publicerad: 2013
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1 h) UT-TRÅDA. (†) med avs. på skodon: trampa ut (se trampa ut 1 b); utom i ordböcker anträffat bl. i p. pf.; jfr tråda, v.2 II 1. Linc. Ee 5 a (1640). Kjorteln hängde skeft, blottade linnet på ena sidan och på den andra den uttrådda kängan och en smutsig strumpa till långt upp på vaden. Hansson Sens. 24 (1887). Östergren (1965; angivet ss. folkmålsfärgat). —
(11 a) -TRÅKA, -ning. tråka ut (ngn, äv. ngt) (jfr tråka 4 b); förr äv.: trötta ut (ngn) (jfr tråka 2); numera i sht i p. pf. Ja, se’n vi uti svett och möda uttråkas, / Är det roligt på slåtter-ölet at råkas. Bellman (BellmS) 7: 35 (1777). För sin talang som erotisk skald blef han invald i sällskapet, men lyckades alldeles uttråka bröderna med sin kärlekslyrik. Ljunggren SVH 4: 33 (1887). Hon suckade av uppgivenhet och uttråkning. Gustaf-Janson ÖvOnd. 25 (1957). En uttråkad polis satt i en bil och läste tidningen. Mankell Villospår 154 (1995). —
1) (numera bl. tillf.) till 2: stiga l. gå l. träda ut (ur l. på l. till ngt o. d.). Delachapelle ExBook 81 (1669). Vår vägvisare förde oss in igenom kyrkdörren samt tvärtigenom kyrkan och ut på andra sidan, där vi utträdde på ett vidlyftigt upphöjdt plan. Kræmer Span. 129 (1860). Den i själfva Grekland brukliga teatern hade .. egentligen ingen särskildt betonad scen, i det skådespelarna uppträdde å orkestrans bakre hälft samt utträdde ur en denna tangerande byggnad, kallad skene. Hahr ArkitH 94 (1902). särsk. (†) oeg. l. bildl., med sakligt subj.: komma l. tränga ut l. fram (från l. ur ngt); äv. (med anslutning till ut, adv. 6): visa sig l. framträda. Floden Pasig, som, efter att hafva utträdt ur det .. i fjerran belägna stora inhafvet Laguna de Baji, genomströmmar ett .. slättland. Andersson Verldsoms. 3: 174 (1854). Kyrkan utträdde ur folkvandringarnas hvälfning med .. bestämda liturgiska dräkter af till större delen antikt ursprung. Weibull LundLundag. 104 (1882). Bergholm Fys. 4: 22 (1957).
2) [jfr t. austreten] i bildl. anv. av 1 (jfr 1 slutet), i fråga om utträde (se d. o. 2) ur l. lämnande av ngt (särsk. (o. numera i sht) förening l. sammanslutning l. organisation o. d.). Det är klart, att de, som utträdt ur Läroverket, ej kunna ställas under Skollagens lydno. BerRevElLärov. 1832, s. 31. Dessa länders beherskare sågo Sverige styrdt af en ur barnaåren nyss utträdd, i förtid myndig monark. Oscar II 3: 292 (1868, 1888). Han såg .. att Augustin gjorde sig besvär att något litet utträda ur sin vanliga bekvämlighet för att draga Irenes uppmärksamhet från honom. Åkerhielm Hvidehus 62 (1899). Utträder stad ur landsting, skall val av elektorer första gången förrättas i samband med nästa allmänna val av stadsfullmäktige. SFS 1920, s. 2347. Någon massagitation från frikyrklig sida byggd på argumentet att det nu är lättare än förr att utträda ur svenska kyrkan, bör .. inte komma ifråga. DN(A) 4/10 1963, s. 2. —
1) motsv. -träda 1, om handlingen att träda ut (i l. ur l. på ngt) l. förhållandet att ngn lämnar ngt; äv. konkretare, om enskild omgång av utträdande. Rydberg Sägn. 73 (1874). Genast vid utträdet på den öppna platsen utanför (stationen) märktes granneligen, att vi nu kommit till en sydländsk stad. Ödman VårD 1: 99 (1887). När jag jämte en annan lärare .. skulle hem, hejdades vi av .. vakter vid alla utgångar som nekade oss utträde. MännMinn. 3: 78 (1944). särsk. (†) motsv. -träda 1 slutet, oeg., om ngt sakligt. Amazonfloden .. är vid sitt utträde på Selvas’ ändlösa skogsslätt 5,000 f(ot) bred. NF 1: 594 (1875). Bergholm Fys. 4: 94 (1957).
