publicerad: 1983
SPANT span4t, sbst.1, n. (Rålamb 10: 3 (1691) osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (Nordforss (1805), VocTélInt. 126 (1931)); best. -et resp. -en; pl. = (ss. n., Rosenfeldt Tourville 118 (1698) osv.), äv. -er (Rålamb 10: 1 (1691), Wästberg Kung. 208 (1955)) ((†) -or Röding 2: 636 (1796: Akter-spantor), Deleen (1829: Akterspantor)).
Ordformer
(förr äv. spannt)
Etymologi
[liksom dan. o. t. spant, av lt. l. fris. l. nl. spant; jfr mnl. spant, förbund; ombildning av SPANN, sbst.2]
1) om var o. en av flera (utom i pråmar o. d. U- l. V-formiga) tvärskepps (hos vissa fartyg äv. långskepps) gående förbindningar som utgör ”revbenen” i båt- l. fartygskropp; särsk. dels om sådan förbindning av timmer på träfartyg (bestående av botten- o. zitterring l. enbart zitterring), dels om två (bockade o. till bordläggningen svetsade l. nitade) vinkeljärn (med tillhörande förstärknings- l. stödjärn) på järnfartyg, stålspant, äv. (i ssgn KONTRA-SPANT) om vinkeljärn utgörande förstärknings- l. stödjärn till stålspant. Rosenfeldt Tourville 118 (1698). Spant består af en bottenståck, wid hwilkens hwardera ända sitter en zittra. Dalman (1765). Pråmarnas för sågverken spant bestå av ett antal bottenstockar, i vilka lodrätt vila timmer som stöder sidorna. SvSkog. 1248 (1928). Det finns särskilda vågor som kunna bryta in i en viss vinkel mot fartyget, så att man kan få höra knirkande skrikljud stiga upp från annars aldrig protesterande spant. Martinson Kap 150 (1933). De yttersta spanten .. (i gotländska fiskebåtar) i för och akter äro ofta gjorda av självvuxna krokar. Ymer 1933, s. 354. De spant i för- och akterskepp, vilka ej gå ned till kölen utan stanna mot resningen, kallas halvspant. SvUppslB 25: 787 (1935). Spant .. (dvs.) längs ett fartygs botten och sidor gående byggnadsdelar, som tjäna att ge fartyget avsedd form och särskilt i tvärskeppsled nödig styrka. NFSportlex. (1946). Wästberg Kung. 208 (1955; till kanot). — jfr AKTER-, DIAGONAL-, FARTYGS-, FÖR-, HALV-, HEL-, JÄRN-, KONSTRUKTIONS-, KONTRA-, LÅNG-, LÅNGSKEPPS-, LÖS-, MIDSKEPPS-, NOLL-, RAM-, RIKT-, SIDO-, SKINN-, SKOTT-, STÅL-, TRÄ-, TVÄRSKEPPS-SPANT m. fl. — särsk.
a) i uttr. byggd på spant l. bygga (fartyg l. båt) på spant, byggd resp. bygga (fartyg l. båt) med bordläggningen vilande på spant (jfr 2 a); i sht förr äv. i uttr. bredd på spant, bredd (på båt) räknat mellan spantens ytterkanter, mallad bredd. Sedan urminnes tider, åtminstone så länge man känt konsten att bygga fartyg på spant, har trätjära framställts i vårt land. ArkKem. II. 36: 1 (1907). (Ångarens) hufvuddimensioner äro: .. bredd på spant 35 fot (osv.). LD 1907, nr 97, s. 2. Man vet inte om de fenikiska skeppen voro byggda på spant; deras vidsträckta färder .. göra det dock sannolikt. Hornborg Segelsjöf. 55 (1923).
b) (numera föga br.) i uttr. resa l. uppsätta (fartyg l. båt) i spant, resa spanten (o. därigm iordningställa stommen) till (fartyg). (Sv.) Fartyg uppsatt i spant: (fr.) Batiment en bois tors. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). (Sv.) rest i spant, (eng.) in frame. WoH (1904).
c) om var o. en av de vertikala tvärskeppsplanens skärningslinjer på båt- l. fartygsritning (tänkt l. framställt ss. ett imaginärt spant); ofta i ssgn KONSTRUKTIONS-SPANT. Rålamb 10: 1 (1691). Spantritningen visar bredden, med skapnaden af hvart och ett spannt i hela skeppet. Platen Glascock 1: 206 (1836). Frykholm Ångm. 280 (1881).
d) i jämförelse l. bildl.; särsk. (bildl.) hos person: revben. ”En kostbar man!” ropade Kapten Brilliant. ”Det återstår nu ej mera af honom, än bara spant och stäfvar. Hans rock passar honom som en kommisskjorta på en handspak.” Kommendörkapten 17 (1830). Poeten satte sig på bordets kant, / slog an gitarren, sköt sin hatt på hjessan / samt knäppte hop sin rock som till ett spant. Heidenstam Vallf. 183 (1888).
