SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1979  
SMÅSTAD små3~sta2d, vard. äv. ~sta2; best. -staden, vard. äv. -stan; pl. -städer.
Ordformer
(-stad 1734 osv. -stan, sg. best. 1947 osv. -städer, pl. 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. smastadher; av SMÅ, adj., o. STAD, större tättbebyggt samhälle]
liten stad, i sht om stad som icke tillhör de i riket största städerna (o. icke är huvudstad); ofta (o. i sht ss. förled i ssgr) ironiskt l. förklenande, med tanken särskilt riktad på den andliga begränsning l. trånghet l. den skvalleraktighet o. skandallystnad som ofta tänkes känneteckna (invånarna i) en sådan stad; motsatt dels: storstad, dels (i fråga om ä. förh.): köping; äv. oeg. l. bildl.; jfr PROVINS-STAD. Alle thenne städher (i landet Basan) woro faste medh högha murar, portar och bomar, föruthan andra ganska monga småstädher som ingen mwr hadhe. 5Mos. 3: 5 (Bib. 1541). Stoore tuls och lille tuls upbörderne i alle småstäderne syntes mycket vähl kunna ståå under een persons förvaltningh heller inseende. RARP 15: 166 (1686). Man ägde (i Arboga) ett fritt och behageligt umgängessätt, och som aldeles intet smakade småstad. Kellgren (SVS) 6: 90 (1779). Motala Köping, redan jemngod med mången Svensk småstad, anlades 1823. Thomée IllSv. 240 (1866). Danmark är en småstad. Men den missunsamhet och småaktighet och dumhet, som kan trifvas i en småstad, kan naturligtvis icke tåla, att (osv.). Rudin Kierkegaard 145 (1880). Franska småstäder hafva i regeln 60—80,000 bebyggare, ehuru de anses fasligt landtliga af dem som bo i Bordeaux, Lyon eller Marseille. Lewenhaupt Pyren. 74 (1914). I småstäder .. vet alla allt om alla. Hedberg VKind. 141 (1954).
Ssgr: SMÅSTADS-ADONIS. (skämts.) adonis som förekommer l. kunde tänkas förekomma i en småstad. SAOB A 64 (1898).
-ANDA. anda (se ande VIII 1 b, 5 a) som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) småstad. PedT 1949, s. 47.
-ARBETE~020. särsk. konkret, om arbete (se d. o. 11) som anstår l. kännetecknar hantverkare i en småstad. Backman Dickens Pickw. 1: 151 (1871).
-ARTAD, p. adj. som har karaktär av l. liknar en småstad; särsk. ss. adv.: på sätt som utmärker l. har karaktär av l. för tanken till en småstad osv. Agrell Bunin MitjKärl. 27 (1931).
-ATMOSFÄR. jfr atmosfär 5 o. -anda. TurÅ 1951, s. 276.
-AVUND~20, äv. ~02. jfr avund 1 o. -anda. Strindberg TjqvS 3: 24 (1887).
-BO. invånare i småstad; äv. mer l. mindre bildl.; i sht i pl. Fischerström Mäl. 53 (1785). Ibsen har möjligen något kvar av haugianen och småstadsbon. Fröding Eftersk. 2: 183 (1898, 1910).
-BORGARE. jfr borgare, sbst.1 2, o. -bo; i sht i pl. BrefNSkolH 316 (1811).
Ssg: småstadsborgare-anda. jfr småstads-anda. Livijn 2: 364 (c. 1840).
-BORGERLIG. som anstår l. kännetecknar l. kännetecknas av småstadsborgare. JournLTh. 1812, nr 259, s. 3.
-DAM. jfr -bo. Hedberg DockDans. 166 (1955).
-EGENDOM~102, äv. ~200. om egendom (se d. o. I 3 b) i småstad. SAOB E 322 (1920).
-ELEGANS. (skämts.) jfr elegans 1 o. -anda. SAOB E 445 (1921).
-ELEGANT. jfr elegant II o. -bo. Engström Lif 75 (1907).
-FASON. i pl., om fasoner (se fason 6) som anstår l. kännetecknar (invånare i) småstad. Dalin FrSvLex. 2: 343 (1843).
-FOLK. jfr folk 3 o. -bo. Atterbom Minn. 492 (1818).
-GATA. Valerius 2: 125 (1811). En intressant gammal stad, full av lustiga motsatser, med småstadsgator bredvid storstadspaläer. Carlsson HelaSthm 1 (1911).
-GENI. ironiskt l. förklenande, om person med viss, men begränsad l. måttlig l. icke helt övertygande begåvning. Lagerlöf Top. 107 (1920).
-HOV. om småstadsmässigt hov (se hov, sbst.4 1); äv. bildl. Ahnfelt KröntRiv. 1: 309 (1887). Krusenstjerna Fatt. 2: 414 (1936; bildl.).
-HYGGLIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. ngt vard.) om hygglighet (se d. o. 2) som tänkes känneteckna invånare i småstad. Atterbom Minn. 192 (1817).
-HÅL. (numera bl. ngt vard.) jfr hål, sbst. 2 b, o. -håla. Atterbom Minn. 573 (1819).
-HÅLA. (numera bl. ngt vard.) om småstad som är l. uppfattas ss. en håla (se håla, sbst. 2 b). Hultin Minn. 92 (1872).
