publicerad: 1993
STUDSA stut3sa2, äv. stud3sa2, v.1, äv. (utom i vard. språk numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh. i bet. I 1 b) STUSSA stus3a2, v.1, förr äv. STUTSA, v.1 -ade (Girs J3 91 (1627) osv.) ((†) pr. sg. -er AOxenstierna 6: 20 (1631), VDAkt. 1670, nr 31 (: vpstudser)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se STUDSARE, sbst.1).
Ordformer
(stotz- i avledn. 1717 (: stotzeri). studs- (-dss-, -dz-) 1617 osv. stus- 1649 (: vpstust, p. pf.)—1737 (: vpstusat, sup.). stuss- (-sz-) 1610 (: vpstusza) osv. stuts- (-dts-, -tts-, -(t)tz-, -ttzss-) 1615—1872. stuz- 1636 (: stuzende, p. pr.). -stuzss- 1589 (: wpstuzssa). ståts- (-tz-) 1629—1712)
Etymologi
[sv. dial. stussa, ståta, stoltsera, reta upp, slå fel, uppskjuta; jfr d. studse, nor. stusse; av t. stutzen, av mht. stutzen, av fht. stuzzen (anträffat i erstuzzen, förskräcka, störta i olycka); motsv. mlt. stutten (se STUTTA, v.1); intensivbildning till nollstadiet av det st. v. som föreligger i fsax. stōtan, fht. stōzan, got. stautan (se STÖTA, v.). — Jfr FORT-STUDSA, STUDS, sbst.1, STUDSA, v.2,3, STUDSK]
I. tr.
1) kasta l. stöta (ngt mot ngt) så att någotdera studsar (i bet. II 3) l. kastas tillbaka l. rekylerar, få (ngt) att l. låta (ngt) studsa (i bet. II 3); äv. oeg. l. bildl.; i sht förr äv.: upprepade ggr stöta mot ngt (med l. utan tanke på återstudsning). (Lat.) ut resiliam curor: urgeor. (Sv.) studsas; pådrifwes. Juslenius 284 (1745). Det korrekta och förnuftiga förfaringssättet var .. att studsa bollen mot marken, vilket (osv.). Bengtsson Linklater JuanAmer. 144 (1931). Sidoanordningar (på ryckverk) för att studsa skytteln. Grenander Nyberg LanthVävst. 88 (1974). Utvecklingen inom telekommunikationerna går mot optiska fiberkablar där man studsar ljuspulser. GbgP 28/3 1983, s. 35. — jfr TILLBAKA-STUDSA. — särsk.
a) mil. med avs. på granat; äv. abs.; jfr RIKOSCHETT-SKJUTNING. KrigVAT 1840, s. 133. I den händelse, att någon frånvänd sluttning förefinnes emellan batteriet och målet .. så bör man både vid ricochettering och studsning söka att få första gräsningen på denna sluttning. KrigVAH 1843, s. 109.
b) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i fråga om bestraffning för vårdslöshet vid slåtterarbete, varvid delinkventen av fyra exekutörer (stuttknektar) hölls upplyft med ryggen mot marken: låta (den skyldige) falla o. därvid mer l. mindre häftigt stöta l. dunsa (mot marken) l. möjl.: med kraft stöta (den skyldige mot marken); jfr STUTTA, v.1 2. Den (till vårdslöshet) skyldige (slåtterkarlen) lägger sig på rygg å marken, uppsträcker händer och fötter, hvarefter .. han af de fyra stuttknektarna lyftes öfver tufvan samt .. stussas eller stuttas mot densamma. Dybeck Runa 1842—43, 3: 18.
2) (†) med avs. på sak l. person: stöta tillbaka; hejda l. hindra l. hämma l. stoppa; äv. refl. (Ingen hade trott att provinsen) hadhe skolat kunna igenwinnas, att således kunna lijka som i ewigheet studsa och oppehålla en sådan fiendes (dvs. ryssens) segerwinning. Gustaf II Adolf 177 (1617). Kejssarens mechtige armeer på åthskillelige Ortter, hafwa sig most stuttzssa, och ingen framgång här till wunnidt. RARP 2: 218 (1636). Wij .. hafwe Osz låtit wara anläget .. thet at hindra och afwända, som i någre måtto theras (dvs. rikets och dess invånares) upkomst och förbättring afskär eller stutzar. Schmedeman Just. 263 (1647). Lät jntz stutza dig. AOxenstierna Bref 4: 437 (1647). Låta sigh wara anlägit .. olaga Landzkiöp at studza och förhindra. Stiernman Com. 2: 498 (1648). (Majestätets) brinnande åtrå med förstånd och tapperhet att dämpa fiendens öfvermod, studza des anslag och vinna någon tid eller fördel. 2RA 1: 297 (1723). SvBL 2: 261 (1859).
