SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STAVNING sta3vniŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. -f-)
Etymologi
[jfr d. stavning; vbalsbst. till STAVA, v.2]
1) motsv. STAVA, v.2 1, 3; särsk. till 3, om handlingen l. verksamheten att stava; bokstavering (se d. o. 1); stundom närmande sig bet.: hackande l. stammande o. d. (vid läsning). VDAkt. 1724, nr 223. Stafningen och sammanläggningen, t, a, c, k, säger takk. Hof Skrifs. 108 (1753). Utanskriften (på brevet) .. som Fanjunkaren efter lång stafning olyckligtwis råkade att upprepa jemte adressen, försatte Bonden i en feberlik oro. JournLTh. 1813, nr 64, s. 1. Läsa rent, utan stafning. Weste FörslSAOB (c. 1817). All stafning bör ske med lagom hög röst, och jemn, men icke släpig takt. Dahm Skolm. 65 (1846). Auerbach (1913).
2) motsv. STAVA, v.2 1 (slutet), = STAV-SÄTT; jfr BOKSTAVERING 2. Verelius 241 (1681). Stafningens enlighet med ljudet. Leopold i 2SAH 1: 188 (1801). Fruntimmersnamn, såsom Charlotte, Emelie, Louise, Marie, Sophie, där ännu den konstiga stafningen röjer den utländska börden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 13 (1901). Texten (i boken) har ändrats till modern stavning. Rig 1949, s. 96. Den yttre (språk-)dräkten, stavningen, är (hos det isländska språket) än i dag i stort sett densamma som på Snorres tid. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 14 (1952). — jfr ANALOGI-, GAMMAL-, NY-, PIG-, RIKS-, RÄTT-, SKOL-STAVNING m. fl.
3) (numera föga br.) motsv. STAVA, v.2 2: avstavning; särsk. i ssgrna STAVNINGS-LAG, -SÄTT. Det är bekant, att Scaliger förmente, att man efter uttalet borde stafwa: ig-nis, pis-cis (osv.). Hof Anm. 72 (1760).
4) (†) stavelse; anträffat bl. dels bildl. i nekande sats: ord (se ORD, sbst.2 1 j γ) l. ljud (se LJUD, sbst.1 2 g) l. dugg l. dyft o. d. (jfr STAVELSE 1 a), dels i ssgn STAVNINGS-VIS. Vi talt om väder och om vind. / På minnets språk ej ens en stafning. / En tår far omärkt längs min kind. / Det är en första klass' begrafning. Vinterg. 1894, s. 139.
Ssgr (i allm. till 2): A (†): STAVNING-SÄTT, se B.
B: (1) STAVNINGS-BLAD. (förr) jfr -tabell. Svensson BellLanc. 14 (1819).
-BROSCHYR. broschyr innehållande regler för (l. synpunkter på) rättstavning. HågkLivsintr. 19: 137 (1938).
-BRUK. (numera föga br.) rättstavningsbruk; jfr stav-bruk. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 34 (1801). Schulzenheim SvSprSkrifs. 4 (1807).
-FEJD. rättstavningsfejd; jfr -gräl, -strid. Warburg Rydbg 2: 189 (1900).
-FEL. (numera knappast br.) stavfel. SvTyHlex. (1851). Cannelin (1939).
-FORM. ortografisk form, stavning; jfr stav-form, sbst.2 Selling SvHerrg. 303 (1937; av ortnamn).
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) som gäller l. har avseende på (ett språks) rättstavning, rättstavningsfråga, ortografisk fråga; jfr stav-fråga. Leopold (c. 1807) i 2SAH 17: 156. —
-FÄRDIGHET~002, äv. ~200. färdighet i rättstavning. LD 1958, nr 15, s. 7.
-FÖRSLAG. rättstavningsförslag. Leopolds stavningsförslag har blivit grundläggande för de franska lånordens behandling i svensk skrift. PedT 1950, s. 16.
-FÖRÄNDRING. Leopold i 2SAH 1: 221 (1801).
-GRUND. jfr grund, sbst.1 III 1 d, 5, o. -princip samt stavbyggnads-grund, stav-grund. Kellgren (SVS) 5: 460 (1790).
(1) -KLASS. (förr) i skola med växelundervisning: klass (se d. o. 4) med undervisning (främst) i stavning. Hagstedt Vexelund. 16 (1821).
-KONSERVATIV. PedT 1950, s. 19.
