publicerad: 1930
HANDTVÄRK han3t~vær2k, n.; best. -et; pl. =; pl. best. -en (CalmarPriv. 1620, s. 25, osv.), vard. äv. -ena (Hirsch LbGarfv. 7 (1898) osv.); förr äv. HANDTVÄRKE, n.; best. -et; pl. = (RP 14: 245 (1650), Fernander Theatr. 127 (1695)) l. -en (Bergv. 1: 112 (1639), 2RA 1: 39 (1719)) l. -er (RARP 2: 159 (1635), Schouten Siam 44 (1675)). Anm. Pl.-formen på -er kan möjl. äv. föras till sg. HANDTVÄRK.
Ordformer
(numera vanl. skrivet hantverk. hand- Apg. 18: 3 (NT 1526), Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 116 (1856), SvTidskr. 1873, s. 495 (puristiskt). han(d)t- o. d. G1R 16: 256 (1544) osv. händt- Florinus Voc. 168 (1695). handa- LPetri 2Post. 31 a (1555), Heinrich (1814). hånda- Gustaf II Adolf 45 (c. 1620). hande- G1R 7: 233 (1531), Sylvius Mornay 32 (1674: handewärckzmän, pl.). -varck 1635. -ver(c)k(h) (-ä-) 1526 osv. -ver(c)ke (-ä-) o. d. 1546—1729)
Etymologi
[liksom ä. d. hand(t)verk o. d. av nt. handwark, mnt. hantwerk (mnl. hantwerc, holl. handwerk), mht. hantwerc, t. handwerk, urspr.: med händerna utfört arbete, från medeltidens slut i bet.: handtvärk; samma ord som HANDA-VÄRK; formerna hand-, handavärk o. d. bero liksom d. haandværk (jfr fd., Skånelagen, handverkes folk, ”handtvärksfolk”) på inflytande från HANDA-VÄRK]
1) benämning på vissa slag av med händerna (vanl. i värkstad, under användande av värktyg l. jämförelsevis enkla maskiner) utfört arbete o. härpå grundade (i äldre tid gm skråväsendet reglerade) yrken (t. ex. skomakeri, skrädderi, snickeri, målning, bläck-, hov-, koppar- o. plåtslageri, bok- o. borstbinderi, garveri, glasmästeri o. murning), vartill erfordras (större) teknisk färdighet (händighet, yrkesskicklighet), men i allm. föga teoretisk utbildning o. varvid arbete vanl. utföres på beställning (av viss kund); äv. koll., ss. sammanfattande benämning på ifrågavarande yrken (l. deras idkare) samt (i sht i fackspr.) det av dessa yrken representerade produktionssättet, äv. kallat ”småindustri” i motsats till ”stor-” l. fabriksindustri; jfr MANUFAKTUR o. anm. under FABRIK. Slå sig på, lära (sig), idka, utöva ett handtvärk. Han war vthaff samma handwerket, .. och war theres handwerck ath göra Pawlun. Apg. 18: 3 (NT 1526); jfr 2. Hans Skipbyggiare haffuer .. bewijsat oss och rijkena sina hulla troe tienst med sin konst och handewerk. G1R 7: 233 (1531). Smedh .. som icke tilfyllest sitt Handwärcke vthlärdt hafwer. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 44. Handtverket, d. v. s. det industriidkande mellersta ståndet, hotas .. af fabriker. EkonS 1: 230 (1891). I handtverket äro verktyg, arbetsplats och råämnen kapital i arbetarens hand; han blir produktens herre, men afsätter denna blott till omedelbara konsumenter. Därs. 2: 304 (1897). Hantverket bedrevs (under medeltiden) så gott som utan kapital, och hantverksarbetaren var familjemedlem i mästarens hus mera än lönarbetare. Sommarin EkonL 1: 15 (1923). — jfr BAGAR(E)-, BARBERAR(E)-, BLÄCKSLAGAR(E)-, BOK-, HANDSKMAKAR(E)-, KONST-, KRUKMAKAR(E)-, MURAR(E)-, MÖBEL-, SKOMAKAR(E)-, SKRÅ-, SKRÄDDAR(E)-, SMEDJE-, SNICKAR(E)-, STENHUGGAR(E)-HANDTVÄRK m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i vissa ordspr., t. ex.: Fiortan handawärck, Fämptan Olyckor. Balck Es. 199 (1603); jfr 2. Den som lärer tu handtverk, kan inte något till gagns. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 2. — särsk. [jfr BOTTEN II 1 d α] (†) Gott Handtwärck haar en gyllende bottn. Grubb 271 (1665); jfr: Ett handtverck är en gyllende botn. VRArk. 12/10 1765.
