publicerad: 1984
SPETSA spet3sa2, v.1, förr äv. SPESSA, v.1, l. SPITSA, v.1, l. SPISSA, v.1 -ade. ((†) pr. sg. -er RP 8: 240 (1640)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.)
Ordformer
(spess- (-sz-) 1620—1788. spets- (-tz-) 1541 osv. spietz- c. 1635—1639. spiss- (-sz-) 1638—c. 1696. spits- (-ij-, -tz-) 1640—1851)
Etymologi
[jfr d. spidse, ävensom mlt. spissen, spitzen; av (mh)t. spitzen, av fht. spizzan (i gaspizzan, zispizzan), avledn. av spizzi (se SPETS, adj.); delvis dock äv. (anslutet) till SPETS, sbst.2 (o. i nutida spr. bl. förknippat med detta ord o. SPETSIG). — Jfr SPETS, sbst.7, o. SPETSA, v.2—3]
I. tr. (jfr II).
a) motsv. SPETSIG II 1 a o. SPETS, sbst.2 1 a: göra spetsig, förse (ngt) med spets (l. spetsar); äv. liktydigt med: vässa l. skärpa (slö spets l. ngt med slö spets); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: spetsig l. försedd med spets (l. spetsar). Han giuter vth rijmfrost på iordena såsom salt, och tå thet fryysz, warder ther ijsz aff såsom spetzadhe pålar. Syr. 43: 19 (Bib. 1541); jfr b. (Lat.) Præpilatus .. (sv.) beslagen, spitzat. Cellarius 145 (1699). (En viss indianstams) vapen voro klubbor, bågar och taquára-pilar. De senare ett fruktansvärdt vapen, spetsadt med en bit flinthårdt bambu, skapadt som en spjutspets. Lindström Bates 180 (1872). Ditt (dvs. vårdträdets) virke skall slöjdas / till värnande sköldar / att lyftas framför / lag och frihet; / med järnet spetsas / till spjutstänger / att föras i fäjd / för fosterjorden. Rydberg Dikt. 2: 151 (1881, 1891). Forsberg GusumH 98 (1953; ss. vbalsbst., i fråga om knappnålar). — särsk.
α) med avs. på penna: vässa; formera; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Schultze Ordb. 4779 (c. 1755). Bredvid de avgnagda stubbarna som liknade spetsade blyertspennor lågo de grova spån som .. (bävrarna) gnagt loss runt träden. Macfie Lägereld. 213 (1936).
β) i mer l. mindre metonymisk l. bildl. anv. av α (jfr 3), i uttr. betecknande att ngn förbereder sig för l. tar itu med att skriva l. uttala sig i skrift l. (skarpt) polemiserar (mot ngn) l. uttrycker l. formulerar sig så l. så i skrift o. d.; jfr PENNA 3 a. Cantzleren gaf en stark fils åt Secretario, att han iche bättre spijtzer sin penna, kallar .. (lantråden i Reval) the boosshafftige Reffleske och annars thet, som inthet tiänar att lefverera en Konglig Regering. RP 8: 240 (1640). Men äfven en skuggsida fanns (i handelstraktaten med Frankrike) .., och denna framhölls i Sverige genom tidningen Nya Dagligt Allehanda, i synnerhet af advokatfiskalen Rydqvist .., mot hvilken Willerding spetsade sin penna. Hellberg Samtida 12: 38 (1874). Spetsen pennorna att skrifva / Hem till edra kabinetter, / Att i afton Gustafs dotter / Ger den bästa af baletter. Snoilsky 2: 23 (1881). Till hånets eller satirens blodiga gissel har hon aldrig kunnat spetsa sin penna. Idun 1888, s. 213. Kristina Nilsson blev den, som hela staden talade om och för vilken krönikörerna spetsade sina pennor. Carlsson KNilsson 273 (1921).
b) motsv. SPETSIG II 1 b o. SPETS, sbst.2 1 b (o. c): göra spetsig (l. spetsigare); ge (ngt) spetsform; förse (ngt) med spets (l. spetsar). Schroderus JMCr. 226 (1620). Om .. wi hwarken kunna föra .. (höet) til gårds under tak, eller walma det, så måste alt hwad som tort är sättas i stack, hwilken noga bör spitsas up til. Dahlman Humleg. 98 (1748). Ett segrande hånlöje spetsar Fröken Dübens mungipor. Crusenstolpe Tess. 5: 213 (1849). En här af själar mot oss kom / Längs vattnets rand och såg med ansträngdt öga / På oss, liksom en afton menskor, som / Se på hvarann, när månen lyser föga; / Och så mot oss de spetsa ögonbryn, / Som gamla skräddare mot nålens öga. Lovén Dante 1: 80 (1856). Virén Skizz. 5 (1890; med avs. på mustascher). — särsk.
