publicerad: 2009
TVINNA tvin3a2, v.2 -ade; förr äv. tvann, tvunnit, tvunnen; förr äv. TVINNAS, v. dep. (pr. sg. -ar Forsius Phys. 138 (1611) osv.; -er Tuderus Vitt. 40 (1685; i rim), Strömborg SvSprSkol. 21 (1857). — ipf. -ade Linné Vg. 121 (1747) osv.; tvann Strömborg SvSprSkol. 21 (1857), Östergren (1964). — sup. -at Wolter Symask. 22 (1866) osv.; tvunnit Linder Regl. 139 (1886), Östergren (1964). — p. pf. -ad 2Mos. 25: 4 (Bib. 1541: tvinnat, n.) osv.; tvunnen Lindhagen Astr. 612 (1861), Östergren (1964); tvunnit, n. Enholm Anm. 1: 21 (1753), NVedboDomb. Vårt. 1771, § 77). vbalsbst. -ANDE, -NING, -ERI (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(tvin- (tw-) i ssgr 1672 (: twintråd)–1810 (: twintråds nysten). tvinn- (tu-, tw-) 1541 osv. -a 1589 osv. -as 1780–1928)
1) jämnt o. regelbundet vrida l. sno (två l. flera sammanlagda trådar l. fibrer o. d.) om varandra; i sht i fråga om att på sådant sätt av enkelt spunna trådar osv. åstadkomma starkare o. grövre tråd l. garn (jfr DUBBLERA 1 a α α'); äv. i fråga om att på sådant sätt förfärdiga rev l. rep l. tross o. d. (jfr SLÅ, v. I 34 b); särsk. i sådana förb. som tvinna silke, tvinna trådar l. fibrer av silke; äv. dels med resultativt obj., dels utan obj.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Hårt, löst tvinnat garn. Hwitt twinnat silke. 2Mos. 25: 4 (Bib. 1541). Et grant twinnat silkes-snöre. Stiernhielm Arch. B 3 b (1644). Den öfwersta maskan, som är af dubbel trå twinnad löper löst på tennelen. Linné Sk. 318 (1751). (En lintråd bör) innehålla en tillräcklig och lika jemn twinning öfwer allt. Ekenmark Lb. 129 (1847). Han kunde spola och spinna, / Han kunde nysta och tvinna. SvLek. 1: 12 (1883). Taget (lossades) från sitt fäste i väggen, och tåtarna tvinnades till rev. Levander DalBondek. 1: 67 (1943). Av min charmlöshet skall jag tvinna mig ett rep, grått som vardagen, en seg och bärkraftig tåga. Kyrklund Sol. 117 (1951). — jfr ENKEL-, FYR-, LÖS-, O-, RÄTT-, S-TVINNAD o. SILKES-TVINNANDE o. EFFEKT-, RING-TVINNING m. fl.
2) i oeg. l. allmännare anv. av 1.
a) (numera föga br.) spinna (se SPINNA, v.1 1 (b)) (tråd l. garn o. d.). EkonS 2: 259 (1897). Spinnerskan håller herkuln med det upplindade linet i vänstra handen .. med den högra drar hon ut linet .. och tvinnar tråden. Fatab. 1930, s. 155.
b) om spindel l. larv o. d.: spinna (se SPINNA, v.1 3) (tråd). Löfmasken .. tvinnade en tråd så mjuk och fin som det finaste hårstrå. LbFolksk. 60 (1890). Med oförsvagat nöje såg jag på, hur spindeln tvinnade sin fina snara. NordRevy 1895, s. 844.
c) vrida l. sno l. snurra (ngt); särsk.: vrida l. sno (samman) (ngt) till en repliknande l. skruvliknande form; särsk.: (på grund av tankspriddhet l. rastlöshet l. förlägenhet o. d. oupphörligt) med fingrarna sno l. vrida (ngt), i sht med avs. på mustasch l. hårlänk; förr äv.: vira l. linda (ngt om ngt). Repet, som gjorde snaran om halsen, gick ner i genom golfvet .. och tvinnade der bödels knecktarna repet tils det snerjde fången. Ferrner ResEur. 490 (1761). Hans öfverläpp skuggades af tunt svartkrusigt fjun, som han tvinnade och tvinnade om. Benedictsson hos Lundegård Benedictsson 253 (1885). De gamla herrarne tvinnade resskärpen och knäppte bottforerna. Lagerlöf Berl. 1: 104 (1891). Jag .. tog av mig mössan och tvinnade den mellan fingrarna. Isberg Locke Vagab. 66 (1917). En liten kalk på tvinnad fot. Aronson FjärdeVäg. 128 (1950). Hon satt tyst, såg ut genom fönstret och tvinnade en slinga hår mellan fingrarna. Larsmo Stumh. 45 (1991).
d) (†) refl. l. ss. dep., om sak: sno sig; äv.: trassla sig. Mer tätt ej tvinnar sig kring marmor glatt / Akanthen, som vet slingrig väg sig leta, / Än (osv.). Kullberg Ariosto 3: 26 (1868). Att telnen icke upprullas på nystan eller .. lägges på golvet, emedan den vid sådant förfaringssätt .. tvinnas eller knorras. KatalFiskrDelsbo 1928, s. 13.
e) (numera föga br.) refl., om person: (på grund av oro l. rastlöshet l. sömnlöshet i liggande ställning) vrida l. kasta sig (se KASTA, v. IV 1 c α). Det vart ett förfärligt oväder på natten .. Som en barnsängskvinna tvann sig grevinnan i sängen. Kämpe Träl 8 (1907). Och så lider han av sömnlöshet .. Ligger och tvinnar sig och svettas om nätterna. Aurell NBer. 58 (1949).
