publicerad: 1993
STYVER sty4ver l. (numera bl. i vissa trakter) styv4er, r. l. m.; best. -n (OKolmodin (1740) i 3SAH 15: 122, osv.) ((†) -vren Linné Diet. 2: 94 (c. 1750)); pl. = (SjötågR 1546, osv.) l. -vrar (KKD 3: 236 (1711) osv.) ((†) -ere HH XXXIII. 1: 230 (1562); -ers KlädkamRSthm 1560 E, s. 12 a (: stuuers)); förr äv. STYVERT, r. l. m.; pl. = (3SthmTb. 11: 181 (1619), BoupptSthm 20/1 1659).
Ordformer
(stiffver (-ffu-) 1554—1585. stueyuer 1560. stufer 1644. stuuer 1560. styver (-ü-, -ÿ-, -f-, -ffu-, -(f)fv-, -ffw-) 1546 osv. styvert (-ü-, -(f)fu-, -fv-, -tt) 1619—1702)
Etymologi
[jfr d. styver (ä. d. äv. stiffwer, styfvert); av mlt. stǖver, stūver, liksom eng. stiver av mnl. stuver (nl. stuiver); sannol. avledn. av det ord som föreligger i mlt. stūf, avhuggen, trubbig (se STUV, sbst.1)]
1) om vissa ä. mynt l. myntenheter; dels om (från Burgund o. Brabant härstammande) ä. lägre, officiell myntenhet i Nederländerna o. (därefter) västra o. norra Tyskl., särsk. relaterad till de överordnade mynten gyllen l. riksdaler, äv. relaterad till svensk riksdaler ss. likvärdig med holländsk l. tysk (l. annan utländsk) riksdaler; dels (från början av 1700-talet) ss. inofficiell beteckning för 1 öre i silver l. 1 öre silvermynt (stundom äv. om motsvarande kopparmynt tjänande ss. silvermyntsvalör), från senare delen av 1700-talet äv. om värdet 1/4 skilling (motsvarande 1 öre silvermynt) o. den pollett som (1799—1802) tjänade som skiljemynt härför (o. som efter 1802 svarade till 1/6 skilling banko); jfr VITTEN. 4 orther giöre en stüffuer, och 5 stÿffwer giör(e) en ort gull Jtem 20 stÿffuer giöre en gyllenn Jtem en daler giör 28 stÿffwer Jtem 6 stÿffwer giöre en skellingk, och en grot är ½ stÿffuer. SjötågR 1546. Hade framlidne Nilz gulwäffuere länth af samme Bolman 466 Dal(er) 20 stÿff(ue)r. 2SthmTb. 4: 538 (1574). Eliest haffue vij äffven så stoor skäl att accommodera oss Hollenderne och deres styffuertt, som gåå 50 på rijksdalern. AOxenstierna 1: 488 (1633). 30. Stufer Hollandsch. Stiernhielm Arch. D 3 b (1644). Denne Räckning betahles medh 9 Caroliner à 9 Stÿfwer Carolin. HovförtärSthm 1726, s. 256. Nya styfrar med 2:ne nya halfmarker. BoupptVäxjö 1745. Aldraminst några en-öresstycken .. måge slås; ej eller de .. sämre styfrar, som först til 4 och sedan til 3 lödige blifwit reducerade, utan kunna i deras ställe de nu brukelige slantar .. tils widare göra tilfyllest och blifwa gångbare såsom skiljemynt, samt deraf räknas 96 styfwer eller öre Silfwermynt på hwarje hel Riksdaler och proportionaliter på desz delar. PH 8: 7413 (1766). Skål Kypare, gif nu metvurstar / Och bittert och spanskt för sex mark, / Och smör och bröd netto tre daler / En sup för tolf styfver med gråt. Bellman (BellmS) 13: 73 (1766). Styfver .. (dvs.) Mynt som gäller en fjerdedels skilling eller 3 rundstycken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Nya Kopparslantarnes wärde mot Riksg:s, och mot Öre Silfwermynt och Styfwer Kopparmynt. Alm(Sthm) 1837, s. 43. NumismatMedd. 22: 123 (1918). — Jfr BANKO-, EN-, HALV-, HALVANNAN-, KOPPAR-, SEX-, SILVER-STYVER m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. (i sht med tanke på styverns ringa värde); jfr 2 a. Huru mycken sanning kan du väl vänta dig för 3 Styfver, sade den, som gorde Almanacker. Wallenberg (SVS) 1: 83 (1769). Den styfwern, man sparar, är så god som den man förtjenar. Rhodin Ordspr. 15 (1807). Han sparar på styfwern och slösar med dalern. Därs. 71. Den som ej tager vara på styfvern, får ingen daler. ArfprABC 30 (1861). Den Gud har slagit till styver blir aldrig daler. Suneson GGrund 179 (1926).