2) om (par av) ribbor l. bjälkar o. d. i annan konstruktion än båt, som har motsvarande l. liknande (utseende o.) uppgift som båt- l. fartygsspant.
a) i pulka, flygplanskropp o. d; äv. i uttr. byggd på spant l. bygga (ngt) på spant (jfr 1 a). (Järnvägs-)vagnarna, som äro bygda på spant af stålplåt, löpa på sex hjulpar. SD(L) 1897, nr 521, s. 2. Ballongen hade formen af en horisontal cylinder med koniska ändar, sammansatt af tunna aluminiumplåtar på spant af samma metall. 2UB 2: 162 (1901). SoldUndFlygv. 1944, s. 203 (i flygplanskropp). NordKult. 10: 42 (1947; i ackja). — jfr SLÄD-SPANT.
b) (numera föga br.) i tunna: stav; äv. koll.: stäver. En tunna hänger med spantet förgylldt / på väggen (till krogen) vid portens nummer. Heidenstam Dikt. 169 (1895). En motivering, där de olika delarna ramla ifrån hvarandra som spanten i en gisten tunna. VL 1908, nr 69, s. 2.
c) (numera föga br.) i pl., i l. till hus: resvirke. Bod af spanter, indelad i två afdelningar. PT 1908, nr 124 A, s. 4.
d) (numera föga br.) om vart o. ett av (de vid takåsar vinkelformigt förenade) paren av taksparrar i ryggåsbyggnad, taksparrar. VgFmT II. 1: 85 (1671). Spantlaget .. värderades efter spanternas antal. Ambrosiani DokumPprsbr. 293 (i handl. fr. 1861). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 174 (1868).
3) [jfr 2 b, c; åtm. delvis föreligger påverkan från SPONT] (numera föga br.) spont; äv.: (stående) brädfodring (i kabelgrav). (Sv.) spant, .. (eng.) fin. Björkman (1889). (T.) Holzverschalung .. zum Absteifen eines Kabelgrabens. (Eng.) Poling boards. (Sv.) Spant. VocTélInt. 126 (1931).
4) [sannol. ombildning av SPANN, sbst.2 (i bet. 7) under påverkan av VANT] (numera mindre br.) sjöt. vant. Roswall Skeppsm. 2: 11 (1804). Har fartyget udda antal spant så har sista paret varit krysspant, eller så att ett af dessa spant kommer på hvar sin sida om masten. Frick o. Trolle 141 (1872). Stenfelt (1920). IllSvOrdb. (1964).
Ssgr (i allm. till 1; skeppsb.): A: SPANT-AREA. om ytan av det plan som ett spant innesluter (upp till viss vattenlinje). Witt Skeppsb. 111 (1858). Balck Idr. 1: 4 (1886). Chapman hade funnit, att spantareorna i ett välformat fartyg borde fördelas i en viss progression. SvFlH 2: 371 (1943).
Ssg (skeppsb.): spantarea-kurva. kurva som förbinder ett fartygs spantareor upp till viss vattenlinje, spantarealkurva. Hammar FartygOstIndComp. 36 (1931). SohlmanSjölex. (1955). —
-AREAL. spantarea; särsk. i ssg.
Ssg: spantareal-kurva. spantareakurva; stundom äv. = -integralkurva. Nilsson Skeppsb. 40 (1932; äv. om spantintegralkurva). —
-HALVA. om de båda (i kölen förenade) halvorna av ett spant l. en spantring. Engström Skeppsb. 35 (1889). —
-HUS. (förr) till 1, om (barackliknande) byggnad på skeppsvarv med släthyvlat golv på vilket fartygsspanten utritades. PT 1911, nr 30 B, s. 3. Västerb. 1933, s. 168. —
-INTEGRALKURVA. (medelst integralräkning uppgjord) kurva (se d. o. 1 a) som förbinder spantareor beräknade efter olika vattenlinjer, Bon Jean-kurva. Nilsson Skeppsb. 40 (1932). —
-JÄRN. (grovt, olikflänsat) vinkeljärn som ingår i (o. bildar ena halvan av) stålspant; äv. (tekn.) allmännare: olikflänsat vinkeljärn. AB 1845, nr 221, s. 1. SvFriesen Inbj. 1891, s. 21 (allmännare). —
(2 d) -LAG. (†) sammanfattande om taksparrarna i l. till ryggåstak. Ambrosiani DokumPprsbr. 293 (i handl. fr. 1861). —
-LAPP. (numera mindre br.) om var o. en av de träklossar som placera(t)s där de båda spantringarna i fast träspant förenas med bultar. Stenfelt (1920). —
-LAVE. (förr) lave med plant golv varpå spanten uppritades o. lades samman. TTekn. 1860, 1: 121 (i spantugn). —
-LIDER. (spant- 1906. spanter- 1895) (förr) = -plans-skjul. Tills vidare ligga nästan alla yachter ännu i vinterqvarter i Blekholmens varfs vida spanterlider. TIdr. 1895, s. 222. IdrFinl. 4: 87 (1906). —
-LINJE. (tänkt l. på ritning utmärkt) linje som uppkommer vid ett tvärskeppsplans skärning med bordläggningens insida. Chapman Skeppsb. 132 (1775). —
-LÖS.