Särsk. förb.: TVINNA IHOP10 04, förr äv. HOP l. TILLHOPA.
1) till 1: tvinna samman. Klint (1906). Ett snöre, som man med fingrarna har tvinnat ihop av ullgarn. Arv 1947, s. 114. jfr hoptvinna.
2) till 2 c, refl.: trassla l. sno ihop sig; äv. bildl. Den yttre ledningen (i maskinen måste) tillkopplas på sådant sätt, att den icke tvinnar ihop sig vid kringvridningen. 2UB 3: 31 (1896). Skärskåda vi saken närmare, tvinna händelser och syften hop sig i ett långt och inveckladt sammanhang. Söderblom Herdabr. 57 (1914). —
TVINNA IN10 4. till 1: vid tvinning infoga l. ta med (ngt i tråden l. repet o. d.); äv. bildl. Nya inflytanden, som .. tvinnades in i det gamla. SvLittH 1: 412 (1919). Någon gång drog hon tråden mellan läpparna .. för att ta bort linagnar, som voro på väg att tvinnas in i tråden. Fatab. 1930, s. 155. jfr intvinna. —
TVINNA SAMMAN10 40, förr äv. TILLSAMMAN(S). till 1, 2: gm att tvinna sammanfoga (ngt); äv. (o. i sht) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr tvinna ihop 1. Den spinnande lägger så många trådar att twinnas tillsamman på hwarje teen, som honom synes likt wara. KKD 5: 314 (1712). Som två silkestrådar i en och samma frans tvinnades i julen hedet och kristet samman. Levertin Linné 13 (1906). jfr sammantvinna. —
TVINNA UPP10 4. särsk. till 1: lösa upp (ngt tvinnat); äv. refl., i förb. tvinna upp sig, om ngt tvinnat: lösa upp sig. Tvinna upp .. (dvs.) uppsno tvinnad tråd. Dalin (1855). Berg Handarb. 6 (1873; refl.).
Ssgr (i allm. till 1): A: TVINN-GARN. (tvinn- 1852 osv. tvinne- 1682) (i fackspr.) tvinnat garn. 4 m(arker) Twinnegarn. HovförtärSthm 1682, s. 1884. I de fall då man önskar erhålla en tråd av större styrka och jämnhet än enkelgarnets brukar man tvinna samman två eller flera trådar till ett tvinngarn. HantvB I. 8. 1: 257 (1939). —
-KNUT. (numera föga br.) särsk. om viss typ av råbandsknop, blåknut, suturknut. Öhrvall Knut. 43 (1908). 2NF (1920). —
-KROK. (förr)
1) till 1: snokrok för tillverkning av rep l. snören o. d. Fatab. 1928, s. 50 (1924). Tvinnkrok .. använd till halmrepstvinning. Nilson Repslag. 79 (1961).
-MASKIN. maskin för tvinning; jfr -möl, -stol. En twinn-machine har jag .. förfärdigat, som på en gång kunna sättias många Rullar uppå at twinnas. Polhem Invent. 54 (1729). —
-STOL. (förr) tvinnmaskin; äv. om redskap för tvinning. BoupptVäxjö 1835. I spinneriet finnas följande maskiner: 1 spinnstol, 3 st. kardmaskiner .. 1 tvinnstol. PT 1909, nr 10 A, s. 1. —
-TRÅD. (tvinn- c. 1635 osv. tvinna- 1926–1949. tvinne- 1547–1884) tvinnad tråd. Är wpspunnit wdi tuinnetrådh Linn 1 (skålpund). GripshInvent. 26 ⁄ 5 1547. Han sydde med hemspunnen tvinnatråd. Suneson GGrund 98 (1926). —
-TRÄ. (förr) redskap av trä använt vid tvinning av rep o. d.; jfr käring 5 e, rull-hake 2. Fatab. 1913, s. 58. Tåtarnas andra ände hakades medelst repskroken fast i en annan tvinnställning (tvinnträet, bocken, käringen). Levander DalBondek. 2: 308 (1944). —
-TYG. (tvinn- 1765 osv. tvinne- 1766) (förr) särsk. om ett slags tätt o. starkt tyg vävt av tvinnad (bomulls)tråd. BoupptRasbo 1765. SAOL (1973).
B (†): TVINNA-TRÅD, se A.
C (†): TVINNE-GARN, -TRÅD, -TYG, se A.
Avledn. (till 1): TVINNARE, m. ⁄ ⁄ ig. särsk. (i sht förr) om person som yrkesmässigt ägnar sig åt tvinning. Risingh KiöpH 91 (1669). Tvinnare. Sköter tvinnmaskiner vari garn tvinnas samman; byter spolar och lagar trådbrott. NordYrkesklassif. 112 (1978). —
TVINNERI104, n. särsk. konkret, om industriell anläggning l. avdelning (i spinneri) för tvinning. Til sielfwa garnets præparerande, sedan det är spunnit, fordras förnämligast Twinnerier. Nordencrantz Arc. 238 (1730). —
TVINNERSKA, f. (numera föga br.) kvinnlig tvinnare. Holmberg 2: 918 (1795). Två eller flera trådar tvinnas samman i en tvinnmaskin. Arbetsprocessen övervakas av tvinnerskor. SvYrkeslex. nr 405 a, s. 1 (1952).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content