publicerad: 1999
SVETSA svet3sa2, v., -ade (HovförtärSthm 1728, s. 3128 (: Swettsat om, sup.) osv.) ((†) p. pf. -t HovförtärSthm 1711, s. 1310 (: ihob swest, n.), Därs. 1767, s. 3932 (: på swesta, pl.)); äv. (numera mindre br.) SVESSA sves3a2 l. sväs3a2, v., -ade (VetAH 1740, s. 226, Cannelin (1939)) l. (mindre br.) SVEJSA sväj3sa2, v.2, -ade (TurÅ 1989, s. 69). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(schwes- 1719 (: påschwesat, p. pf. n.). suitz- i ssg 1623 (: suitzer smedh). suäss- 1696. suäts- 1696. sweds- 1623 (: swedser). svejs- 1989. sves- (sw-) 1686 (: opswesat, p. pf. n.)—1897 (: sves bock). svess- (sw-, -sz-) 1740 (: sweszas .. fast)—1939. svets- (sw-, -tts-, -tz-) 1728 (: Swettsat om) osv. swids- 1623 (: swidsare). sviss- (sw-, -sz-) 1758 (: swiszat ihop)—1807. sväss- 1847 (: svässa ihop)—1889)
1) (i sht i fackspr.) med avs. på (vanl. i glödande tillstånd försatt) metall(föremål): gm hamring l. tryck l. laserstråle o. d. bearbeta (för att sammanfoga med annan metall); särsk.: varaktigt hopfoga (två l. flera metallstycken av samma sammansättning o. smältpunkt) gm att de angränsade delarna av metallstyckena, som skall förenas, uppvärmes till så hög temperatur att de med l. utan tillsatsmaterial o. utan tryck smälter ihop l. under (högt) tryck pressas (l. slås) samman med l. utan uppvärmning; äv.: gm att svetsa (i ovan angiven bet.) tillverka l. producera l. anbringa l. iståndsätta (ngt); äv. i fråga om sammanfogande av metallstycken medelst smältning av tillsatsmaterial med lägre smältpunkt än materialet i metallstyckena (särsk. i ssgn SVETS-LÖDA); äv. i utvidgad anv., i fråga om att vanl. under uppvärmning o. hoppressning hopfoga arbetsstycken av annat material än metall (t. ex. plast l. gummi); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sammanfogad l. konstruerad gm svetsning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om ställe där två metallstycken o. d. svetsats ihop; förr stundom äv. liktydigt med: smida; jfr VÄLLA. Salberg Gr. 88 (1696). Svetsa .. (dvs.) Löda, wälla järn, foga twänne glödande järn tilsam(m)ans. Schultze Ordb. 5265 (c. 1755). Svessa el(ler) Svetsa .. (dvs.) Uppglödga och hamra ett jern. Weste FörslSAOB (c. 1817). Två hvitglödgande, gnistrande jernstycken, förbinda sig genom smidning så innerligt att det ofta är omöjligt att upptäcka stället der denna förbindning skett. Detta fullkomliga förbindningssätt kallas svetsning eller vällning. Stål Byggn. 1: 304 (1834). Piporna (på handeldvapen), som förut nästan uteslutande af smidesjernslameller svetsades under hammaren .. tillverkas nu företrädesvis af det förträffliga westphaliska gjutstålet. UB 6: 103 (1874). Vid bälgars gny / där svetsas svärd / på smedjehärd. Vinterg. 1894, s. 116. (Förnicklat järnbleck) framställes .. genom att svetsa nickel på järn och sedan utvalsa plåten. 2UB 3: 368 (1897). Produkter, som tillverkas huvudsakligen genom svetsning, t. e. rör, ångpannor, kokare, balkar. TT 1941, M. s. 33. Svetsning .. (dvs.) ställe som svetsats. IllSvOrdb. (1955). Svetsade järnvägsskenor. SvHandordb. (1966). En viktig .. detalj är de svetsade sömmarna (på fritidsplagg). ICAKurir. 1995, nr 35, s. 26. — jfr HOP-, IN-, PUNKT-, PÅ-, SPIRAL-SVETSA o. HEL-SVETSAD samt HEL-, LJUSBÅGS-, MOTSTÅNDS-, RULL-, RÖR-, SERIE-, SMÄLT-, STUM-, SÖM-, TERMIT-, TERMITSMÄLT-, TERMITTRYCK-, TRYCK-, VARM-, VATTENGAS-, VÄLL-SVETSNING m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) refl.: bearbeta sig. Platinan är alldeles osmältlig i vanlig eld. Upphettad till hvitglödgning, blir hon mjuk och låter svetsa sig som stångjern. UB 4: 323 (1873).
