publicerad: 2019
VÄPPLING väp3liŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vepling (w-, -gh) 1538–1828. vippling 1847–1868. väpling (w-, -gh) c. 1550–1925. väppling (w-) 1662 osv. weppling 1721 (: Kärrweppling))
Etymologi
[fsv. väplinger; möjl. samhörigt med VIPPA, sbst.2 (l. bildat till ett ord motsv. sv. dial. vappla, (seg) spottklump m. m., se GHolm SupplHellquistOtr. (c. 1990))]
1) växt av släktet Trifolium Lin., klöver; särsk. i ordspråk(sliknande uttr.), i förb. med starr (se STARR, sbst.1 1 a). VarRerV 58 (1538). För thet öfwernaturlige Hwijta flytandet, hwilket wärre är än thet röda. Man kokar hwijt Wäpling .. vthi sööt Miölck. Ther aff dricker man warmt affton och morgon i några dagar. Utterman Ertmann D 3 b (1672). (Herdinnan) ej bland Väpling, Hägg och Siren, / Inblandar Pärlors strimmande sken, / Innom den krants i blommors val, / Hon flätar med lekande qval. Bellman (BellmS) 1: 266 (1790). Väplingen är i Sverige inhemsk, och alla deraf numera odlade arter – röd-, hvit- och Alsike-väplingen – äro der vildt växande. Möller Jordbr. 186 (1881). Jag hade plockat hela buketter av magisk väppling som jag fyllt ett räknehäfte med och låtit pressa. Brunner SvVill. 42 (1987). — jfr ALSIKE-, BACK-, FODER-, FYR-, GUL-, HAR-, HUMLE-, KO-, LYCKO-, MELLAN-, REV-, RÖD-, SMÅ-, TRE-, VIT-VÄPPLING m. fl.
2) om växt tillhörande annat släkte än Trifolium Lin.; särsk. (o. numera företrädesvis) ss. senare led i ssgr. — jfr BECK-, FÅGEL-, GYLLEN-, GÖKE-, HAR-, HJORT-, HUMLE-, KÅDE-, KÄRR-, SNÄCK-, SUR-, VATTEN-VÄPPLING m. fl. — särsk.
a) († utom ss. senare led i ssgn GET-VÄPPLING) växt tillhörande släktet Anthyllis Lin. Svensson Kulturv. 378 (1893). Törje Växtfört. 2: 35 (1938). jfr HAR-, SAND-VÄPPLING.
b) (†) växt tillhörande släktet Melilotus Mill. Franckenius Spec. D 1 a (1638). Kommer Hostan aff Fuchtigheet, så tag Fænum Græcum eller Wälluchtande Wäpling, Ålandzroot, Zetefära, Lagerbär aff hwarthera ett Lod, Brännesteen ett halfft Lod, stööt thet tilhoopa och giff Hästen i Foderet. IErici Colerus 2: 384 (c. 1645). Lind 1: 1421 (1749). jfr HÄST-, KATT-, MELOT-, STEN-, SÖT-VÄPPLING m. fl.
Ssgr (till 1): A: VÄPPLING-BLAD. (väppling- 1900 osv. väpplings- 1746 osv.) blad av väppling. Uggla Herald. 88 (1746). —
-BLOMMA. (väppling- 1796 osv. väpplings- 1727–1775) blomma av l. från väppling. När .. de röda wäplings blommorna begynna förwisna .. kan man derutaf sluta mogenheten och tiden til bärgning. Serenius EngÅkerm. 51 (1727). —
-FRÖ. (väppling- 1671 osv. väpplinge- 1775. väpplings- 1727–1950) frö av väppling; förr i sht koll. Risingh LandB 10 (1671). Wil man wälja godt wäplingfrö, må man låta något deraf uti et glas watn, då det siunkande wisar sin godhet, men det flytande, oduglighet. Serenius EngÅkerm. 56 (1727).
B (†): VÄPPLINGE-FRÖ, se A.
C: VÄPPLINGS-BLAD, -BLOMMA, -FRÖ, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content