publicerad: 2002
SÖM söm4, sbst.1, r. l. m. (GlMat. 9: 16 (Bib. 1541) osv.) ((†) n. (FörtHertJohLösegend. 1563, s. 80, GT 1787, nr 50, s. 2)); best. sömmen (ss. n. sömmet); pl. sömmar (ss. n. =).
Ordformer
(som 1546 (: hedansom)—1668 (: korszsom). somm 1563. söm (sz-) 1529 osv. sömar, pl. 1639 (: sömarne, best.)—1814. sömen, sg. best. 1541—1788 (: råcksömens, gen.). sömm 1640—1889. sömmar, pl. 1705 (: sömmarne, best.) osv. sömmen, sg. best. 1640 osv. sööm (-öh-) 1547 (: hedensööm)—1695 (: Sööm-Cammaren))
Etymologi
[fsv. sömber, m.; motsv. ä. d. søm (d. søm), nor. bm. søm, fvn. saumr, m. (nor. nn. saum, m.), mlt. sōm (lt. som, m.), mnl. soom (nl. zoom), ffris. sām, fht. soum (mht. saum, t. saum, m.), feng. sēam (meng. seme, eng. seam); avledn. av roten i SY, v. — Jfr SÖM, sbst.2, SÖMMA, v.2]
1) om handlingen l. verksamheten att sömma, sömnad; äv. i konkret(are) anv., om sättet l. metoden att sömma, sömnadssätt; äv. bildl.; numera i sht ss. senare led i ssgr. Noch haf(ue)r honn fåt 6 daler af Hinndrick Simeszon för tuät och söm. 3SthmTb. 2: 293 (1599). I allahanda söm will iagh migh öfua, / Så kan iagh eij boga eller spiut behöfua. Asteropherus 49 (1609; uppl. 1909). Ord, hwilka .. kunna anses såsom öfwerflödige at införas .. Qwinfolks ord .. eller sådane, som aldrig förekomma annars, än i Köket, Wisthuset, wid sömmen, och dylikt. DA 1768, nr 53, s. 1. De sjuka införas hvarje morgon .. i arbetssalar .. der qvinnornas tid var upptagen med Söm, stickning, brodering m.m. Hygiea 1839, s. 359. Segelmakare använda fyra slags söm, nemligen: slätsöm, enkel söm, rundsöm och ridning. Frick o. Trolle 100 (1872). Till en början var .. (en arbetsskola i Herrestad) ordnad som en syskola — söm, spånad, stickning o. d. — i vilken även gossarna deltogo. ÅbSvUndH 56—57: 257 (1939). Näversöm är en speciell typ av söm. ÖgCorr. 22 ⁄ 11 1966, s. 15. — jfr APPLIKATIONS-, BAND-, BRODER-, FÄLL-, HAND-, HÅL-, KANT-, KEDJE-, KNAPPHÅLS-, LANGETT-, MELLAN-, NÄVER-, PLATT-, PÄRL-, SCHATTER-, SEGEL-, SICKSACK-, SMYG-, STJÄLK-, STOFFER-, STOPP-, TVIST-, UTDRAGS-SÖM m. fl. — särsk. (†)
a) i uttr. utskuren l. utsydd l. öppen söm, utskårsöm l. utdragssöm (jfr HÅL-SÖM). GripshR (1552: öpen). BoupptSthm 9 ⁄ 6 1669 (: uthskuren). Därs. 1679, s. 1095 b (: utsydd).
2) om sammanhängande (mer l. mindre synlig) med nål och tråd åstadkommen rad av stygn, avsedd att foga samman två delar l. stycken av tyg l. skinn l. dyl. l. (övervikta) delar av samma tygstycke osv. l. om sådan rad av stygn med enbart dekorativ funktion. Sy raka sömmar. Sprätta upp sömmen i ärmen. Pressa ut sömmarna. En tråcklad söm. Sy sömmen på maskin eller för hand. Det syns på sömmarna att skorna är handsydda. Man kan icke lappa gammul klädher, medh nyia klutar, ty the hålla icke sömen. GlMat. 9: 16 (Bib. 1541). Mz Nålen och syringen Syyr .. (skräddaren) Kläden, (doch så at sömarne icke synas). Schroderus Comenius 504 (1639). Säckepipan war däruti serdeles, at man såg på henne ingen sömm: ty hon war giord af en hel Skiäl-Maga. Linné Gothl. 210 (1745). Den vanligaste färgen (på samernas mössa) är mörkblått, med rödt mellanlägg i sömmarna. Læstadius 1Journ. 125 (1831). Dam-Strumpor. Svarta ylle, fötter utan sömmar, prima. PriskurLeja 1895—96, s. 16. Ingen klippte längre sitt hår, ingen lät ens laga sina söndagskläder när de sprack upp i sömmarna. Nilsson MessTräb. 127 (1990). — jfr AXEL-, BAK-, BECK-, BRED-, BRODER-, KANT-, KEDJE-, KNAPPHÅLS-, LANGETT-, LASK-, MITT-, PRYDNADS-, RAND-, ROCK-, RUND-, SICKSACK-, SID-, SKO-, STOPP-, STRUMP-, VÄND-, ÄRM-SÖM m. fl. — särsk. bildl.; särsk. i sådana uttr. som syna, äv. granska l. se, ngn l. ngt i sömmarna, ingående l. kritiskt undersöka l. betrakta ngn l. ngt. Melin JesuL 3: 145 (1849). Den korrekta form, han så småningom pressats in i, sprang upp i sömmarna, när han var ensam med barnet. Lundegård Tannh. 2: 17 (1895). Quennerstedt StrSkr. 1: 334 (1907, 1919: se). Lagergren Minn. 6: 27 (1927: granska). Mellan Sverige och Norge var det .. endast den politiska sömmen som brast. GbgMP 1929, nr 68, s. 6. Sedan Handelsbanken och dess skogsexpert fått syna affären i sömmarna, ställde de sig först tveksamma och avböjde sedan definitivt sin medverkan. De Geer Bergsl. 135 (1951).