3) [jfr 2 o. II 2 b] (†) med avs. på (överenskommet) klockslag l. (överenskommen) arbetstid: försumma l. missa l. mankera. Jag vet, att jag aldrig Stussa min tid. Landsm. XVIII. 9: 5 (1890).
4) († utom i slutet) gm mer l. mindre intensiv l. dramatisk argumentation l. agitation o. d. utöva (pådrivande l. hindrande o. d.) inflytande på (ngn); gm utövande av sådant inflytande förmå (ngn till ngt) l. göra (ngn) mottaglig för (ngt). (Han) Stuttzar mina Auditores till mottwelighett j ölstufvor. VDAkt. 1652. D. Israel .. stutzar månge aff mine (åhörare) .. och drager them på sin sida. Därs. 1653, nr 186. — särsk. reta l. egga (ngn mot ngn l. ngt) l. förmå (ngn) att sätta sig på tvären l. till motvärn (mot ngn l. ngt); i den särsk. förb. STUDSA UPP.
II. intr.
2) (†; se dock a slutet) (tvärt) hejdas l. hindras l. stanna o. d.
a) i fråga om rörelse: (tvärt) hejdas l. hindras l. stoppas l. stanna. Petreius Beskr. 4: 6 (1615). Bomberna som stussa emoot Muren på den höga Flygeln. Rålamb 8: 102 (1691); jfr 3. Ert hjerta endast är den hårda wall och borg, / .. Der studsa mina skott, der brista lif och lycka. Dalin Vitt. II. 5: 187 (1738). (Giren) hann icke utföras, förrän hon (dvs. det grundstötande fartyget) ”studsa”. ST 15/9 1929, s. 6. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om framryckande militär trupp: (på grund av fientlig eldgivning o. d.) tvärt hejda sig. AOxenstierna 4: 367 (1629; på grund av eldgivning). Förlusterna för de anfallande voro fruktansvärda, och gardet studsade. IllMilRevy 1898, s. 134. Englund Poltava 101 (1988).
b) abstraktare, i fråga om förlopp l. skeende l. förfarande l. verksamhet o. d., dels med saksubj., dels med personsubj.: mer l. mindre tvärt hejdas l. hejda sig l. hindras l. stoppas l. stanna; fördröjas l. dröja l. vila l. anstå; lida avbräck l. försvåras l. upphöra; icke bli av l. utebli l. fallera l. mankera; dröja l. söla; tveka l. hålla sig tillbaka l. sätta sig på tvären; äv. med bestämning styrd av prep. ss. med l. (e)mot, angivande det varav l. varigm ngt l. ngn hejdas osv. l. gentemot l. inför vilket ngn hejdar sig osv.; äv. opers. Effter .. tractaterne ingen krafft haffwa .. medh mindre man hafwer swärdet i handen, och dermedh trycker effter, kommandes fienden således att stutza och moderera sine disseiner. RARP 1: 111 (1629). (Om ej byggnadsmaterial finge tullfritt passera slussen) skulle mången förorssakes att instella och stutza med sina bygningar. Därs. 4: 138 (1647). Commercierna studza där igenom, att nu fögha mehr än 3 eller 4 skepp thill bryggian äre ankompne där aff tullen .. myckitt blifwer förringatt. Därs. V. 1: 9 (1652). Disputation som Olaus Wexionius Gyllenstålpes praesidio är sinnadt att stå, skall effter allas enhällige mening studsa till wijdare. ConsAcAboP 5: 63 (1680). Ett Exempel, huru lijtet man bör raisonera eller studsa, ehuru swår Post enom kan förordnas at angrijpa. Rålamb 8: 67 (1691). Nu stutza åhörarne myckit emoth (begäran) at fylla skeppetalet effter K(ung)l. stadga, då dhe gifva hösthielp. VDAkt. 1700, nr 429. Studzade altså bröllopet. Därs. 1702, nr 258. War god och lät mig weta hwad andra fröen el(le)r träwäxter, som Herr Professorn än skulle åstunda, medan jag är här, så skal det intet stutsa. ABäck (1744) hos Linné Bref I. 4: 19. Barchæus LandthHall. 47 (1773; opers.). En Mag(iste)r Docens Wallenberg, som .. studsat vid Rectors befallning att spela ett annat stycke än den franska frihetsvisans melodi, är dömd till att ett år suspenderas ifrån Docenturen. Choræus Bref 49 (1800). Kjellén Stormakt. 2: 221 (1905: mot). — särsk.