α) i uttr. spetsa munnen l. sin mun, äv. spetsa mun, dra samman l. hålla samman läpparna o. skjuta ut munnen (t. ex. för att vissla l. kyssas); truta med munnen. Nordforss (1805). Genier, som endast behöfva öppna sin egen mun, för att genast se hvarje annans spetsad till skratt. Kullberg SBer. 3: 48 (1848). Gråare i hufvudet har gumman blivit, sedan vi första gången spetsade mun åt hvarandra (dvs. kysstes) i Würtzburgs tornkammare. Topelius Fält. 2: 189 (1856). ”Kaffe å skorpor ä' noj bra, men väl vet ja', hva' som ä' bättre”, sa' flickan och spetsa' mun. Aldén Getapul. 91 (1883). Malcolm spetsade sin fintecknade mun till en snuddande kyss på min kind. — Ja, adjö då, mor! Siwertz Tråd. 91 (1957).
β) (i fackspr.) med avs. på tidningsrubrik: ge spetsform (gm att korta(re) rad(er) följer på en full rad); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ι), i uttr. spetsad rubrik; jfr SPETS-TITEL. Nya Morgonbladet tog emot dessa artiklar med .. jättelika rubriker, både spetsade och saxade. Siwertz JoDr. 139 (1928). Spetsningen innebär, som beteckningen anger, att en kortare rad följer på en full eller tvärtom. Poppius o. Jansson Journ. 84 (1959).
γ) (†) ge (äga o. d.) rak gräns o. spetsig(are) form l. dyl.? (En lantmätare) måste förstå åtskilliga instruments bruk, som till lantmäteriet höra .. (Bl. a.) Bör han förstå kompassen och dess nytta, väl veta med honom umgås samt med magneten sticka, spetsa och laga. SvLantmät. 1: 94 (i handl. fr. 1694).
δ) i fråga om spetsning för inpassning i ngt l. om snedskärning l. (ensidig) spetsning av ändar för hopfogning o. d.; särsk. i ssgrna HOP-, I-, SAMMAN-SPETSA.
ε) (numera mindre br.) i uttr. spetsa fingrarna, hålla ngt mellan (yttersta) topparna av tummen o. pekfingret (så att de blir spetsigare l. tillsammans bildar en spets); anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ι), i uttr. (hålla o. d.) med spetsade fingrar l. spetsat finger, (hålla osv.) med (yttersta delen av) fingertopparna, äv. bildl. Svenska regeringen rådde .. (Gustaf Horn) att häldre angripa Malmö (än Själland), ”på det man om möjligt måtte kunna fatta tag i Skåne med hela handen, och ej som nu hålla deri med spetsadt finger.” Fryxell Ber. 7: 268 (i handl. fr. 1644). Derföre måste man taga i betänkiande hvadh de offerera, och endoch man måste haffva och behålla det man får med spetzade fingrar, så (osv.). RP 11: 313 (1646).
ζ) (numera mindre br.) oeg. (jfr η o. 3) i uttr. spetsa tån l. sin tå o. d., sätta ned l. trippa på tåspetsen o. d.; anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ι), i uttr. på spetsad tå, på tåspetsen. Hon trippar på spetsad tå så nätt, / hon har så brådtom, .... luftig och lätt. Sturzen-Becker 4: 136 (1682).
η) ngt oeg. (jfr ζ o. 3) i uttr. spetsa ngt med den l. den färgen, färga ngts spets så l. så, ge ngt en så l. så färgad spets; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ι). Vingpennorna (på biätaren) äro blågröna, spetsade med svart. NF 2: 598 (1877).
ϑ) i pass. närmande sig deponentiell anv.: bli spetsig; formas till en spets; äv. motsv. α. (Satan) kände / Sitt anlet skarpna, spetsas och förlängas; / .. Han var förvandlad / Till Orm. JGOxenstierna 4: 358 (1815). (Havet) skjuter vidare långt upp i norr, likt en väldig kil, som småningom spetsas och blir tunnare i färgen. Ekelund Syn. 57 (1901). Ibland spetsades hans lilla vackra mun till en vissling. Krusenstjerna Fatt. 1: 148 (1935).
ι) [äv. svarande till II 1 b] i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr β, ε—η): (som gjorts l. blivit) spetsig (se d. o. II 1 b), försedd med spets (se SPETS, sbst.2 1 b). (Sv.) Spietzat. (T.) Zugespitzt. (Lat.) Mucronatus. Schroderus Dict. 218 (c. 1635). Thenne klippa .. står op i wädret lijka såsom en spitzat kägla. Sylvius Curtius 608 (1682). Spetsad vinkel .. kallas en vinkel, som slutas i en punkt, utan någon båglinie. Marklin Illiger 25 (1818). Yttre spetsen af kroppen (hos nunnefjärilen) är grå, stötande i rödt, med tre rader svarta spetsade fläckar. Ström Skogsh. 312 (1830). Det vackraste partiet (i Sejjidas moské i Bitolj) är mihrab (dvs. bönenischen), som öppnar sig i en något spetsad hästskobåge. Munthe IslamK 92 (1929). — jfr O-SPETSAD; se äv. SPETSAD, p. adj.1 anm.
