publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 1 a) ÖVER-GJORD. ridk. jfr gjord, sbst. 1. HH 1: 27 (1543). På kapplöpnings- och jaktsadeln användes ofta s. k. öfvergjord .. som spännes öfver sadeln för att jämte den vanliga sadelgjorden bidraga till sadelns säkra läge. 2NF 24: 316 (1916). —
(II 2 a) -GJUTA, -else (numera bl. tillf., Schroderus Dict. 59 (c. 1635) osv.), -ning. [fsv. ivirgiuta] hälla l. gjuta (se gjuta, v. 1) vätska l. annan flytande massa över ((helheten av) ngn l. ngt); äv. (särsk. i fråga om flytande metall; jfr gjuta, v. 2) närmande sig bet.: överhölja l. överdra; i sht i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande slag av vätska osv.; äv. (med anslutning till över II 3 d β) med subjektsväxling, om vätska osv.: överströmma l. överskölja; ofta i pass. l. p. pf., särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av av, utgörande l. närmande sig anv. ss. agent; äv. bildl. (se slutet); jfr -begjuta, -skudda. At een Tyran .. haffuer befalt öffuergiuta hen(n)e hwar dagh medh siwdande heet Watn. Lælius Jungf. P 5 b (1591). Öffuerdragit, öffuergutit teen eller bly. Linc. Oo 2 a (1640). Nattpottan hwarur Socrates wardt öfwerguten af Xantippe. Weise 2: 161 (1771). Gulldets öfwergjutning på Järn låter sig .. bäst werkställas, om (osv.). Rinman JärnH 477 (1782). Anstalten war synbart calculerad derpå, att den drickande .. skulle förlora jemnwigten, falla på rygg och öfwergjutas af ölet. Ödmann Hågk. 13 (1801). I ofantliga sträckningar har .. lavaströmmen öfvergjutit landet. Geijer Häfd. 187 (1825). De olika ingredienserna sönderdelas, blandas och övergjuts med någon sås. ModStKokb. 93 (1983). särsk. bildl.: låta ngt i stort mått l. i sin helhet (över)hölja l. betäcka (ngn l. ngt) l. komma (ngn l. ngt) till del; äv. med saksubj.; särsk. (i fråga) om ljus l. glans l. rodnad o. d. The skola klädha sigh j säcker, och medh fruchtan offuergotne warda. Hes. 7: 18 (Bib. 1541). Den täcka Värdinna .. som öfvergjöt ens hjerta med alt det angenäma, som fans i hennes väsen. 2Saml. 7: 28 (1783). Det lärosäte från hvilket han utgått .. hvilket han ock öfuergjutit med den ärorika glans, han sjelf genom ihärdiga forskningar vunnit. Rundgren Minn. 1: 56 (1851, 1870). Den antika tiden (var) återuppväckt ur grafven, för att i en förädlad kristen form öfvergjuta världen på nytt med ljus och skönhet. Rydberg KultFörel. 4: 599 (1887). Hon såg på Angelas unga ansikte, som övergjutits av en klar rodnad. Krusenstjerna Pahlen 2: 155 (1930). —
(II 1 a) -GLASYR. (i fackspr.) om (resultatet av) metod l. teknik att påföra keramiskt gods färg l. dekor efter glasering; i sht ss. förled i ssgr. OoB 1908, s. 480. Målning och underglasyr brändes i en glattbränning; möjligen fick mot periodens slut den ljusa överglasyren vänta och deltaga i en särskild överglasyrbränning. Bæckström Rörstr. 58 (1930).
Ssgr (i fackspr.): överglasyr-dekor. Överglasyrdekoren har målats på redan glaserat porslin. SvD(A) 2/7 1957, s. 12.
-målning. JmtP 28/7 1897, s. 3. (Porslins)Målningen kan antingen vara underglasyrmålning eller överglasyrmålning .. (Den senare) utföres på det färdigglaserade föremålet. Ehrström Konsthantv. 146 (1924). —
(II 3 c (slutet α')) -GLIDA, -ning. glida över (se glida över 1) (ngt), äv. intr., i förb. med riktningsangivande adverbial; äv. bildl. (jfr glida över 2), äv. med anslutning till över II 5 (jfr glida över 2 slutet); numera i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare. Slupen hade nu verkligen skrapande med kölen öfverglidit en undervattens-sandbank. PT 13/10 1853, s. 4. Begreppsorden (i en sats) betonas, hjälporden öfverglidas. Svahn LbMuntlFöredr. 88 (1903). Den nyaste kyrkohistoriens till symboliken öfverglidande problem. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 244. Trots att de tre skådespelarna gör en räcka av olika roller sker överglidningarna med sådan smartness och tydlighet att man inte för en sekund tvivlar på vem de gestaltar. UNT 23/3 2013, s. 7. —
-GLÄNSA. [jfr t. überglänzen]
1) (numera bl. tillf.) till II 2 a: lysa l. glänsa (se d. o. 1) över ((helheten av) ngt); jfr -lysa 1, -skimra 1, -skina 1, -stråla 1. (Han) såg .. det af solen öfverglänsta ansigtet vittna om glada fantasiers drömmar. Snellman Gift. 2–3: 103 (1842).