-HÖRN. jfr hörn 1 g o. -håla. Fröding NDikt. 25 (1894).
-IDYLL. om småstad som är l. uppfattas ss. en idyll (se d. o. 2) l. om idyll i småstad. Söderberg Förvill. 84 (1895).
-INVÅNARE~0200. jfr -bo. Martinson VägUt 202 (1936).
-KRYPIN. (i sht vard., tillf.) krypin i småstad. Diktonius Onnela 31 (1925).
-LIK. lik småstad l. kännetecknande för en sådan, småstadsaktig. Weste (1807).
-LIV. om liv (se d. o. I 3) i småstad l. småstadsmässigt liv. Leijonhufvud Minnesant. 117 (1836).
-MAMSELL. (numera bl. om ä. förh.) jfr mamsell 1 (c slutet) o. -bo. Hedenstierna FruW 185 (1890).
-MANER. ironiskt l. förklenande, om maner (se maner, sbst.1 2) som kännetecknar l. antas känneteckna invånare i småstad. Topelius Dagb. 4: 371 (1840).
-MARKNAD. särsk. om marknad (se d. o. 1) i småstad. Almqvist TreFr. 3: 134 (1843).
-MATADOR. (skämts.) jfr matador 3 o. -pamp. Fahlcrantz Kyrkoh. 135 (1907).
-MENTALITET. jfr -anda. TSvLärov. 1940, s. 31.
-MIN. (numera föga br.) min som kännetecknar l. anses känneteckna invånare i småstad. Dalin FrSvLex. 2: 343 (1843). Dens. FrSvOrdb. 767 (1872).
-MÅLARE. jfr -bo; särsk. motsv. målare, sbst.2 3. Rydberg Vap. 140 (1891).
-MÄSSIG. som liknar l. erinrar om l. anstår l. kännetecknar (invånare i) småstad. NordT 1881, s. 431 (om uppfattning). Lundström MTvål 167 (1891; om föräldrar).
Avledn.: småstadsmässighet, r. l. f. Wieselgren Bild. 245 (1883, 1889). IllSvOrdb. (1955).
-PAMP. (ngt vard.) pamp (se pamp, sbst.2) i småstad. Cederschiöld Ordlek. 4 (1910).
-POESI.
1) litt.-vet. poesi (se d. o. 3) kännetecknad av l. med motiv hämtat ur småstadens miljö. TurÅ 1956, s. 97.
2) (tillf.) om poesi (se d. o. 5) som vidlåder l. förknippas med småstad l. -städer. TurÅ 1962, s. 251.
-POET. litt.-vet. person som skriver småstadspoesi (se d. o. 1). SMalmström i 3SAH LXXV. 3: 209 (1967).
-PRAT. jfr prat, sbst.1 d, e, o. -skvaller. Berndtson (1880).
-PRÄGEL. jfr prägel, sbst.2 3. Med en stark småstadsprägel över sig. Östergren (1942).
-RÅDMAN~20, äv. ~02. jfr -bo. Snellman Tyskl. 309 (1842).
-SED. jfr sed 2 (f) o. -maner; i sht i pl. Wikforss (1804; under kleinstädtelei).
-SKVALLER. skvaller som förekommer i småstad l. kännetecknar l. anses känneteckna livet i en småstad. Berndtson (1880).
-SKÖNHET~02 l. ~20. särsk. (skämts.) ironiskt l. förklenande, om kvinna l. ung flicka som är bosatt i småstad l. vars utseende anstår l. anses anstå en småstad. Topelius Vint. II. 1: 71 (1850, 1881).
-SPRÅK. (numera bl. tillf.) om talspråk som kännetecknar småstad l. småstäder. Nordforss (1805).
-SPRÄTT. jfr -skönhet. Heidenstam End. 85 (1889).
-TON. (†) småstadsanda; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Rademine Knigge 1: 92 (1804). Må .. småstads-tonen i wettenskaperna engång tystna. SvLitTidn. 1814, sp. 468. Törneros Brev 1: 219 (1825; uppl. 1925).
-TREVNAD. om trevnad som kännetecknar l. anses känneteckna en småstad. Johnsson UtGuide 228 (1938).
-TYP.
1) om den typ av samhälle som en småstad representerar. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 295 (1876).
2) (vard.) nedsättande, om manlig individ som uppfattas ss. småskuren o. bigott o. d., småborgare. Edlund Chandler Syst. 18 (1950).
-VRÅ. bildl.; jfr -håla. Poet i en småstadsvrå. Fröding ESkr. 1: 54 (1893).
Avledn.: SMÅSTADSAKTIG. som liknar l. erinrar om l. anstår l. kännetecknar l. anses likna osv. (invånare i) småstad. Det är en odräglig vana, at ta af sig hatten; altför småstadsaktigt i en .. stor stad! Altén Schachm. 12 (1798). Belgrad, den mest småstadsaktiga av Europas alla huvudstäder. Claëson Lockhart Farväl 115 (1934).
Avledn.: småstadsaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småstadsaktig. Wallin Bref 215 (1849). Wrangel Forskn. 280 (1917).
SMÅSTADSLIG. (tillf.) som är l. erinrar om en småstad. Häggqvist Ferlin 118 (1942) (: den småstadsliga ankdammen).
Spoiler title
Spoiler content