publicerad: 2003
TAPPA tap3a2, v.2 -ade (pr. sg. akt. -ar OPetri 1: 50 (1526) osv. -er G1R 15: 146 (1543), Agrell Sthm 20 (1892). — pr. sg. pass. -as Forsius Phys. 335 (1611: tappas bort) osv. -es Lucidor (SVS) 372 (1674; uppl. 1997), LReg. 381 (1734). — ipf. -ade (-ede) OPetri Tb. 139 (1526) osv. -te Svart Gensw. F 8 a (1558), Fatab. 1911, s. 222 (c. 1880: tappte .. bort; i folkvisa). — sup. -at OPetri Tb. 113 (1526) osv. -t G1R 15: 240 (1543: förtapt), Hellquist 1600TalSv. 93 (1902). — p. pf. -ad OPetri 1: 28 (1526: förtapadhe, pl.) osv. -t Ps. 1536, s. 83 (: förtapt), Bergman JoH 44 (1926)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (bl. ss. senare led i ssgrna BORT-, FÖR-TAPPELSE), -NING.
Ordformer
(taap- 1614. taft (-ff-, -tt), sup. 1558—1692 (ss. rim). tap- 1526 (: förtapat, p. pf.)—1800. tapp- 1525 (: fortappeligha, avledn.) osv.)
Etymologi
[fsv. tapa, tappa, sv. dial. tappa, tapa; liksom d. tabe, fvn. tapa, göra slut på, förlora, sannol. en urn. bildning av ljudsymbolisk karaktär; formen tappa trol. en novation utgående från mälarområdets dial. — Jfr TAPPT, sbst. o. adv.]
A. förlora l. gå förlustig l. bli av med (ngt som man har i händerna l. på kroppen l. inombords l. äger l. har till sitt förfogande); äv. abs.
1) oavsiktligt l. plötsligt l. oväntat släppa (ngt) l. låta (ngt) falla (till marken l. golvet o. d.). Gubben tappade käppen. Glädhens medh mich, för ty iach haffuer funnet th(e)n penning som iach tappet hadhe. Luk. 15: 9 (NT 1526). Jag tappade i sömnen min Lyckta. Lagerström Bunyan 1: 65 (1727). Jag skrek te’ och tappte qvasten. Hedberg Glanskis 30 (1878). Kom hit ut när morgonstrålen / Ner ur österns molnbädd hoppar, / Förr än alla spindeltrådar / Tappat daggens klara droppar! Gellerstedt 2Dikt. 68 (1881). En .. skalbagges surrande flykt var en hel händelse — alldeles som när man tappar något i ett alldeles tyst rum. Siwertz JoDr. 31 (1928). Många människor kunna inte gå förbi en tappad hästsko utan att ta den för att fästa den över dörren hemma. Kulturen 1948, s. 34. — särsk.
a) fälla l. släppa l. avlägga l. förlora (ngt); i sht i fråga om levande varelsers l. växters periodiska avstötande av delar som ersätts med nya l. om avskiljande av del på grund av sjukdom l. ålderdom o. d.; äv. abs. Flickan har tappat mjölktänderna. Näst trän begynna Buskarna til at tappa (om hösten). Serenius EngÅkerm. 130 (1727). Många fjärilar tappade sina vingar och kunde aldrig flyga mer. Lindgren Mio 64 (1954). I nio månader låg .. (han) på sjukhus, tappade hår och naglar .. och läkarna gav honom dåliga odds. Expressen 9 ⁄ 4 1990, s. 48. Älgen tappar hår. Expressen 10 ⁄ 10 1998, s. 11.
b) i fråga om knytning (se KNYTA, v. 5 f slutet) l. stickning o. d., i uttr. tappa en maska, ofrivilligt släppa en maska. Carlén Klein 124 (1838). Hon .. tappade maskor, när hon skulle lära sig sticka, och ville aldrig taga upp dem igen. 3SAH 16: 122 (1901).
c) i uttr. tappa taget l. greppet (om ngn l. ngt), inte kunna hålla kvar (ngn l. ngt) i handen; äv. bildl. (jfr g). Beijer BritaGrossh. 216 (1940). Jag är bara trettifem år gammal, men det är som om jag tappat greppet om tillvaron, eller snarare: som om den tappat greppet om mig. Tunström Julorat. 106 (1983). De sex bärarna hade nått fram till den grävda graven och skulle just börja sänka kistan, då en av dem tappade greppet, snubblade och föll. Expressen 18 ⁄ 4 1991, s. 9.
