publicerad: 2002
SÄMSK- säm3sk~, förr äv. SEMSCH- l. SEMSK- l. SEMISK- l. SÄMISK-, ssgsförled.
Ordformer
(semesk- 1552 (: rydsse semeskmakare). semeske- 1545 (: semeske makarens, gen. sg. best.)—1563 (: Semeskemakare). semisk- 1548 (: Semiskmakers, gen. sg. obest.)—1622 (: semiskmakare). semiske- 1549 (: semiske mackeren, sg. best.)—1570 (: Semiskemakeres, gen. sg. obest.). semsch- 1592 (: semschmaker)—1605 (: semschmakare). semsche- 1620 (: semschebyxor). semsk- (-ck-) 1553 (: semskwar)—1741 (: Semskmakare). semske- 1560 (: Semskemakare)—1660 (: semskemakare). semsko- 1677 (: Semskomakaren, sg. best.)—1755 (: semskomakare). sämisk- 1554 (: Sämiskmakare)—1696 (: sämiskmakares, gen. sg. obest.). sämiske- 1645 (: sämiskemakerijetz, gen. sg. best.). sämsch- 1607 (: sämschberedher). sämsk- 1602 (: sämskstrumpor) osv. sämske- 1540 (: Sämskemakare)—1847 (: Sämskemakaren, sg. best.). sämsko- 1839 (: Sämskomakare stamp). sömesch- 1611 (: Sömeschmakers, gen. sg. obest.). sömske- 1613 (: Sömskemakare))
Etymologi
[jfr fd. sømsk-, sems- (d. sæms-, i ä. d. äv. sæmsk-), mlt. sēmes(ch)-, sēmisch-, t. sämisch-; till SÄMSK, sbst. 2 (o. SÄMSK, adj.) o. SÄMSKA: ssgsförleden sämsko- (i sämskomakare) torde bero på anslutning till ord(former) som kistomakare, krukomakare, pottomakare]
ss. förled i ssgr: som är gjord av l. består av sämskskinn; som är sämskad; äv.: som avser l. har att göra med sämskning.
Ssgr (Anm. Det är ovisst om vissa språkprov från ä. tid skall uppfattas ss. ssgr l. ss. uttryck innehållande sämsk, adj.; i allm. har sammanskrivna ord anförts här, särskrivna förbindelser under sämsk, adj. (jfr anm. sp. 16204)): A: SÄMSK-ARBETE~020. (†) anträffat bl. konkret: sämskat arbete (se d. o. 11). Ekblad 12 (1764). —
-BEREDARE. (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) sämskgarvare; äv. ss. tillnamn; jfr beredare 1 a. Hans semschbereder på Nörremalm. 3SthmTb. 1: 132 (1593). HSH 31: 484 (1662).
Ssg: sämskberedar-, äv. sämskberedare-ämbete(t). (förr) om sämskgarvarnas hantverksskrå. 3SthmTb. 1: 133 (1593; kantrubrik). —
-BEREDERI. (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) sämskberedning, sämskgarvning. PrivFrihetsbrJönk. 191 (1730). —
-BEREDNING. (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) särsk. abstr.: sämskgarvning; jfr beredning 1 b. Björkman (1889). —
-BYXA. (sämsk- 1668—1924. sämske- 1620) sämskskinnsbyxa; i sht i pl.; utom i fråga om ä. förh. numera bl. om sådan byxa hörande till manlig folkdräkt. 3SthmTb. 11: 247 (1620). —
-GAR, adj. [jfr t. sämischgar] (i ä. fackspr.) sämskad, sämskgarvad; jfr gar 2. AHB 53: 57 (1871). Hirsch LbGarfv. 330 (1898). —
-GARVA, v., -ning. [jfr d. sæmsgarve] (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) sämska; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sämskad; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tekniken l. metoden att sämska på detta sätt. Drake Töpfer 214 (1850; i p. pf., om läder). Sämskgarfningen är en egendomlig garfningsmetod, som mestadels användes endast på vildhudar för att förvandla dem till mjuka och behagliga sämskskinn. ArbB 84 (1887). Sämskgarfvadt Läder och sämskskinn beredes af hudar af hjort, ren, get, får och kalf, stundom äfven nötkreatur, och i sällsyntare fall af stenget. (Ekenberg o.) Landin 599 (1893). Sämskgarfvadt skinn har stor användning till handskar, ridbyxor, tröjor m. fl. klädespersedlar liksom äfven till gehäng, bantler, kirurgiska bandage o. s. v. 2NF 17: 172 (1912). Animalisk garvning är d(en) s. k. sämskgarvningen, där beredningen sker under användning af tran. Kjellin 680 (1927).