-KONST. om konsten att stava; jfr stav-konst. Fenicierna .. uppfunno .. stafningskonsten. Kullberg Portf. 232 (1850).
-KURS. jfr kurs 7, 8. Dahm Skolm. 64 (1846).
-LAG. (†)
1) till 2: stavsätt; stavningsregel; jfr lag, sbst.3 6. 3SAH LXXXIX. 2: 139 (1800). SvTidskr. 1874, s. 136.
2) till 3: regel för avstavning, sätt att avstava. (Sv.) Stafningslag .. (t.) die Regeln, wie die Sylben abzutheilen sind. Möller (1807).
-LISTA. pedag. för skolbruk utarbetad lista över (språkets vanligaste) ord som skolbarn vid den första läsundervisningen i första hand bör lära sig stava till; i sht i pl. Hassler-Göransson PrimOrdf. 10 (1938).
-LÄRA.
1) till 2: rättstavningslära, rättskrivningslära; jfr stav-lära. Pfeiff Fynd 40 (1803).
2) (numera föga br.) till 3: lära om (reglerna för) avstavning. Hof Anm. 59 (1760).
(1, 2) -METOD. särsk. till 1: stavmetod. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 176 (1898). Stavningsmetod (stavmetod) kallas den i vårt land fram till 1900-talet allmänt utbredda läsmetod som gick ut på att ”stava o. lägga ihop”. PsykPedUppslB 2167 (1946).
-NORM. rättstavningsnorm. Kungl. Maj:t har .. anbefallt, att den i år utkomna nionde upplagan av ordlistan .. skall tjäna såsom stavningsnorm. TSvLärov. 1950, s. 457.
-PRINCIP. rättstavningsprincip; jfr princip 3. Leopold i 2SAH 1: 9 (1801).
-PROJEKT. Segerstedt Rosenstein 510 (1981).
(1, 2) -PROV. prov i stavning; särsk. till 2. Curmanprovet har uppdelats i läsprov, muntliga och skriftliga stavningsprov. PedT 1958, s. 172.
-PÅBUD~02 l. ~20. jfr -ukas. Östergren (1946).
-REFORM. rättstavningsreform, rättskrivningsreform. Verd. 1887, s. 3. Regeringens stafningsreform af 1906 och Svenska akademiens accepterande af densamma 1916. 2NF 27: 1060 (1918).
-REFORMATOR. PedT 1892, s. 25.
-REGEL. rättstavningsregel; jfr regel, sbst.1 II 1 b η, o. stav-regel. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 48 (1801).
(1) -SIGNALERING. (†) signalering (se signalera 4) av en text l. ett meddelande gm bokstavering (se d. o. 2). VFl. 1911, s. 121. 2NF 25: 437 (1916).
-STRID. jfr -fejd, -gräl; ofta i sg. best. Rydberg (1875) hos Warburg Rydbg 2: 189. —
-SVÅRIGHET~102, äv. ~200. i sht i pl. Hassler-Göransson PrimOrdf. 7 (1930).
-SYSTEM. system för rättstavning, ortografiskt system; jfr stav-system. PedT 1950, s. 10.
-SÄTT. (stavning- 1756. stavnings- 1758 osv.)
1) till 1, 2: stavsätt. Ljungberg SvSpr. 18 (1756). Det i nådiga cirkuläret den 7 april 1906 för de allmänna läroverken med flera läroanstalter föreskrifna stafningssättet. SFS 1912, s. 863.
2) (numera bl. tillf.) till 3: sätt att avstava. Hof Anm. 57 (1760).
(1, 2) -TABELL. (förr) = stav-tabell; jfr stavelse-tabell. Svensson Vexelund. 7 (1823).
-TECKEN. (†) skrivtecken. Leopold i 2SAH 1: 118 (1801).
-TVIST. jfr -fejd. Leopold i 2SAH 1: 25 (1801).
-UKAS. särsk. om rättstavningscirkuläret av 7/4 1906. 2NF 34: 549 (1922).
-UNDERVISNING~0020. VerdS 42: 45 (1892).
-UPPGIFT~02 l. ~20. rättstavningsuppgift. TSvLärov. 1952, s. 458.
-VARIANT. 2Saml. 35: 182 (1914).
(4) -VIS. (†) stavelsevis. Dalin FrSvLex. 2: 506 (1843). Schulthess (1885).
(1, 2) -ÖVNING. jfr stav-övning, sbst.2 SvFlicksk. 45 (1888).
Spoiler title
Spoiler content