κ) [äv. svarande till II 1 b] ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (om resultatet); spets (se SPETS, sbst.2 1 b); förr äv. = SPETS, sbst.2 13 a. (Sv.) spitzning, (lat.) Fastigiatio. Linc. (1640). (Buken) var .. spänd och i tvär spetsning något uppstående. VetAH 1806, s. 252. Der in i hwar spetsning en höfding sig ställer, / att stöda och strida, hwar strängast det gäller. Ling As. 185 (1816). Hans (dvs. Odens) gullhjelm ur kanten mång spetsningar sköt, / hvar spetsning en strålflod, likt norrskenet göt. Därs. 33 (1833). Kantänka! sade tydligt en liten spotsk spetsning på Märthas öfverläpp. Snellman Gift. 1: 65 (1842). Pelarradernas förenings- och blindbågar (i Skoklosters klosterkyrka) äro fullkomligt runda, medan hvalfbågarne förete en lindrig spetsning. Sydow Lübke 633 (1871). — jfr SOCK-SPETSNING.
2) i uttr. spetsa öronen, äv. sina öron l. (i sht i b) sitt öra l. örat, i sht förr äv. spetsa öra (se b); äv. i härtill svarande anv. av verbet i pass. (närmande sig deponentiell anv.) l. p. pf. i adjektivisk anv. l. ss. vbalsbst.; äv. (se c) med avs. på öron l. öra utan refl. syftning på subjektet.
a) [eg.: göra att öronen (mera) syns som spetsar l. blir (liksom) spetsigare] om hund, häst, hare, räv o. d.: resa öronen l. hålla öronen resta l. räta ut l. spänna öronen (o. lystra (till) l. lyssna intensivt), lystra (till) l. lyssna intensivt o. därvid resa öronen osv. Spegel GW 231 (1685). Kom Hector! Lät oss Haren bry! / Han ej i dag för oss skall göra många kretsar; / Kom! Redan tyckes mig han sina öron spetsar. Envallsson AllaNögda 2 (1782). Vid ropet jaranga (tält) spetsade hundarne öronen, utstötte ett glädjetjut och sprungo i fullt traf mot målet. Nordenskiöld Vega 2: 33 (i handl. fr. 1879). Något skrammel torde ha börjat redan på den kullerstensbelagda Storgatan, som kom hästarna (som var förspända ett lass med mjölkflaskor) att spetsa öronen. Bengtsson Lustg. 102 (1953). — särsk.
α) i pass. närmande sig deponentiell anv., om öron (l. öra): (för att skärpa hörseln l. ss. tecken på lystring l. intensivt lyssnande) resas l. hållas resta l. rätas ut l. spännas l. resa sig osv. De hårtofsade öronen (på loungen) spetsades och darrade. Johansson RödaHuv. 1: 19 (1917).
β) i p. pf. i adjektivisk anv., om öron l. öra. Lyssna med spetsade öron. Förbi dem lopp en hund, väl stor med spetsadt öra. Bellman Gell. 118 (1793). Med de klippande, spetsade öronen uppfattar .. (haren) hvarje det minsta buller. LbFolksk. 217 (1868). Martinson ArméHor. 278 (1942).
b) i utvidgad l. bildl. anv. av a, om person, stundom äv. djur: (börja) lyssna intensivt l. uppmärksamt l. anstränga sig för att höra bättre; skärpa öronen l. hörseln; lystra (till); äv. i uttr. spetsa sin hörsel l. hörseln, skärpa hörseln; äv.: skärpa uppmärksamheten l. ha uppmärksamheten skärpt för att få reda på vad som sägs, vara idel öra. Iag .. / .. aldrig kunnat / få Med Nöje eengång höra, / Fast iag noog spetzar Öra, / Wår Phœbum Lutan slå. Spegel GW 15 (1685). At nu .. på denna Riksdag, som alla våra grannar stå och spitza öronen öfver, börja (osv.). 2RARP 12: Bil. 20 (1741). Sjelf Örnen foglars Kung, wid lätet (av bockhornet) spitsar örat. Livin Kyrk. 8 (1781). Jag har aldrig med mera nyfikenhet spetsat min hörsel. Leopold 3: 492 (1794, 1816). Alla spetsade öronen på detta tal. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag spetsar alltid örat när jag hör en ångvissla. Hedenstierna Fideik. 134 (1895). I början gingo dessa .. anmärkningar .. (angående det äkta ståndets fördelar den ogifte) vaktmästaren alldeles förbi, men småningom började han spetsa öronen .., och till sist insåg han, att det var ugglor i mossen. Geijerstam LycklMänn. 247 (1899). Jag såg Greger stå och spetsa öronen i hallen. Gustaf-Janson Toffl. 99 (1964). — särsk.
