SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
STAMP stam4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1535, avd. 1 (1545: krutstampar) osv.) ((†) -er, i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. stampa, ArkliR 1535, avd. 1 (1540), Widegren (1788)); äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) STAMPA stam3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(stamp (-pp) 1536 (: stampen, best.) osv. stampa 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. stamp, stampa (i ssgn pulverstampa, krutkvarn); jfr dan. o. nor. stampe, nor. dial. stamp, mlt. stamp(e) (lt. stampe), fht. stamph, mht. o. t. stampf; till STAMPA, v.2 (jfr STAMP, sbst.2—3, 5—6, STAMPA, sbst.1—4)]
1) (i sht i skildring av ä. förh.) avlångt o. i ena änden ofta trubbigt, ofta stavliknande redskap l. verktyg för utförande av stampning (se STAMPA, v.2 45); äv. om maskindel med motsv. uppgift i stampverk o. d.; ofta med tanken särskilt riktad på den (för olika ändamål på skilda sätt utformade) ände som vid stampningen stötes mot föremålet för denna; jfr DORN, MORTEL-STÖT, STANS o. STÖTEL. SalOrdspr. 27: 22 (öv. 1536; Bib. 1917: en stöt). (Krutkvarnen har) ett trampehiul 12. alnar högt, med kambhiul och trälla: gåhr medh otta stampar. HSH 35: 413 (1673). Wedby Skog, Södost i Soknen (Högarum), består af Löfträn. Der finnes Afwen- eller Hwitbok, tjänlig til Stampar i Krutqwarnar. Åhstrand Öl. 104 (1768). Den med lyftarmar försedda, roterande hjulstocken (i ett stampverk för malmkrossning) lyfter, en efter annan, de .. jernskodda stamparna, som, när sedan lyftarmarna släppa, slå ned i en malmho, på hvars jernbotten malmen sålunda sönderbokas. UB 4: 64 (1873). För att ytterligen kunna jemna .. (listerna på ett blomkruksställ) med rubank, nedslås hvarje spikhufvud med stamp och hammare. Johansson Träsl. 17 (1884). Jakobsson ArtillK12Tid. 304 (1943; för stötning av krut). — jfr BARK-, BLYERTS-, BOK-, KVARN-, KÄL-, MYNT-, PAPPERS-, POTATIS-, SLAGG-, SLÄT-STAMP m. fl. — särsk.
a) om redskap varmed märke l. stämpel l. prägel l. sigill sättes l. avtryckes, stämpel; stundom äv. övergående i bet.: i sådant redskap för avtryckning inskuret l. ingraverat o. d. märke osv., sigill l. prägel. Linc. Kkkk 2 b (1640). (Bergsmännen) skola allt sitt stångjärn under vattuhammaren med en stamp märka låta. Dahlgren Järnvräk. 37 (cit. fr. 1658). (Myntplattorna) präglas, så at bägge stamparne tillika påsättas. Hülphers Dal. 21 (1762). (Sv.) Stamp, .. (lat.) imago æri incisa; sigill: signum. Lindfors (1824). Stampen (till riddarhusets stora medalj) blef graverad af den utmärkte medaljören Hedlinger. Hellberg Samtida 3: 4 (1871). I mer än fyra årtionden har hennes (dvs. L. Ahlborns) skickliga grafstickel snidat stamparne till alla de mynt, som här i landet präglats. GHT 1897, nr 265A, s. 2. KyrkohÅ 1961, s. 26. jfr ALLIANS-, MEDALJ-, MYNT-, NUMMER-, PRÄGEL-, REVERS-, ROSETT-, SEKRET-, SIFFER-, SIGILL- o. SILL-STAMP.
b) om redskap dels för hålslagning l. stansning l. tillhuggning l. avhuggning, stans o. d., dels för formning l. smidning. Enn stamp (varmed) stampes holl påå stedenn. VästmHandl. 1550: 13, Räkensk. 2, s. 12. (Grovsmeden) nyttiar .. stampar och sänken, hwarigenom det glögade jernarbetet antingen sänkes eller uphöijes. Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 7 (1753). Stampen måste .. vara så tillverkad, att den liksom delar hålet (i ett rivjärn) i 4 delar. Slöjdaren 1883, nr 8, s. 1. jfr HUGG-, JÄRN-, KALL-, KÖRN-, PUCKEL-, RASP-, REVOLVER-, RUND-, SKED- o. SKROT-STAMP m. fl.