b) (i vissa trakter) i uttr. ta styvern ur flickans mun l. på bordet l. i fatet l. ur skålen o. d., namn på lekar varvid det gäller att med munnen ta en i en flickas mun l. på ett bord l. i ett fat osv. placerad slant (urspr. en styver). Komiska situationer skapar .. en lek som Ta styvern i fatet (Ta styvern ur skålen). LandsmFrågel. 28: 48 (1930). Ta styvern på bordet. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 70 (1949). Ta styvern ur flickans mun. Därs. 2: 212 (1950).
c) (†) i vissa uttr.
α) brabantsk styver, styver från Brabant l. använd i Brabant. 256 slagne daler och 20 brabandske stÿffuer. 2SthmTb. 4: 613 (1575).
β) fransosk l. parisisk styver, i utvidgad anv. om olika franska mynt, sannol. särsk. om ett silvermynt av ungefär samma värde som (l. ngt mindre värde än) en sol (se SOL, sbst.4). Franssoske styffver tu stycker, påelske grosser fyretije fem stycker. G1R 23: 60 (1552). I följe af en .. förordning af 1295 gälde en .. Gros Royal 20 parisiska styfver (20 sols parisis), som nu skulle göra 12 Livres. SvMerc. 1765, s. 67. Ingen (som bodde i det svenska studenthuset i Paris) war (enl. en 1291 föreskriven regel) lofgifwet at göra mera skuld än til fyra Parisiska styfwer. Lagerbring 1Hist. 2: 833 (1773).
γ) vit styver, (under G. I:s tid förekommande) silverstyver, vitten. BoupptVäxjö 1725. (Vid blödning efter en åderlåtning) tager man strax en hwit Styfwer, kramar tilförne litet ihop Ådran, och .. trycker Styfwern hårdt på Ådran, så at Bloden stanar. Aken Reseap. 193 (1746). 9 st: större och 13 st: mindre, samt 30 st: af hwit styfwers storlek, gammalt mynt, större delen av K: Gustav 1:stes. BoupptRasbo 1787. Weste FörslSAOB (c. 1817).
d) (numera knappast br.) i det adverbiella uttr. på styvern, precis på öret, exakt. Weste (1807). Det slår in på styfvern. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Räkna, betala på styfvern. Därs. På styfvern, (dvs.) på det nogaste. Dalin (1854).
2) i allmännare l. mer l. mindre oeg. anv.
a) om styver (i bet. 1) ss. representerande ett (ytterst) ringa belopp; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) utan tanke på ett bestämt mynt: slant (se SLANT, sbst.2 1); jfr 3, 4. Det var ont om styvrarna i Finnskogarna. Ingen styfver mera än 3.000 Dahl(er) s(ilver)m(yn)t har Hr Hökerstedt haft i händerna. 2RARP 6: 448 (1731). Jag har hwarcken penningar eller Credit på någon Kiällare: ey heller har jag ägt någon styfwer i mit wåld på 3. wekors tid. Modée HåkSmulgr. 14 (1738). (För en fattig barnaföderska) är det grufligt hårdt, att .. se sig tvungen att på Barnmorska och medikamenter använda de små styfrar, som familjen och hon sjelf så väl skulle behöfva till anskaffande af lifvets oumbärligaste behofver. Hygiea 1843, s. 136. Hans matmor dör och lemnar honom fyra hundra pund i testamente. Ner går han till Commons för att språka med notarien och lyfta styfrarna. Backman Dickens Pickw. 1: 145 (1871). Hon, som får gnida, / styvrarna vrida, / streta och lida. Petre Fling. 102 (1915). Styvrarna lockade, men sysslan bjöd honom emot. SkånKal. 1937, s. 58. Moberg Utvandr. 201 (1949). — jfr LAPPRI-, NÖD-, PLOCK-, RES-, SNUGG-, SPOTT-STYVER m. fl. — särsk.