b) [jfr d. reise paa sit haandværk o. d.] (†) i uttr. resa l. vandra på sitt handtvärk, om handtvärksgesäll: för att förkovra sig i yrket resa resp. vandra omkring o. taga anställning hos mästare på olika orter. (Två gesäller) bägge .. för tijdhen wandrande på sine Handtwärck. BoupptSthm 7/6 1671. Han (har) på .. sitt handtvärcke .. 15 åhrs tidh rest att där utj winna fullkommelig erfahrenheet. VRP 26/7 1728.
c) mil. o. sjömil. ss. första led i ssgr, åsyftande handtvärksarbete inom armén, flottan o. flygvapnet; jfr HANDTVÄRKARE a.
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] (i fackspr.) om den mekaniska l. tekniska sidan av vissa (i sht bildande) konster: tekniskt arbete, teknik. Mercur (av Pigalle) var rätt väl gjord. .. En illa inbillad ställning, men själfva handtvärket högt drifvet. CAEhrensvärd (c. 1781) hos Warburg Ehrensvärd 123. På handtverket i konsten lade dessa mästare (dvs. mästersångarna) givetvis stor vikt. Sylwan (o. Bing) 1: 131 (1910).
e) oeg., i klandrande bem., om ngt (arbete) som utföres ”handtvärksmässigt”, dvs. mekaniskt l. själlöst. Både lagstiftning och lagskipning blifva ett handtverk, så snart de sakna stöd af (sedeläran o. statskonsten). Nordin i 1SAH 2: 333 (1788, 1802). De store vetenskapsuppsyningsmän, hvilka gjort vetenskapen till ett handtverk med skråförfattning. Fröding Eftersk. 2: 30 (1893, 1910). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. göra handtvärk av ngt (jfr 2 d), utföra ngt på ett mekaniskt sätt. Dalin (1852).
2) i allmännare anv.: yrkesmässig värksamhet, yrke; värksamhet, arbete, sysselsättning, ”göra”; numera bl. mer l. mindre oeg. l. bildl. Syr. 38: 31 (”39”) (Bib. 1541). Bidiandes, at Gudh wil werdigas til at wara medh honom och styrckia hans handawerck. LPetri 2Post. 31 a (1555). At rima skal mit enda Handwärck blifwa. Runius Dud. 2: 133 (1713). Tjufven, som ej måtte varit gammal i handtverket, hade redan samma dag fått samvetsagg. Atterbom Minn. 407 (1818). Många, och just de bättre, (hava) nedlagt det poëtiska handtverket. Tegnér (WB) 4: 181 (1822). Kriget var således ej Karolinernas enda handt-verk. Beskow i 2SAH 39: 64 (1864). (Ungdomen) har förvildats under utövande av krigets fruktansvärda hantverk. Segerstedt Händ. 197 (1922, 1926). — jfr KRIGS-, RECENSIONS-, SJÖ-HANDTVÄRK m. fl. — särsk.
a) [jfr ä. d. jeg er een kok paa mit handverck o. d.] (†) i uttr. på sitt (osv.) handtvärk, till yrket. En ung fjortonåring, kadett på sitt handtverk. Knorring Skizz. I. 1: 159 (1841).
d) (†) i uttr. göra ett handtvärk av ngt (jfr 1 e slutet), bildl.: göra ngt till sitt yrke.