-GARVARE. [jfr d. sæmsgarver, mlt. sēmes(ch)gerer, t. sämischgerber] (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) person som yrkesmässigt sysslar med sämskgarvning; person som bereder sämskskinn; jfr -beredare. Dalin (1854). —
-GARVERI1004 l. 3~002. [jfr d. sæmsgarveri, t. sämischgerberei; jfr äv. -garva] (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) sämskgarvning; äv. konkret, om anläggning l. inrättning för sämskgarvning; jfr -makeri. Dalin FrSvLex. 1: 195 (1842). Sämskgarfverier, där garfningen sker genom i huden inträngande fettämnen. Hirsch LbGarfv. 9 (1898). —
-GUL. sämskskinnsgul; jfr chamoa-gul. WoJ (1891). Bergstoppar och öar, vilka .. utgjorde en rosa och sämskgul profil i fjärran. Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 95 (1939). —
-HANDSKE. sämskskinnshandske; i sht i pl.; jfr sämsk, adj. a β. Ett paar Sämskhandskar. BoupptSthm 1659, nr 71. För att förströ prosten, som satt .. tyst med händerna i sina sämskhandskar vilande på knäna, försökte han (osv.). Dahl Leskov Präst. 306 (1949). —
-LAPP. (sämsk- 1678—1782. sämske- 1764) sämskskinnslapp. Semsklappar till 1 p(a)r Strumpor. BoupptSthm 1678, s. 554 a, Bil. —
-LÄDER. [jfr d. sæmslæder, ä. d. äv. sembs ledder, sømbsleder, seemskleeder (jfr äv. fd. semst læther), mht. seemschleder, semszleder, (jfr äv. semisz leder), t. sämischleder (jfr äv. mlt. sēmes(ch) l. sēms(ch) l. semsk led(d)er, nl. zeemleder, zeeme(n)leder)] koll. l. ss. ämnesnamn: sämskat läder; sämskskinn; i sht förr äv.: skinn l. läder lämpligt för sämskning; jfr sämsk, adj. a γ. Schultze Ordb. 2520 (c. 1755). Sämskläder .. Kan äfv. betyda Läder som är tjenligt att sämskas. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sämsklädret är mycket motståndskraftigt mot vatten. 2UB 8: 562 (1900). Sämskat skinn l. sämskläder användes till beklädnadsartiklar (skinnvästar och damhattar), handskar och putsdukar samt till foder. SvSkoT 1927, nr 10, s. 151.
Ssg: (†) sämskläders-byxor, pl. byxor av sämskat läder, sämskskinnsbyxor. BoupptSthm 1679, s. 510 a. —
-MAKARE. (sämsk- 1548 osv. sämske- 1540—1847. sämsko- 1677—1839 (: Sämskomakarestamp)) [fsv. sämskmakare (ss. tillnamn); jfr mlt. sēmesmaker, t. sämischmacher; angående formen sämsko- se etymologisk parentes sp. 16205] (förr) person som yrkesmässigt tillverkade fettgarvat läder för skinnbeklädnad, handskar o. d., person som yrkesmässigt sysslade med sämskning, sämskskinnsmakare, sämskgarvare, sämskare; äv. ss. tillnamn; jfr makare 2. SkinnkamRSthm 1540, s. 131. Till Jöns Månson, cammererer, att han lather Henrick semskmakere bekomme sijn lön. G1R 26: 535 (1556). På 1720-talet är sämskmakarna väl representerade, yrket är ett av de vanligaste både i Stockholm och i landsortsstäderna på grund av den stora användningen av sämskskinn i dräkt och uniform. HantvSv. 129 (1996). jfr rysse-sämskmakare.
Ssgr (förr): sämskmakar-, äv. sämskmakare-arbete. särsk. abstr.: arbete bestående i sämskning, sämskmakares arbete. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-yrke(t). Sämskmakareyrket sysselsatte i Norrköping vid 1700-talets mitt ett större antal mästare än i någon annan stad i landet. Helmfrid Holmen. 166 (1954).