α) i pass. närmande sig deponentiell anv. (motsv. a α), betecknande att ngn lyssnar l. börjar lyssna intensivt l. uppmärksamt osv. l. att ngns uppmärksamhet skärps o. d. URudenschöld Vitt. 362 (1727). Vid blotta ordet gastronomi spetsas allas öron. Ruhe Brillat-Savarin 20 (1924). Barn har långa öron, och jag minns hur mina en gång spetsades, när jag hörde de äldre tala om mej och min skola och att läraren sagt något berömmande om min duktighet. Wigforss Minn. 1: 58 (1950).
β) i p. pf. i adjektivisk anv. (motsv. a β). Lyssna med spetsade öron l. spetsat öra, lyssna intensivt l. med skärpt uppmärksamhet. (Informatorns) hand sökte ofta inpregla wettet i Discipelns hufvud och göra örat mera spetsadt .. Karbasen war min trogne följeslagare. Polyfem II. 17: 3 (1810). Medan den främmande journalisten talade, sutto de två författarna med spetsade öron, ty de voro under de första årens parisvistelse föga kunniga i franska. Berg Lie Minn. 99 (1929).
γ) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., ss. beteckning för sätt på vilket öron är spetsade. (Sjukdomstecknen vid travaresjuka) äro: owanlig rädsla då djuret fasttages, en egen spetsning och darrande rörelse på öronen (m. m.). Lundberg HusdjSj. 609 (1868).
c) (numera bl. tillf.) åstadkomma att (persons l. djurs öron) spetsas (se a, b), få att spetsas l. spetsa sig; särsk. motsv. b. Hwilket oförstånd att så spitsa läsares öron! VexiöBl. 1814, nr 37, s. 3.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 a β, 1 b ε—η, 2 b).
a) av 1 a: skärpa o. d. — särsk.
α) göra koncentrerad o. ge poäng l. udd, ge (ngt) spets (se SPETS, sbst.2 4), tillspetsa (ngt); i sht förr äv. dels: subtilt utforma l. formulera l. utreda l. uttala (ngt) o. d., dels i uttr. spetsa sina ord, yttra sig spetsfundigt l. subtilt (o. obegripligt). Effter thesse stycker vthi Christi Natward, Ordet, Elementen och Bruket, allsammans höra til en .. Gudomlig Ceremonia .., tycker migh så, at thet än fögho giordes behoff, så grant fara her medh, klyffuat, spetzat och wäghat så nögha. LPetri DialNattw. D 4 a (1562). Att föra Mörcke Tahl är städz Oraklens lag, / Och Ordens Liud heelt från des Meening spisza. Dahlstierna (SVS) 223 (c. 1696). Lika litet bör det förbises, att det sententiösa och epigrammatiska, som ligger i .. (alexandrinen), ofta mera spetsar uttrycket, än som, t. ex. i ett djupt upprördt tillstånd, är lämpligt. Rydqvist i 2SAH 12: 422 (1827). Hör upp att spetsa dina ord, och svara klart / Om Snäckan (dvs. en omtvistad purpursnäcka) hörde denne till och du den tog? Runeberg (SVS) 6: 115 (1863). Att elegant svarva en artighet, spetsa ett epigram .., denna gustavianska konst var redan hos Wellander .. högt utbildad. SvLittH 1: 384 (1919).
α') i fråga om ironiskt l. sårande l. bitskt yttrande o. d.: vässa l. skärpa (till stickord l. för att vålla ngns fördärv o. d.); äv. i sådana uttr. som spetsa ironiens udd; äv. med avs. på tunga ss. metonymisk beteckning för sätt att tala: göra spetsig, skärpa (särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.); jfr α. Thenna hade låtit sammanskrifua nogra klagopuncter emot sin och femsiö församblingens kyrkoherde .. hwilka wore spetzade på skarpaste wyss .. til pastoris förderf och wndergångh. VDAkt. 1681, s. 129. Broocman TyUnd. 1: 27 (1807; i p. pf., om tunga). (A. Törneros) som .. i glada ögonblick spetsade ironiens udd. SKN 1842, s. 211. Arnaldo. .. fast ödet ledt vår klinga / Till detta land .. / Är det ej sagdt, att det är gjordt för oss. / Petrosa. Det säger också ingen vettig menska. Arnaldo. Det der väl också spetsadt var till stickord. / Du menar, att ditt land för godt oss vore. Cygnæus 10: 209 (1854).
β') med avs. på blick: göra stickande l. spetsig (se d. o. II 4 d), skärpa. Och då fick hjälparna hålla käft, när montörerna yttrade sej, sade han och spetsade blicken. Den var så vass att man kunnat sy ihop ett par skor med den. Johnson Slutsp. 31 (1937).
γ) i uttr. spetsa ngt med ngt, ge ngt en spets (se SPETS, sbst.2 5) av ngt; äv. med utelämnande av prep.-uttr. l. obj. l. bådadera. jfr PÅ-SPETSA, v.1
α') motsv. SPETS, sbst.2 4. Nyss hemkommen från en englandsresa gav d:r Svanström med eminent sakkunskap, spetsad av färska intryck, en intressant och ingående skildring av engelska förhållanden. UNT 1943, nr 106, s. 1. (Ovidius) hörde till en tid som ännu inte spetsade vällusten med syndens malört. SDS 1957, nr 296, s. 4.