α) övergående i bet.: helt ägna sig åt ngt. (Till ståthållare) moste tages den, som kan göra itt handtvärck aff sitt kall och embete. RP 7: 32 (1637).
β) [jfr nt. he maakt uut 't steelen 'n handwark] övergående i bet.: göra ngt till regel, taga ngt för vana, vanemässigt göra l. bedriva ngt. Richs-Drotzen mente, att hvadh oppå dee 2 förre Richsdaga skedde, moste intet der aff bliffva något handvarck gjort. RP 5: 214 (1635). Then som följer sitt onda kiött effter, giör handawerck af synden. Swedberg Dödst. 69 (1711). Lindfors (1815).
3) (†) konkret: handtvärksalster. EkenäsDomb. 1: 210 (1656). Att handtvärckare och embetsfolck nu mehra ähn förr stegra (dvs. öka priset på) dheres handtvärck. RARP 9: 364 (1664). Risingh KiöpH 101 (1669).
4) (†) = HANDTVÄRKERI slutet. (Sverge är) med allehanda Manufacturer och många berömlige Handtwerken besatt. Bergv. 1: 112 (1639).
Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under HANDTVÄRKARE o. HANDTVÄRKERI): A (†): HANDTVÄRK-KLASS, -SKRÅ, -STAD, sbst.1, se B. —
-STAD, sbst.2 (hand- 1709—1915. handt- 1843—1868. -värk- 1843—1915. -värks- 1709) [sannol. sammandragning av HANDTVÄRKS-VÄRKSTAD under anslutning till HAND] (†) = HANDTVÄRKS-VÄRKSTAD. KKD 5: 57 (1709; i fråga om förh. i Konstantinopel). Fabriker och handtverkstäder. SFS 1868, nr 22, s. 9. PT 1915, nr 89 A, s. 2.
B: HANDTVÄRKS-ALSTER. —
-ARBETARE~0200. Hülphers Dal. 588 (1762). Fabriks- och handtverksarbetare. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 1: 6Huvudt., s. 10. —
-ARBETE~020, äv. ~200.
2) konkret. Nordberg C12 2: 130 (1740). SFS 1887, nr 73, s. 1. särsk. till 1 e. Ett af .. (porträtten) är ett underhaltigt handtverksarbete. Rydberg Varia 213 (1891, 1894). —
(1 c) -AVDELNING~020. sjömil. benämning på olika avdelningar av handtvärkare inom marinen; dels, vid sjömanskåren, om yrkesgrenarna vapensmeder, torpedhandtvärkare o. timmermän; dels, bland de värnpliktige, om marinen i allmän tjänst tilldelade timmermän samt vissa marinen i stationstjänst tilldelade värnpliktiga yrkesmän. UFlott. 1: 32 (1903). —
-BOD. (†) handtvärkares värkstad l. salubod för handtvärksalster. Linc. (1640; under fabrica). KKD 5: 52 (1709). Handels- och handtverksbodar. Reuterdahl SKH II. 2: 375 (1850; i fråga om medeltida förh. i Malmö). —
-BRUK.
2) (numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.) inom handtvärk l. skrå förekommande bruk l. sedvänja. Möller (1790, 1807). Äfven dop af nya medlemmar (i mästersångföreningarna) stammade från handtverksbruken. Bååth WagnerS 3: 25 (1905).