2) till II 8 (c): glänsa (se d. o. 1) l. lysa starkare än (ngt); äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl.: överträffa l. vara förmer l. större l. bättre o. d. än (ngn l. ngt), undanskymma l. ställa i skuggan l. överskugga (jfr glänsa 2); jfr -flygla slutet γ, -lysa 2, -rösta 2 slutet, -skimra 2, -skina 2, -skjuta 6, -stråla 3, -trumfa, -vinna 2 d. 2Saml. 12: 110 (1795). (Han) behöfde .. icke frukta att af denna lysande omgifning öfverglänsas. Fryxell Ber. 6: 158 (1833). Jag såg .. det röda skenet af fiendens vakteldar, emellanåt öfverglänsta af artilleriets blixtar. Mellin Nov. 3: 513 (1840, 1867). Under denna tid öfverglänste hon de flesta genom de rika gåfvor, med hvilka naturen utrustat henne. Idun 1888, s. 65. För sin tid var det ett pioniärarbete. Det delade lott med åtskilliga andra att snart överglänsas. 3SAH LXV. 2: 287 (1955). —
(II 2 a) -GNIDA. (numera bl. ngn gg) jfr gnida I 1 (a). Hela ytan poleras och öfwergnides med ganska hård polerad Blodsten. Rinman JärnH 501 (1782). Att efter ansträngning och svettning övergnida kroppen med av Salubrin eller utspädd Salubrin fuktat tygstycke verkar uppfriskande. DN(A) 3/1 1915, s. 2. —
(II 8 d) -GOD. (numera bl. tillf.) mer än tillräckligt god, fullgod. Offvergode semskett gättskinn. G1R 27: 197 (1557). Miölk-kor, hwilka äro så öfwergoda at the gifwa miölk nästan in på then följande kalfningen. Broman Glys. 3: 183 (c. 1730). I går var det dåligt beställt i de två tyngsta (boxnings)klasserna, men för övrigt var det övergott. DN(A) 19/4 1922, s. 11. —
-GRAD, sbst.1
1) till II 1 b, 8: högre grad (se grad, sbst.1 2, 3) (av l. hos ngt); särsk. dels (i fackspr.) motsv. grad, sbst.1 3 d, om elevationsvinkel som överstiger 45˚, dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om alkoholhalt i brännvin (jfr grad, sbst.1 3 a α). Ståhlsverd 100 (1755). En Tabell, utvisande hvad öfvergraderna af bränvin m. m. lemna i kannor, från ½ till 1000 kannor och från ⅛:dels till 7 öfvergrader. Snällp. 31/3 1853, s. 4. Skjutning med granatkastare sker såsom kasteld i regeln med övergrader, dvs. med elevation över 45 grader. FörslExGranatk. 1924, s. 69.
2) (numera bl. tillf.) till II 7 a, i fråga om (militär) tjänsteställning; jfr grad, sbst.1 4 (b). LBÄ 36–38: 130 (1800). Mot förut tre befälskårer är det nu ett förslag på fyra sådana i underbefäl, underofficerare, kompaniofficerare och officerare samt tillkomst av ett antal övergrader. DN(A) 1/4 1967, s. 39. —
(II 1 a) -GRAD, sbst.2 (i fackspr.) i fråga om filgrad; jfr grad, sbst.2 1 b. Första hvarfvet af upphöjningar (på filar) kallas undergrad, och det sednare, som hugges öfver detta, får namn af öfvergrad. Almroth Karmarsch 306 (1839). —
-GREPP. särsk. [jfr d. overgreb, nor. overgrep, t. übergriff] till II 3 c slutet γ′, om mot person l. folkgrupp l. land o. d. riktad (vålds)handling som (grovt) överskrider gränserna för vad som är tillbörligt l. tillåtet l. lagenligt (o. därmed inkräktar på l. kränker dennas resp. dettas rättigheter), mer l. mindre liktydigt med: förgripelse l. kränkning; äv. om sådan handling riktad mot fri- l. rättighet o. d.; särsk. (jur.) i uttr. övergrepp i rättssak (jfr rätts-sak 2); jfr -last, sbst.2 2, -lopp 2 c, -våld o. överdåd 1, övermod 1. Övergrepp mot l. på barn. Sexuella övergrepp. Regimens övergrepp på minoriteter, på pressfriheten. Förbundsbeslutet .. att med de lämpligaste medel beskydda hertigdömena Schleswig-Holstein emot möjliga öfvergrepp och angrepp. AB 3/4 1848, s. 2. Påtagliga öfvergrepp ifrån ordningsmaktens sida. Wieselgren Hvirfl. 1: 134 (1891). Det var ett klart övergrepp gentemot det irländska parlamentets rätt. Almquist VärldH 5: 569 (1933). Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan .. dömes för övergrepp i rättssak till böter eller fängelse i högst två år. SFS 1962, s. 1861. Visst anser vi idag att det är ett övergrepp att låsa fast en människa som börjar skrika i sin ångest. Strömstedt MittLiv 2: 149 (1982). jfr makt-, polis-, rätts-övergrepp. —
1) till II 2 a: täcka l. omfatta l. sträcka sig utöver ((helheten av) ngt (i sht ngt mer l. mindre abstrakt)); äv. mer l. mindre liktydigt med: överlappa. (Självmedvetandet) innehåller negation, motsats mellan subjekt och objekt, men öfvergriper likaså väl denna motsats och har i objektet blott att göra med sitt eget innehåll. Borelius Metaf. 23 (1883). Det ligger i all kulturs väsen att öfvergripa enskildheten och verka samlande. Norström EKey 73 (1902). Att grå- och sädgåsens utbredningsområden sannolikt en gång angränsat, om ej rent af öfvergripit hvarandra. SvNat. 1915, s. 113.