d) i uttr. tappa fotfästet, förlora kontakten med marken; äv. bildl. (jfr g). De små lekfulla ödlorna, som ibland .. tappade fotfäste och tumlade .. ned i gräset. Heidenstam Birg. 117 (1901). En änkling som tappat fotfästet och glädjen att leva. DN 11 ⁄ 1 1992, s. D3.
e) i sådana uttr. som tappa spåret (se SPÅR, sbst.3 1 b) l. tappa ngn l. ngt ur sikte (se SIKTE, sbst.2 1 d). — särsk. jäg. i abs. anv., om hund: tappa spår l. slag (vid drev under jakt); jfr TAPPT, sbst. Hvad är å färde? Jag hör inga hundar; ha de tappat? Stridsberg Friman 15 (1798). Då hunden tappar, är .. jägarens första uppgift att utröna, huruvida tapten är föranledd af förspringning .. eller om vägtapt egt rum. Balck Idr. 2: 53 (1887). Jag hade god tid på mig .. Önskade att haren ej skulle komma, att hunden skulle tappa. Knöppel SvRidd. 231 (1912).
g) i vissa mer l. mindre bildl. uttr. o. anv. (jfr c, d).
α) (†) tappa vantarna, förlora fattningen l. kontrollen (över sig själv); jfr 2 a slutet. Hjärne DagDrabbn. 297 (i handl. fr. 1809). När hon såg att jag liksom tappat vantarne, som en säger, klappade hon mig på axeln. Carlén Rosen 746 (1842). Auerbach (1915).
β) i p. pf.: (inte) vara tappad bakom (äv. bak från) en vagn, (inte) te sig l. vara dum l. bortkommen. Vi hålla inte småländingen för att vara tappad bak från en vagn; men slättbon, se, han var just inte kvick förr i tiden. Wigström Folkd. 2: 175 (1881). Roseanna McGraw var tydligen inte tappad bakom en vagn. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 107 (1965).
γ) i uttr. betecknande att ngn röjer l. avslöjar sina verkliga känslor l. avsikter o. d., bli förvånad l. överraskad. Tappa ansiktet, tappa hakan (se HAKA, sbst.1 1 c), tappa käken (se KÄKE 1 a), tappa masken, tappa näsan. Jag tappar, också jag, den masqve som jag behöfver. Leopold 1: 326 (1808, 1814). Lundquist Jacobs Landb. 176 (1909: underkäken). Svärsonen stod som han tappat näsan och bara bligade. Jahn DjurJägL 75 (1909). Det gäller att inte tappa ansiktet, att kunna hålla kontrollen över sig själv och distansen till andra. Gaunt o. Löfgren MytSv. 48 (1984).
δ) i uttr. tappa tråden, (bli avbruten o.) komma av sig i tal l. vid (tanke)arbete l. läsning o. d. Tegnér (WB) 9: 274 (1840). Det går bra (med uppsatsskrivandet) .. ett par-tre sidor framåt, men så, rätt som det är, så tappar han tråden och fyller i resten med lösryckta meningar som inte hänger ihop. Swensson Willén 130 (1937). Det är viktigt att han inte tappar tråden när han skriver. Born RopSten. 280 (1991).
ε) i uttr. tappa räkningen, (bli avbruten o.) komma av sig vid räkning. Farmor suckade. Nu hade hon alldeles tappat räkningen. Beskow FarmFjunl. 9 (1930). Redan efter ett halvt dussin tappade han räkningen. Karlzén BlåNov. 176 (1951).
2) (gm att tappa (i bet. 1)) mista l. gå förlustig (ngt som man äger l. är nära förbunden med resp. är försedd med l. dyl.). 3Mos. 6: 3 (Bib. 1541). I Norkiöping hade Per Gummason både tapt handschriften och sin book. VRP 1645, s. 116. Wart berettat, at danska flottan hade .. åtminsto tappat then dessein at få något byte utj Stralsunder hampn. Spegel Dagb. 125 (1680). Om jag winner härmed några få förnuftiga Läsare, så tappar jag all den andra hopen som älskar at le. Dalin Arg. 1: 162 (1732, 1754). Kan .. (Peterskyrkans) ofantliga vidd ej genast fattas af en inträdande — ty måttstocken, så att säga, tappas redan i förhallen — tager deremot (osv.). Rydberg Sägn. 69 (1874). Jag utgav mig för att vara ett kongressombud som hade tappat nyckeln. Portvakten släppte in mig. Delblanc Gunn. 106 (1978). 1980 tappade Malmö 1 000 invånare — samtidigt som man fick 750 nya invandrare! SDS 29 ⁄ 1 1982, s. 26. — särsk.
