publicerad: 2010
TÖCKEN tök4en, äv. 32, förr äv. (i rim) möjl. uttalat med lång vokal, förr äv. TÖCKN, n. (Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 161 (1689) osv.) ((†) r. l. f. LPetri Jes. 44: 22 (1568), Sundén (1891)); best. -net; pl. = (Linné Gothl. 189 (1745) osv.) ((†) -nar Lidner (SVS) 2: 358 (1784), Auerbach (1915); -ner Tiällmann Gr. 177 (1696)); förr äv. TÖCKNA, r. l. f.; best. -nan; pl. -nor.
Ordformer
(toknat 1640. tyckna c. 1700. töcken (-kk-) 1673 osv. töckn 1626–1822. töckna 1561–1890. töckne- i ssg 1835 (: töckneskaror). töken 1730–1801 (i rim). tökn 1568–1794. tökna 1526–1797. tökne, oblik form (th-, -öö-) c. 1585–1589. töknes, gen. 1541. -o, oblik form 1541–1738)
Etymologi
[fsv. thökn, dimma; i avljudsförh. till stammen i TÅKA, sbst.; formen töckna sannol. utvidgning av töckn]
1) om oklarhet l. disighet i luft(en) som begränsar l. skymmer sikten (för ngn); dimma, dis, tjocka; äv. om sådan oklarhet osv. förorsakad av rök l. stoft o. d.; förr äv.: sky l. moln. Strax föll vthöffuer honom tökna och mörker. Apg. 13: 11 (NT 1526). Hwset wardt fult medh töckno. Hes. 10: 4 (Bib. 1541; Bib. 1999: molnet). Skippen .. hade icke bleffvedt varse the andra för töcknen skull. HH 20: 298 (c. 1640). Töckn och Molnfläckar, som stundom skygga Solens Lius, stundom och inte. Verelius 96 (1681). Landtmannen suckar öfwer stark torka, imedlertid har dock en stark och fuktig töken i några nätter warit mycket förmonlig för Åkrar och Ängar. GT 1786, nr 45, s. 1. Wisst war slagtandet starkare å den tid .. än nu, då man på långa distancer, skjuter på höft plutonsalvor igenom töknor af krut-rök. Blix SvFinance 146 (1797). Det var en vacker dag med intet annat töcken på himlen än det, som alltid vilar över Niagara. Lagergren Minn. 8: 110 (1929). — jfr DAMM-, MOLN-, MORGON-, REGN-, RÖK-, SJÖ-, SKYMNINGS-, SNÖ-, SOL-TÖCKEN m. fl. — särsk. (numera mindre br.) om anhopning i rymden av stjärnor l. stoft l. gas o. d. som påminner om l. liknar töcken; särsk. ss. förled i ssgrna TÖCKEN-ARTAD, -FLÄCK, -MATERIA, -STJÄRNA. (Själen) lyfter glad sin blick / högt öfver vintergatans ljusa töcken. Stagnelius (SVS) 2: 202 (c. 1820). Himmelstrakter, där vi hittills icke observerat några töcken. Arrhenius Värld. 95 (1906). Samma underbara spel av krafter, som ur nebulosans enformiga töcken frambragt solar och månar .. har ur protozoernas ensartade rike alstrat den övriga skapelsen. Hellström Malmros 159 (1931). jfr STJÄRN-TÖCKEN.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1.
a) om oklarhet i seendet uppfattad ss. en dimma l. en slöja för ögonen. Tå föll som enn töckna öffuer ögonen på Dalekaraner .. att the förstode thz war then ädla och dygderijka fru alt för när sagt. Svart G1 109 (1561). (Stengets)Gallan påsmord ger god syn, förtärer staren i ögonen och fördrifwer töcknan. Orrelius Diurr. 55: 7 (1750). I början drager .. (Jesus) en töckn för .. (lärjungarnas) kropps ögon, på det Han måtte öpna deras siäls öga genom Guds ords förklaring. Bælter JesuH 6: 747 (1760). Bakom de slutna ögonlocken såg hon ett rött töcken skimra. Krusenstjerna Pahlen 2: 71 (1930).
b) om stark känslomässig påverkan som hindrar klart seende l. tänkande. (Sanningen) förskingrar den töcken som våra passioners hetta frambringar. Lantingshausen Young 1: 130 (1787). Efter gudstjänsten sågo vi de flesta bergsmännerna så rusiga att de syntes liksom gå uti töcken. SvFolket 7: 134 (1806). Mina ögon äro ännu skymda af passionernas töcken. Palmstjerna Snapph. 1: 87 (1831). Att en riktig insigt om en tänkare af Machiavellis betydenhet blir försvårad genom det töcken af känslosvall och tanklöshet, som uppkommer vid hans första framträdande, är .. begripligt. Bolin Statsl. 1: 213 (1869). Du befinner dig ännu i det blå töcknet af ungdomsyrsel. Roos Son 55 (1904).