α) i uttr. kosta l. tjäna o. d. vackra l. modiga styvrar, kosta l. tjäna osv. mycket pengar. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Han) tjenade rätt vackra styfrar på sina sockenkartor. Adelsköld Dagsv. 1: 301 (1899). Han är en äkta spelevinker .. som kostar sin onkel vackra styfrar. Engelke Prästg. 66 (1905). Vackra styfrar hade .. (positivhalarens apa) inbragt. Dahllöf Storstygg. 150 (1911). Böök Storsk. 353 (1940: modiga).
β) i uttr. en l. två styver, ss. beteckning för ytterst liten l. minsta möjliga penningsumma; i sht i negerad sats. Brask Pufendorf Hist. 173 (1680). Ej kunna förtiena twå styfwer uti hela sin lifstid. Säfström Banquer. Pp 2 b (1754). En stark, härdad, frisk karl, som ännu aldrig skaffat någon doktor eller apothekare två styfvers förtjenst. Braun Carol. 115 (1844). Lindgren BerSkymn. 34 (1933).
γ) i uttr. med innebörden: spara på l. vara rädd om l. snål med sina pengar l. tillgångar.
α') vara rädd om styvrarna l. styvern (l. en styver), äv. vara mån om styvern, vara rädd om pengarna, med bibet.: vara snål; jfr 4. OKolmodin (1740) i 3SAH 15: 122 (: rädd om styfvern); jfr 4. Fast han var mån om styfvern eljes, / stälde han till en qväll med dans. Melin Dikt. 1: 125 (1888). Snål har han också varit, rädd om styvrarna. Leffler UngNov. 22 (1932). Den girigbuken är lika rädd om en styver som djävulen om en prästasjäl. Moberg ManKv. 11 (1933).
β') (inte, förr äv. ej) se (för mycket l. så noga) på styvern, (inte) vara (så) noga med utgifterna, (inte) vara snål l. återhållsam; jfr 4. Schröderheim Fjäsk. 41 (1791: ej så noga). Svea Rikes Ständers Ombud skulle således för hela Europa visa sig hafva behof att se på styfvern! LBÄ 33—35: 205 (1800). Han ser på styfwern innan han ger ut honom. Rhodin Ordspr. 58 (1807); jfr Holm Ordspr. 315 (1964). Hade förmannen felet att se för mycket på styfvern, så låg hans i motsatsen. Han kunde omöjligen taga vara på slantarne. Sundblad Off. 94 (1894). Auerbach (1913).
γ') hålla (hårt) på l. om styvern (l. styvrarna), vara återhållsam l. snål l. noga med utgifterna; jfr 4. Han håller icke om styfwern. Rhodin Ordspr. 62 (1807). Mången sparsam tjänsteflicka som kanske hade trettio à fyrtio riksdaler i årslön, höll dock så på styfvern att hon till sist, lät slanten hvila på kistbottnen. Engelke Småstad 82 (1906). Rosenberg var en, som höll hårt på styvrarna. Sparre RylM 46 (1916). Nilsson Bokh. 175 (1937).
δ') vända på styvern (l. på var styver o. d.) (både en och) två gånger, tänka sig noga för inför varje utgift. JFranzén (c. 1783) i 3SAH 2: 162. Han vände på styvern både en och två gånger, lånte ut penningar och skrev revers. Dahllöf Skumr. 190 (1917). Prins Alessandro, långt ifrån att nidskt samla och snålt vända på var styver, fann ett nöje uti att dela med sig. Lagergren Minn. 8: 205 (1929).