a) i vissa uttr. med obj. (vanl. i sg. best.) betecknande sinnesorgan l. själsförmögenheter l. känslor l. föreställningar l. egenskaper o. d.: inte längre behärska l. hysa l. äga l. kunna upprätthålla l. bibehålla l. dyl.; stundom motsatt: hålla; jfr BORTTAPPA, v.1 2. Tappa aptiten, balansen, intresset, lusten, minnet, modet (jfr MOD, sbst.1 6), stilen (se STIL, sbst. 5 f), sugen (se SUG, sbst.1 1 b). Syr. 27: 16 (öv. 1536). LPetri 2Post. 275 a (1555: lustan). The som äro vthan .. förstånd, the äro them like som haffua tappat smaken, och icke kunna kenna huru maat eller dryck smakar. PErici Musæus 5: 274 b (1582). Bispen haffver tappat een stoor deell aff sin autoritet. RP 6: 453 (1636). Flere Gubbar än I bruka den löjliga ursäkten, at de ha tappat sin lärdom. Dalin Arg. 2: 38 (1734, 1754). Snart af köld jag andan tappar. Lenngren (SVS) 1: 70 (1774). Tegnér (WB) 6: 84 (1831: intresset). Har du tappat målet! Svara, hvem var med dig i båten? Norlin Jaktstig. 155 (1892). Ahrenberg Landsm. 57 (1897: kuraget). Tobaksröken tätnade över .. (spel)bordet och Klas började tappa konditionen. Gustaf-Jansson ÖvOnd. 50 (1957). — särsk. i uttr. betecknande att ngn förlorar besinningen l. förståndet, inte är l. blir vid sina sinnens fulla bruk; jfr 1 g α. Tappa förståndet, humöret, huvudet (jfr HUVUD 2 b), koncepterna (se KONCEPT 3), kontenansen (se KONTENANS 2), tålamodet, vettet. (En orsak) til at fly dryckenskap, är, at een menniskia ther igenom tappar wett och skäl. LPetri Dryck. B 5 b (1557). Hon såg mycket väl, att jag hade tappat hufvudet och att jag tillbad henne. Tegnér Armfelt 1: 16 (1883). Den stackars gossen såg rött och tappade sansen. Bergman JoH 40 (1926). När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Luk. 21: 9 (NT 1981).
b) sport. i sht i fråga om bollsporter: förlora l. bli av med (boll l. puck o. d.) till motståndarlaget l. till en motspelare; närmande sig l. övergående i bet.: (temporärt) förlora kontrollen över (spelet); jfr 5 e. För att vara en god ”främre” skall man kunna .. med snabba vändningar undvika motpartiets spelare utan att tappa bollen. ReglFotb. 1891, s. 16. Pettersson sköt ett lamt skott, vilket Lindén tappade. IdrBl. 1924, nr 2, s. 9. Hade inte både Stefan och Anders tappat sina servar i tredje set, hade segern varit klar. SDS 29 ⁄ 3 1992, s. C8.
c) med avs. på fart l. hastighet l. takt l. rytm o. d.: (oavsiktligt) minska l. komma ur; äv. bildl. Orkestern, som började spela falskt och tappa takten. Hallner PysGubb. 282 (1920). (Om du tar upp flygplansnosen vid landningsförsök) sjunker du snabbare och löper stor risk att tappa farten och gå i spin. Söderberg PrFlygl. 1: 132 (1935). Man tappar tempo om man stänger (dvs. fabriken), även veckorna efter industrisemestern blir sega. DN 5 ⁄ 5 1994, s. C1. — särsk. (†) om ur: sakta sig. (Fjäderkraften är för svag) så at Uhret .. börjar gå långsammare, och ju närmare hon nalkas slutet, ju swagare blir hon och ju mera tappar Uhret. Printz Uhr 60 (1769). Printz Uhr 84 (1769).
d) i fråga om att ngn l. ngt mister sin färg l. glans l. sitt sken o. d., att färgen osv. avtar l. bleknar; särsk. med avs. på ansiktsfärg. Tijn sool skal icke meer nedhergå, eller tin måne tappa sitt sken. Jes. 60: 20 (Bib. 1541). Alt, hwad af nedrig drift och grofwa syften smakar, / Förlorar wärdet sitt, och tappar snart sin glans. Nordenflycht (SVS) 2: 65 (1744). Hon hade .. tappat färg, men ej förlorat i utseende. Högberg Frib. 388 (1910).