2) [jfr t. austritt] motsv. -träda 2; särsk. om handlingen att lämna l. förhållandet att ngn lämnar förening l. sammanslutning l. organisation o. d. Dessa (i sparbank insatta) penningar skulle soldaten vid sitt utträde ur tjensten ega lyfta. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, UndMem. 1: 50. Konung Fredrik var i slutet af 1761 närmare än någonsin att duka under, så att äfven Sveriges utträde ur fiendernas led skulle blifva en kännbar lättnad. Malmström Hist. 5: 146 (1877). Då medlem utträder ur kommunalförbund, upphöre hans ansvarighet för förbundets förbindelser ett år efter utträdet. SFS 1919, s. 551. (Han) krävde att Sverige .. ska begära utträde ur EU. DN 19/12 2007, s. A2.
Ssgr (i allm. till -träde 2): utträdes-ansökan. ansökan om utträde. Om han hos den klubb, till hvilken han förut hört, hade inlämnat utträdesansökan. SvD(A) 12/12 1907, s. 10.
-rätt. jfr rätt, sbst.2 4. SvLärT 1928, s. 307. Vid årets riksdag har frågan om utträdesrätten (ur statskyrkan) aktualiserats i en rad motioner. SvD(A) 1959, nr 54, s. 9.
(11 a) -TRÄLAD, p. adj. (†) utarbetad, utsliten; jfr träla ut. För migh uthträlade Scholætienare. VDAkt. 1711, nr 422. Göth Bergb. 162 (1929). —
1) tränga ut (se tränga ut 1, 2) (ngn l. ngt); äv. bildl.; numera i sht i p. pf. G1R 1: 210 (1524). Enkionnas tårar flyta well nedher åt kindbenet, men the ropa offuer honom som them vttrenkt haffuer. Syr. 35: 19 (öv. 1536). I det .. (turkarna) trängde sig i hastighet öfwer Bron blefwe öfwer Siuhundrade Personer utträngde i Strömen, der de måste sättia Lifwet till. Dryselius Måne 414 (1694). Munck utträngdes småningom från första rummet i konungens (dvs. G. III) ynnest. Crusenstolpe Mor. 3: 4 (1841). Det är först genom folkskoleundervisningen, som riksspråket .. långsamt men säkert uttränger dialekterna på alla områden. Schück o. Lundahl Lb. 1: 12 (1901). När det börjar bli knökfullt i baren, känner man sig lätt utträngd och bortglömd. Expressen 17/12 1998, s. 5.
2) (numera bl. tillf.) tränga ut (se tränga ut 3); äv.: strömma l. sippra ut; äv. refl. Vthtränger sigh i hoopewijs. Linc. Cc 4 a (1640). Den öfwerflödige Fetman och vthtrengiande Kådan, är af Graanens deelar ikke den ringaste, när den Chymicè tilberedd .. är. Kempe Graanen 39 (1675). De spelande befinna sig innanför panelningen: genom den tunna, fina boiseringen uttränga harmonierna. Almqvist Törnr. 3: 169 (1850). Alla tätningar mellan flänsar äro så utförda, att packningen hindras från utträngning genom å flänsarne anbragta falsar, som helt omsluta packningen. TT 1899, M. s. 106. —
-TRÖSKA, -ning.
1) (†) till 4, 9 d: tröska ut (säd o. d.); förr äv. med avs. på halm o. d. Jes. 28: 28 (Bib. 1541). På särskilda halmbandsmaskiner snos af uttröskad halm (kärv)band, som kunna användas flere år å rad. Juhlin-Dannfelt 231 (1886). När säden var uttröskad, skakade man halmen på en naturvuxen tjuga. HallHist. 440 (1954). jfr o-uttröskad.
2) till 11 a, i p. pf.: till övermått l. leda behandlad l. diskuterad l. framförd o. d., uttjatad; jfr tröska, v. 3. (Professorn är) Klar, kunnig och lärorik – rätt på sak, utan en enda uttröskad fras. KyrkohÅ 1904, s. 43 (1844). På sjön, där alla samtalsämnen snart bli uttröskade, sätter man större värde på (osv.). Bergdahl Antip. 52 (1906). Djurböckerna för tidigare stadier ha hunnit bli en smula uttröskade. TSvLärov. 1949, s. 232. —
(11 c) -TRÖTT, förr äv. -TROTT. [fsv. utthrötter]
1) (numera bl. tillf.) uttröttad. (Anfallet) skulle .. skee, när .. fienderne hade dragit så länge, att både folckett och hesterne vore uttrötte och försmäcktede. G1R 25: 449 (1555). Alldeles uttrött klädde han av sig och kastade sig i säng. Sjödin StHjärt. 103 (1911).