α) om verkställighet av domstols dom l. myndighets beslut o. d.: hindras l. tvingas vila; äv. om dom l. utslag l. beslut: icke kunna vinna laga kraft l. gå i verkställighet. Den Kongl. Hofrätz domar emot Krigz-Fiscalen Jochim von Liebstorf, huilka till dato hafua måst studza, för det han Liebstorff så plötzligen hafwer sat sigh emot HäradzFougden. HSH 31: 467 (1662). Då ingen publikation af .. stadens indelning bland läkarene skett .. så har verkställigheten .. (av ordnad sjukvård för fattiga) allt hit intill kommit att studsa. Hjelt Medicinalv. 2: 156 (i handl. fr. 1750).
β) i uttr. studsa (up)på ngt, hejdas l. hindras osv. av ngt; stundom äv. liktydigt med: fastna l. stupa på ngt. Girs J3 91 (1627; om förhandling). (Turkarnas) Resolution studsade uppå .. en föregifwen frucktan, at, i fall de bruto med Ryssen, torde .. Romerske Keisaren förklara dem krig. Nordberg C12 2: 19 (1740).
γ) om postbefordrat brev: stanna efter att ha gått (högst) l. icke gå längre än (så l. så lång sträcka). Bleff resolverat att postlöhnen icke skall .. fordras lijka för dee breff, som skole stutza på 10 eller 20 mijll, som för dedt som drages på 50 eller 60 mijll. RP 6: 234 (1636).
3) [jfr 2] under (hastig) rörelse i en riktning mer l. mindre häftigt (upprepade ggr) stöta emot ngt o. därav (hejdas o.) kastas tillbaka l. åt sidan; äv.: studsande (i ovan angiven anv.) förflytta sig l. fara (i viss riktning); äv. opers.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se d—f); jfr RIKOSCHETTERA. Spegel 524 (1712). Samma lag (som vid vådaskott) ware om then, som skiuter eller kastar, och thet tager först emot jord, sten, hus, stock eller annat, och stutsar så tädan, at annar liuter ther död af. MB 29: 2 (Lag 1734). Sedan wattenmaszan störtat sig utför den ansenliga precipisen, studsade det emot de wid dennas fot, något till höger, liggande klipporna, så att det dels kastades åt wenstra sidan, dels uppdrefs i luften till 70 fots höjd. Englund Ged. 15 (1853). En broms kom svirrande .. och studsade utefter förstudörrn. Sjödin StHjärt. 3 (1911). Ekot studsade mot väggarna (i gruvan). Erkelius SåsomEld 13 (1989). — jfr TILLBAKA-, ÅTER-STUDSA. — särsk.
a) om boll. Bållar, som ständigt och snabbt studsa. Tessin Bref 1: 303 (1753). NordIdrL 1901, s. 282.
b) (förr) om projektil avfyrad genom lopp utan räfflor: under passagen genom loppet (upprepade ggr) stöta emot dess insida o. därigm få sin riktning modifierad. Törngren Artill. 2: 45 (1795). Man ansåg, att spelrummet och kulornas deraf uppkommande studsningar mot loppets väggar .. voro de egentliga orsakerna till den stora spridningen. EldhandvSkjutsk. 2: 58 (1877).
c) (†) om köp: återgå. Allenius (hade) sålt en häst åt H:r Assesoris Falandri bonde i Pargas, med det betingande, at så framt han wore god, skulle köpet stå, men der han hade feel, skulle det studsa. ConsAcAboP 6: 570 (1690).
d) i mer l. mindre utvidgad anv., om stråle l. strålning: återkastas l. reflekteras l. brytas. Bergman Jordkl. 252 (1766). Solstrålarna studsade mot båtens välvda sidor och kastade darrande ringar av ljus ned i vattnet. Krusenstjerna Pahlen 2: 177 (1930).