e) närmande sig l. övergående i: glömma l. förlora (ngn l. ngt) ur minnet; äv. förlora förmågan (att göra ngt). Lucidor (SVS) 372 (1674; uppl. 1997). På min dörr han plötsligt klappar; / Jag väcks upp och drömmen tappar. CGStrandberg 139 (1861). Lille Pettersson — hans dopnamn har jag tappat. Gellerstedt Glänt. 151 (1909). På en av frågorna kunde Douglas inte svara. Det var ett årtal han tappat. Krusenstjerna Fatt. 2: 297 (1936). (Om kompetensen inte utnyttjas) tappar de anställda vad de en gång lärt sig och då är det lätt att begå misstag. DN 25 ⁄ 4 1987, s. 37.
3) minska l. avtaga (i ngt avseende); ofta i förb. med prep.-uttr. inlett av i l. på (se a) med huvudord betecknande det som minskar l. avtar; ofta motsatt: vinna. Matchen tappade i intensitet. Tapar .. (dvs.) tager af, minskas. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Elegant form tappar om den inte balanseras av humor och värme. SvD 12 ⁄ 12 1993, s. 14. — särsk.
a) göra förlust (i ekonomiskt avseende). G1R 10: 58 (1535). Wtlendis tappe the, på the warer the före. G1R 12: 144 (1539). Jagh tappar .. svåra på myntet, ty mister jagh på hvar riksdaler 8 öre. OxBr. 3: 85 (1625). Frågas om icke sluszpenningarna igenom så många slussar torde öfwerstiga tullen i Sundet, at man tappade så mycket i det ena som wunne i det andra? Polhem Bet. 2: 13 (1721). Frankrike har gådt så longt med sina uträkningar, at det säger sig .. tappa i sin handel med Brabant. Bæijer BeskrYstad 61 (1793). Vi räknar med att ta tillbaka allt som vi tappat på biltrafiken. DN 23 ⁄ 4 1994, s. C2.
b) (†) i fråga om minskande l. avtagande produktion l. avkastning av spannmål l. säd l. mjölk o. d.; jfr MISTA 1 a α. LPetri Wijgd. C 3 a (1538). Om Watnet gifwes .. (korna) kalt, så tappa de i Mjölken. Brauner Bosk. 26 (1756). Wårsäden tappade af den stadigt brännande hettan. Trolle-Bonde Hesselby 165 (i handl. fr. 1758).
c) betecknande att ngn minskar i vikt, magrar; särsk. i uttr. tappa i, förr äv. av hull(et) l. i vikt, bli mager, magra. Han har tappat i vikt sedan april. Om Gud will, ärnar iag så laga om henne, att om hon eij lägger till, intet skall hon tappa af hullet tils hon kommer att resa tilbakars igen. KKD 8: 248 (1706). WoH (1904: i vikt). Östergren (1954).
4) (†) med avs. på tid: använda på fel sätt; öda l. förspilla; jfr FÖRTAPPA 2. OxBr. 1: 129 (1619). Lijkväl tapper en klok köpman inted gärna tijdh. AOxenstierna 1: 488 (1633). RP 10: 480 (1644).
B. förlora; tr. o. intr.; motsatt: vinna
5) i fråga om att förlora ngt l. lida nederlag, bli besegrad i ngt l. i ngt avseende komma till korta; särsk. med avs. på (negativt) resultat av verksamhet som försiggår l. har försiggått mellan parter. OPetri 3: 474 (1535). Patriarchen Abraham afstod sin förmohn och rett til sin broderson Lot .. Han Abraham tappade intet ther på. Swedberg Lefw. 157 (1729). Att winna hos ständerne obligerar Sirenium drifwa sin sak .. Hillebrand tappade hos ständerne. Linné Nem. 182 (1765; uppl. 1968). Vinner Academien, så är det en Förföljelse: tappar den, så är det en Löjlighet. Thorild (SVS) 6: 214 (1792).