2) (numera bl. tillf.) med bestämning inledd av prep. på (förr äv. vid): (helt o. hållet l. fullständigt) trött (se d. o. 2). Såsom een uthtrötter man widh Scholæ tiensten. HärnösDP 1661, s. 56. En intern maktkamp som största delen av folket suckar åt, uttrötta på krig och revolter. KvällsP 1/6 2011, s. 6. —
(11 a) -TRÖTTA, förr äv. -TROTTA, -else (†, Lind 1: 106 (1738), Lind 1: 663 (1749)), -ning. [fsv. utthröta] trötta ut (ngn, äv. sig); äv. dels i oeg. l. bildl. anv., med avs. på ngt sakligt, dels i pass. övergående i dep.; numera i sht i p. pf. (jfr trötta 1 b o. -trött) o. ss. vbalsbst. -ning; jfr -matta. OPetri 3: 547 (c. 1535). Jag skal företaga mig något mödosamt arbete, på det jag så mycket skal uttrötta mig, at jag må kunna somna emot min egen wilja. Österling Ter. 1: 249 (1699). Du vet, hur jag här i Stockholm uttröttat dig med mitt eviga sällskap. Kellgren (SVS) 6: 80 (1778). Denna bild .. är i verkligheten endast bilden af en djup, kronisk uttröttning af hjärnan. LärovKomBet. 1884–85, III. 2: 98. Efter att under ännu en timme hava irrat över gator och platser, återvände jag uttröttad till mitt hotell. Lagergren Minn. 8: 35 (1929). Orsaken är den, att glaset uttröttas på de belysta ställena, varigenom det där lyser svagare och svagare. Bolin KemVerkst. 174 (1942). jfr o-uttröttad.
Ssg: uttröttnings-taktik. jfr taktik 2. SAOL (1950). Dessa argument .. tuggades om timme efter timme, dag efter dag .. jag hade inte varit med om något liknande och hade inte sinne för uttröttningstaktikens värde. Tingsten Liv 3: 117 (1963). —
-TRÖTTLIG. [till -trötta] som tröttnar l. har dålig uthållighet; anträffat bl. i ssgn o-uttröttlig. —
(1, 2) -TULL. (†) tull på utförsel av varor (till utlandet); jfr export-tull, utförsel-tull. G1R 29: 494 (1560). Att K. Mtt i Danmarck hafuer meentt den vttolldh, som de Swenske gifwe af huadh godz de Danske af dem köpe, att wara den samme toldh, som wedh sidste Siöredische fördragh blef affskaffatt. SvTr. V. 1: 323 (1624). Löfgren TenngjH I. 1: 217 (1925; om förh. på 1600-talet). —
1) till 1 g, 11, i fråga om tjocklek o. d.: tunna ut (se tunna ut 1) (ngt); äv. ss. dep.: tunnas ut; jfr förtunna 1. Thomson Insect. 74 (1862). Stundom inträffar .. att ett eller flere (bergarts)lager uttunnas allt mera, tills de slutligen helt och hållet försvinna, en företeelse som på geologernas språk kallas att utkila. Nathorst JordH 75 (1888).
2) till 3, i fråga om täthet l. konsistens: förtunna (se d. o. 2) l. utglesa (ngt); med avs. på befolkning l. visst bestånd o. d. äv. (med anslutning till ut, adv. 11) med inbegrepp av minskning i antal: decimera; jfr tunna ut 2–4. SvT 1852, nr 176, s. 2. Färgen bör ej uttunnas med terpentin. TT 1901, V. s. 31. Abessinien .. beläget på en högplatå, som uttunnar tropikklimatet. Numelin PolGeogr. 34 (1927). En oavlåtlig, av intet hejdad exploatering av utmarkernas naturtillgångar, varvid skogen uttunnades, ibland till kalhet. TurÅ 1933, s. 91. Att mildra effekten av en successiv uttunning av en orts befolkning. DN(A) 20/2 1964, s. 2.