e) i p. pr. i utvidgad, adjektivisk anv.: som kännetecknas av rörelse(r) som utgör l. liknar l. erinrar om studsande(n). En antilop, som flydde likt en boll med studsande skutt öfver steppen. Hedin Asien 1: 391 (1903). Wettergren SägJa 58 (1940).
f) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Fryxell i 2SAH 14: 258 (1830). Ett taktfast och muntert hästtraf studsade från landsvägen ända in genom de öppna fönstren. Hallström El. 149 (1906). Allt övermodigt raljeri studsade mot henne utan att stinga henne. Krusenstjerna Fatt. 2: 458 (1936). Stormbom Linna SaarijärvMoar 134 (1959; opers.). Han gick inte på golvet utan han joggade fram över det .. han studsade och viftade med armbågarna. Myrdal AnnanVärld 202 (1984).
4) bli överraskad l. häpen l. bestört l. förskräckt o. d. (o. därvid mer l. mindre plötsligt l. häftigt hejda sig l. rycka till l. rygga tillbaka o. d.); äv.: studsande (i ovan angiven anv.) röra sig ngnvart; ofta med bestämning, styrd av prep. vid o. (in)för, angivande orsaken l. upphovet; i nutida språk snarast uppfattat ss. bildl. anv. av 3. AOxenstierna 6: 20 (1631). Ryska Officerare .. hafva stussat öfver utseendet af vår flotta, ock alla convenera, att ingenting skönare ges att påse. MinnSvNH Bih. 1: 29 (1788). Hon studsar, vid min blick, i dag. Leopold 2: 49 (1801, 1815). De tre förbundsbröderne studsa förskräckte från hwarandra. Polyfem I. 49—52: 4 (1810); möjl. särsk. förb. Läsaren studsar för den mäktiga kraft, med hwilken Heiberg kastar sina dagrar öfwer ordens ewärdeliga lif. SKN 1841, s. 162. Då Hansteen inträdde i rummet, studsade han, slagen af förvåning. Svanberg RedLefn. 304 (1882). SvFl. 1940, s. 48 (: inför). — jfr TILLBAKA-STUDSA. — särsk.
a) (†) med bestämning bestående av att-sats, angivande orsaken l. upphovet till studsandet. Jag studsade att, sedan jag sett den namnkunniga Trollhättan och Elfkarleby, (vid Huskvarna) finna .. de Vattenfall som aldeles skulle sätta mig i förundran. Linnerhielm 1Br. 73 (1788, 1797).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, övergående i bet.: bestörtning. Möller (1790). Studsning .. (dvs.) Sinnesrörelsen, då man studsar. Dalin (1854). Ahlman (1872).
5) [jfr I 1 o. II 3] (†) (gm att gå rak o. styv l. röra sig sprättigt på styva ben) uppträda stoltserande l. hoverande l. högfärdigt l. (överdrivet) anspråksfullt, stoltsera l. hovera l. kråma sig (i sht iförd vackra l. eleganta l. flärdfulla l. pråliga kläder l. smycken l. prydnader o. d.), sprätta (se SPRÄTTA, v.3 I b); uppträda l. bete sig prålande l. överdådigt l. skrytsamt, pråla l. vara överdådig l. skrytsam, om häst: kråma sig; äv. närmande sig bet.: uppträda osv. utmanande l. lättsinnigt; ofta med bestämning styrd av prep. med l. (ut)i, angivande det varmed stoltserandet osv. utföres l. vari detta består; äv. i överförd anv. om ngt sakligt; äv. bildl.; jfr SNOBBA, v., SPRÄTTA, v.3 Brasck FörlSon. E 3 b (1645; om ridhäst). Chronander Surge F 3 a (1647: medh kläder). Fast än tu seer the ogudachtige vthi thenne werldennes Theater och Skådeplatz högt trafwa, och märckeligen studza .. så må tu lijkwäl säkert troo, at .. (Gud) hafwer altsammans til redz, hwar medh the onda skole straffade .. blifwa. Sylvius Mornay 198 (1674). Hwar sin käresta Wän leter up Cymbalerna klinga / Fort rundt om i en Ring, låten Hatt på Hufwudet stussa. SvTMusF 1930, s. 68 (1690). Gelanor .. vndrade sig intet mehra, hwarföre then stackars Galanten, Gatorne vp och neder stutzade, vtan at han wärckeligen någonsinne jungfru vthlåfwad wore. Weise 102 (1697). Jag sehr alt vti kostbare Kläder, vti kosteligit ätande och drickande, i wällust och härrlighet stutza. Därs. 289. Uppå sin Bröllops-Dag har han så prächtigt stutzat / At ingen Brudgum sen har fördt ett sådant prål. Runius (SVS) 1: 284 (1713). (Vetenskaperna) måste icke allenast se wel vt och stussa för ögonen, vtan ock bewisa sin rot och thesz godhet med nytton. Rydelius Förn. Föret. § 5 (1718, 1737). Jag (är), utan att stusza .. wan, det må wara .. qväl, morgon eller middag, at se huru min häst äter hafrad. Biurman FrSpr. 137 (1729). Stutza med dyra kläder, stolta hus och stora ähre-titlar. Rydelius Sed. 12 (1731). Heinrich (1828). — särsk. i ordspr. l. ordstäv. Wärlden brÿtes, sa jungfrun om studenten gick och stuszade, och wiste intet på hwilcken sijda han skulle wända sig för högfärd skull. Celsius Ordspr. 12: 18 (1714). Högfärden studsar i lånta Fiädrar. Mörk Ad. 1: 131 (1743).
