SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNIP sni4p, sbst.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SNIPP snip4 l. SNEPP snep4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 1 o. 7) SNIPE, sbst.2, n.; förr äv. SNÄPP, sbst.1, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar; förr äv. SNEPE l. SNEPA, m. (anträffat bl. ss. förled snepa- i ssg).
Ordformer
(snepa- i ssg 1668 (: snepa möszor)1926 (: snepamössor). snepp 1737 osv. snip (-ij-) 1672 (: snipmyssa), 1714 osv. snipe 17491807. snipp 1538 osv. snäppar, pl. 1814)
Etymologi
[sv. dial. snip, snipp, snepp, snepa, m. (urspr. kortstavigt); jfr d. snip, nor. snipp, mlt. snippe, skosnabel (lt. snip, snippe, avskuret stycke), nl. snip, smalt jordstycke, eng. snip, stycke, flik; jfr äv. d. sneppe, snibb, t. schneppe, näbb, flik; till stammen i SNIPPA, v. — Jfr SNIBB, SNIPA, sbst., SNIPIG]
1) (numera i sht i vissa trakter o. kulturhist.) (utskjutande) hörn l. spets l. ände, snibb; i sht på klädesplagg: snibb, flik; äv. dels om öronsnibb, dels om uppåtböjd spets på sko, dels om avskuret stycke (i ssgn SKO-SNIPP); äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om en av kvinnor vid sorg buren snibb av tyg, fäst vid huvudbonaden o. nedhängande i pannan (jfr SMÄCK, sbst.3 4). Stolts Karin tar på sig ett halskläde nytt, / Med femton demanter i hvar och en snip. SvForns. 1: 390. (Lat.) Fibra (sv.) snippen som är på leffuer och lungor. VarRerV 8 (1538). (Ordet sorg) beteknar Pleureuser, Smäckar, Snip och Walkstycke. Dalin Vitt. 6: 131 (c. 1753). Skona de prunka med mynt och remmar med bläcksmidde snippar. Strand NeliSuec. 40 (1753). Balck Idr. 3: 24 (1888; på pjäxa). Diamanten i örats snipp. Josephson GRos. 70 (1896; rimmande med tipp). (På gaveln) funnos inga fönster, endast högst uppe i snipen var en vindsglugg. Sandberg GHusH 6 (1897). I vardagslag bars .. huvudkläde .., som knöts under hakan till vackra sneppar. Suneson GGrund 96 (1926). — jfr ÖRON-SNIPP.
2) utskjutande, rännformig del på kanten av kärl (använd för urhällning av vätska); jfr PIP, sbst.1 2 a. Adler Meyer 331 (1894). Som vi erinrar oss består den forntida lampan av en skål med utskjutande snip för veken. Kulturen 1948, s. 72.
3) snipa (se SNIPA, sbst. 3); i ssgn GRÄDD-SNIP.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snipa (se SNIPA, sbst. 4). En liten båt, kallad Snipp, som bär en, högst twå personer. VexjöBl. 1833, nr 37, s. 1 (från Dalarö). Smärre roddbåtar, ”snippar”, lika våra dagars ”jullar”, men utan sumphåll, brukades .. (på 1800-talet) ute vid fiskeskären. Fatab. 1929, s. 134 (från Möja).
5) om ngt långsmalt (jfr 6, 7).
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) långsmal ägoremsa. VistaDomb. Sommart. 1714, § 27. NVedboDomb. Höstt. 1736, § 147.
b) om lång, smal näsa l. näbb; ss. förled i ssgr.
6) [benämningen beror sannol. på det bladlösa, mycket långa strået] bot. växten Trichophorum alpinum (Lin.) Pers.; ofta koll. Linné Fl. nr 51 (1755; från Gästrikl.). Växligheten (på Björsmyran) består hufvudsakligen af den i ytterst sega mattor växande snipen och på våtare ställen starrarter samt Sphagna. MosskT 1893, s. 10. Täta mattor med tuvsäv och snip. Selander Lappl. 20 (1948).
7) [fiskens djupt inskurna stjärtfenor bildar långa snibbar] (†) den vid Indiens o. ostindiska öarnas kuster förekommande fisken Polynemus paradiseus Lin., mangofisk; jfr SNIPA, sbst. 5. BBergius PVetA 1780, 2: 184. Möller (1807).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till snipa, sbst.; jfr snipa, sbst. ssgr): A: (5 b) SNIP-ALKA. [fågeln har smal, spetsig näbb] (numera föga br.) om sillgrissla. DN 1896, nr 9439, s. 2.