3) i bildl. anv. av 1 o. 2, med avs. på ngt abstr.; äv. ss. dep.; jfr tunna ut 5. Uttunnad symbolik. Vetterlund Skissbl. 156 (1914). Den röda tråden i vårt samtal: den offentliga moralens nödvändighet, men dess svaghet i dag, vad som uttunnar den, hur man kan stärka den. Expressen 15/11 1999, s. 4. —
(6 a) -TUTA. (numera bl. tillf.) basunera ut (ngt); jfr tuta, v.1 3 b. Runeberg (SVS) VIII. 2: 282 (1832). Tidens mål är arbete .. Har någonsin världen hört en armare och uslare filosofi uttutas! Heidenstam Skog. 178 (1904). —
1) till 1, 2, 6 a: utpressa l. framtvinga (ngt) (ur ngn l. ngt); särsk. dels i fråga om mekanisk påverkan, dels (med våld l. hot om våld o.) med avs. på svar l. bekännelse o. d.; äv. (o. numera i sht) med avs. på person: tvinga ut (se tvinga ut 2), numera nästan bl. i p. pf.; jfr tvinga, v. 1 a, 4, o. -pina 1. Een pina med glödande jern til at uthtwinga Sanningen. VarRerV 13 a (1579). Vhr Drufwan man en safft vthtwingar och vthkryster. Palmchron SundhSp. 120 (1642). (Att) hvarje .. olycka .. borde skrifvas på arbetsgifvarnes räkning, och att ersättning därför kunde af honom uttvingas. Forssell Stud. 2: 26 (1884, 1888). Han blir uttvingad ur bilen av en man som är beväpnad. Expressen 29/11 1999, s. 25.
2) (†) till 11 (a): plåga l. pina (ngn l. ngns kropp o. d.) (till det yttersta); jfr tvinga, v. 2 a, o. -pina 2. LPetri 2Post. 265 b (1555). Han vttwingar sin krop. LPetri Sir. 31: 1 (1561). (Bönderna är) så uthtwingade medh skatter, att somblige lithet, somblige altzinthet hafwa. RARP 4: 322 (1650). Frese Pass. 101 (1728).
Avledn.: uttvingbar, adj. (numera mindre br.) till -tvinga 1: som kan uttvingas; i sht om plikt o. d. Claëson 1: 63 (1857; om plikt). Liljedahl Norström 2: 280 (1918). —
(2, 4) -TVÄTTA, -ning; -are (tillf., NNordenskiöld hos Berzelius Brev 11: 162 (1834) osv.). (numera bl. ngn gg, i fackspr.) gm tvättning avlägsna l. avskilja (ngt) (från ngt), tvätta bort; förr äv. med avs. på det som ngt avlägsnas ifrån: tvätta ur o. göra rent; äv. i fråga om att sand l. salt l. visst ämne o. d. sköljs l. spolas ur jordlager o. d. (jfr tvätta 2); förr äv. bildl. G1R 29: 263 (1559; bildl.). 8 Lod smör, som miölken icke är uttwättad vtur. Broocman Hush. 3: 35 (1736). I hvart rum är en commoditet af sten eller marmor, som medelst et ditledt vattenrör kan när man vill, uttvättas och hållas rent. LBÄ 11–13: 124 (1798). Under istiden och ej minst vid landisens afsmältning uttvättades ur moränerna stora mängder sand. Fennia XV. 3: 5 (1898). Återstående limämnen befrias genom uttvättning från syran och behandlas .. i diffusör. HantvB I. 2: 66 (1934). —
-TYDA, -else (se avledn.), -ing (†, GlJoh. 20: 8 (NT 1526)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. utthydha]
1) till 9 b, med avs. på ngt flertydigt l. oklart l. svårbegripligt o. d.: klargöra (o. ange l. uttrycka) innebörden av, tolka; särsk. i fråga om klargörande för andra än sig själv, övergående i bet.: förklara l. utlägga; särsk. med avs. på dels text l. tecken, dels dröm; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are) (se särsk. b); förr äv. dels med avs. på person (se särsk. c), dels med två obj.; jfr -tolka 2 o. tolka, v.2 2, tyda ut. Luk. 24: 32 (NT 1526). M. Celsius påtogh sigh helsinge Runornes uthtydning och Beskrifning. Schück VittA 2: 29 (i handl. fr. 1691). Jag har velat göra thenna lilla anmärkningen, att then måtte tjäna till vedermäle, huru nödigt thet är för en, som läser och uttyder våra gamla Lagar, att om våra förfäders seder vara underrättad. Ihre Föret. XVII (1779). Uttyd mig den dröm, som jag nu vill berätta. Johansson HomOd. 19: 535 (1845). Vad är det svåraste med att uttyda just graffiti? GT 22/4 2003, s. 6. jfr o-uttydd. särsk. (†)