2) (†) med avs. på järn: upphetta tills det börjar smälta l. brinna med (fräsande) gnistor. Widegren 896 (1788). Det arbete guden Tor utförde då han smälte ned hjältens vapen, utföra vi nu själfva. Smeden tager blixten i sin hand och svetsar därmed järnet. NordRevy 1895, s. 768.
3) (†) om järn l. stål: bli vitglödgad o. (börja) smälta l. brinna med (fräsande) gnistor. Med vanlig okolad Torf kan Järnet icke gerna svetsa eller välla. VetAH 1781, s. 279. (Kristall)Glas flyter som en olja omkring Järnet, innan det ännu hunnit blifwa hwitwarmt eller så hett, att det börjat brinna med gnistor eller swetsa. Rinman JärnH 217 (1782). JernkA 1827, s. 363.
4) om (i glödande tillstånd försatt) järn o. d.: fogas samman l. förenas (med annan metall o. d.); numera bl. i ssgn SAMMAN-SVETSA. Rinman Jernförädl. 280 (1772).
Särsk. förb.: SVETSA FAST10 4. medelst svetsning anbringa (ngt); äv. i uttr. svetsa ngt fast. VetAH 1740, s. 226. På (fartyget) Göteborg .. har man svetsat alla tvärgående skott, varjämte tvärskeppsbalkarna svetsats fast vid däcksplåtarna. VFl. 1935, s. 91. —
1) till 1: gm att svetsa förena l. hopfoga (olika föremål l. delar av ett föremål), svetsa samman; gm att svetsa anbringa (ngt vid ngt). Swesza twenne jernskenor tillhopa. Nordforss (1805). Svessa ihop en spjutudd vid ett skaft. Almqvist GMim. 1: 186 (1841). Han svetsade ihop metallstyckena. SvHandordb. (1966). särsk. oeg. l. bildl.; särsk. dels med saksubj.: förena l. sammansvetsa (individer l. själar o. d.), dels med personsubj.: gm att sammansmälta l. hopsätta de olika elementen i ngt åstadkomma (ngt) l. sätta (ngt) i stånd; äv. abs. Ett stort gemensamt intresse hade svetsat ihop dessa själar, under det de glödgade sig vid den stora kärlekens brasa. Strindberg Hafsb. 112 (1890). Han förstod med ens att det gafs något .. som svetsade ihop och kom .. för hvarandra likgiltiga personer att stundom enas och ropa detsamma. Janson CostaN 2: 150 (1910). Illiaden låg i hvar mans mun, men endast en Homeros förmådde att .. svetsa ihop detta världsepos. Ahrenberg Männ. 6: 148 (1914). Kamp för livet svetsar ihop individer liksom hela folk. Knöppel Barb. 146 (1916). De ha bedömt den stat, som Karl svetsade ihop, efter kraven på den moderna nationalstaten. Grimberg VärldH 5: 389 (1931).
3) (†) till 4, om delar l. partiklar: gm stark upphettning förenas l. gå ihop. Perleslagg .. Är ihopsatt af hwita och grönaktiga glaskorn, hwilka tyckas hafwa swiszat ihop, då de ännu woro mjuke af hettan. Cronstedt Min. 249 (1758). Till Stålets fullkomnande fordras .. ett Mechaniskt arbete nemligen smidandet, för at få de delar at svessa ihop, som blåsorne åtskilt. LittT 1795, s. 489. —
SVETSA IN10 4. gm svetsning infoga (ngt i ngt); särsk. bildl. NordT 1881, s. 505 (bildl.). jfr insvetsa. —
SVETSA OM. särsk. (†) till 1: påsvetsa. Swettsat om, ett stÿcke nÿtt järn på ett gammalt Steekspett. HovförtärSthm 1728, s. 3128. —
1) till 1: svetsa ihop; äv. i uttr. svetsa ngt (till)samman(s). Schultze Ordb. 5266 (c. 1755). De svetsade samman fartygsskrovet. SvHandordb. (1966).