3) (förr) skråordning. Dalin (1852). (Lundin o.) Strindberg GSthm 359 (1881; möjl. efter handl. fr. 1780). —
-BUSS, m. [av t. handwerksbursch(e)] (†) gesäll (se d. o. 2). RP 8: 116 (1640: Handtverkzburserne, pl. best.). Nordberg C12 1: 536 (1740: Handtvärcks Bursar). —
-FLÄCK. (†) samhälle (köping l. dyl.) där handtvärk idkades; jfr FLÄCK, sbst.1 4, samt -STAD, sbst.1 SvH 5: 353 (1906; efter handl. fr. c. 1640). —
-FOLK.
1) (numera föga br.) koll.: handtvärkare. Jer. 52: 15 (Bib. 1541). Huru landet med en myckenhet af allehanda goda arbetare och handtvärksfolk förses måtte. 2RA 1: 616 (1723). VLitt. 3: 442 (1902). Cannelin (1921).
2) (i sht i folkl. spr., mindre br.) ”handtvärkarfolk” (se d. o. 2). Dalin (1852; angivet ss. ”familjärt”). Ett silfverbröllop, som firades af ett hederligt och förmöget handtverksfolk på norr. Blanche Bild. 4: 209 (1865). Östergren (1926). —
-FÖRENING. organiserad sammanslutning av (en orts) handtvärksidkare; särsk. om de föreningar som (obligatoriskt införda 1846 o. frivilliga sedan 1864) i Sv. i viss mån ersatt skråna (jfr -SKRÅ 2); ofta i förb. fabriks- och handtvärksförening l. handtvärks- och industriförening; jfr FABRIKS-, INDUSTRI-FÖRENING. SFS 1846, nr 39, s. 14. —
-GILLE. om olika sammanslutningar av handtvärkare; särsk. (i fråga om ä. förh.): skrå (jfr -SKRÅ 2); jfr -SOCIETET, GILLE 4 b. Stiernman Com. 3: 87 (1662). Vid sammankomster i Handvärcks-Gilden. Arnell Stadsl. 614 (1730). Sundelius NorrköpMinne 513 (1798). 2NF 33: 898 (1922; i fråga om förh. i Zürich under slutet av 1400-talet). —
-HUS.
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) (hus inredt till) värkstad för handtvärk; förr äv.: fabrik. The, som i städerna hafva handtvärks hus, måge ther hålla öppna bodar, och sälja i minut, hvad af them tilvärkadt är. HB 4: 3 (Lag 1734). Holland berömmer sig af qvarnar: Ängland af handtverkshus. Tessin Bref 2: 315 (1755). 2UB 1: 309 (1898). särsk. (†) om företag l. sammanslutning för idkande av handtvärk l. industri; i sht om vissa dylika företag reglerade gm 1668 givna o. 1739 förändrade l. upphävda privilegier. Hafwe Wij .. godt och nyttigt erachtat, the för thetta til wisze Personer förundte Privilegia draga til serdeles Ohrter och Handtwerckshus. Stiernman Com. 3: 700 (1668). PH 2: 1539 (1739). jfr EkonS 2: 351 ff. (1898).
-HÄLSNING. [efter t. handwerksgruss] (förr) Handtverkshelsning .. (dvs.) Ett slags ordenslösen, hvarigenom gesällerna af ett skrå igenkänna hvarandra, till förekommande af oinvigdes intrång. Dalin (1852). —
-INDUSTRI. (i sht i fackspr.) handtvärk (betraktat ss. ett slag av industri). GHT 1895, nr 212, s. 2. Sommarin EkonL 1: 27 (1915). —
-INSTITUT. (högre) utbildningsanstalt för handtvärkare; särsk., i sg. best., namn på dylik av Sverges handtvärksorganisation 1922 i Sthm öppnad anstalt. Linderholm (1803). 2NF 36: 261 (1924). —
-KAMMARE. särsk. (förr) på herrgård o. d.: rum avsett till värkstad för handtvärkare (t. ex. skräddare). VexiöBl. 1825, nr 49, s. 4. Knorring Skizz. II. 1: 222 (1845). —
-KLASS. (-värk- 1894. -värks- 1791 osv.) särsk.: sammanfattning av ett lands (en stads osv.) handtvärkare; vanl. i sg. best. IT 1791, nr 90, s. 2. De båda unga männen tycktes .. tillhöra handtverksklassen. Blanche Tafl. 2: 95 (1856). —
-KOMMISSARIE. (förr) under senare delen av 1600-talet fungerande ämbetsman med uppgift att övervaka handtvärk o. ”manufakturer”; jfr ÄMBETSKOMMISSARIE. Stiernman Com. 3: 413 (1666). —
(1 c) -KOMPANI. sjömil. av handtvärkare sammansatt kompani inom marinen. SvNorrigStatscal. 1821, s. 308 (i fråga om norska förh.). UFlott. 1: 9 (1882). —
-KONST.