ε') räkna på styvern, vara mån om sina pengar o. noga beräkna sina utgifter o. inte ge ut för mycket, räkna på slantarna; jfr 4. Topelius Fält. 4: 519 (1864).
δ) i uttr. sista (förr äv. yttersta) styvern l. sin sista styver l. de sista styvrarna o. d., liktydigt med sin sista slant resp. sina sista slantar. Turkarne anwända här på (dvs. på opium) yttersta styfren. Linné Diet. 2: 94 (c. 1750). Sista styfvern måste således ut, och nästan hela mitt 3dje tullqvartal öfvergick till den obeveklige borgenären. Valerius (1841) i 3SAH LVI. 3: 72. Äta måste man, och när man förlorat sin sista styfver, kryper man under oket, om det också kostar på aldrig så mycket. Almkvist Turgenjef 9: 298 (1887). Mycket snart var han utblottad, de sista styvrarna hade han förlorat på hasardspel i en medelhavshamn. Böök i 3SAH LXVIII. 2: 27 (1959).
b) (numera knappast br.) i sg. best. i totalitetsbemärkelse: penningen (se PENNING I 8 a). Satan, vet herrn, det är ingen annan än styfvern. Ja, som sagdt, penningen. Almqvist TreFr. 2: 17 (1842). Det är med honom, som med de flesta andra, som arbetat sig upp från intet — han är kär i styfvern. Sundblad LandStrand 235 (1891).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. — särsk.
a) utgående från tanken på styverns ringa värde; jfr 2 a β.
α) i uttr. (för) en (l. två l., tillf., fyra) styver, det ringaste l. ett enda dugg. Jag trodde honom inte för två styver. Hoffmann Förnöjs. 199 (1752: intet för en styfwer bättre). Å du ska resa ifrån mej Håkan lilla, oroar det dej inte? Håkan. Nej .. inte för två styfver. CIHallman 312 (1778). I sednare tider, då Gunnar och länsmannen ej haft för fyra styfver att göra med hvarandra, hade de likväl alltid ändå sett snedt på hvarandra. Knorring Torp. 2: 79 (1843). Blanche Våln. 108 (1847: inte duger för två styfver). Och intet arf efter sin fattiga mor? Sara (häpen). Nej, inte två styfver, nådig grefvinnan. Jolin Barnhusb. 159 (1849). Det rör mig inte för två styfver. Wieselgren ÖBord 15 (1882). Jag ger icke två styfver för enheten (i Tyskl.). Fröding Brev 91 (1890). Du begriper inte saken för två styfver. Janson Gast. 113 (1902). Thulin Boo ÄvTid. 143 (1932).
β) i uttr. inte (l. ej, förr äv. intet) vara värd (förr äv. bliva värdig) en (l. två l. många, ngn gg äv. fyra) styver, inte vara mycket värd, inte vara värd ett enda dugg l. en vitten. Lagerström Holberg Westph. 19 (1737). Ack! Hur jag skall domdera och skamfera ner honom, så han intet skall blifva värdig två styfver. Envallsson Kopparsl. 60 (1781). I striden bör han (dvs. en riddare) käck och trotsig vara, / Ty annars är han värd ej fyra styfver. VLitt. 2: 62 (1887). Ej vara värd en styfver. Klint (1906). Med stort besvär fingo de .. (den nödställde) i land och han var inte många styver värd. Engström Milst. 106 (1929).
γ) i uttr. inte ha många styver till övers för ngn, inte ha mycket till övers för ngn. De vädjade till Cello som de annars inte hade många styver till övers för. Lo-Johansson Stockh. 240 (1954).