2) till 1: gm svetsning täppa till l. täta (skarv o. d.), svetsa ihop. Under klingande slag svetsades skarven samman. Kulturen 1947, s. 20.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk.: fast förena l. sammansmälta l. hopsätta de olika elementen i (ngt); gm sammansmältning osv. av olika element åstadkomma (ngt); äv. med saksubj.; äv. i uttr. svetsa (personer o. d.) samman. Numera ha fabrikens namn och hans eget svetsats så enhetligt samman, att man tänker på (konstnärlige ledaren Wilhelm) Kåge, när man talar om Gustavsberg och vice versa. Form 1940, s. 68. särsk. dels om förenande av olika områden l. folkgrupper till en politisk enhet, dels om förenande av personer i vänskap(sband) l. till en fast (l. väl samövad) grupp med god sammanhållning. Janson Ön 215 (1908). De båda små ländernas vapenbrödraskap under Balkankriget hade ytterligare svetsat dem samman. Nordensvan o. Langlet 49 (1914). Bland större företag ha försäljningskonferenserna blivit ett viktigt led i arbetet på att svetsa samman försäljarna och återförsäljarna med företaget. Förberg SäljFilm 25 (1946). Det är de odödliga stroferna ur Vårt land och Sandels, som svetsat samman Finlands folk. Lamm i 3SAH LIX. 1: 16 (1948). Livet har svetsat dem samman. SvHandordb. (1966). —
SVETSA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: gm svetsning bryta upp l. öppna (kassaskåp o. d.). DN(A) 3 ⁄ 11 1964, s. 6 (med avs. på kassaskåp).
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): A: SVETS-AGGREGAT. aggregat (dvs. enhet av samverkande maskiner) varmed svetsning utföres; jfr svetsnings-aggregat. SvInköpsreg. 1937, s. 251. —
-APPARATUR. HbVerkstTekn. 3: 113 (1944). —
-ARBETE~020. särsk. abstr.: arbete bestående i svetsning; jfr svetsnings-arbete. SvTeknUppslB 1: 581 (1937). —
-BLÄNK. med. om smärtsam inflammation i ögats horn- l. bindehinna med intensiv ljuskänslighet, orsakad vid svetsning med ultraviolett strålning. BonnierLex. (1966). —
-BORD. bord (se bord, sbst.1 5 d) avsett för l. använt vid svetsning. HbVerkstTekn. 3: 128 (1944). —
-BRÄNNARE. för svetsning avsedd apparat med gaslåga (i regel låga av acetylen- o. syrgas), brännare för gassvetsning; jfr svetsnings-brännare. HbVerkstTekn. 3: 114 (1944). —
-EFFEKT. effekt som svetsmaskins transformator kan avge vid svetsning. HbVerkstTekn. 3: 270 (1944). —
-EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap (hos elektrod o. d.) som visar sig l. framträder vid svetsning. Goda svetsegenskaper. LunaVM85 1005 (1984). —
-EGENSPÄNNING~0020. svetsspänning. Svetsen 1952, s. 111. Svets(egen)spänning .. egenspänning orsakad av värmning, sammanfogning och därpå följande svalning vid svetsning. TNCPubl. 68: 137 (1977). —
-ELEKTROD. strömförande elektrod vid elektrisk svetsning; jfr svetsnings-elektrod. SvD 31 ⁄ 10 1936, s. 1. —
-FIXTUR fikstɯ2r; best. -en; pl. -er. [jfr eng. welding fixture; senare ssgsleden har (med anslutning till MIXTUR) bildats till senlat. fixura, till fixus, p. pf. av figere, fästa (se FIX), möjl. rotbesläktat med DIKE] om anordning för inspänning av arbetsstycken vid mekaniserad svetsning; jfr svetsnings-fixtur. SvetsteknHb. 1: 3 (1947). —
-FOG. svetsad fog (se fog, sbst.2 1); fog där svetsning sker l. är avsedd att äga rum; jfr svetsnings-fog. UB 6: 50 (1874). Fog, svetsfog, (dvs.) ett för svetsning avsett, ofta särskilt utformat ställe mellan ett arbetsstyckes olika delar, vilka hållas i ett visst inbördes läge, när svetsarbetet börjar. SvetsteknOrdl. 1 (1951). —
