publicerad: 1999
SVULLNAD svul3nad2, r. l. m. l. f.; best. -en (IErici Colerus 2: 42 (c. 1645) osv.), vard. äv. svullnan (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. svullna, OMartini Läk. 46 (c. 1600) osv.); pl. -er; förr äv. SVULLNA, r. l. m. l. f.; best. -an (se ovan); l. SULLNAD, r. l. m. l. f.; best. -en (Lindestolpe Frans. 91 (1713), HdlCollMed. 21 ⁄ 1 1746) l. sullnan (äv. att hänföra till sg. sullna, OMartini Läk. 40 (c. 1600), Hoorn Jordg. 1: 321 (1697), Landsm. VII 2: 9 (c. 1820)); pl. -er; l. SULLNA, r. l. m. l. f.; best. sullnan (se ovan); l. SVOLNE?, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(sullnad (sulnad) 1613—1759. sullnan (-uln-), sg. best. c. 1600—1697, c. 1820. sulna 1681. sulnat ( -dt) 1578—1729. swolnar, pl. 1578. swolnat 1578. svuldna 1752. swuldnad 1702. swuldnat (-uln-, -dt) 1541—1700. svullnad (-uln-, -w-, -dh) c. 1645 osv. swullnadt 1652. swulna c. 1600—1775. swulnan, sg. best. c. 1600—1697)
Etymologi
[fsv. sulnader, sulne; avledn. av SVULLEN (l. SVULLNA, v., resp. fsv. sulna, svullna, sv. dial. sullna, dets.). — Jfr SVULLNAKTIG]
motsv. SVULLEN 1 o. SVULLNA, v. 1: förhållandet att ngt (l. ngn) svullnar, svullnande; tillståndet att vara svullen (i kroppen l. i ngn kroppsdel); äv. konkret(are), särsk. dels (förr) om sjukdom(stillstånd) karakteriserad (karakteriserat) av svullnad l. svullnande, dels om själva svullnaden l. ansvällningen (förr äv. om svulst l. tumör o. d.); jfr SULME. Svullnaden kan lägga sig vid behandling med kalla omslag. Sjukdomen kännetecknas av svullnad. Svullnaden i foten gjorde det omöjligt att få på skon. Iagh skal hemsökia idher medh .. swuldnat och skelffuo. 3Mos. 26: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: tärande sjukdom). Allehanda skräcklighe siwkdomar, Pestilentz, swulnadt oc bölder. L. Paulinus Gothus Pest. 2 b (1623). Een Böld eller swulnat som mogen är. Linc. A 3 a (1640). Af swulnad och wärk afsomnade (Sten Sture d. y.) den 9. Febr. Peringskiöld MonUpl. 92 (1710). Thenne Balsam är förträffelig emot svullnad, som härkommit af wärck, luxation och krampa. Aken Reseap. 45 (1746). När (patienten) .. återfick medvetandet, klagade han öfver lindrig smärta i trakten öfver högra ögat, der en svullnad uppkommit, ungefär så stor som en knytnäfve. Kruhs UndrV 261 (1884). Man skiljer mellan inflammatorisk svullnad och verklig nybildning, eller svulst. Vennerholm o. Svensson 466 (1892). Svullnad i kroppen till följd av salt- och vätskeansamling. PatFass 1990—91, s. 194. — jfr BARNA-, BEN-, FLUSS-, FROST-, HALS-, KÖRTEL-, LEVER-, MANDEL-, PULSÅDER-, ROS-, SKROFEL-SVULLNAD m. fl. — särsk. (numera föga br.) bildl. Har en flicka .. (en halssvullnad) lika stor som på en pelikan, så får hon ändå en man, bara penningpungen också lider af svullnad. Berg o. Levisson Anekdotlex. 1: 5 (1846). Djupt i hjärtat ödmjuk gör mig ⁄ ditt sanningsord, och nedslår högmods svullnad. Bring Dante 230 (1913). särsk. (†)
α) om uppblåsthet l. högmod. Lybecker 177 (c. 1715). (Lat.) Tumor .. (Sv.) Swulnad, gäsning, högmod. Ekblad 414 (1764).
β) med tanke på språkligt uttryckssätt o. d.: svulstighet. NvonRosenstein i 1SAH 1: 243 (1786). Platthet eller svullnad i styl. AGSilverstolpe i 2SAH 2: 313 (1802).
Ssgr: SVULLNADS-DÄMPANDE, p. adj. i sht med. som dämpar svullnad. SydsvMedHistSÅ 1965, s. 49 (om vård). —
-SJUKA. (†) om sjukdom som yttrar sig i l. medför svullnad. En svullnads-sjuka som .. dödat många barn .. ock några äldre. Ilmoni Sjukd. 3: 295 (i handl. fr. 1766).
Spoiler title
Spoiler content