2) (mindre br.) konstnärligt handtvärk, konsthandtvärk. Svensk handtverkskonst. PT 1907, nr 145 A, s. 2 (i rubrik). —
-KONSULENT. under kommerskollegium sorterande tjänsteman med uppgift att värka för förkovran av handtvärk o. mindre industri. BtRiksdP 1913, Saml. 1. I. 3: 7Huvudt. s. 63. —
-KUNNIG. —
-LÅDA, r. l. f. (förr) SvTyHlex. (1851). Handtverkslåda .. (dvs.) Kassa, tillhörande ett handtverksskrå och använd till hvarjehanda utgifter i och för skråets gemensamma bästa. Dalin (1852). Lundell (1893). —
-LÅNEFOND(EN)~102(0). (i fackspr.) år 1910 gm statsanslag bildad fond varur lån utlämnas till idkare av handtvärk o. mindre industri. RegRiksdP 1911—20 (1922). —
-MAN. (numera bl. ngn gg arkaiserande) handtvärkare; jfr GÄRNINGS-MAN 2 o. ÄMBETSMAN. Upp. 18: 22 (NT 1526). Förskaffe nogre gode Handwärckz och ämbetzmen hiitt in i Landett. G1R 19: 33 (1548). Vet ni ej, / Som handtverksmän, att ni ej får gå ut / På arbetsdagar, utan kännemärket / Uppå ert skrå? Hagberg Shaksp. 12: 3 (1851). Bååth WagnerS 3: 13 (1905). —
(1 c) -MANSKAP~20 l. ~02. mil. fast anställt manskap vid artilleriets, ingenjörtruppernas o. flygvapnets tyganstalter. SFS 1926, s. 459. —
-MÅLARE. (mindre br.) handtvärkare som yrkesmässigt utför målning. Sandström KrMat. 40 (1840). Lärlingar hos handtverksmålare. Lundin StockhMinn. 1: 156 (1904). —
-MÄSSA, r. l. f. varumässa omfattande (i sht) handtvärksprodukter. —
-MÄSSIG. som utföres gm l. på samma sätt som handtvärk l. handtvärksarbete; som påminner om l. utgår från o. d. handtvärk(et); ofta motsatt: fabriksmässig. Rydqvist Resa 121 (1838). Garfning och lädertillverkning bedrifvas dels handtverksmässigt .., dels fabriksmässigt. AtlFinl. 24: 6 (1899). Den handtverksmässiga yrkestraditionen. 2NF 26: 111 (1917). särsk.
a) till 1 d: som rör ett arbetes tekniska sida, teknisk. KrigVAH 1881, s. 59. Creutz .. fick .. öva sig i diplomatiens handtverksmässiga delar som chiffrering (osv.). Castrén Creutz 24 (1917).
b) till 1 e: mekanisk, själlös, som saknar flykt l. schvung, schablonmässig. Weste (1807). Dylika handtverksmessiga och betydelselösa arbeten. Brunius SkK 604 (1850; om dopfat). Undervisningen blef utan lif, blef sömnig och matt, blef handtverksmessig och mekanisk. VittAH 27: 33 (1873, 1876). Rudin i 3SAH 15: 248 (1900).