c) om ngns leverne l. sinne l. begrepp l. tillvaro o. dyl. ss. varande konturlöst l. dunkelt. Wij bijdhe effter liws, sij, så warder thet mörker, effter sken, och sij, wij wandre j tökno. Jes. 59: 9 (Bib. 1541). Hwad är wårt leffuerne annat än een dimba, een tökn och en röök, som snart förswinner, och är icke meer. PJGothus Savonarola SyndSp. G 2 a (1593). Gudarne gifwe, at jag .. måtte råka på en wägwisare, som måtte leda mit sinne ur all den tökna, hwar ur det icke kan hielpa sig sjelft. AsiatB 2: 65 (1747). Et hedniskt mörker och wilfarelsens tökn undangömmer icke för Eder wägen til lif och salighet. PH 13: 494 (1786). Åter sluter sig töcken öfver de svenska förhållandena. SvH 2: 102 (1904).
Ssgr (i allm. till 1): A: TÖCKEN-ANDE. (†) särsk. töcken tänkt ss. (personifierat) väsen. Månan .. steg upp, och kämpade en stund med töcken-andarne. Bremer NVerld. 3: 441 (1854). Dimmor stiga upp .. / och bleka töckenandar / nu störta fram derur. Melin Dikt. 1: 150 (1888). —
-ARTAD, p. adj. (numera bl. tillf.) särsk. till 1 slutet: som utgör l. liknar l. påminner om töcken. Hammargren Jordkl. 2 (1854). Åsikten (hade) framställts, att .. vissa .. av de töckenartade nebulosorna i rymden äro stjärnsystem liknande vårt eget. VetenskIDag 296 (1940). —
-BILD. om oklar l. otydlig bild; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr bild, sbst.1 1, 3. Atterbom Minn. 283 (1818). Allt vad han ser och hör och minns sänder nya skyar av töckenbilder genom hans medvetande. Koch GudVV 1: 62 (1916). —
-BLÅ. (numera mindre br.) matt blå. Hans älsklingsårstider äro våren och försommaren, då .. floden .. speglar en hög, mildt töckenblå himmel. Nordensvan KonstH 197 (1900). Östergren (1964). —
-DIS. (numera bl. tillf.) dis. Endast långt i fjärran skymtar man ett lätt töckendis. PT 1910, nr 268 A, s. 3. —
-DOK. (†) jfr dok 6 b, d o. -slöja. 2SAH 50: 151 (1874). Sin glans i töckendoket månen höljer. Wirsén NDikt. 278 (1880). SAOL (1973). —
(1 slutet) -FLÄCK. (numera mindre br.) fläck som består av töcken; förr äv.: nebulosa; jfr -stjärna. Trana Psych. 2: 2 (1847). Då en komet uppenbarar sig, ter den sig först som en ljussvag töckenfläck på himlen. BokNat. Mater. 420 (1953). —
-FRI. (numera bl. tillf.) fri från töcken. En blomsterångas eller solstråles svängningar i den töckenfria luften. Cygnæus 2: 139 (1858). —
-FULL. (†) töckenfylld; äv. bildl. På thenne orten råkade ock månge flere så män som qwinnor i Fiendens händer, emedan mörkaste och töknfulla natten förhindrade utsickten at igenkiänna folcket. Broman Glys. 1: 880 (c. 1730). SvT 1852, nr 178, s. 4. —
-FYLLD, p. adj. dimmig, töcknig. Tänk dig en pilgrim, kommande ur qvafvet / Af töckenfyllda skogars furutält. Atterbom LÖ 2: 23 (1827). —
-GESTALT. (numera bl. tillf.) jfr gestalt 3 a; äv. i oeg. l. bildl. anv. Dimmorna kringhvärfde Nina med deras töckengestalter och svepte toma och kyliga omkring henne. Bremer Nina 628 (1835). Troget följde de (Geijer) .. ledde af hans snilles fackla, vid hvars sken mången töckengestalt från den grå forntiden klarnade. 2SAH 23: 208 (1846). —
-GRÅ. matt grå; äv. i n. sg. substantiverat, om sådan färgnyans. Cygnæus 8: 9 (1843). Mina tankar flämta matt som / stjerneglimt i töckengrått. Hansson Nott. 43 (1885). —
-HÖLJD, p. adj. höljd l. täckt av l. insvept i töcken; dunkel, oklar; äv. bildl.; jfr -svept. Brytande omvexlingar tima på den töckenhöljda banan. Wallin 1Pred. 1: 155 (c. 1830). Collinder Kalev. 22 (1948). —
-LAND. (töcken- 1825 osv. töckno- 1563) land som kännetecknas av ofta förekommande töcken; äv. (o. numera bl.) oeg. l. bildl. (jfr land 3 k). Förr än iagh bortgår .. til thet mörcka och stygga töknolandet. LPetri Job 10: 21 (1563). Jag lärde nu att inse, huru Holländaren i sitt fuktiga, låga töckenland dock kunde vara så väl till mods. Tiden 1848, nr 282, s. 2. —