β') motsv. SPETS, sbst.2 5; äv. bildl. ”Det var numro två!” räknade Lasse, i det han slängde den andra tomma punschbuteljen och satte korkskrufven i den tredje. ”Men för tusan, gubbar, vi ha glömt att spetsa!” Melander KolletSpens 61 (1881). En kraftig besk som såldes av åltyskarna och begagnades till att spetsa brännvin. Barthel Harstena 41 (1933). Tomat-, grapefrukt- eller apelsinjuice spetsad med citronsaft. Motorför. 1955, nr 10, s. 4. Opium, tidigare bara använt i Sverige då och då för att ”spetsa” hasch, lönar sig tydligen nu att smuggla. SvD(A) 1968, nr 111, s. 23. Stora Småland har en halvliter Kron i unicaboxen och lyckas ibland smyga sig till att spetsa pilsnerdrickan från Trosa Andelsbryggeri med starkare varor. Delblanc Åminne 16 (1970). Det är i stort sett sin ungdoms radikala idéer Strindberg för fram spetsade med ett och annat från tidens vänsterfront. Lagercrantz Strindberg 437 (1979).
δ) (†) med avs. på fysiskt sinne (jfr 2 b) l. förstånd o. d.: skärpa (se SKÄRPA, v.1 I 13); äv. utan refl. syftning hos objektet, = SKÄRPA, v.1 I 7 (anträffat bl. = SKÄRPA, v.1 I 7 c). Hwem skärpar och spiszar hans Förstånd så brått? Schroderus Albert. 1: 140 (1638). Alle spitsade både ögon och eftertanka. Bælter JesuH 4: 54 (1757). Mina yttre och inre sinnen ha blifvit så uppeggade, så spetsade (av alla intryck på resan), att min eljest förträffliga konstitution deraf verkligen lidit. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 69. Nå, Cato, spetsa nu din klyftighet! Dahlgren Moreto 13 (1873).
b) av 1 b; särsk. med avs. på betyg: höja. Med tanke på den spetsning av betygen, som en examen gärna drar med sig, är jag till och med benägen att tro, att (osv.). TSvLärov. 1946, s. 2.
4) (†) med avs. på samling av hår i hårpensel: lägga samman penselhåren i så att spetsarna kommer i samma plan. JournManuf. 3: 299 (1833).
5) [jfr SPETS, sbst.2 3] i uttr. spetsa ngt mot ngn, (skarpt l. bitskt) rikta ngt (dvs. beskyllning o. d.) mot ngn; äv. i uttr. spetsa sin udd mot ngn, om ngt sakligt: rikta sin udd l. sin spets (se SPETS, sbst.2 3) mot ngn; jfr 3 a. Drottning Lovisa Ulrika hade skoningslöst träffat .. (C. G. Tessins) svagaste sida, när hon spetsade mot honom det bekanta uttrycket: ”insvepa sig i sin dygd.” Topelius Fält. 4: 436 (1864). Hvarför spetsar du städs mot mig din beskyllning för feghet, / för det jag icke förmår bryta mitt nesliga ok? Cavallin (o. Lysander) 95 (1885). Belfrage Runebg 146 (1917: sin udd).
6) [jfr II 4 o. III 3] (†) rikta l. koncentrera (sina tankar på ngt). (När Progne fick veta, hur hennes make handlat mot Philomela) trykte hon sitt Sinne låtandes sig åm ingen ting märkia utan alla sina tankar på dän fasligste åg förskräkligaste Hämbd spetsade. LejonkDr. 163 (1688).
7) avlägsna spetsen l. spetsarna av (ngt) o. i anv. som utvecklats härur.
a) (i fackspr., numera mindre br.) med avs. på sädeskorn: (rensa gm att) avlägsna spetsarna på. En Åkare häst med hwilken Hwetet kiördes up och neder i qwarnen under spitzningen och skrädningen. HovförtärSthm 1729, s. 352. TLev. 1906, nr 40, s. 2.
b) (†) med avs. på brutna o. grovt tillhuggna block l. skivor av kalksten: (med ett vasst verktyg, ss. förarbete för slipning) avlägsna taggar o. ojämnheter på. Åhstrand Öl. 10 (1768).
8) (ngt vard.) motsv. SPETS, sbst.2 8 c: stå i ledningen för (ngt), ”toppa” (ngt). Svenska Kyrkans Diakoninämnd, som spetsar mycket av kyrkans sociala verksamhet. GbgP 1980, nr 18, s. 16.
9) (i fackspr.) utföra (viss) förberedande l. förbehandlande arbetsprocedur o. d.; särsk. ss. vbalsbst. -ning; jfr SPETS, sbst.2 13 d. Vid fabriksmässig drift förekomma alltid häcklingsmaskiner. Då emellertid dessa utsätta materialet för synnerligen svåra påfrestningar, låter man maskinhäcklingen föregås av handhäckling (”spetsning”) när det gäller bättre kvaliteter av lin. HantvB I. 8. 1: 229 (1939).