a) i fråga om att översätta ngt från ett annat språk; jfr tyda, v.2 1 c. J nyionde thiman ropade Jesus medh högha röst säyandes, Eloi, eloi, lamazabactani, thet är vth tydt, Min gudh hwij haffuer tw öffuergiffwit mich? Mark. 15: 34 (NT 1526; Bib. 1999: det betyder). Är någon, som thet språket (dvs. svenska) icke kan, han må bruka tolk, som honom thet uthtydher. KOF II. 2: 471 (c. 1655). VL 1905, nr 249, s. 3 (arkaiserande).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., om (skriftlig) förklaring av l. i en skrift l. ett textställe o. d. (i sht i fråga om bibeltext) (jfr glosa, sbst. 3); särsk. i benämning på l. om förklaring (av innehållet) i katekesen (jfr förklaring 4 b). VarRerV 33 (1538). The som unge ähro och icke ännu haffua warit till sacramentet, skola icke ther till låtne varda, förra än the alla catechismi stycker med uthydningarne lärdt haffua. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 105 (c. 1640). Som wille man .. then enfaldige Hopen .. nödga til at läsa thetta utan til, Ord ifrån Ord, som man Lutheri uttydning lära måste. Swebilius Cat. Fört. 1 b (1689). Serenius H 4 b (1734).
c) i sådana uttr. som illa l. väl uttyda ngt l. ngn, äv. uttyda ngt l. allt till det värsta l. bästa, i fråga om illvillig resp. välvillig tolkning l. om att förtala ngn l. framställa ngt l. ngn i dålig dager o. d. resp. motsatsen; jfr tyda, v.2 1 f, o. tyda ut. G1R 2: 86 (1525). RikzCantzlern tackade .. (adeln) för thet the sökia .. (rådets) betänkiande och förslagh, begärthe att thet måtte allt blifwa wäl uttytt, som thet är wäl meent. RARP 4: 551 (1651). Ratar Tiänste-hion oskiäligen Husbondens Spisning .. eller på hwarjehanda otilbörligit sätt förklenar, och illa uttyder Husbonde eller Matmoder, plickte då densamme med 10. Daler Sm:t. PH 2: 1595 (1739). Öfverallt, inom alla partier, hade han vältaliga vänner och förespråkare, hvilka uttydde revolutionen till det bästa. Odhner G3 1: 170 (1885). Andræ Herdabr. 48 (1937).
2) (†) till 6 a, i fråga om tillkännagivande: förkunna l. meddela l. uttrycka (ngt); äv. refl.: uttrycka sig l. göra sig förstådd; förklara sig; jfr tyda, v.2 2. Alle moste siungha, säyia och vthtydha, at han vthu dödhen .. vpståndhen war. PErici Musæus 2: 5 b (1582). At .. de studerande ha slängdt .. (de utländska orden) fram, som lättare til att ut-tyda sig mäd. Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1963). Sakta, mine Herrar, lät mig uttyda mig. Dalin Arg. 1: 201 (1733, 1754). Gustaf III 6: 153 (1788).
Avledn. (till -tyda 1): uttydare, m.//ig. [fsv. utthydhare] person som uttyder l. tolkar ngt. 1Kor. 14: 28 (NT 1526). Skulle någon willia förklara sin bekiännelse, det kan ey heller förmenas, ty at hwar äger wara sine ords uttydare. Abrahamsson 632 (1726). Uttydare av koranen. DN 15/3 1996, s. C9.
uttydelse, r. l. f. [fsv. utthydhilse] (numera bl. tillf.) tolkning l. förklaring, uttydning; särsk. i konkret(are) anv.; förr särsk. dels motsv. -tyda 1 a, övergående i bet.: betydelse, dels motsv. -tyda 1 b, om förklaring av l. i (bibel)text o. d. G1R 2: 138 (1525). Ääro och någhor förespråk och små vthtydhilse medh satta ther och hwar j brädderna, för theras skull som än nw oförfarne äro j scrifftenne. FörsprNT 4 a (1526). Sive captum, sive raptum, modo aptum; såg iag i min ungdom stå skrifwit öfwer en Skinnares dör; Men på Swensko, wet iag intet uttydelsen. Broman Glys. 3: 918 (1747). Uttydelser på Drömmar. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 136 (1848).
