publicerad: 1985
SPLITTRA split3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(spletr- 1526 (: sönderspletradhe, p. pf. pl.). splitr- 1788—1846. splittr- 1649 osv.)
Etymologi
[liksom d. splitre, t. splittern sannol. av lt. splittern, av mlt. splitteren, spletteren, avledn. av splitter(e), splitter (se SPLITTER, sbst.). — Jfr SPLITTRA, sbst.]
1) slå l. krossa l. bryta o. d. (ngt) till splitter (se SPLITTER, sbst. 2); äv. i uttr. splittra ngt i ngt, slå osv. ngt till splitter i form av ngt; äv.: klyva (ngt, i sht i små stycken); äv. i pass. med intr. bet., i sht förr äv. refl.: gå sönder l. sönderdelas i l. till splitter (jfr 2); äv. utan obj. Glaset föll i golvet och splittrades i tusen bitar. Ett Fuhru-Skiep, splittrar sigh .. intet när thet skiutes igenom som ett Eeke-Skiep. Risingh KiöpH 87 (1669). Rottingar brukades .. til rull-gardiner för fenstren, fint splitrade och med tråd ihopfäste. Thunberg Resa 1: 137 (1788). Stocken .. sågas uti lagom stora kubbar, hvilka splittras ombord. Kongo 2: 72 (1888). Dynamit splittrar mera än krut. Björkman (1889). På .. (trädets) överhängande sida göres ett s. k. stuphugg för att förhindra splittring av stammen. Bucht NorrlSkogsl. 2: 15 (1913). Över särskilt branta backar kan isen vara splittrad i ett virrvarr av smala eggar och vassa torn. Selander LevLandsk. 33 (1955). — jfr AV-, FÖR-, SÖNDER-, UPP-SPLITTRA. — särsk.
a) i uttr. splittra ngt i luften l. vädret o. d. (förr äv. i sky), splittra ngt osv. så att det flyger (omkring) i luften. Torn blifwe wänd op ned; Låås, Bomar och järnade Portar / Smättras i grund. som stofft, til intet, och splittras i wädret. Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). Bellman (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790: i sky). (Skeppet är) I luften splittradt — uti vågen sjunket. Börjesson E14 11 (1846).
b) i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.); förr äv. om klädesplagg: sönderskuren av slitsar o. d., slitsad o. d. (Flättja) war klädd vppå Fransk, där-å alt war .. / Rundt omkring, och i ring, ala-mode, beflittrat, och splittrat. Stiernhielm Herc. 36 (c. 1652, 1668). Stundom klippors brott och splittrade väggar af berget, / Spyr det (dvs. Etna) med brak ur klyftornas djup. Adlerbeth Æn. 73 (1811). Splittrad Träd .. kallas i Riga klufna granbräder, som (osv.). Synnerberg (1815). (Diktens symbol) är bilden av den höga furan, som står där sträckt mot rymden, splittrad till en jättehand, vilken tyckes slita i strängarna på en förtrollad harpa. Werin Ekelund 1: 93 (1960). Gatan var full av splittrat glas. SvHandordb. (1966). — jfr O-SPLITTRAD.
c) (föga br.) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: skada åstadkommen gm att ngt splittrats, splitterskada. KrigVAH 1901, s. 196.
d) i utvidgad anv., i uttr. splittra ngt från ngt, riva l. slita loss ngt från ngt (o. låta det fara iväg); äv. i uttr. splittra ngt från sig, förr äv.: avsända l. avge ngt. The Stånd-faste Stiernor glittra / Och een rät darrande Eldzstrjma från sig splittra. Spegel GW 165 (1685). (Solen lyser) i varenda droppe, som av vinden splittrats från brottsjöarnas rullande krön. Hedin Pol 2: 594 (1911).
