publicerad: 2013
UTTRYCK ɯ3t~tryk2, n.; best. -et; pl. =.
1) motsv. UT-TRYCKA 3, om (mer l. mindre avsiktlig) yttring l. utslag av l. tecken på l. sinnebild för känsla l. åsikt l. önskan l. egenskap l. förhållande o. d.; särsk. med bestämning inledd av prep. av. Lind (1749). Det i moraliskt afseende sublima, som är icke annat än uttrycket af en förvånande moralisk kraft. Lidbeck Anm. 48 (1806). (Sorgen) har antagit kropp i ett sångstycke, der ord och melodi sammanljuda i hänförande uttryck af den ömmaste klagan. Atterbom Minnest. 2: 293 (1842). Vidare måste det komma till ett nytt gudsförhållande, som har sitt uttryck i bönen. Rudin OrdUngd. 2: 95 (1900). I några torftiga hushållskärl och redskap vet .. (konstnären) att ödmjukt inlägga ett uttryck av inre storhet. Lindblom Rokokon 86 (1929). — jfr KÄNSLO-, RUMS-, STÄMNINGS-, TIDS-UTTRYCK m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som ge uttryck för l. åt ngt, uttrycka ngt, komma till uttryck (jfr KOMMA, v. I 11 a β), framträda l. visa sig, söka sig l. sitt uttryck (se SÖKA 7 a ξ), ta sig uttryck (se TAGA, v. II 4 g), förr äv. få uttryck (se FÅ, v. 7 h). Ödmann StrFörs. II. 1: 136 (1803: får). Järtas inträdestal i Svenska Akademien gifver ett rikt och hänfördt uttryck åt hans beundran för Gustaf III. PT 1883, nr 272 A, s. 3. När jag såg in i hennes ögon greps jag av en stor ömhet som jag tyckte att jag inte förmådde ge uttryck för. Eriksson ÖmhHung. 29 (1948). Den lilla skissen har intresse mindre för den sociala satirens skull än för den medkänsla som där kommer till uttryck. Werin Ekelund 1: 51 (1960).
b) om omständighet l. företeelse l. sak o. d. som utgör bevis l. bekräftelse l. tecken l. (typiskt) exempel på ngt, med bestämning inledd av prep. för, förr äv. av l. på; äv. i fråga om person (se slutet). Tron på Gud och tron på frihet förutsätta således hwarandra; hwilket åter blott är ett annat uttryck på den satsen, att (osv.). Iduna 72 (1811). Rydqvist SSL 4: 155 (1868: af). Ty den verklige historieskrifvarens arbete är ett konstverk och såsom sådant ett uttryck för hans personlighet. HSchück hos Tegnér VSkr. 1: 15 (1904). Det brukar sägas att reklam är ett uttryck för fri konkurrens. Lindqvist Reklam. 17 (1957). — särsk. om person som är en typisk representant för l. personifierar viss(a) egenskap(er) l. vissa förhållanden. Geijer I. 2: 188 (1836). (Dalin) är det allt omfattande uttrycket för tidens vitterhet. Stavenow Frihetst. 175 (1898). Problemet är .. att han är ett uttryck för precis samma system som han tror sig kritisera. Expressen 5/2 2003, s. 6.
c) om konstnärlig(t) l. litterär(t) framställning(ssätt); äv. pregnant: uttrycksfullhet l. känsla; jfr EXPRESSION 2 c. Kellgren (SVS) 2: 125 (1781). (Pjäsen) har en förskräcklig improprieté (dvs. olämplighet) i uttrycket. Kellgren (SVS) 6: 261 (1790). Först och sist är det själ och uttryck i hennes sång. PT 1896, nr 27, s. 3. Lidner var skald, han hade det poetiska uttryckets gåfva. Sylwan Kellgren 131 (1912). När man i estetik och konstteori talar om .. en bilds uttryck, avses den estetiska karaktär eller känslokaraktär bilden har som helhet. NE (1996).
2) motsv. UT-TRYCKA 3 c, (hos person l. djur) om min l. uppsyn l. åtbörd o. d. varmed ngn visar l. uttrycker känsla l. sinnesstämning l. karaktär o. d.; särsk. i fråga om ansikte l. ögon o. d. Alonzo lutar sig tyst mot jorden, med uttryck af tacksamhet i sit ansigte. Eurén Kotzebue Cora 126 (1794). Ögonen .. hafva ännu icke bestämt sig för något visst uttryck. Strindberg NRik. 5 (1882). Hon var en ungmö .. med ett viljefast, nästan hårdt uttryck kring den vältecknade munnen. Rydberg Vap. 271 (1891). Han hade ett vackert ansikte med milt uttryck i de blåa ögonen. Lagergren Minn. 4: 54 (1925). Med ett uttryck av hjälplöst ogillande sneddade den lilla skuggfiguren över torget. Siwertz Tråd. 11 (1957). — jfr ANLETS-, ANSIKTS-UTTRYCK.