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. SvOrds. C 3 a (1604). Wåga winna, wåga tappa. Grubb 857 (1665). När herden och ulfwen the äro öfwerens, så hafwer hiorden tappat. Celsius Ordspr. 11: 370 (c. 1710). Den som vinner heter vis; den som tappar heter dum. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) jur. i fråga om att förlora osv. rättegång l. process i domstol o. d.; särsk. med sak (jfr SAK, sbst. 1) l. process (se PROCESS, sbst.1 4) l. rätt ss. obj.; särsk. i förb. tappande part, förlorande part (i civil tvist). Lasse esbiørns(on) aff vpsale skal ko(m)ma j gh(e)n m(edh) sin tyg han haffu(er) emott herma(n) sikma(n) jnnan iij vikur hell(e)r haffue tappat sakena. OPetri Tb. 113 (1526). Om .. (han) wille draga till Dantzig .. och saken ther m(ed) Simon Gerke lagligen vthföre, dhå war Simon öffuerbödig (så frampt han tapper rätten) att betale och vprätte all bewÿslig schade och vmkost. 2SthmTb. 6: 438 (1581). Han hafver tappat för Kemnerscammaren och dhe andra 2 instantijs. RP 16: 668 (1656). Lagerström Molière Gir. 53 (1731: Process). Det är den där Domaren .. som var orsaken därtil at jag tappade min sak. Pilgren FigBröll. 98 (1785). Om någon, som tappat i underrätt, klagar i hofrätten öfver underrättens utslag .. skall (osv.). 2NF 37: 894 (1925). I tvistemål har tappande part i vadeinlaga yrkat, att Hovrätten måtte ogilla motpartens yrkanden. 1NJA 1963, s. 81.
c) i fråga om att förlora osv. (i) spel l. vad o. d. OPetri Tb. 139 (1526: vadhet). Emädan han mera tenker på den spelande än på sielfva leken, tappar han båda gångerna. UHiärne Strat. 52 (1668). Thet hände sig så, at jag på några glas Win blef inbuden, som en god wän, för ett tappat wad skul, spendera måste. Humbla Landcr. 98 (1740). Du tappade på spelet. Almqvist AMay 38 (1838). Hög skuldsättning är i ett landtbruk högt spel; det är ofta liktydigt med våga vinna, våga tappa. LAHT 1908, s. 115. Lagergren Minn. 2: 86 (1923). — särsk. (förr) i fråga om spelförlust: avhända sig l. förlora (ngt, i sht pengar). Jag finner mig rätt olycklig, då jag eftertänker, att jag på detta sätt (dvs. på spel) tappat 40 gulden. JGOxenstierna Dagb. 189 (1771). Vi spelte Koriza och drucko thoddy. Tappade 3 sk(illing). Topelius Dagb. 1: 128 (1833). Sundén (1891).
d) (†) i fråga om att förlora osv. krig l. fälttåg l. slag o. d.; särsk. i uttr. tappa platsen (se PLATS, sbst.1 3 b); äv. abs. OPetri 1: 50 (1526). (En dansk kung) röffuade bort konungens hustru i Swerige .. ther om vpkom en stoor .. feygd them emeellen, och stundom tappade then ene och stundom then andre. OPetri Kr. 32 (c. 1540). Aldenstund .. (hertigen, som härjade i Polen) någre reesor tappade, wände han om tilbaka igen. Schroderus Os. 2: 716 (1635). Här gifwes .. tilkenna, att Auden hafwer tappat en stor slachtning genom Philippi Krigzpus. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 827 (1679). En Ättehög der en svensk anförare säges ligga begrafven. Hans folk lärer ha tappat i striden mot Norrmännen. Borgström ResVerml. 11 (1845). Desse herrar, som anklagades, voro utlevererade efter ett tappadt fältslag i ett borgerligt krig. 2SAH 46: 339 (1870).
e) sport. i fråga om att i tävling förlora poäng l. gå miste om seger; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. abs.; äv. i förb. med prep.-uttr. inlett av i; jfr 2 b. Mästarlaget (i fotboll) tappade poäng. DN(A) 28 ⁄ 10 1957, s. 19. Vi tappade alltför mycket i stavhopp, längd och kula. DN(A) 1 ⁄ 9 1963, s. 1. Laget tappade matchen i slutminuterna. DN 12 ⁄ 6 1992, s. D5. Två tappade poäng i kampen om guldet följdes av beskedet att han inte kommit med i landslagstruppen. Expressen 2 ⁄ 10 2002, s. 2.
f) i sådana bildl. uttr. som tappa terräng l. mark, betecknande att ngn l. ngt får minskat inflytande l. går tillbaka (i ngt avseende) (jfr MARK, sbst.1 3 d α, TERRÄNG 1 slutet). Med borgarklassens framträngande kommer denna aristokratiska idealism att tappa terräng. Lamm UpplRom. 1: 394 (1918). (Biskopen) menar att man inom kyrkan måste vara realist och inse att man tappar mark när det gäller det kyrkliga engagemanget. SvD 27 ⁄ 12 1987, s. 12.