2) (numera mindre br.) intr.: gå sönder i splitter, sönderdelas i splitter, splittras (se 1). När som Dimban (dvs. ”meteoren”, luftskenet) sig i många Stykken wittrar / Tå flyger hon i säär rätt som Raquetten splittrar. Spegel GW 67 (1685). (Alm) skall vara det bästa till artillerivagnar och kanonlavetter, emedan det, träffadt af en kula, splittrar mindre än annat virke. Cnattingius 8 (1873, 1894).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; ofta mer l. mindre liktydigt med: klyva (se KLYVA, v.2 1 d, 4) l. dela l. uppdela l. sönderbryta l. krossa (ngt) o. d.; äv. refl. l. i pass. närmande sig deponentiell anv.; äv. utan obj. Familjen splittrades under ockupationen. Kinesiskan är splittrad i en mångfald dialekter. Kellgren (SVS) 2: 10 (c. 1780). Hvem vet, ifall .. (K. XII:s död) icke splittrat så många förhoppningar, om ej Strömstad nu varit (osv.). Carlén Skuggsp. 1: 50 (1861, 1865). (Att framställa lättfattliga provinsfloror) borde kunna ske derigenom att i dessa arbeten ej öfverhöfvan splittra hvarken slägten eller arter. BotN 1863, s. 87. Det är icke omöjligt, att .. (vissa vandringsord) inkommit .. kanske redan innan det samromanska idiomet hade splittrat sig i sina olika grenar. StModSpråkv. 9: 10 (1924). De gamla byalagen splittrades (genom laga skiftet) och alla de kulturvärden, som lågo i dessa urgamla samhällens traditioner, samverkan och historia offrades onödigtvis. SagSed 1932—34, s. 61. (Ett salutskott dånade,) rullade dovt över stadens hustak och Selångerån för att splittras i ett mjukt eko mot Norra Stadsberget. SvD(B) 1943, nr 101, s. 5. — jfr SÖNDER-, UPP-SPLITTRA. — särsk.
a) i fråga om territoriell indelning l. uppdelning av land o. d. i smärre områden l. i fråga om uppdelning av egendom på flera ägare: (mångfaldigt) dela l. uppdela l. klyva sig l. delas osv. (o. därigm försvinna ss. enhet); äv. i fråga om naturformationers (bergs l. floders o. d.) l. lokalers delning i flera mindre delar o. d.: grena sig (jfr KLYVA, v.2 4 d slutet) l. dela sig; i sht refl. l. i pass. närmande sig deponentiell anv.; jfr e α. Förmaket till det egentliga målnings-galleriet, hvilket splittrar sig i 2:ne följder af rum. Rydqvist Resa 169 (1838). (Fjällryggen) splittrar sig mellan Finnmarkens fjärdar. Palmblad Norige 3 (1846). Den by vid hvilken floden splittras och förlorar sig i sjöar och träsk. Hedin GmAs. 2: 186 (1898). Först när Hallwyl själv .. sålde egendomen splittrades samlingarna (av dyrbara gamla inventarier). Bonde TroMig 132 (1936). Bolagsskogarna äro ofta mycket starkt splittrade. Ymer 1950, s. 103.
b) i fråga om att en enhet av människor (mångfaldigt) klyves l. delas l. söndras (i olika grupper) efter åsikter l. (därav följande) indelning i (politiska l. religiösa) fraktioner l. partier o. d.; jfr d α, e β. Riksdagsgruppen var mycket splittrad i frågan. Det är mera som splittrar än som förenar inom koalitionen. År 1977 splittrades kommunistpartiet på nytt. Fritt må emellan sekter och namn sig tvistande splittra / De, som (osv.). Atterbom SDikt. 2: 354 (1820, 1838). Presterna afslogo, borgarne biföllo landtmarskalkens proposition ..; hos adeln voro rösterna mycket splittrade. Malmström Hist. 2: 302 (1863). Kyrkomötet begick ett oförlåtligt fel, då det splittrade sig. Billing AntRiksd. 198 (1900). Må det blod vi gjutit för vinnande av vår självständighet, höja hela vårt folk över allt småsinne, över allt kiv, som splittrar och försvagar. GMannerheim (1918) hos Estlander 11Årt. 5: 360. (I Lenins o. Stalins fall) följdes ledarnas död av etablerandet av regeringar som omedelbart häftigt splittrades. DN(A) 1964, nr 318, s. 10.
c) i fråga om enskild person l. enskilda personer, betecknande att han (resp. de) delar sina intressen l. inriktar sina tankar l. sin verksamhet l. sina krafter på flera (l. många) olika områden l. väger mellan l. kämpar med motstridiga åsikter l. lider av personlighetsklyvning l. drages från viss uppgift till något annat o. d.; oftast med tanke på att denna mångfald på ett l. annat sätt är skadlig l. oönskad; med personligt l. sakligt subj.; om person ofta refl. (se slutet); jfr d β, e γ. I en tid, då menniskokraften så mycket splittras, derföre att den skall så mycket omfatta, är det (osv.). Rydqvist i 2SAH 12: 521 (1827). Man beklagar statsmannen, som med tanken rigtad på de stora sakerna nödgas splittra sin verksamhet på de små. Svedelius i 2SAH 44: 58 (1868). Sorger, som splittra och tynga. Tavaststjerna Morg. 199 (1884). Man har sagt, att Alströmer splittrade sina krafter på för många företag. LbFolksk. 560 (1892). Han drog in dofterna i sina näsborrar, och så kom det tankar in bland katekesens ord, och de förvirrade och splittrade och villade bort honom. Moberg Sedebetyg 285 (1935). De Geer Bergsl. 120 (1951; i pass., om intressen). — särsk. om person, refl. Ahlman (1865). Att samtidigt splittra mig åt flere håll, att kl. elfva f. m. skrifva om Europas ställning för ögonblicket och kl. tolf om tillståndet i den antika världen för 1600 år sedan är mig platt omöjligt. Rydberg (1868) hos Warburg Rydbg 2: 52. Att Tuneld splittrade sig till följd av sina mångsidiga intressen .. har Wigforss påpekat i sina ”Minnen”. Böök i 3SAH LXVIII. 2: 24 (1959).
d) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. dels: uppdelad på flera olika avdelningar l. grupper o. d., dels: som kommer från l. finns l. förekommer på flera olika ställen o. d.; äv. (i fackspr.) om tal: kännetecknad av ett osammanhängande ordflöde; äv. om ngt sakligt: vittnande om splittring (se e); äv. motsv. a (ngn gg äv. om jordägare: vars egendomar är geografiskt placerade på många olika ställen). De splittrade naturvetenskaperne. Agardh Bot. 2: 261 (1832). Det är alldeles som om man trodde att frid och trevnad skulle inträda i en splittrad familj om bara våningen utvidgas och möblerna placeras om. Johanson SpeglL 154 (1909, 1926). (Här är det icke) en berättare, som har ordet, utan flere, hvilket ju måste ge ett mera splittradt intryck. KKD 7: I (1912). De utomordentligt ofullständiga och splittrade underrättelserna om ännu tidigare besök av europeer i Amerika (än nordmännens omkr. år 1000). Wallén Hennig GåtfLänd. 144 (1926). Mindre Asiens splittrade småstater. Sparre HetKust. 232 (1934). 2SvUppslB (1953; om tal). DN(A) 1965, nr 29, s. 20 (om hemmansägare). — särsk.
α) motsv. b. De splittrade proletära krafterna. Höglund Branting 2: 274 (1929). De splittrade kyrkorna ställde .. (Y. Brilioth) i relation till sitt ursprung i Nya testamentet. KyrkohÅ 1959, s. 21.
β) motsv. c. Han har mycket splittrade intressen. En starkt splittrad natur. (Uppfostrans första stadium) är att få själens första enkla kraft bruten och splittrad i reflexion. Almqvist AmH 2: 225 (1840). En i oändlighet splittrad mångfald af känslor, fantasier, föreställningar (osv.). Wikner Mater. 206 (1870). Sällsamt splittrade och motsägelsefulla måste människorna te sig ur det kosmiska perspektivet. Böök i 3SAH LVIII. 1: 8 (1947). — jfr SJÄLS-SPLITTRAD.
e) ss. vbalsbst. -ing; ofta liktydigt med: uppdelning l. söndring o. d. Den splittring som genom en .. (särskild) provincialförfattning kan upkomma, emellan provincialism i allmänhet och nationalism, är den värsta av allt. HT 1915, s. 181 (1834). Dispositionen för öfverrumplingen skall vara enkel; splittring af krafterna bör undvikas. TjReglArm. 1867, 4: 160. I splittringens värld gifvas inga fullkomliga gåfvor. Weibull LundLundag. 204 (1891). Det var bygdernas isolering, deras brist på vägar och andra kommunikationer i äldre tid, som vållade språkets splittring i dialekter. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 15 (1952). DN(A) 1964, nr 324, s. 31. — jfr DIALEKT-, SPRÅK-SPLITTRING. — särsk.
α) motsv. a. Jordegendomars öfwerdrifna splittring. FörslACivLag 1826, Motiv. s. 118. Den tid, då Tysklands splittring lade dess rika nejder öppna, en lätt tillgänglig fejdplats för .. främmande härskaror. KrigVAH 1881, s. 19. En splittring av de jordegendomar och andra kapitaltillgångar, som hör till fideikommissen, kan (osv.). Rig 1953, s. 4. — jfr ÄGO-SPLITTRING.
β) motsv. b; särsk. konkretare: oenighet, tvedräkt, söndring, split (se SPLIT, sbst.2 3). Denna splittring i åsigter (inom ämbetsverken). SC 1: 227 (1820). Den gränslösa splittring, som kännetecknar Förenta staternas kyrkoväsende, gör (osv.). KyrkohÅ 1959, s. 44 (1920). Romarnas berömda strävan att styra genom splittring. Almquist VärldH II. 2: 55 (1931). Inom episkopatet har .. (vid Uppsala möte 1593) rått splittring i frågan om elevationen och salt och ljus. KyrkohÅ 1942, s. 65. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 506 (1962). — jfr PARTI-, RÖST-, SEKT-, STÅNDS-SPLITTRING.