2) (i sht i skildring av ä. förh.) inrättning (maskin) för utförande av stampning, vars viktigaste del är en stamp (i bet. 1) (ofta sammanfattande, om anläggning bestående av ett flertal sådana maskiner), stampmaskin, stampverk; äv. med inbegrepp av byggnad(er) inrymmande sådan inrättning; äv. bildl.; jfr KROSS, sbst.1 Till Taxinge quarn stampp 1 st. GripshR 1585, s. 167; jfr 1. Hammarslag, wäf-stolar, stampar, hiul och oräkneliga tilwärknings machiner woro för mina öron med alt sit sorl långt liufware toner, än alla de kärleks-wisor, jag hört hos Fru Lättia. Dalin Arg. 1: 93 (1733, 1754). (Vår kropp har) musklar, stampar, up- och utfordrings werk. Hoffman Förnöjs. Föret. 3 b (1752). Man har numera, nästan i alla län, uppfört stampar för benens kroszning till mjöl. Alm(Sthm) 1850, s. 41. Ljudet från forsen nedanför dammen, stampen, krossmaskinen, spelverket och den flåsande, gnällande, pipande blåsmaskinen i hyttan. Bergström Värml. 108 (1937). — jfr BARK-, BEN-, BLYERTS-, HAMP-, HUGG-, KRUT-, LIN-, MEDALJ-, PAPPERS-, PRÄGEL-, ROSETT- o. RUND-STAMP m. fl. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) maskin för krossning (l. malning) av säd o. d. Här (i Canton) war deszutan et ställe, där .. åror tilskapades .. samt åtskillige qwarnar och stampar til deras Ris-gryns malning. Osbeck Resa 259 (1751, 1757). Dagen därpå (när kvarndammen vattenfyllts) mullrade stampen och malde kvarnen — och det mullrar och mal intill denna dag. Wester Aksakov Fam. 17 (1911). jfr OLJE-STAMP.
b) (del av) bokverk (se BOKVERK, sbst.2); äv. mer l. mindre bildl. Bloden artigt silar (maginnehållet) / At then Subtilaste som aldrig länge hwjlar / Til Lefran hinna kan, ther han än bättre kokas / och äfwen såsom Wask in under Stampan bokas, / At han bljr renare och meer beqwäm at rinna / I alla Ådrarna. Spegel GW 254 (1685); jfr 1. Linné Dal. 385 (1734). (Det i Stora Kopparberget c:a 1740 inrättade) Bokverket, vilket drevs med konstvattnet som leddes dit i ränna, bestod av 6 stampar eller ”bokare”, rörda av ett hjul om 6 1/2 alnars diameter. Lindroth Gruvbrytn. 2: 184 (1955). jfr BOK-, KVARTS-, LIM-, SINDER- o. SLAGG-STAMP.
c) glasfabr. krossverk för finfördelning av råmaterial till glastillverkning. Bæckström 4Regl. 10 (i handl. fr. 1683). Vid Glasbruket här på Kungsholmen, drifvas också på detta sättet (dvs. medelst trampkvarnar) stamparna, hvarmed materialerna til glaset sönderstampas til pulfver. VetAH 1744, s. 198. KunstHaandv. 39 (1918). jfr KVARTS-STAMP.
d) textiltekn. o. garv. anläggning för bearbetning av tyg l. råhud till större fasthet l. jämnhet l. smidighet o. d.; jfr VALK. Serenius (1741). Saffians-Fabriquen (i Nyköping) och huru des Skinn præparerades .. lät Christ. Jckorn osz bese, hwilken thetta anlagt utan förskott af publico; honom brydde Pappers-Bruket, genom hwilket han förhindrades at anlägga Stamp. Linné Öl. 5 (1745). HantvB I. 8. 2: 203 (1940). jfr KLÄDES-, SKINN-, VADMALS-, VALK-STAMP.
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) myntstamp. Widegren (1788).
f) (förr) om stamp ss. kameral enhet vid taxering. Mjölqwarnar, Sågar och Stampar å FrälseÄgor, som nyttjas till andras betjening, men hafwa Damfäste på Krono- eller Kronoskattegrund, böra utgöra Ränta till Kronan in natura, eller efter Markegång. Branting Förf. 3: 11 (1831; efter handl. fr. 1806).
Ssgr (jfr stampa, v.2 ssgr): (2, 2 c) STAMP-BACKE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den (fria o. bara) mark som närmast omgav stamp; jfr backe, sbst.3 4 a. KunstHaandv. 39 (1797).
(1) -HUGG. (numera bl. mera tillf.)
1) med stamp utförd stöt. Möller (1790). Heinrich (1814).
2) med stamp åstadkommet hack l. hugg (se hugg, sbst.1 3) l. avtryck o. d. Brauner Åker 172 (1752). Heinrich (1814).
(2) -HYRA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om inkomst av uthyrning av stamp(ar). Hülphers SvStäd. 2: 17 (1783).
(1, 2) -KOLV. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bergv. kolv hörande till stamp. Östergren (1945).
(1, 2) -SKAFT. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, i stampverk: till (huvudet på) stamp hörande överdel l. skaft; jfr stämpel. Rinman 2: 796 (1789). 2NF 15: 69 (1911).
(1, 2) -SLAGARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetare med uppgift att krossa sten med hjälp av stamp. SD(L) 1896, nr 123, s. 4. Rallarminn. 150 (1949).
Spoiler title
Spoiler content