-FÖRBAND. om anordning bestående av minst två metallstycken förbundna medelst en l. flera svetsfogar. SvTeknUppslB 1: 586 (1937). —
-FÖRBINDNING. om hopfogning av metallstycken gm svetsning; särsk. konkret, om resultatet av sådan hopfogning. JernkA 1933, s. 207. —
-FÖRMÅGA. jfr -egenskap. Blank svetstråd .. (lämplig där) fordringarna på svetsförmåga och god inbränning äro särskilt stora. SvTeknUppslB 1: M 75 (1937). —
-GENERATOR. generator som avger svetsström; äv. om elektronisk högfrekvensutrustning som kan avge en elektrisk signal med tillräcklig effekt o. lämplig frekvens vid svetsning; jfr svetsnings-generator. SvInköpsreg. 1937, s. 252. BonnierLex. (1966; om elektronisk högfrekvensutrustning). —
-GLASÖGON~020, pl. vid svetsning använda glasögon försedda med mörka skyddsglas (o. ofta äv. utformade med sidoskydd mot stänk); jfr svetsnings-glasögon. SvetsteknHb. 1: 3 (1947). —
-GODS. om den del av arbetsstycket som vid svetsning varit smält (l. skall smältas). HbVerkstTekn. 3: 189 (1944). —
-HETTA. hetta till vilken arbetsstycken uppvärms för att kunna svetsas, temperatur som behövs för svetsning; jfr svetsnings-hetta. Rinman Jernförädl. 35 (1772). —
-HJÄLM. hjälm med visir (o. uppfällbar siktskiva) avsedd att skydda ögon o. ansikte mot strålning av ultraviolett ljus o. stänk o. sprut från smält metall o. slaggprodukter vid svetsning. SvetsteknHb. 1: 3 (1947). —
-INDUSTRI. industri (se d. o. 3) som tillverkar svetsade produkter (t. ex. cykelställ, järnstegar). UNT 19 ⁄ 4 1943, s. 16. —
-INGENJÖR. ingenjör som har till yrke l. uppgift att leda o. övervaka en avdelning l. sektion l. anläggning o. d. som sysslar med svetsarbeten samt följa upp den svetstekniska utvecklingen o. d. DN(B) 30 ⁄ 11 1957, s. 17. —
-KONFERENS. jfr konferens 1 a o. svetsnings-konferens. 375 ingenjörer på svetskonferens. SvD(A) 10 ⁄ 11 1944, s. 16. —
-KONTROLL. kontroll av hållfastheten hos färdig svetsning l. svetsad konstruktion; jfr svetsnings-kontroll. Karleboser. 1: 358 (1948). —
-LABORATORIUM. laboratorium för forskning o. utveckling i svetsteknik; jfr svetsnings-laboratorium. HbVerkstTekn. 3: 130 (1944). —
-LICENS. tillstånd att utföra svetsningsarbete (som faller under arbetarskyddslagen). SvByggkatal. 1955, s. 50. —
-LIKRIKTARE~0200. för bågsvetsning avsett aggregat bestående av transformator o. likriktare. SvetsteknHb. 1: 19 (1947). —
-LÅGA. låga varmed metalldelar (o. tillsatsmaterial) uppvärmes till smälttemperatur vid svetsning; äv. bildl. Bergendahl 78 (1919). Blicken, Picassos svetslågor till ögon, är för övrigt det som mest fascinerat världens fotografer. DN 9 ⁄ 10 1988, s. 37. —
-LÖDA, -ning. sammanfoga (metallstycken av samma l. olika slag, vanl. gjutjärn) medelst smältning (med svetslåga, ljusbåge l. resistensvärme) av tillsatsmaterial med lägre smältpunkt än materialet i metallstyckena; hårdlöda med svetslåga som värmekälla; i sht ss. vbalsbst. -ning. HbVerkstTekn. 3: 145 (1944). —
-MASKIN. maskin varmed svetsning utföres; jfr svetsnings-maskin. HbValHjelpmask. 1: 101 (1890: stuk- och svetsmaskin). jfr punkt-, serie-svetsmaskin. —
-MEDEL. av olika kemikalier bestående medel som används vid svetsning för att hålla metallytorna rena från oxid l. göra slaggen lättflytande; jfr svetsnings-medel. Tulltaxa 1929, s. 64 (: Löd- och svetsmedel). —