10) (†) motsv. SPETS, adj. 2: skjuta rakt (framifrån) mot ett villebråd; anträffat bl. (i något speciellare anv.) i fråga om fågeljakt: sikta ett stycke framför fågeln vid skottets avlossande, skjuta med sådan riktning. Kommer fogeln rakt emot, blir säkraste skottet att ”spetsa” d. v. s. att rikta ett stycke framför, allt efter den hastighet och höjd fogeln innehar och trycka af. Balck Idr. 2: 27 (1887).
II. refl.
1) göra sig l. bli spetsig o. d.
a) (tillf.) göra sig l. bli spetsig (se d. o. II 1 a); särsk. om blyertspenna, bildl. (jfr I 1 a β). Må du blifva mjuk, min fjäder, men, när det behöfves, spetsa dig i ärlig udd! ZTopelius (1846) hos Vasenius Top. 3: 394.
b) smalna av till en minimal l. i det närmaste minimal punkt, bilda en (så l. så beskaffad) spets (se SPETS, sbst.2 1 b), bli l. vara spetsig (se d. o. II 1 b), anta l. ha spetsig form; resa sin spets (l. sina spetsar), resa sig spetsig (se d. o. II 1 b). Så hafwer och på Himmelen synts itt stort Skeen, hwilket såsom een Kägla sigh spessadhe. Schroderus Os. 1: 618 (1635). (Ett lansettlikt blad) är aflångt och spitzar sig efter hand åt båda ändarna. Möller PrincBot. 31 (1755). En mängd af torn, som åt himlen / Spetsade sig med glimmande kors. Franzén Skald. 7: 258 (1834). Vacker kan hon .. icke kallas, ty näsan spetsar sig något för mycket. SDS 1904, nr 191, s. 2.
2) (mindre br.) om (stubbigt) skägg l. dyl.: (resa sig o.) sticka (rakt) ut o. d. I detsamma fick han se någon komma gående från sjön, och borsten började spetsa sig på hans haka: han .. gjorde sig beredd att interpellera. Larsson Hemmab. 268 (1916).
3) om öra: spetsas (se I 2 b α). Fast denna cercle är det utsöktaste i hufvudstaden, fast dess läppar äro de vältaligaste, är den tillika uppfylld af de längste öron, som spetsa sig vid ljudet af hvarje ord. Almqvist Amor. 327 (1839). Johnson Slutsp. 313 (1937).
4) hoppas l. vara inställd (på ngt); gå in för l. anstränga sig för (att osv.) o. d.; äv. i p. pf. i motsv. anv.; jfr I 6.
b) ss. enkelt ord.
α) (numera nästan bl. i Finl.) i uttr. spetsa sig på ngt, (ställa in sig o.) hoppas på ngt, bespetsa sig på ngt (se BESPETSA, v.1 1 b), förr äv. bereda sig på ngt, göra sig beredd på ngt; vänta sig ngt; jfr BESPETSA, v.1 1 a. Tammelin håller med H:r Prof. Alani voto .. Munster har wäl ei spetsat sig på att votera, emedan han ei wiste häraf förut. ConsAcAboP 9: 439 (1708). Torde ock wäl detta åhret den olyckan wederfaras, att de .. för sitt sleep hade hunger, törst och nakenheet att spetsa sig på. ÅbSvUndH 68—69: 113 (1719). Du vill komma hit (till Rom) men för gått kjöp. 6000 plåtar om året måste du spetsa dig på om du lefver som jag. CAEhrensvärd Brev 1: 59 (1782). Vi begynte .. spetsa oss på att äfven den andra räfven fallit. Lindholm Sibbo 1: 187 (1890). Spetsar du dig på en prins? / Han är gammal nog att skilja / Mellan en utblommad lilja, / och en ros, som välja finns. Topelius Läsn. 7: 182 (1891). Som enda ojäviga vittne spetsar jag mig naturligtvis på vittnesarvode. Hufvudstadsbl. 15/6 1957, s. 6. jfr: (Sv.) Förspetsa sig på ett arv, (Lat.) Hæreditatem appetere. Schultze Ordb. 4780 (c. 1755).
β) (†) i uttr. spetsa sig att (osv.), gå in för l. anstränga sig för att (osv.); jfr α. Hwar och en spetsade sig på långt håll, at få et steg för sin medmänniskja. GbgMag. 1759, s. 182.
γ) [äv. svarande till III 3] (†) i p. pf. (i adjektivisk anv.): inställd l. betänkt (på ngt). Som wij på dhenna punct inthet wore spitzade eij heller betänckte, togo wij .. dhen till nogare betraktande. 1BorgP 16 (1660). (Sv.) Icke wara spetsad (betänkt) på et ting, (t.) auf oder mit etwas nicht gefaszt seyn. Lind (1749).