3) om tal l. yttrande (i muntlig l. skriftlig form).
a) om yttrande l. uttalande varigm ngn tillkännager sin åsikt l. mening (i en fråga). IBibelkom. 1773, § 1. Hvar enda falsk tanke, hvart enda lågt uttryck, käns såsom en örfil på Smakens kind. Kellgren (SVS) 5: 262 (1793). Alla uttryck mot Påfven borttogos ur Psalmerna. Geijer SvFolkH 2: 250 (1834). Ett uttryck av C. Jul. Caesar har ofta ringt i mitt öra under de senaste åren, nämligen: Muren håller på att förlora sina försvarare. Johnson DrömRosEld 157 (1949).
b) om ord l. ordförbindelse l. talesätt som i visst sammanhang används med mer l. mindre speciell l. noggrant bestämd betydelse, ibland liktydigt med: fras; särsk. (i sht i fackspr.) i sådana uttr. som stående uttryck (jfr STÅ, v. II 24 b γ), idiomatiskt uttryck (se IDIOMATISK). Gagnerus Stjernhjelm Föret. 4 b (1776). Johannes vid Jordanen döpte ”till bättring” och beredelse för himmelriket, med ord och uttryck, väldiga såsom öknens klippor. Bremer GVerld. 3: 198 (1861). (Av inflyttade tyskar) fingo vi våra flesta uttryck för krig och jakt, såsom fäkta, slott och falk. Schück o. Lundahl Lb. 1: 10 (1901). Ren översättare är H(oratius) mera sällan; ofta utgöra blott namnen och en del stående uttryck, som t. ex. ”trakiska vindar”, ”cykladiska stormar”, det enda grekiska inslaget i hans dikt. Montelin VLittH 2: 59 (1931). Torbern Bergmann .. synes ha varit den förste, som använt uttrycket ”organiska ämnen” som sammanfattande benämning på animaliska och vegetabiliska ämnen. Smith OrgKemi 1 (1938). — jfr DIALEKT-, FACK-, FAVORIT-, KRAFT-, PREPOSITIONS-, SLANG-, TIDS-UTTRYCK m. fl.
c) mat. algebraiskt uttryckt storhet l. förening av storheter; jfr EXPRESSION 2 b, FORMEL a. Almqvist Geom. 84 (1833). 2 ∙ 3 + 5 ∙ 2 + 5 kallar vi ett uttryck. Uttrycket består av tre termer. Alvin o. Anderberg NHögstMat. 1: 65 (1970). — jfr BOKSTAVS-, RÄKNE-, SIFFER-UTTRYCK m. fl.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till ut-trycka): UTTRYCKS-BEHOV. behov att uttrycka (se d. o. 3) känsla l. sinnestillstånd o. d.; jfr -drift. OoB 1903, s. 512 (1902). —
-DRIFT. (numera bl. tillf.) jfr drift 11 a o. -behov. (Skönhetssinnet föder) ”uttrycksdrift”, en drift att i högsta möjliga mån och med alla till buds stående medel skapa skönhet omkring sig. Bergh Konst 222 (1903, 1908). —
(1, 3 b) -FATTIG. jfr fattig 2. Lundin NSthm 325 (1888). På sitt uttrycksfattiga språk, sökande och korthugget, började han ge en skildring af sin hembygd med de små allmogehusen och de stora herrgårdarne. Törnblom Rall. 101 (1909). —
(1 (b, c)) -FORM. form i vilken ngt tar sig uttryck l. ngn uttrycker sig (se ut-trycka 3 b); jfr form 3. Skandia 1: 311 (1833). Genom Islam skulle det egyptiska hantverkets teknik och dekorativa tradition förknippas med Medeltidens uttrycksformer. Strömbom EgyptK 255 (1928). Ett folks språkliga uttrycksformer måste ses i förhållande till dess livsform och behov. Regnell Sem. 123 (1958). —
(1, 2) -FULL. som utmärks av l. vittnar om l. ger uttryck för känsla l. sinnesstämning o. d.; äv.: som är full av uttrycksmöjligheter o. d.; jfr full, adj. 1 i. Kellgren (SVS) 5: 365 (1791). Tilskapadt genom et urwal af flera tungomål, är .. (eng. språket) rikt, kraftigt, uttrycksfullt. SP 1792, nr 47, s. 2. Det blef en ganska uttrycksfull paus af ömsesidig förundran. Topelius Fält. 4: 197 (1864). Det är bilder, som inte kunde vara uttrycksfullare, varje moment i framställningen är en vision. Ruin SjunknH 18 (1956). särsk. om ansikte l. drag l. ögon o. d., förr särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. av. Hon har ett vackert och uttrycksfullt ansikte. Ur hans djupt insjunkna ögon framträngde en blick .. merendels uttrycksfull af en nästan gudomlig godhet. Bremer FamH 6 (1831; uppl. 2000). Hvar hade jag förut sett dessa visst icke vackra men så mycket mer uttrycksfulla drag? Hedberg SvOperasång. 80 (1885).