-MEKANIKER. mekaniker som utför svetsarbete(n). SvYrkeslex. 2: 317 (1973). —
-METOD. metod vid svetsning; jfr svetsnings-metod. I och med strävandena att automatisera svetsningen av rör, cisterner etc. måste man även övergå till andra, nyare svetsmetoder. JernkA 1933, s. 201. —
-MÄSTARE. (föga br.) särsk.: (titel för) förman l. verkmästare vid svetsteknisk anläggning o. d. med uppgift att följa den svetstekniska utvecklingen, sälja svetsprodukter o. d. Svetsmästare med intresse och fallenhet för försäljning. Den person vi söker skall Demonstrera olika svetsförfaranden och tillsatsmaterial på ett sakkunnigt och vederhäftigt sätt. DN(A) 2 ⁄ 2 1958, s. 34. Statens institut för Hantverk och Industri söker för sin svetstekniska sektion erfaren svetsmästare med intresse och fallenhet för effektiv fortbildningsverksamhet. Arbetsområdets tyngdpunkt: gassvetsning, skärning och lödning. DN(A) 30 ⁄ 10 1964, s. 39. —
-OMFORMARE~0200. vid svetsning använd omformare bestående av elmotor o. svetsgenerator; jfr svetsnings-omformare. SvetsteknHb. 1: 19 (1947). —
-PISTOL. verktyg som består av en trefot med ett pistolhandtagsliknande handtag för fastsvetsning av bultar o. d. SvIndLex. 1: 562 (1948). —
-PULVER. pulver bestående av en blandning av järnoxid o. aluminiumpulver som efter antändning brinner under stark värmeutveckling o. används vid hopsvetsning av järnvägsräls o. d.; äv. om glasliknande pulver som vid bågsvetsning skyddar svetsstället gm att smälta o. bilda slagg; jfr svetsnings-pulver. AHB 45: 28 (1870). Svetsningsmedel. Svetspulver. För svetsning af stål på stål och stål på järn. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 145. Den uppvärmda staven doppas (vid svetsning av gjutjärn) i ett svetspulver, vilket .. tillföres smältan för att upplösa och förhindra bildandet av svårsmälta oxider. HbVerkstTekn. 3: 139 (1944). IllSvOrdb. (1955). —
-RESULTAT. resultat (se d. o. 1) av svetsning; jfr svetsnings-resultat. HbVerkstTekn. 3: 272 (1944). —
-RÖK. vid svetsning bildad giftig rök som ger (kronisk) irritation i slemhinnorna o. som på längre sikt kan åstadkomma lungskada. LunaVM85 1004 (1984). —
-RÖNTGEN. om röntgenfotografering använd för kontroll av svetsningsarbete. DN(A) 1965, nr 90, s. 3. —
-SKOLA. (förr) skola för undervisning i svetsning; särsk. om sådan skola vid enskilt företag med svetsning som specialitet. Genom vår svetsskola bidraga vi .. till ökad kännedom om svetsning och utbilda fackkunnig personal. Dædalus 1933, Ann. s. 27. —
-SKÄRM. med handtag försedd skärm avsedd att hållas framför ansiktet till skydd mot strålning o. stänk vid svetsning. SvetsteknHb. 1: 3 (1947). —
-SKÖLD. jfr -skärm. Svetssköld, (dvs.) med skyddsglas försedd sköld till skydd mot värme- och ljusstrålning, avsedd att bäras på kroppen. SvetsteknHb. 1: 3 (1947). —
-SLANG. slang avsedd för transport av gas (främst acetylen- o. syrgas) vid svetsning. TNCPubl. 39: 103 (1968). —
-SPÄNNING. spänning uppkommen vid svetsning o. därpå efterföljande svalning; jfr -egenspänning. HbVerkstTekn. 3: 270 (1944). Svets(egen)spänning .. egenspänning orsakad av värmning, sammanfogning och därpå följande svalning vid svetsning. TNCPubl. 68: 137 (1977). —
-STRÄNG. om enkel längsgående avsättning av tillsatsmaterial bildad vid svetsning. Samtidigt med att en svetssträng lägges över en annan kommer värmet vid denna svetsning att värmebehandla den underliggande strängen. SvTeknUppslB 1: 572 (1937). —