δ) (numera föga br.) i uttr. inte göra en (l. två) styvers gagn, inte göra någon som helst nytta. Här i Madrid har jag ej gort 2 styfvers gagn. CAlströmer (1761) hos Linné Bref I. 3: 39. Stora gamla människan, som inte gör en styvers gagn! Wærn-Bugge Herrsk. 105 (1926).
b) (†) i uttr. spela på sista styvern, vara vid slutet (av ngt), spela på sista versen; jfr 2 b. Jag spelar nu på sidsta styfvern .. då jag icke blott är miserabel till hälsan, utan äfven till åren den äldsta i Consistorium. Boström 3: 498 (1860).
4) (numera föga br.) i koll. anv.: slant (se SLANT, sbst.2 3 b), pengar. Men rättnu har jag ingen styfwer. Dalin Arg. 2: 260 (1734, 1754). Den lilla styfver .. (vallpojken) kunde samla tilhopa, gaf han åt sina kamerater, för at lära sig (läsa). SvMerc. 1765, s. 80. Jag är en fattig man, jag behöfver min styfver. Topelius Vint. I. 2: 335 (1860, 1880). Det kostat nöd att skrapa hop / Den styfvern slant för slant. Snoilsky 3: 35 (1883). Den ende som i verkligheten hade gott om styvern. Söderström Upps. 250 (1937). — jfr SPAR-STYVER. — särsk. i uttr. en sparad (l. samlad) styver l. en styver på kistbott(n)en; jfr SLANT, sbst.2 3 b α. En spard styfwer, är en wunnen styfwer. Kling Spect. B 2 b (1734). Hon hade en samlad styfver på kistbottnen. Lagerlöf Berl. 1: 275 (1891). Kanske ha vi en styfver på kistbotten. Hülphers HelEld. 13 (1912). FrSkånStäd. 177 (1932: samlad). Han har inte en sparad styver. SvHandordb. (1966).
5) [jfr 2 a β, 3 a] (†) i det svaga kraftuttrycket (herre) min styver, kors i all sin dar l. dyl. ”Men, min styfver!” inföll fru Glyfink, ”hur han fullbläckat sitt karduspapper!” Zedritz 2: 64 (1857). Ack, min styfver! huru väl han prentat namnet Julie. Därs. Herre min styfver! så ond och så ledsen hon kunde blifva! Därs. 65.
Ssgr (i allm. till 1): A: STYVER-KADRILJ. (†) kortspel med insatsen begränsad till en styver; jfr kadrilj 5. Tersmeden Mem. 3: 78 (c. 1790). —
-LAV. bot. växten Peltigera spuria (Ach.) DC. (vars unga exemplar har rundade styverliknande lober). Ursing SvVäxt. Krypt. 182 (1949). —
-SLANT. (styver- 1926 osv. styvers- 1745—1851) (förr) präglat mynt av en styvers valör. HdlCollMed. 6/11 1745. Jag har inte mera än den här styverslanten, sa pojken. Grip JunkG 193 (1926). —
-TALS. (†)
1) styver för styver, en l. några få styver i sänder. Holm NSv. 139 (1702). Intet anstår det .. hwarcken Er eller mig sielfwe, at niupa ut styfwer-tals alt hwad som skal betalas. Modée FruR 12 (1738). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) (köpa l. sälja) för en l. några få styver varje gång l. åt gången, i minut. Olsson Herdam. 4: 107 (i handl. fr. 1734). Låta hwar dag hafwa sin plåga, och köpa brödet styfwertals. GbgMag. 1759, s. 141. Enkor och Barn få hämta Arbete i ArbetsBoden .. De som arbeta äro utmärkte med et vist teckn på bröstet, de få köpa styfvertals matvaror. Fabriqueurerne köpa sedan Garnet. Fischerström Dagb. 66 (1773). Weste FörslSAOB (c. 1817).
B: STYVERS-AFFÄR. (†) minuthandel l. affär som görs i småposter; jfr affär 4 o. styver-tals 2. Carlén Köpm. 2: 338 (1860). —
(1, 3 a) -BRÖD. (†) bröd som kostade en styver stycket; jfr -pepparkaka. Et Engelskt styfwersbröd, kokt med mjölk til et slags Pudding. SP 1792, nr 245, s. 2. —
-SLANT, se A. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content