6) [jfr 2] (†) stamma. (Sv.) Stusza. (T.) Stottern. (Lat.) Balbutire. Schroderus Dict. 254 (c. 1635).
STUDSA BORT10 4. till II 3: studsa o. därigm röra sig bort (från ngt); äv. bildl. Böner, försäkringar, tårar, alt studsade borrt från dessa själar af sålläder. Rutström Schiller Röfvarb. 16 (1799). Schulthess (1885). —
STUDSA IHOP. (†) till II 1: stöta ihop l. samman; äv.: gm stötande förena (två l. flera föremål med varandra). 13 stormwäder skola upwäxa, stussa i hoop ock sammanfoga sigh. KyrkohÅ 1914, s. 444 (c. 1710). —
STUDSA OMKULL10 04, äv. KULL4. till II 3 (o. 4), mer l. mindre bildl.: studsa o. därvid falla omkull. Din kiärlek .. vpfriskar mig så At jag då ei sen, / Ei mer kan stå, men studzar ändtlig kull, / Just är iag då vtaf din kiärlek full. AndelVijs. 44: 3 (1739). —
STUDSA OPP, se studsa upp. —
STUDSA PÅ. (†) till II 1: plötsligt o. överraskande stöta på o. träffa l. drabba (ngn). Af kråkorna dömde bönderna wid skären (i Finl.) tillkomande wäderlek, ty kråkorna såsom älska kärr, flyga altid till om afftonen, hwadan wädret komer morgonen äffter, att wädret icke må stutsa på dem. Linné Skr. 5: 209 (1732). —
STUDSA TILL10 4. till II 4: plötsligt (o. ss. enstaka händelse) studsa. Hedenstierna Jönsson 34 (1894). Jag studsade ofrivilligt till, då jag igenkände unge d'Eypersac. Lagergren Minn. 2: 208 (1923). —
STUDSA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (vard.) TILLBAKS04, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TILLBAKARS040, äv. 032. jfr tillbakastudsa.
1) (†) till I 1, 2: stöta tillbaka (ngt). Svängande, kastade han den guldknappsirade lansen. / Och den träffade midt på Petrarcas sköld; men tillbaka / Studsad, i tusende spillror han föll kringsplittrad på jorden. MarkallN 1: 67 (1820); möjl icke särsk. förb.
2) till II 3: studsa o. därvid fara tillbaka l. åt sidan; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Münchenberg Scriver Får. 161 (1725). Alla små försök att glädja eller förströ honom studsade maktlösa tillbaka. Bendz Piltr. 19 (1918). Mohn Afghan. 70 (1930; om repliker). särsk.
3) till II 4: studsa o. därvid röra sig l. rygga tillbaka; äv. bildl. LBÄ 7—8: 110 (1797). I den ringa beröring jag haft med partier, har jag ständigt studsat tillbaka från den därmed förbundna nödvändigheten att .. uppgifva min egen öfvertygelse. De Geer Minn. 2: 48 (1892). Lagergren Minn. 5: 407 (1926; vid skrämmande åsyn). —
STUDSA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till I 4 slutet: reta l. egga upp l. uppvigla (ngn l. ngra mot ngn l. ngt) l. förmå (ngn l. ngra) att sätta sig upp mot l. resa sig (mot ngn l. ngt); numera bl. i avledn. uppstudsig. Där Hulten stussar vp församlingen thett fåår han siälf utsupa, och kan skee innan han troor. VDAkt. 1662, nr 41. Lind (1749). jfr uppstudsa.