(5 b) -AND. [fåglarna har lång, smal näbb] (numera föga br.) småskrake; äv.: storskrake. Holmgren Fogl. 1040 (1871; om småskrake, från Bohusl.). Ericson Fågelkås. 2: 161 (1907; om storskrake).
(1) -BROSK. (†) om vart o. ett av de pyramidformiga kannbrosken. Hartelius Anat. 127 (1867).
(1) -DYNA. (†) sneddyna. VexjöBl. 1841, nr 12, s. 3.
(5 b) -FIN. (†) bildl.: högdragen, förnäm (”som sätter näsan högt i vädret”). Reenstierna Årstadagb. 2: 308 (1820; om piga).
(1, 2) -FORMIG, adj.1 (adj.2 se sp. 8124). som har formen av en snip; särsk. till 2. Adler Meyer 331 (1894; om pip på kärl).
(1) -HUVA. [jfr lt. snipphuuf, t. schnepphaube] (förr) (vid sorg använd) huva med en i pannan nedhängande snibb; jfr smäck, sbst.3 4, snibb-huva. Fatab. 1911, s. 89 (1781).
(2) -KOPP. (snip- 1807 osv. snipa- 1885) (förr) jfr -skål, snibb-kopp. BoupptVäxjö 1807.
(1) -KRAGE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) krage med markerade snibbar. ProjBeklädn. 11/12 1793, s. 1.
(6) -KÄRR. bevuxet med snip. SvRike I. 2: 51 (1900).
(2) -LAMPA. (förr) oljelampa med snip (för veken). Martinson Kap 131 (1933).
(1) -MÖSSA. (snip- 1672 osv. snipa- 16681926) (förr) snibbmössa. Bolinus Dagb. 33 (1668). Budk(Brage) 1926, s. 56.
(5 b) -NÄSA. (numera i sht i vissa trakter) lång, vass näsa; äv.: vassnäst person (i sht kvinna, äv. med tanke på ont sinnelag). Om min brors hustru säger här wärden att hon är een snipnäsa och en karger diewel. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 32 (1691). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om person).
(5 b) -NÄSIG. (numera i sht i vissa trakter) snipnäst. Weste FörslSAOB (c. 1817). En snipnäsig käring. Norlin Jaktstig. 136 (1892).
Avledn. (numera i sht i vissa trakter): snipnäsighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(5 b) -NÄST, p. adj. (i sht i vissa trakter) som har snipnäsa, snipnäsig. DN(B) 1946, nr 176, s. 3. Rosendahl Lojäg. 7 (1956; om ansikte).
Avledn. (i sht i vissa trakter): snipnästhet, r. l. f. ÖgCorr. 1966, nr 248, s. 10.
(1) -SKO. (numera föga br.) om näbbsko l. snabelsko. Carlén Skuggsp. 1: 22 (1861, 1865).
(1) -SKÅL. (snip- 1677 osv. snipa- 1780 osv. snippe- 1970 (om ä. förh.)) (förr) rund träskål med två l. fyra (platta, utskjutande) handtag (vid övre kanten); jfr snibb-skål. Karlson StåtVard. 490 (i handl. fr. 1677). Norlind AllmogL 361 (1912).
(6) -ÄNGDUN. (†) snip (se snip, sbst.1 6). Gosselman BlekFl. 12 (1865).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) SNIPA-KLÄDE. tre- l. fyrkantig halsduk; jfr snibb-kläde. KKD 7: 147 (1707).
-KOPP, -MÖSSA, -SKÅL, se A.
C) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) SNIPPE-KLUT. (förr) trekantig huvudklut. Från sydvästra Skåne omtalas i bouppteckningarna (från 1700-talet) ”sneppeklutar”. Svensson SkånFolkdr. 180 (1935); jfr: 1 bandklut, 2 st. dito sneppe. Därs. 335 (i handl. fr. 1782).
(1) -LÄRFTSHUVUDKLUT. (†) ”snippeklut” av lärft. Svensson SkånFolkdr. 335 (cit. fr. 1737).
-SKÅL, se A.
(1) -SORGMÖSSA. (†) snibbmössa för användning vid sorg; jfr snip-mössa. BoupptVäxjö 1774.
Spoiler title
Spoiler content