1) skeppsb. till 1: som saknar spant, gjord l. byggd utan spant, spantfri. UNT 1932, nr 11294, s. 7 (om kanoter). Östergren (cit. fr. 1933; om båt).
2) till 2; i sht förr särsk. till 2 b: utan stäver. Spantlösa pontoner. UNT 1933, nr 217, s. 9. Ett spantlöst ämbar eller en spantlös balja. Därs. —
-MALL. mall varefter halva delen av ett träspant skärs ut l. stålspant bockas. Holmberg 1: 484 (1795). —
-PLAN.
1) plan (se plan, sbst.1 I 3) som skär fartygskroppen efter l. parallellt med ett spant, vertikalplan (gm fartygskropp). Engström Skeppsb. 79 (1889).
2) (av sammanbultade gjutjärnsplattor bestående) underlag använt vid tillbockning av stålspant. TSjöv. 1901, s. 437.
Ssg (till -plan 2): spantplans-skjul. (-plan- 1911) om skjul l. skjulliknande byggnad (förr använd ss. arbetslokal) med spantplan. PT 1911, nr 151, s. 4. —
-RESA. resa spanterna på (fartyg). Ossiannilsson Hav. 343 (1910). Dædalus 1941, s. 88 (i p. pf. i adjektivisk anv.). —
-RESNING.
2) konkret, om spanten på plats i ett fartyg o. den del av fartygsstomme som dessa utgör, spantning. KrigVAH 1824, s. 114. —
-RING. om den U- l. V-formiga konstruktion av ändställda timmer som bildar ett löst spant l. (i sht) om var o. en av två sådana konstruktioner ingående i fast spant (dvs. bottenstockring o. zitterring), ring av spanttimmer. Witt Skeppsb. 58 (1857; i fast spant). —
-RITNING. ritning med konstruktionsspanten uppritade på en gemensam medellinje, spantruta. Liedbeck LärdSkepsb. C 1 a (1744). —
-RUTA. del av båtritning där konstruktionsspanten uppritats på en gemensam medellinje (dvs. så som en spantresning skulle te sig akterifrån resp. förifrån om den betraktades på mycket långt avstånd), spantritning; oftast om spantritning vars högra hälft visar halva skrovet sett förifrån o. vänstra hälft halva skrovet sett akterifrån. Engström Skeppsb. 78 (1889). —
-SÄTTA. resa spanten (o. iordningställa stommen) till (båt); i sht i pass. l. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvT 1852, nr 18, s. 2. —
B (numera föga br.): SPANTER-LIDER, se A. —
(2 c) -STÄLLNING. ställning av resvirke (ss. underlag för brädfodring). Hellström NorrlJordbr. 323 (1917). —
(2 c) -VIRKE. i byggnad: resvirke. Uthusbyggnad af Spantervirke. PT 1888, nr 301 B, s. 2. Därs. 1910, nr 262 B, s. 1.
Avledn: SPANTA, v.1 -ning. [jfr d. spante] skeppsb. till 1: förse (fartyg l. båt) med spant, resa spanten l. iordningställa stommen till (fartyg l. båt); ofta (stundom svårt att skilja från spantad) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Fartyget är nu spantadt och arbetet derå kommer att äfven under vintern fortgå. KrigVAH 1860, s. 36. Båtens längd är 20 meter. .. Den är försedd med dubbla spant i stäfven och i öfrigt mycket starkt spantad. SD(L) 1898, nr 470, s. 2; jfr spantad. Martin Andreasson i Morlanda .. berättas ha gått omkring på olika varv och spantat båtar efter ritningar, som han skaffat sig. Hasslöf SvVästkustf. 314 (1949). jfr upp-, ut-spanta. särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, = spant-resning 2. Spantningen är en gemensam benämning på samtliga i förtimringen ingående spant. Rydholm 138 (1967). —
SPANTAD, p. adj. ss. senare led i ssgr: som har (så l. så många l. så l. så beskaffade) spant; jfr rund-, sju-spantad. —
SPANTRA, v. [sv. dial. spantra, hopfoga medelst snett över bräden gående strävor] (numera föga br.) till 2 c i fråga om tillbyggande till byggnad av annan art av lider o. d. av ”spantervirke”; anträffat bl. i ssgn till-spantra.
Spoiler title
Spoiler content