III. intr.
1) (numera mindre br.) spetsa sig (se II 1, i sht 1 b); särsk. i den särsk. förb. SPETSA UT o. ssgn UT-SPETSA.
2) [eg. specialanv. av 1] brygg. om sädeskorn: börja visa rotgrodden (under groningen). Lindberg Svagdr. 41 (1892). En blott ansvällning af groddämnets basaldel och endast en antydning till rotgroddens frambrytande genom agnskalet, eller m. a. o. det s. k. ”spetsandet”, kan icke ensamt anses för ett fullkomligt säkert tecken på groning. UtsädT 1895, s. 193. TNCPubl. 47: 57 (1971).
3) (vard.) i uttr. spetsa på ngt, bespetsa sig på ngt (se BESPETSA, v.1 1 b); stundom äv. i uttr. spetsa på ngn, hysa (planer o.) förhoppningar beträffande ngn l. på att få ngn att göra ngt visst; jfr I 6, II 4 b α. Du som är så morgonfrisk af dig skall väl följa honom ned? Spetsar han på mig blir han bedragen. Jag sofver helst på mitt lilla öra vid den tiden. FLäffler AntSAOB 20/3 1891. Som om de spetsade på att bli fältmarskalkar med tiden. SvD(A) 1912, nr 255, s. 11. De engelska radiolyssnarna hade spetsat på en sensation. ÖgD 1936, nr 63, s. 8.
1) (numera mindre br.) till I 1 a, b: spetsa till (se spetsa till 1) l. spetsa (ngt). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) (numera föga br.) refl., i uttr. spetsa av sig, smalna av i l. till en spets; äv. bildl. (jfr spetsa, v.1 I 3 a α): spetsa till sig (se spetsa till 2 b). (Sv.) spetsa (af sig), spetsa till sig (t.) sich spitzeln, .. spannend werden. Klint (1906). —
SPETSA IN10 4. särsk. (vard.) till III 3, refl. i uttr. spetsa in sig på ngt, gå in för (att bli) ngt, sikta in sig på ngt. När Helen är klar .. med den civilekonomutbildning hon spetsat in sig på tänker hon (osv.). GbgP 13/12 1981, s. 32. —
SPETSA NED10 4 l. NER4. (mera tillf.) till I 1 a: spetsa o. sätta ner (stör o. d.). Till varning .. hade man spetsat ner fem granbuskar i iskanten (på vaken). Lindqvist Herr. 368 (1917). —
SPETSA OPP, se spetsa upp. —
1) till I 1 a, b: göra spetsig(are), spetsa; i sht med resultativt obj.: spetsa o. därigm iordningställa (ngt); äv. i pass. närmande sig deponentiell anv., i sht förr äv. refl. (i uttr. spetsa till sig): anta l. få spetsig(are) form, bli spetsig(are), avsmalna i en spets. Björkman (1889). Klingan .. (på svärd o. värja) spetsar mer och mer till sig mot sin fria afslutning, den s. k. spetsen. Adler Meyer 426 (1894). Hvem af oss har icke lagt märke till .. alla dessa hundraden och åter hundraden af små lönnplantor, som .. fått ut sina hjärtblad och hålla på att spetsa till sina två första, skäligen ofullständigt utformade och skrynkliga lönnlöf. PT 1904, nr 252, s. 3.
2) (i bildl. anv. (jfr spetsa, v.1 I 3). särsk. a) med avs. på uttalande o. d.: skärpa (se skärpa, v.1 I 9). Lektor Lönnqvist har spetsat till sitt uttalande. Studentproblemen (i de skriftliga matematikproven) ha enligt hans mening urartat till ”knep, knåp och gåtor”. TSvLärov. 1949, s. 153. SagSed 1967, s. 34. b) (i högre grad än tidigare l. plötsligt) bringa (ngt) till sin spets (se spets, sbst.2 7 slutet) l. sätta (ngt) på sin spets (se spets, sbst.2 10 a), tillspetsa (ngt); oftast i pass. närmande sig deponentiell anv. l. refl. (i uttr. spetsa till sig, ngn gg äv. spetsa sig till): (plötsligt) bringas till sin l. sättas på sin spets, tillspetsas, tillspetsa sig. Saken var skedd och relegation naturligtvis oundviklig — hvad mer, om han spetsade till situationen ännu en smula! Falk Skolp. 53 (1903). Quennerstedt C12 1: 99 (1916: sig .. till). Brendy, säger jag, nu börjar situationen spetsas till .. Vi måste sätta fart på händelserna, en jäkla fart för den delen. Östlund Cheyney BeskPill. 135 (1959). Konflikten mellan Frankrike och Tunisien håller på att spetsa till sig ytterligare. AB 1964, nr 134, s. 12. c) ge (ngt) spets (se spets, sbst.2 4); äv. med resultativt obj.: kvickt formulera (ngt), formulera (ngt kvickt) o. d. En alldeles särskild bravur hade Weibull att runda av eller måhända snarare spetsa till en föreläsning mot slutet, samla det hela i en strålande bild, en gnista. Fjelner SkMannLd 256 (1935). På sitt yttersta var han ännu situationen vuxen och spetsade till ett sista bon mot. Gierow i 3SAH LXXXI. 2: 338 (1973). —
SPETSA UPP10 4 l. OPP4. särsk.