γ) motsv. c. Hedberg SvOperasång. 180 (1885). (Benämningen schizofreni) angiver förefintligheten av ”klyvningar” eller ”splittringar” inom personligheten, varigenom de inre sammanhangen i densamma upplösas. Wigert PsykSj. 2: 45 (1925). Det mångsyssleri som föranleddes av .. (S. A. Hedins) riksdagsmannaskap ger inte .. intryck av splittring. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 340 (1947). Gullberg Därs. LXV. 1: 47 (1955). — jfr SJÄLS-, VILJE-SPLITTRING.
Särsk. förb.: SPLITTRA BORT10 4.
2) bildl. (jfr splittra, v. 3); särsk.: plottra bort (ngt; se plottra bort 2). Harlock (1944; med avs. på tid). —
SPLITTRA SÖNDER10 40.
1) till 1: slå l. bryta o. d. sönder (ngt) gm att splittra det. Nordforss (1805). Åskan hade slagit ned på Rosas alm, .. hade splittrat sönder grenarne och bräckt stammen vid roten. Runeberg (SVS) 7: 221 (1837). Berggrunden har .. vid höjningen av det inre området splittrats sönder genom sprickbildningar. SvGeogrÅb. 1927, s. 91.
2) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr splittra, v. 3); särsk. refl., i uttr. splittra sönder sig, dela sig o. d. (I Blek.) splittrar landet sönder sig i uddar och öar och holmar. Lagerlöf Holg. 1: 109 (1906); jfr splittra, v. 3 a. —
SPLITTRA UPP10 4 l. OPP4. till 1: dela upp (ngt) gm splittring; äv. i pass. närmande sig deponentiell anv. o. refl., i uttr. splittra upp sig; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr splittra, v. 3). Sjögren Torneträsk 101 (1909; refl.). Sydändan av såväl Storfjället som Mellanfjället ha .. splittrats upp av ett betydande antal .. tvärbrott. SvGeogrÅb. 1943, s. 87. Det kan .. vara lämpligt att splittra upp den totala marknaden i flera. EkonT 1954, s. 141.
B: (3 e β) SPLITTRINGS-AKTION. aktion som avser att åstadkomma l. åstadkommer l. åstadkommit splittring. Carlsson LantmPol. 314 (1953). —
(3 e) -BEGÄR. begär att splittra. BotN 1842, LitBih. s. 5 (i fråga om uppdelning av växter i familjer). —
(3 e) -FRI. fri från splittring; särsk. till 3 e β. Upsala 1916, nr 288, s. 6 (om röstning vid val). —
(3 e β) -MAKARE. nedsättande, om person som arbetar med splittringsaktioner; jfr splittermakare. IdrBl. 1935, nr 19, s. 6. —
(3 e β) -ORGANISATION. organisation (se d. o. 3) som åstadkommer l. har till uppgift att åstadkomma splittring. Höglund Branting 1: 515 (1928). —
(3 e β) -POLITIK. politik (se politik, sbst. 3) som syftar till splittring. Almquist VärldH II. 2: 56 (1931). —
(3 e) -TENDENS. tendens till splittring; i sht till 3 e β. Förbundet 1911, nr 11, s. 2 (i fråga om facklig organisation). Danell SvSpr. 6 (1927; i fråga om språkutveckling). Splittringstendenserna inom kyrkan. SvD(A) 1961, nr 114, s. 4. —
(1) -YTA. yta uppkommen vid splittring. PT 1906, nr 177 A, s. 3 (på sten, uppkommen vid stenhuggning).
Avledn.: SPLITTRARE, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) [jfr t. splitterer] till 3 b: person som åstadkommer l. utsår splittring (se splittra, v. 3 e β). Fackförening fronderar mot förbund. Vägrar utesluta kommunistisk splittrare. SvD(A) 1931, nr 302, s. 5. GHT 1973, nr 179, s. 1.
SPLITTRIG, adj. [jfr d. splitrig, lt., t. splitterig] i sht miner. till 1, om brott(yta) hos mineral l. sten(art) o. d.: som har små o. skarpa ojämnheter (liksom ngt som splittrats); äv. om mineral o. d.: som har sådant brott; äv.: som lätt splittras, benägen för att splittras. Schultze Ordb. 4796 (c. 1755). Rinman 2: 1012 (1789; om topas). (Kvartsen) är kristallinisk, sällan kristalliserad, med splittrigt eller skåligt brott. Holmström Geol. 42 (1877). Hvalfvet (i grottan) är splittrigt och gråsprängdt af lafvar. TurÅ 1895, s. 9. Ramsay GeolGr. 255 (1909; om former hos sandkorn). En smal bergskam, utskulpterad i splittrig kvartsit. Kranck SlocknEldL 151 (1930). Splittrig .. (dvs.) som lätt splittrar sig (t. ex.) en splittrig bergart. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content