Avledn.: handtvärksmässighet, r. l. f. särsk. till -MÄSSIG b. SvLittFT 1834, sp. 388. (Cranachs) lärjungar .. sjönko (snart) ned i ren handtverksmässighet. NF 3: 613 (1879). —
-MÄSTARE.
1) i fråga om förh. under skrånas (jfr -SKRÅ 2) tid (t. o. m. år 1846): person som efter att hava avlagt föreskrivna prov i ett handtvärk erhållit rättighet att arbeta i eget namn, offentligt försälja av honom l. hans arbetare förfärdigade föremål, hava gesäller till arbetsbiträden o. antaga lärlingar; i fråga om nutida förh.: utlärd handtvärkare som är självständig företagare; jfr FABRIKÖR 1 anm., FABRIKS- o. HALL-MÄSTARE. Rydén Pontoppidan 49 (1766). 2NF 10: 1375 (1909).
2) (†) mil. till 1 c: vid artilleritruppförband anställd förman för handtvärkare. Gynther Förf. 4: 176 (i handl. fr. 1848). PT 1899, nr 281, s. 2. —
-ORDNING. (i sht i fråga om ä. förh.) reglemente för handtvärksdriften; jfr SKRÅORDNING. Fabriks- och handtvärksordningen av den 22 december 1846 (upphävd 1864). RARP 10: 355 (1668). SFS 1846, nr 39, s. 1. 2UB 10: 393 (1907). —
-ORGANISATION. Sverges handtvärksorganisation, namn på en 1905 till handtvärkets o. den mindre industriens befrämjande bildad sammanslutning av handtvärksföreningar o. enskilda personer. 2NF 10: 1374 (1909). —
-PERSON. (†) handtvärkare. Ett Affskeds Breeff giffuit en Handwärcks Person. AJGothus ThesEp. 3: 54 (1619; om gesäll). SthmStadsord. 1: 61 (1637). —
(1 c) -PERSONAL. mil. o. sjömil. jfr -MANSKAP. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 117. SFS 1923, s. 115. —
-PRODUKT. —
-REDSKAP~20 l. ~02. (numera mindre br.) värktyg som användes i ngt handtvärk. SthmTb. 30/1 1585. ÖoL (1852). —
-SKOLA, r. l. f. (i sht förr brukad) benämning på lägre yrkesskolor vari undervisning i handtvärk meddelas. Hofcal. 1814, s. 61. Handtverksskolan för blinda i Kristinehamn. SFS 1909, Bih. nr 4, s. 95. —
-SKRÅ. (-värk- 1902. -värks- 1621 osv.)
2) (i fråga om förh. före år 1846) skrå, handtvärksämbete. Achrelius Mor. A 4 b (c. 1690). Sommarin EkonL 1: 12 (1915). —
-SNILLE. (enst.) till 1 e. Jag hatar dessa kalla handtverks-Snillen, dessa mechaniska, själlösa hufvuden, som uppställa Naturen såsom ett dödt Urverk. Thorild 1: 47 (1782). —
-SOCIETET. benämning på olika sammanslutningar av handtvärkare; särsk. (i fråga om förh. under 1700-talet o. förra delen av 1800-talet) dels om vissa mot skråna (jfr -SKRÅ 2) svarande sammanslutningar av mästare vilkas handtvärk stodo utanför de gamla skråna, dels om representantskap för en stads samtliga handtvärkare (hörande till skråna l. stående utanför dessa); förr äv. om skråna. Arnell Stadsl. 4 (1730). BoupptVäxjö 1782, Bil. Vederbörande Fabriks- och Handtverks-Societeter. SFS 1835, nr 49, s. 63. 3NF (1928). —
(1 c) -SOLDAT. mil. jfr -MANSKAP. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 3 a, s. 21. SFS 1926, s. 459. —