3) (numera föga br.) konkret: om ngt som håller på att sömmas l. är färdigsömmat l. om ngt (sömmat l. broderat) som skall lagas; sömnad, sömnadsarbete. Ett bräm aff golt och rött söm. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 80. Alla såto ståltz signil liten möör, the hadhe söm på knää. Visb. 1: 422 (c. 1621). (Maria) lägger tillhopa sin söm och lagar sig till att gå. Granberg Dram. 190 (1811). Anderson Dikt. 141 (1893).
4) (i fackspr.) i oeg. l. bildl. anv. av 2; särsk. om (orörlig) linje l. kant l. skarv l. kam åstadkommen genom sammanväxning (av skelettdelar) l. hopfogning (av olika slag av material) över ett hålrum l. dyl.; äv. om skarv l. kant där två (l. flera) lager (av olika material) förenas (på naturlig väg) l. fogas samman. IllSvOrdb. (1964). — särsk.
a) anat. (tandad) fog l. linje som förenar två skelettben i kraniet hos människa. Verelius 312 (1681). Hufvudskålsbenen åtskiljas lätt i sömmarne som äro tandade. Hygiea 1839, s. 268. Skelettsystemet .. Sömmen .. kommer till stånd därigenom, att benen .. lägga sig tätt intill hvarandra. Müller LbAnat. 13 (1905). Lindskog o. Zetterberg (1981). — jfr BEN-, KRON-, PANN-, PIL-, TINNING-SÖM.
b) om orörlig (mer l. mindre tandliknande) söm l. sammanväxningslinje mellan ben l. leder (l. andra kroppsdelar) hos djur; särsk. om sådan söm hos skalförsedda djur; utom i ä. zoologiskt fackspr. numera bl. tillf. Til öfre-käften (hos människan) .. höra 13. ben .. och hänga thesza benen tilsammans dels genom söm, dels ock genom fog. Orrelius Diurr. 85: 6 (1750). På musseldjuret .. märker man .. Sömmar .. taggförsedde linier, som löpa efter längden af skalet och dela eller åtskilja det i .. Skiften. Marklin Illiger 341 (1818). I norra Indien leva domherrar som ha en svart söm kring näbben. Rosenius SvFågl. 2: 87 (1921). Det är lätt att få hela ryggskölden som en skål för stuvningen genom att trycka strax innanför sömmen på undersidan av krabban. DN 16 ⁄ 10 1987, s. 60. — jfr BAK-, FEN-, FJÄLL-, HORN-, RYGG-SÖM. — särsk. (†) om upphöjning bildad av uppresta huvudhår som ligger mot varandra. Retzius Djurr. 126 (1772). På hufwudet hafwa .. (spendjuren) dels horn .. dels sömmar. Suturæ bestå af korta mot hwarannan liggande uphögde hår. Brander NatH 7 (1785).
c) bot. om (upphöjd) kant l. rand i ett fröskal, bildad vid sammanväxning av skal l. sidoväggar i ett skal. Fröhus .. består antingen af ett enda skal eller af flera skal .. förenade med sömmar eller fogar. Hartman Fl. LXIII (1838). Förekommer der (på stenfrukternas rygg) i stället för en fåra en upphöjd rand, så kallas denna söm. Eneroth Pom. 1: 154 (1864). När man bestämmer frön tittar man på storlek, form, ytstruktur, sömmar och färg. ForsknFramst. 1987, nr 7, s. 23.