uttydlig, adj.; adv. = (RARP V. 1: 219 (1654), VDAkt. 1678, nr 161), -a (PErici Musæus 6: 99 a (1582), Phrygius HimLif. 31 (1615)), -en (Schroderus Ratich. C 8 a (1614), VDP 1681, s. 335). (-elig 1528–1761 (: outtydelig). -lig 1612–1791 (: outtydlig)) [fsv. utthydheliker] (†) som (lätt) låter sig uttydas, tydlig; särsk. i sådana (tautologiska) förb. som klar och uttydelig (jfr klar 9); äv. (o. i sht) ss. adv. OPetri 1Post. 55 b (1528). (Att) lärare .. skulle .. Predika förståndeligha, och tala vthtydeligha, at then menige man kan thet fatta och behålla. Phrygius HimLif. 31 (1615). (Lagtexten) Förekommer något mörck, och tyckes wäll wara, att den samma uthsättes medh klarare och uthtydeligare ord för dhe enfaldige. FörarbSvLag 7: 118 (1629). Swedberg Amer. 85 (1732). jfr o-uttydlig. —
(12) -TÅ. (†) hos djur: tå på fotens utsida; motsatt: intå. Nilsson Fauna II. 1: 5 (1824). På framfoten fanns en svagt utbildad uttå. TKristlTro 1886, s. 220 (1880). —
-TÅG. [delvis efter mlt. ūttoch, ūttog l. t. auszug; i bet. 1 numera äv. att uppfatta ss. vbalsbst. till -tåga o. tåga ut]
1) till 1, 2: handlingen l. verksamheten att uttåga, uttågande; särsk. i fråga om militärt tillbakadragande (förr äv. i fråga om militär frammarsch, om krigståg o. d.) (jfr -marsch); äv. konkretare, om enskild omgång av uttågande; förr äv. (utan särskild tanke på förflyttning i grupp): (ut)resa, (av)färd; jfr tåg, sbst.4 1. 1Sam. 23: 13 (Bib. 1541). Turkarnas Macht dageligen förstärktes med friskt Folk .. Fördenskul accorderade Riddaren med .. (sultanen) om fritt och obehindrat uttog och afresa, hwilket Accord dem .. blef hållet. Dryselius Måne 111 (1694). Gustav .. förrättar med Marqvis ett vttog emot the Barbariska siöröfware; hwar wid han sig mycket tapper hölt. Humbla Landcr. 246 (1740). Vi finna .. att Septuaginta lägger israeliternas uttåg ur Egypten till början af Tutmoses’ regering. Rydberg Urpatr. 59 (1873). USA:s uttåg ur Irak. Sydsv. 23/12 2011, s. A10. jfr sjö-uttåg.
2) [av t. auszug] (†) till 4: utdrag (se d. o. 4) ur text l. register o. d.; särsk. om (kortare) sammanfattning l. sammandrag; jfr tåg, sbst.4 4. Thetta Vttogh Lyder på alle the varor som Måns Månson opborith haffwer aff kon: Ma(jestä)tz Fougter och befalningzmen. VaruhusR 1539. Then 119. Psalm .. är Compendium universæ Theologiæ, itt Vthtog aff hela then helga Scrifft. Botvidi 24Lijkpr. I 1 b (1624, 1628). ÖoL (1852).
Ssg (till -tåg 2; †): uttågs-register. (†) registerutdrag. Kort Vttogz Register opå dett som .. hofftienare .. (m. fl.) haffwe bekomit. KlädkamRSthm 1595 B, s. 1 a. —
(1, 2) -TÅGA, -ning (†, Weste (1807), Dalin (1855)). tåga ut; särsk. om militär trupp. Schroderus Os. III. 1: 286 (1635). Soldater .. utgjorde .. nu kärnan i den mot Stockholm uttågande bondehären. Malmström Hist. 3: 76 (1870). Jag (såg) en hel karavan af allmoge af båda könen uttåga ur den lilla stugan deruppe och bege sig nedåt dalen. Ödman UngdM 1: 136 (1874, 1881).
Spoiler title
Spoiler content