Avledn.: uttrycksfullhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara uttrycksfull. Atterbom Minn. 289 (1818). Det är landskapet som .. ger bilden dess gripande uttrycksfullhet .. emedan det är upplevat med känslan och därigenom besjälat. Romdahl NordeurBildK 122 (1926). —
-FÖRMÅGA. förmåga att uttrycka ngt, äv. sig (se ut-trycka 3 (b)). Cavallin Herdam. 2: 292 (1855). Vid personlighetsteckningen .. blir åtskillnaden i uttrycksförmåga mellan poesien och de bildande konsterna än mera i ögonen fallande. Wrangel Dikten 19 (1912). För familjen innebär det .. en omvälvande förändring att ta hand om en anhörig (med afasi) med kanske ett småbarns uttrycksförmåga. ICAKurir. 1985, nr 13, s. 53. —
-KONST. om konsten att uttrycka ngt, äv. sig (se ut-trycka 3 (b)); äv. (till 1 c) om konst (se d. o. 4) som återger l. förmedlar känsla l. sinnesstämning o. d. Adlerbeth HorSkaldek. 6 (1807). Som rytmiskt-plastisk uttryckskonst är .. (dansen) något vida mer facetterat än enbart balett. Skådebanan 1934, nr 1, s. VII. I stället för .. (impressionismens) intrycks-konst är det .. (inom expressionismen) fråga om en uttrycks-konst, som låter konstnären mera direkt uttrycka känslor och tankar. NE 6: 74 (1991). —
-KRAFT. jfr kraft 2 a. (Författarens arbeten) visa honom som en skald af betydande tankeskärpa och uttryckskraft. 2NF 18: 161 (1912). —
(2) -LÖS. som inte lämnar ngt djupare intryck, intetsägande l. menlös l. tom l. livlös o. d.; äv. närmande sig bet.: likgiltig. Med stammadt tal och uttryckslösa blickar / Så svarade den urgamla Anarken. JGOxenstierna 4: 75 (1815). Jag skulle hälsa och be herr Tingström att komma upp och ordna med fru Coreus’ begravning, upprepade jungfrun uttryckslöst. Wägner Silv. 16 (1924).
Avledn.: uttryckslöshet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara uttryckslös. BL 7: 128 (1841). —
(1 (c)) -MEDEL. jfr medel, sbst. 13, o. meddelelse-medel. Thorell Zool. 1: 246 (1860). Relief i sten, hvilket var den nya konstens .. kanske mest omtyckta uttrycksmedel. AntT XI. 1: 105 (1890). —
-RÖRELSE. psykol. rörelse (se d. o. 1 b α) ss. uttryck för känsla l. sinnesstämning o. d. Har förskräckelsen ett starkt släkttycke med sorgen, så påminner vredens uttrycksrörelser om glädjens. FinT 1896, s. 343. —
-SÄTT. sätt att uttrycka ngt, äv. sig (se ut-trycka 3 (b)); särsk. till 1 c: ordvändning l. fras; jfr ut-trycknings-sätt. Åhågan att imitera tonen och uttryckssättet i de Homeridiska Episka Hymnerne, har alstrat detta lilla, svaga försök. Lyceum I. 1: 27 (1810). En sannfärdigt menad utsaga kan genom ett inkorrekt uttryckssätt bliva oriktig. Wachtmeister Sanning 88 (1933). —
-VILJA. Egenarten hos den tyska medeltidskonsten .. den lidelsefulla uttrycksviljan, som icke skyr att ta stort och smått, högt och lågt i sin tjänst. Romdahl NordeurBildK 143 (1926).
Spoiler title
Spoiler content