d) om skarv l. kant l. fog l. rand i kanonrör l. flaska l. takpanna o. d. efter (gjut)form; äv. om skarv osv. som bildas vid hopfogning l. förening av två delar (t. ex. trästycken l. kablar l. takpapp) medelst fogmassa l. dyl.; äv. om öppning i sådan skarv osv. VDAkt. 1705, nr 121. Om Sömmen, som Bomben får i giutningen af formen, intet är jemt och wäl afhuggen .. casseras den. PH 9: 284 (1770). Takpannor af glas .. böra wara frie från blåsor och sömmar. SFS 1847, nr 32, s. 38. Tillverkning av rör eller tuber ”utan söm” är ett problem, som under de senare åren städse stått på dagordningen. JernkA 1889, s. 1. (Det) bör bemärkas, att hos de hopvällda flaskorna alltid vällen eller sömmen är att betrakta såsom en svag punkt. TT 1894, Allm. s. 53. Blank eller asfalterad blykabel, bestående af en eller flere kopparkärnor med starka isoleringsskikt och blymantel utan söm. SFS 1904, nr 10, s. 10. Sågen går fram och tillbaka, och ur den upprivna sömmen sprutar sågspånens tjocka strålar. Moberg Sedebetyg 406 (1935). — jfr GJUT-, VÄLL-SÖM.
e) om framträdande l. avvikande skikt l. rand mellan två lager (av samma l. olika material). En del (kol)flötser äro så tunna, att de bilda kolränder eller sömmar af endast en tums .. tjocklek. UB 3: 179 (1873). Vi funno att guldet .. här uppe på ytan endast förekom i en helt smal söm i den sex fot breda kvartsådran. Macfie Lägereld. 35 (1936). I sömmen mellan sluten skog och öppen mark. FoFl. 1971, s. 17.
5) [specialfall av 4] kir. om en med tråd av katgut, metall l. dyl. sydd rad av stygn, varmed (operations)sår tillsluts, sutur; äv. om den uppkomna skarven l. hopfogningen; förr äv. om tråden. Til blodens säkraste stillande .. bruka vi de Chirurgiska Sömmarne, med nål och tråd eller silke. Acrel PVetA 1767, s. 10. Med sutur eller söm förstår man i allmänhet hopfästande af sårläppar i och för underlättandet af sårläkningen. Wennerholm o. Svensson 484 (1892). För att förena ett sår begagna läkarne flera olika slag af söm med silke, metalltråd eller katgut (tarmsträngar) i olika groflek. Wretlind Läk. 2: 122 (1894). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sömma; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (1, 3) SÖM-ARBETE~020. (numera mindre br.) sömnadsarbete. JournLTh. 1810, s. 550. I sömarbeten .. äro qvinnorna lika förfarna, som männerna i de öfriga handtverken. Castrén Res. 2: 187 (1846). SAOL (1973). —
(2, 4) -FRI. som saknar söm; fri från söm; jfr -lös. JernkA 1880, s. 479 (om göt). Östergren (cit. fr. 1926; om strumpa). —
(2, 4) -GLÄTTARE. arkeol. om (stenålders)redskap för glättning av söm. MeddNordM 1899—1900, s. 19. Rig 1918, s. 66. —
(1) -KAMMARE. (numera föga br.) kammare avsedd ss. lokal för sömnad. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 146 (i handl. fr. 1695). —
(2) -LÄGGA. (numera föga br.) eg.: förse (ngt) med söm; fålla l. kanta (ngt). Han tilbudh sin värdinna om hon ville sömlägga een brokett halssduuk. VDAkt. 1696, nr 150. Moberg ManKv. 56 (1933). —
(2, 4) -LÖS. utan söm; jfr -fri. Sömlösa strumpor. Robertsons metod för tillverkning af sömlösa tuber. JernkA 1889, s. 2. Snart kommer Triumph ut med sin nya sömlösa behå som ska forma sig efter kroppen. Expressen 16 ⁄ 1 2000, s. 12. —
(2) -SIDA. (numera bl. tillf.) den sida av en sömnad på vilken invikt kant l. fåll är synlig; aviga, avigsida. Almqvist 72 (1842). Ärmarna fastsys på sömsidan. Sömnadsb. 76 (1915). —
(1) -SLAG. (numera mindre br.) slag av söm, sömnadsart. Sömnadsb. 274 (1915). Trots uppgifterna om hålsömmar får man .. antaga, att detta sömslag ej varit vanligt (i Korsnäs). FolkEtnSt. 5: 168 (1934). —
(2) -STICK. (†) stick (se stick, sbst.2) i söm; stygn. Lind 1: 909 (1749). Man räknade icke alla sömstick, hwarmed .. (klänningen) var sammanhäftad. Posten 1769, s. 1074. —
(4) -SVETSNING. tekn. svetsning av (plåt)söm. 2NF 35: 540 (1923). Sömsvetsning .. användes huvudsakligen för kontinuerliga svetsar i överlappande plåtar. IngHb. 6: 574 (1954). —
(1, 2) -MÅN. så mycket som man av hänsyn till sömmens hållbarhet måste ta mera av ett material; jfr mån, sbst.1 11 o. -bredd. HusgRSthm 1700, s. 126. Klipper man (tyg) efter mönster bör man alltid .. först förvissa sig om huruvida sömsmån är inberäknad eller skall tagas utom mönstret. Langlet Husm. 886 (1884).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content