-STRÖM. vid bågsvetsning: ström som går genom ljusbågen; vid motståndssvetsning: ström som släpps fram genom svetsstället; jfr svetsnings-ström. SvTeknUppslB 1: 583 (1937). SvetsteknOrdl. 31 (1951; genom ljusbågen). Därs. 35 (genom svetsstället). —
-STÅL. (numera föga br.) svetsbart stål; jfr svetsnings-stål. Rosenberg OorgKemi 509 (1888). Östergren (1951). —
-STÄLLE. ställe där svetsning sker l. är avsedd att äga rum; jfr svetsnings-ställe. Den stora ytterlågan, som omsveper hela svetsstället, är gassvetsningens svetsningstekniska specialitet i förhållande till andra svetsmetoder. SvTeknUppslB 1: 581 (1937). —
-TEKNIK. vid svetsning använd teknik; äv. om läroämne vid teknisk högskola l. gymnasieskola; jfr svetsnings-teknik. SvTeknUppslB 1: 567 (1937). Till professor i svetsteknik vid Tekniska högskolan i Stockholm har utnämnts tekn. lic. T. M. I. Norén. SvD(A) 22 ⁄ 2 1964, s. 15. —
-TEKNIKER. tekniker som yrkesmässigt sysslar med arbetsuppgifter som berör svetsningens teoretiska sida (forskning o. utveckling o. d.). JernkA 1963, s. 531. —
-TEKNISK. som har avseende på l. samband med l. rör svetsteknik; jfr svetsnings-teknisk. SvTeknUppslB 1: 580 (1937). —
-TID. tid som svetsningsarbete tar; särsk.: summan av den tid under vilken ljusbågen l. svetslågan arbetar mot arbetsstycket o. den tid som åtgår för borttagning av eventuell slagg efter varje svetssträng samt den tid det tar för utbyte av tillsatsmaterial. SvTeknUppslB 1: 590 (1937). —
-TRANSFORMATOR. vid bågsvetsning använd transformator som lämnar svetsström. SvInköpsreg. 1937, s. 253. —
-TRYCK. tryck varmed de metallstycken som skall svetsas hoppressas medelst svetsmaskin; äv. om trycket på blandgasen i svetsbrännaren vid gassvetsning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 621. Svetstryck: vid acetylen-syrgassvetsning trycket på blandgasen i brännaren. SvTeknOrdb. (1946). —
-TRÅD. vid svetsning använt tillsatsmaterial i trådform; särsk. om sådant material med liknande sammansättning som arbetsstyckets, varmed svetsfogen utfylls vid gassvetsning av grövre gods. Dædalus 1931, Ann. s. 20. Svetstråd: tillsatsmaterial i trådform vid elsvetsning. SvTeknOrdb. (1946). IngHb. 6: 550 (1954). —
-TVING. tving för fastspänning l. sammanpressning av rör o. d. vid svetsning(sarbete). LunaVM71 318 (1971). —
-UTRUSTNING~020. SvTeknUppslB 1: M 74 (1937). —
-VARM. som är så varm att den går att svetsa. Rinman JärnH 329 (1782). Stål och stångjern kunna .. sammansvetsas. Likväl är stålet svetsvarmt vid något lägre värmegrad än jernets. Almroth Karmarsch 12 (1838). —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. verkstad(sanläggning) för svetsning(sarbete); jfr svetsnings-verkstad. Dædalus 1947, Ann. s. 17. —
-VÄRME. jfr -hetta o. svetsnings-värme. Hvitglödgningshetta (Svetsvärme .. ) erfordras endast för .. (järnets) vällning, då jernet redan börjar att förbrinna, under gnistkastning. Almroth Karmarsch 195 (1838). —
-ZON. om den vid svetsning värmepåverkade zonen av grundmaterialet; jfr svetsnings-zon. HbVerkstTekn. 3: 272 (1944). —
-ÄNDAMÅL~002, äv. ~200. om ändamålet att nyttjas vid l. till svetsning; särsk. i uttr. för svetsändamål; jfr svetsnings-ändamål. En vanlig AGA-ackumulator för svetsändamål med 40 liters stålkärl kan .. avgiva ca 5000 liter acetylen. SvTeknUppslB 1: 580 (1937).