-LIK. (numera bl. tillf.) som liknar l. påminner om töcken. När wij först twå, tree pipor röka, smöka; / .. Att Rök ok Smök står Tökn-lijk up i Taak. Lucidor (SVS) 454 (c. 1670; uppl. 1997). TurÅ 1912, s. 234. —
-LUFT. (†) töcknig l. disig luft; äv. bildl. Öfver allt detta ligger en så sorglig töckenluft, att intrycket är mera nedslående, än det af en tydligare påfallande fattigdom. SvFamJ 1879, s. 30. Kyrkogårdens månsken och hedens töckenluft ge samma konturlösa, flytande karaktär åt landskapet. Lamm UpplRom. 1: 42 (1918). —
(1 slutet) -MATERIA l. -MATERIE. (numera mindre br.) materia vanl. bestående av stoft l. gas o. d. som bildar töcken. Rymdens töckenmateria måste, före sin förvandling till stjernor och planeter, hafva bestått af ett eldtöcken. Hammargren Jordkl. 6 (1854). Arrhenius Värld. 94 (1906). —
-SKEPNAD. (numera bl. tillf.) jfr skepnad 3, 4 o. -gestalt. Skaror af töckenskepnader jagades af vinden kring (bergets spets) .. såsom i en vild ronde. Bremer GVerld. 2: 2 (1860). —
-SKY. (†) jfr sky, sbst.1 1 e α; äv. bildl. Hammarsköld SvVitt. 1: 283 (1818). Kring land och vatten dröjer ännu en svag töckensky. Hedvall RunebgStil 51 (1915). —
-SLÖJA. dimslöja; äv. bildl.; jfr slöja, sbst.2 2 b, o. -dok. Bremer NVerld. 1: 39 (1853). Ljunggren Est. 2: 382 (1860; bildl.). Töckenslöjor svepa vildmarkerna i mystiskt halfmörker. Knöppel SvRidd. 10 (1912). —
-SOL. (†) om svagt lysande sol. Vemodigt blickade töckensol. Nu 1876, s. 86. Östergren (1964; angivet ss. ”mindre vanl.”). —
(1 slutet) -STJÄRNA. (numera bl. tillf.) stjärna omgiven l. bestående av töcken, nebulosa; jfr -fläck. Med blotta ögat varseblifva vi omkring åttatusende stjernor .. äfven om man icke räknar vintergatan .. och töckenstjernorna. Frey 1847, s. 267. —
-STOD. (numera bl. tillf.) pelarliknande töcken; äv. mer l. mindre bildl.; jfr stod, sbst.3 c. De (bortglömda) voro två mörka måln midt i vår glädje; like tökenstoder på det lugnada hafvet. Ossian 3: 67 (1800). Tingsten Liv 2: 153 (1962). —
-SVEPT, p. adj. (numera bl. tillf.) töckenhöljd; äv. mer l. mindre bildl.; jfr svepa, v.1 1 d. Hvem, .. / Kan åter öppna Edens gyllne portar / Och ur materiens töckensvepta riken / På nytt oss föra i triumf till Gud? Stagnelius (SVS) 2: 213 (c. 1820). Östergren (1964). —
-VÄDER. (numera bl. tillf.) väder med dimma. Ändogh någet töknwäder inföll .. så kommo the lijkwäl wäl öfwer. Schroderus Liv. 361 (1626). Att .. (vildgässen) kunna taga sig fram lika säkert i kolmörka natten och i stormigt töckenväder (som i klart väder) är gåtfullt. Hedin Pol 1: 204 (1911). —
(2 c) -VÄRLD. särsk. om värld som förefaller overklig l. sagolik, fantasivärld l. drömvärld o. d.; jfr skugg-värld 3. (Ossians) poetiska töckenverld. Tegnér (WB) 4: 169 (c. 1822).
B (†): TÖCKNO-LAND, se A.
Avledn.: TÖCKENAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) särsk. till 1: töcknig (se d. o. 1), dimmig. Herlicius Alm. 1612, s. B 6 a. Hela .. (oktober) har varit mycket mulen och töcken-aktig, fast det kommit föga rägn eller snö. VetAH 1755, s. 297. Björkman (1889). —
TÖCKNA, v. (†) till 1, 2: skymma l. dölja (ngt) med töcken; beslöja l. fördunkla; göra oskarp l. oklar l. otydlig; äv. (o. i sht) dels i p. pf.: töcknig (se d. o. 1, 2) dels i pass. övergående i dep.: bli töcknig; äv. opers. refl. Linc. Aaa 5 b (1640). En blick töcknad af bekymmer. Eurén Kotzebue Orth. 1: 100 (1793). Hjernan började så småningom töcknas. Strindberg Giftas 1: 73 (1884). Ett gift sprider sig i blodet och töcknar hans sinne. Jensen StillStund. 54 (1920). Vägarna Villas. Stjärnan töcknas. Bergman TrAllt 10 (1931). När det töcknar sig för mina ögon. Lidman JagSon 122 (1961). Östergren (1964). —
TÖCKNIG, se d. o.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content