-STAD, sbst.1 (-värk- 1640. -värks- 1787 osv.) stad vari (olika slag av) handtvärk blomstra(r); numera nästan bl. hist. om med vissa privilegier utrustad fristad (se d. o. 2) för industriella anläggningar. Norre Tellie är handverkstad. RP 8: 367 (1640). PH 9: 716 (1771; om Eskilstuna fristad). jfr SvH 8: 28 (1904). —
-STAD, sbst.2, se A. —
(1 c) -STAT. mil., förr äv. sjömil. jfr -PERSONAL; numera bl. i uttr. förråds- och handtvärksstaten, sammanfattande benämning på flertalet av arméns civilmilitära kårer o. stater (med undantag av läkar- o. veterinärkårerna samt fästningspoliskåren). SvKrigCivKal. 1796, s. 70. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 121 (1879). —
-TYG. [efter t. handwerkszeug] (†) = -REDSKAP. EkenäsDomb. 1: 208 (1656). Möller (1745, 1755; under breture). —
-UTSTÄLLNING~020. Katalog öfver handtverks-(,) industri- och hemslöjd-utställning i Vesterås. (1889; boktitel). —
(1 c) -VAGN. (†) mil. = HANDTVÄRKAR-VAGN. HB 3: 283 (1675). KrigVAT 1853, s. 483 (i fråga om norska förh.). —
-VARA, r. l. f. Brask Pufendorf Hist. 288 (1680). Manufaktur- och hantverksvaror. SFS 1922, s. 1364. —
-VÄRKSTAD~20, stundom ~02. (mindre br.) handtvärkares värkstad; jfr HANDTVÄRK-STAD, sbst.2 SFS 1846, nr 39, s. 3. TT 1882, s. 6. —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (i fråga om ä. förh.) skrå (jfr -SKRÅ 2). SthmTb. 23/5 1584. Är thetta then allgemene Skrå och Ordning, som Wij wele at alle handtwärcks Embeten i gemeen skole ställa sigh til hörsam effterrättelse. Stiernman Com. 3: 754 (1669). (Han) begaf sig till Stockholm at söka sig in vid något HandtvärksEmbete. VDAkt. 1749, nr 142. 3NF (1928).
Avledn. (till 1): HANDTVÄRKA, v., anträffat bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande. [jfr fsv. handvärkaþer, p. pf., åstadkommen gm en med händer gjord inrättning] idka handtvärk; numera bl. (mindre br.) i p. pr. Ifrån handtwärkande och annan sudelhandling (dvs. osnygg värksamhet) bör en Adelzman wara serskild (dvs. avhålla sig). Girs Edelh. D 5 b (1627). Norrköpings handtverkande borgerskap. NorrkpgT 1914, nr 5, s. 3. De handtverkande av borgerskapet. 3NF 9: 533 (1928). —
HANDTVÄRKARE, HANDTVÄRKERI, se d. o. —
HANDTVÄRKISK, adj. (†) handtvärks-. Boklige eller andre Handwerckiske konster. Stiernhielm Arch. C 2 b (1644; i marginalen förklarat med: mechanicæ). —
-HANDTVÄRKLIG, adj. (nytt ord, i sht i skriftspr.) som har avseende på l. hör till handtvärket, handtvärks-. Vi ha .. en god hantverkligt betonad industri. DN(A) 1929, nr 235, s. 24. jfr BOKHANDTVÄRKLIG. särsk. till 1 d. Engelsmännen ha .. en otrolig vördnad för det hantverkliga kunnandet. SvD(A) 1929, nr 293, s. 20. —
HANDTVÄRKSAKTIG. handtvärksmässig. särsk. (mindre br.) till 1 e. Holmberg (1795; under mécanique). Det vidlåder alltid något handtverksaktigt vid mosaiken. 2NF 18: 1158 (1913).
Spoiler title
Spoiler content