-GENERATOR. svetsgenerator. 2NF 35: 539 (1923). —
-KONFERENS. svetskonferens. Första Svenska Svetsningskonferensen anordnad av Ingeniörsvetenskapsakademien den 13 och 14 oktober 1930. JernkA 1931, s. 175. —
-KONTROLL. svetskontroll. SvTeknUppslB 1: 585 (1937). —
-MASKIN. svetsmaskin. 2NF 35: 540 (1923). —
-METOD. svetsmetod. 2NF 34: 383 (1922). —
-PROCESS. jfr process 1. Svetsningsprocessen är i princip intet annat än upphettning, nedsmältning och avkylning av järn. Vägmaskinl. 24 (1942). —
-PULVER. svetspulver. UB 6: 19 (1874). —
-STYCKE. svetsstycke. 2NF 35: 540 (1923). —
-SÖM. svetssöm. 2NF 34: 383 (1922). —
-ZON. svetszon. Axel Hultgren har undersökt den olika graden av hårdhet å olika delar av yxor och tumiknivar .. samt den inre strukturen särskilt av en svetsningszon i en skallra av ren koppar från det peruanska kustlandet. Ymer 1922, s. 115. —
Avledn.: SVETSARE, sbst.2, förr äv. SVETSER, m./ /ig. (-are 1623 osv. -er 1623) [jfr d. svejser] till 1: person som (yrkesmässigt) sysslar med svetsning; äv. ss. tillnamn. Michell swidsare klagar Hanns Nilsonn ahn, att han hafuer arbetad till Hans Nilssonz behof, och när han krafde sin betallning ruste han till en eldgaffel och slog hono(m). 3SthmTb. 13: 168 (1623). Svetsare: fyra mästare och tvenne lärlingar. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 2 (1760). Då polisen kom till platsen fann man att det var vana svetsare som arbetat med att få upp kassaskåpet. DN(A) 3 ⁄ 11 1964, s. 10. Svetsare. Avpassar och rengör fogytor samt svetsar samman detaljer till maskiner, fartygsskrov, brospann, räcken .. av stål och icke-järnmetall. NordYrkesklassif. 135 (1978). jfr rör-, stum-svetsare.
-lärling. LD 2 ⁄ 10 1958, s. 6.
-lön. IngHb. 6: 564 (1954).
-prov. Svetsarprov, (dvs.) prov anordnat för att utröna svetsarens skicklighet. SvetsteknHb. 1: 3 (1947).
-skicklighet. HbVerkstTekn. 3: 186 (1944).
-smed. (†) om person som yrkesmässigt sysslar med svetsning l. smide; anträffat bl. ss. tillnamn. Johan Larsson .. (sändes) at bedia Hans Nilsson det han will komma för retten och suara Mickill suitzer smedh, för det at han hafuer slagit honom. 3SthmTb. 13: 438 (1623).
-utbildning. Dædalus 1946, Ann. s. 10.
SVETSBAR, adj. [jfr d. svejsbar] till 1: som går att svetsa, som kan svetsas. (Platina är) svetsbar vid hvitglödgning, oföränderlig i luft och vatten vid alla temperaturer. Almström KemTekn. 1: 278 (1844). —
SVETSBARHET, r. l. f. [avledn. av -bar; jfr d. svejsbarhed] om egenskapen l. förhållandet att vara svetsbar. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 108.
Ssg: svetsbarhets-prov. prov (i abstr. o. konkret bet.) för utrönande av ngts (i sht en metalls) svetsbarhet. HbVerkstTekn. 3: 135 (1944). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content