1) till I 1 b: (iordningställa gm att) spetsa o. d.; särsk. (mera tillf.) i pass. närmande sig deponentiell anv.: (spetsigt) höja sig l. resa l. torna upp sig (till ngt). Hauptmanns akter breda ut sig som stora slätter; Sudermanns spetsas upp till pyramider. Henriksson Tyskl. 164 (1901). jfr uppspetsa.
2) (mindre br.) till I 2 b: spetsa (öronen). Wid Herr Alworthys namn, spetsade Wärden och Wärdinnan up öronen. Ekelund Fielding 262 (1765). Förbundet 1906, nr 3, s. 3. —
1) till I 1 b: utforma (ngt) spetsigt l. ge (ngt) avsmalnande l. spetsig o. utdragen form l. dyl., särsk. i pass. närmande sig deponentiell anv.; äv. bildl. (jfr spetsa, v.1 I 3 a α): (i skrift) ge (ngt) en koncentrerad o. stringent form l. dyl. NordT 1884, s. 557 (bildl.). Långt söder ut i stäppen .. hvilar draken (dvs. Uralbergen) sin stjärt. Här plattas han ner och spetsas ut mellan grönskande betesmarker. Hemberg Kola 157 (1902).
2) till III 1: gå ut i en spets l. i spetsar; särsk. (i fackspr.) om malm. När vid brytningen en malm ”spetsar ut”, söker man .. den nästa icke rakt ut i fältriktningen utan något åt sidan. De Geer SvNatRiked. 1: 230 (1946).
Ssgr: A: (I 1 a) SPETS-HJUL. [jfr t. spitzrad] (†) hjul som kringdriver (därpå fäst) spetsring. 1. st: Spetz Hiul med dess tillbehör. BoupptSthm 1674, s. 193 a. ÖoL (1852). —
-MASKIN. maskin som utför spetsning, maskin för spetsning.
1) till I 1 a, b; särsk. (till I 1 b; tekn.) dels om maskin varmed tråd- l. rör- l. stångändar tillspetsas för att gå in i dragskiva l. mellan dragtappar, dels om maskin för tillspetsning av tunnstavar. TT 1896, Allm. s. 217 (för tillspetsning av tunnstavar). SvIndLex. 1: 41 (1948).
(I 1 a) -RING. [jfr t. spitzring] tekn. (kringdriven) filhuggen stålskiva l. stålring l. stålcylinder mot vilken (knapp)nålar l. trådspik o. d. spetsas. Almroth Karmarsch 543 (1839). 2NF 20: 307 (1913). —
-VERK, sbst.3 (sbst.1,2 se sp. 9557, 9564). (numera bl. i skildring av ä. förh.) maskinell anordning för spetsning.
1) till I 1 b; jfr -maskin 1. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 21 (1755; för spetsning av knappnålar).
B: (I 1 a, b) SPETSNINGS-MASKIN. (i sht i fackspr.) spetsmaskin; särsk. = spets-maskin 1. JernkA 1883, s. 70. Bergman HbJärn. 2: 178 (1923). —
(I 1 a, b) -VERKTYG~02 l. ~20. verktyg för spetsning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 120 (i skruvautomat). —
(I 1 b) -VINKEL. särsk.: vinkel på tillspetsning (i konkretare bemärkelse). Kilen bör ej ha större spetsningsvinkel än 10° om den (osv.). HantvB I. 2: 110 (1934).
Avledn.: SPETSARE, sbst.1, i bet. I m.//(ig.), i bet. II r. l. m. [jfr d. spidser, t. spitzer] till I 1 a, b.
I. person som spetsar ngt l. utför spetsning; särsk. (i fackspr.) dels om person (arbetare) som spetsar tråd o. d. (vid spetsmaskin (se d. o. 1)), dels om person som förr spetsade trådspik o. trådstift mot spetsring vid spikhammare. Spetsaren .. fattar med händerna flere trådar på en gång, samt stöder deras ändar mot spetsringens filhuggna del. Almroth Karmarsch 543 (1839). Spetsare .. (dvs.) Arbetare, som vid en spikhammare spetsar spik. Dalin (1854). Dragaren har ansvaret för arbetet vid dragbänken. Han biträdes av spetsaren, som spetsar materialet så att det kan införas i dragskivan. JärnbrYrk. 22 (1962).
II. maskin l. apparat l. anordning varmed spetsning utföres; särsk. om apparat l. anordning för formering av blyertspennor (särsk. i ssgn blyerts-spetsare). jfr: Spetsare .. (dvs.) formerare, vässare (t. ex.) blyerts-, pennspetsare. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content