-ämbete. om sämskmakarnas hantverksskrå; äv. om sämskmakaryrket. The nekede honom bruke .. sämskemakere ämbetedt. 2SthmTb. 6: 526 (1582). Sämskmakareämbetet hade .. gått i författning om uppförandet av en gemensam stamp. Helmfrid Holmen. 166 (1954).
-MAKERI1004 , äv.3~002. (sämsk- 1643 osv. sämske- 1671) [jfr -makare] (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.) om verksamheten (l. yrket) att sämska, sämskmakares hantverk; äv. konkret, anläggning l. inrättning för sämskgarvning (jfr sämskmakar-verk); jfr -garveri. Stadz magistraten hafwer i sinnet att låta anrätta där i staden eett sämskmakerij. BtÅboH I. 10: 100 (1643). BoupptSthm 1671, s. 1005. Sämskmakeri .. (dvs.) En sämskgarfvares handtverk. Dalin (1854). (År 1685) byggdes i Uppsala vid Fyrisån under Olof Rudbecks ledning ett .. stampverk, avsett för såväl klädesväveri och färgeri som sämskmakeri, garveri och papersmakeri. Heckscher SvEkonH 1: 586 (1936).
Ssgr (numera bl. om utländska l. ä. sv. förh.): sämskmakeri-arbete. jfr sämskmakar-arbete. KulturbVg. 1: 6 (1745).
-stamp. sämskmakarstamp, sämskstamp. I början av 1670-talet företog sig .. Maria Sofia De la Gardie att .. (i Vättingeströmmen) uppsätta .. en sämskmakeristamp. Fatab. 1933, s. 123. —
-MAKERSKA. [jfr -makare] (förr) kvinnlig sämskare; sämskmakares hustru l. änka. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
-MANUFAKTUR. (†) om anläggning för framställning av produkter av sämskskinn; jfr manufaktur 3 o. -fabrik. König LärdÖfn. 6: 9 (1747). —
-SKINN, se d. o. —
-STAMP. (förr) stamp för beredning av sämskskinn; jfr stamp, sbst.2 2 d, o. -valk samt sämskar-, sämskmakar-, sämskmakeri- o. sämskskinns-stamp. Hülphers Norrl. V. 1: 289 (1789). —
-STRUMPA. (förr) strumpa av sämskskinn; i sht i pl. BoupptSthm 7 ⁄ 9 (1602). Ther till medh gifver han (sin trolovade) .. handskar, och gröna klädhesströmpor, och gula Sämskströmpor, item skoor. RannsaknAntikv. II. 1: 54 (1685). —
-STÖVEL. (förr) stövel av sämskskinn. Et par gula Sämsk-stöflar med röda klackar. 1Saml. 4: 405 (1774). —
-TRÖJA. sämskskinnströja; utom i fråga om ä. förh. numera bl. om sådan ”tröja” hörande till folkdräkt. (Till skydd mot kölden) bar (vargjägaren) .. utanpå en sämsktröja (i Ryssland kalllad ”svensk jacka”) en ryttarkappa af beredda fölskinn med håren utåt. Wetterhoff Skog 2: 223 (1887). Halvbondepatron, förmöget klädd i sämsktröja. Högberg Frib. 86 (1910). —
-VALK. (förr) vid sämskning använd anläggning l. apparat för bearbetning av hud till större fasthet l. jämnhet l. smidighet; jfr -stamp. BoupptSthm 1671, s. 1006. —
-VAR. (förr) var l. överdrag av sämsk, sämskskinnsvar; jfr sämsk, adj., a δ. GripshInvent. 1553. 1 st. Räck Bolster .. med sämskvar. BoupptRasbo 1772. —
-VÄST. sämskskinnsväst; utom i fråga om ä. förh. numera företrädesvis om sådan väst hörande till manlig folkdräkt. Vid bordet såg .. (biskopen) gästgivarepatronen ståta i sämskväst och toddy ilag med en bättre karl. Högberg Utböl. 2: 107 (1912).
B (†): SÄMSKE-BYXA, -LAPP, -MAKARE, -MAKERI, se A.
C (†): SÄMSKO-MAKARE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content