jfr b, 4); i sht i förbindelse med ordet full (jfr α), i uttr. betecknande en mycket stor mängd av ngt; särsk. dels i uttr. ha skäppan full av ngt, ha synnerligen mycket av ngt, dels i uttr. ha skäppan full, ha synnerligen mycket att göra, ha fullt upp att göra. (Den som inte vill finna sig i att jag, dvs. B. v. Melen, återtar Hall. o. Skåne från Danmark) Nödgis iach vtmæthe med samme skeppe som hans nade (dvs. Kristian II) i Swerige giort haffuer. G1R 1: 296 (1523); jfr α. Har hon (dvs. lyckan) då uti oss så mycket argt förspordt, / At hon wår skieppa will med jdel möda råga? Fånge 26 (c. 1710). För vanlige dödlige är det en stor triumf att hafva gjort en enda vetenskaplig upptäckt; du (dvs. V. Rydberg) tager dem i fulla skäppor. SAHedlund (1886) hos Rydberg Brev 1: 311. Fastighetsroteln tycks .. ha skäppan full för 1932, och man får hoppas att dess arbetsbörda icke skall lätta. SocDem. (A) 1931, nr 355, s. 6. Hur skulle jag, ett barn av brytningstider, / ha skäppan full av kärlek, hopp och tro? Edfelt Högm. 23 (1934). — särsk.
α) (ngt vard.) i förbindelse med full, i sådana uttr. som mäta (äv. måla) ngn skäppan l. hans skäppa full, få skäppan full, betecknande att ngn tar till mycket av ngt gentemot ngn, företrädesvis betecknande att ngn ger ngn resp. ngn får en ordentlig uppsträckning l. åthutning l. utskällning l. att ngn ger ngn resp. ngn får ”ordentligt på huden” l. ”en ordentlig omgång”; äv. i uttr. mäta skäppan full, betecknande att ngn uttrycker sig i kraftiga ordalag: ta i ordentligt l. på skarpen. Rhodin Ordspr. 58 (1807: målte honom skäppan full). ”Håll in er värja, herre, ett ögonblick, / Tills jag får mäta honom hans skeppa full, / Som höll på er och sköt ...” / Med dessa ord han lade geväret an. Runeberg 2: 60 (1848). Så stredo de, så trätte de, / så lefde de, så mätte de / hvarandra skäppan full. Fröding Guit. 39 (1891). (Hövdingen) fick skeppan full af sin kollega i Hor därför att han olofvandes släppt in oss i Hor. Hedin Transhim. 3: 236 (1912). Form. 1949, s. 168 (: mäta skäppan full). En frän ledare i Dagens Nyheter, där skäppan mättes full åt såväl Wohlin som regeringen. De Geer Bergsl. 253 (1951).
β) (ngt vard.) i uttr. det är rent mjöl i skäppan, det går rätt l. hederligt till; ha (l. föra) rent mjöl i skäppan, se MJÖL 1 b γ. Upsala(A) 1920, nr 257, s. 1 (: varit).
5) [jfr 2] (†) vid uppmätning av åkerjord använt ytmått, utgörande 1/4 tunnland; jfr SKÄPP-LAND. LMil. 1: 500 (1684).
Ssgr: A: (2) SKÄPP-BAK. (skäppe- 1806 osv.) (förr) bak (se bak, sbst.3 2) bakat på en skäppa mjöl. Sjögren HushB 13/1 1806. —
(1) -BAND. band (se band, sbst.1 1, 29) på l. till såskäppa (använt att lägga runt halsen o. uppbära skäppan med). Gruddbo 296 (1938; om ä. förh.). —
(1 c) -FLAKE. (tillf.) flat vagnsbotten hörande till l. avsedd för skäppa; jfr flake 5. Högberg Frib. 172 (1910). —
(2) -KORG. (skäpp- 1886 osv. skäppe- 1850 osv.) (i sht om ä. förh.) korg rymmande en skäppa; jfr -påse. TurÅ 1914, s. 109 (1850). —
(2) -LAND. (skäpp- 1711 osv. skäppe- 1617 osv. skäppu- 1598) (i sht om ä. förh.) eg.: jordområde som kan besås med en skäppa utsäde; för åkerjord i södra Sv. använt ytmått, utgörande 1/6 tunnland (dvs. c. 823 m2); jfr skäppa, sbst. 5. Ett stöke jordh om tre skepu landh. PrivFrihetsbrJönk. 367 (1598). Kättil började svedja och hacka och bryta åker, kappland efter kappland, skäppland efter skäppland. Moberg Rid 27 (1941; om ä. förh.). —
(1, 3) -MAKARE. (skäpp- 1749 osv. skäppe- 1738 osv.) (förr) person som (yrkesmässigt) tillverkade skäppor. Lind (1738; under scheffel-macher). —
-MÅTT. (skäpp- 1866 osv. skäppe- 1736 osv.)
(2) -TAL. (skäpp- 1807. skäppa- 1587. skäppe- 1544—1594) [fsv. skäppotal] (†) antal skäppor; i uttr. i l. efter skäpptal l. i skäpptalet, räknat i antal skäppor. G1R 16: 93 (1544: effther). Sälia salth i skeppa tall. TbLödöse 57 (1587). EconA 1807, apr. s. 101 (: i skepptalet). —
-TALS. (skäpp- 1749 osv. skäppe- 1587 osv.)
2) (i sht förr) till 2: i (hela) skäppor, i delar av vilka var o. en utgöres av en skäppa, skäppvis (se d. o. II); ofta allmännare, övergående till att beteckna en mycket stor mängd av ngt (äv. ngt som icke mätes l. kan mätas med rymdmått, i sht pengar): i massor (äv. i uttr. skäpptals med ngt, massor av ngt); förr äv. i uttr. i skäppetals, skäppvis (se d. o. II). TbLödöse 76 (1587). HalmstDomb. 1: 46 (1681: i). Töser kom det skäpptals. Österling Bäckah. 28 (1909). Hans uppsyn gav icke till känna att han besatt skäpptals med pengar. JudLittSSkr. 7: 66 (1925). —
(2) -TUNNA. (skäppe- 1872, 1875 osv.) (om ä. förh.) tunna indelad i (sex) skäppor. Forssell Hist. II. 2: 117 (1872, 1875). —
(1) -VANNA. (förr, i kulturhistoriskt fackspr.) redskap för rensning av säd, format likt en såskäppa. Fatab. 1933, s. 250. —
(2) -VIS, sbst. o. adv. (i sht förr) I. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. sbst.; i uttr. i skäppvis, skäppvis (se II). Guld och silfver i skäppvis. Wigström Folkd. 2: 203 (1881). II. ss. adv.: skäpptals; äv. i uttr. skäppvis med ngt, skäpptals med ngt. Wikforss 2: 478 (1804). Han som har skäppvis med pengar. Lidman Tjärd. 118 (1953).
B (†): SKÄPPA-MÅL, se C. —
-TAL, se A.
C (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄPPE-BAK, -BALJA, se A. —
-FJÄRDING, -KORG, -LAND, -MAKARE, se A. —
-MÅL. (skäppa- 1712. skäppe- c. 1575—1917. skäppo- 1739)
1) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) till 2, om (rymd hos) rymdmåttet skäppa. Falkman Mått. 1: 305 (cit. fr. c. 1575). 2NF 25: 1343 (1917).
-MÅTT, -PÅSE, -TAL, -TALS, -TUNNA, se A.
D (†): SKÄPPO-MÅL, se C.
E (†): SKÄPPU-LAND, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content