Särsk. förb.: TAPPA AV10 4, förr äv. UTAV. (numera föga br.) till 3: (så småningom) avta l. minska (i ngt avseende); särsk. om person: magra l. tyna bort l. bli svag (av sjukdom o. d.); dö. Rösten tappar utaf, när hörslen svagare blifver. Nicander GSann. 11 (1766). Den ene tappar af efter den andra. Weste (1807). Vinden var fortfarande S.S.V. men tappade nu af något. TIdr. 1895, s. 168. Cannelin (1939). jfr avtappa, v.2 —
1) till 1, 2: förlora l. gå förlustig l. bli av med (ngn l. ngt). Huilken aff idher är en man som haffuer hundradhe fåår, och om han tappar bort it vthaff them, later icke han (osv.). Luk. 15: 4 (NT 1526). Ställ-kilen, som tjutlar och som oftast tappas bort, går sönder och bedrar i riktningarna. MStenbock hos Loenbom Stenbock 2: 137 (1712). Linnés litteraturhistoriske vapendragare tappar så fullkomligt bort förnuftet, att han (osv.). Lidforss Vetensk. 31 (1900). särsk.
b) förlora (ngn l. ngt) l. låta (ngn l. ngt) falla ur minnet; äv. närmande sig l. övergående i: glömma (ngt), låta (ngt) falla i glömska. Böcker .. hwilka äro til deras skrifart så utprydde, at jag .. tappar bårt meningen, medan jag tålkar orden. Tessin Bref 1: 304 (1753). I diskussionerna för och emot .. (Europeiska Gemenskapen) tenderar vi att tappa bort en av grundpelarna i Gemenskapen. DN 27 ⁄ 12 1992, s. A20.
2) till 1: i uttr. tappa bort ngn l. ngt l. varandra (i folkvimlet l. på tåget o. d.), (av misstag l. av en tillfällighet) förlora ngn l. ngt l. varandra ur sikte; äv. i pass., komma bort från ngn l. ngt. (Man finner att även ett djur har minne) så att en .. häst eller hund, af en gång kan minnas then wägh igen .. ther han medh sin hussbonde hafuer warit, om han oförwarandes tappas bort ifrå honom. Forsius Phys. 335 (1611). Jag tappade bort er i trängseln. Jolin Barnhusb. 111 (1849). Det ser jämt ut, som om .. (fåglarna) voro i en förfärlig oro, för att de tappat bort varandra och därför måste skrika så där. Sandström NatArb. 2: 84 (1910). särsk. i uttr. tappa bort vägen, förirra sig. Auerbach (1915).
3) till 1: refl. i uttr. tappa bort sig, förlora l. förirra l. gå bort sig; gå vilse; förr särsk. bildl.: förlora sammanhanget l. komma av sig. Ditt sammanhang fördoldt och obegripligt blifwer, / Här tappar sig förnuftet bort. Nordenflycht QT 1744, s. 43. Ute i parken sjunga fåglarne susa de höga bokarne — och man kan förvilla sig utan att tappa bort sig. Bremer Brev 1: 242 (1833). Han gjorde ett försök att räkna djuren i kikaren, men tappade bort sig när han kom över hundra. Didring Malm 1: 83 (1914). särsk. (numera föga br.) bildl. i uttr. tappa bort sig själv, förlora fattningen l. sammanhanget, bli utom sig. O förblif .. (densamma som förut) Maria! Jag skall eljest frukta att tappa bort mig sjelf. Bremer Grann. 1: 22 (1837).
4) (†) till 5 d: förlora (ett slag l. en plats (se PLATS, sbst.1 3 b)); motsatt: vinna. Vij måste altidh befara .. anten att någon platz tappas bort, eller någott slagh förlohras. RP 7: 405 (1639). Han, som just enkom blef till Kung beställd / Att tappa bort Jerusalem. Atterbom FB 41 (1839). —
TAPPA UTAV, se tappa av.
Avledn.: TAPPIG, adj.2 (numera bl. tillf.) till 1, särsk. 1 e slutet: som lätt tappar ngt. (Hunden) blef efter ett par år så dålig, att han hade svårt för att taga upp och sedan tappigt och långsamt blott kunde följa räfslaget. SvKennelklT 1895, s. 185. SvD 2 ⁄ 2 1977, s. 14. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content