2) till II 3: studsa o. därvid fara upp; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Juslenius 157 (1745). (Han) kom .. att se på metet — studsade upp som en galning och störtade besinningslöst huvudstupa ut i vattnet. Eklundh Folk 96 (1918). SvHandordb. (1966; om hagel). särsk. till II 3 a. Schulthess (1885). Balck Idr. 1: 138 (1886). —
Ssgr (i allm. till II 3. Anm. De nedan under A anförda ssgrna kan äv. hänföras till studs, sbst.1 ssgr): A: STUDS-ELD. (numera bl. om ä. förh.) = studsnings-skjutning. Jakobsson BevBeklädn. 258 (1938). —
(I 1) -HAKE. (†) för bearbetning gm stötning avsett redskap i form av hake (se hake, sbst.2 1); jfr stöt-hake. Leufvenmark Vin. 2: 7 (1870). —
-MATTA. gymn. horisontellt uppspänd matta (med mycket stor elasticitet o. spänst) på vilken en hoppande studsar mer l. mindre högt; äv. bildl. SvD(A) 7/4 1960, s. 18. Arbetet(R) 24/5 1984, s. 4 (bildl.).
B: STUDSNINGS-KAST. folklor. benämning på lek bestående i att deltagaren (med största möjliga kraft) kastar en slant l. en bit järnbleck l. dyl. mot en mur l. vägg för att slanten osv. därvid skall studsa tillbaka så långt som möjligt. Norman GossLek. 127 (1878). —
-LAG. (†) lag (se lag, sbst.1 5 a) för reflexion (mot slät l. glatt yta) enl. vilken infallsvinkeln är lika med reflexionsvinkeln. De Rogier Euler 1: 156 (1786). —
(I 1 a, II 3) -SKJUTNING. (numera nästan bl. om ä. förh.) mil. o. sjömil. med låg elevation över öppet fält l. vatten utförd skjutning med full laddning med (slätborrad) artilleripjäs avseende att framkalla projektilens studsning l. rikoschettering; jfr studs-eld, rikoschett-skjutning. Hazelius Artill. 19 (1833). —
(I 1 a, II 3) -SKOTT. skott varvid åstadkommes att projektilen studsar l. rikoschetterar, rikoschettskott; särsk. (numera bl. om ä. förh.) mil. o. sjömil. skott från artilleripjäs skjutet vid studsningsskjutning; jfr rikoschett-skott, rull-skott. KrigVAH 1805, s. 12.
Avledn. (i allm. till II 5. Anm. Vissa av nedan anförda avledn. kan äv. hänföras till studs, sbst.1): STUDSAKTIG. (†) som uppträder l. är benägen att uppträda stoltserande l. sprättigt l. kråmande l. prålande l. överdådigt l. skrytsamt; anträffat bl. ss. adv., liktydigt med: på prålande l. (överdrivet) grant l. flärdfullt sätt. Tienstefolket är nu flyktigare och stuszaktigare klädt, än .. (förr) Husbönder och Matmödrar. Dalin Arg. 1: 76 (1733, 1754). —
STUDSARE, sbst.1, se d. o. —
STUDSELIG. (†) = studsaktig; anträffat bl. närmande sig bet.: utmanande l. lättsinnig; jfr galant, adj. 4 a. Poeten Alsiatus .. säger at lijka som .. (fisken) Sargus låter sig illa bedraga aff Getternas fräna Lucht, så at han hopetals kommer och låter sigh med Fiska-Nätet dödeligen fånga, altså giör och mången stutzelig Karl, som håller sig til Skiökor och otuchtiga Qwinnor. IErici Colerus 2: 149 (c. 1645). —
STUDSERI, r. l. f. (†) i uttr. löpa i studseri med ngra, tillsammans med ngra (gå omkring o.) uppträda överdådigt l. utmanande l. lättsinnigt. Att hon Anna lupet i stotzeri medh en hoop Tydska knechtar som den tijden här wore inqvarterade. VDAkt. 1717, nr 55. —
STUDSIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content