2) till II 2 b, 3 c (slutet γ'): sprida sig l. överföras (till ngt), intränga (i ngt) (jfr gripa över b); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av på; äv. (o. numera nästan bl., mera tillf.) refl., liktydigt med: begå övergrepp l. förgripa sig (på ngn). Det är ej blott den verkställande makten, som gör sig skyldig till ett öfvergripande inpå det enskilda lifvets fridlysta område. AB 22/3 1852, s. 2. Af synnerlig vigt är att i tid upptäcka tillvaron af en dylik svulst, för att den må kunna aflägsnas, innan svulstbildningen öfvergripit på andra organ. NF 18: 522 (1894). (Hon berättar) att pappan övergripit sig på henne sexuellt. AB 14/1 1993, s. 55. —
-GRIPANDE, p. adj. [till -gripa o. gripa över] motsv. -gripa 1: som täcker l. omfattar l. sträcker sig utöver (helheten av) ett underlag l. ett (större) område; äv. mer l. mindre liktydigt med: överlappande; ngn gg äv. med obj. (se särsk. slutet); särsk. (o. numera nästan bl.) dels i uttr. övergripande trafik, om trafik mellan olika områden (motsatt: lokaltrafik), dels om ngt abstrakt (se slutet). Lagringen kallas öfvergripande, då den ofvanpå liggande bergarten betäcker den äldre bergartens utgående. JernkA 1832, Bih. s. 83. Refben förekomma .. på halsen (av krokodildjuren) hvars sidorörelser de inskränka utomordentligt genom hvarandra öfvergripande utskott. NF 9: 94 (1885). Objektivet tillslutes ljustätt framtill med ett öfvergripande, lätt läder- eller celluloidlock. Roosval Schmidt 4 (1896). Skall däremot både lokaltrafik och övergripande trafik ges plats i Klaragatorna, är det risk att det inte blir mycket kvar av det gamla Klara. DN(A) 9/2 1960, s. 2. särsk. om ngt abstrakt (särsk. ansvar l. mål(sättning) l. plan(ering) o. d.); äv. (med viss anslutning till över II 7 b) mer l. mindre liktydigt med: överordnad. Den övergripande planeringen av verksamheten. Utställningens övergripande tema. (Englands) öfwergripande makt på hafwet. SKN 1845, s. 310. Att af denna lycksalighetens allmänna, allt enskildt sinligt öfvergripande natur. Ljunggren SVH 2: 187 (1876). Skolans övergripande mål. SkolVard. 10 (1977). Statsmakterna har ett övergripande ansvar för verksamheten på alla nivåer. Gustafsson KommunLandst. 22 (1980). —
(II 2 a) -GRO. växa över (ngt) (jfr -växa); numera nästan bl. (mera tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: överväxt l. övertäckt (av l. med ngt); äv. (med anslutning till över II 8) i fråga om alltför kraftigt l. långtgående överväxande osv.; äv. mer l. mindre bildl. (Ödemarken var) med törne och tistel alt öfwergrodder. Swedberg SabbRo 741 (1688, 1710). Grenarna .. (skall) borttagas så när wid stammen som nånsin möjeligt är, på det de åter hastigt och wäl slätt öfwergro och tilwäxa. Ahlich 174 (1722). Det personliga märks i (boken) .. men alltför matt eller alltför övergrodt av konventionella vändningar. Vetterlund Skissbl. 272 (1914). Ett övergrott hus är nästan lika fult som en naken fasad, klängväxten skall vara en kontrast, ett smycke, som lever i samspel med arkitekturen. DN(A) 17/8 1965, s. 12. —
(II 2 a) -GRUSA, -ning. (numera bl. mera tillf.) täcka över (ngt l. ngn) med grus; jfr grusa, v.1 1 a. SP 11/7 1828, s. 1. Själfva olycksstället hade .. (han) öfvergrusat för att aflägsna blodspåren. UNT 13/6 1896, s. 3. —
(II 7 a) -GRUVFOGDE~020. (förr). Johansson Noraskog 3: 377 (i handl. fr. 1757). Bouppteckningen efter afl(idne) öfvergruffogden Julius Sundell. Johansson Dagb. 1: 54 (1873). —
(II 1) -GRÄS. lant. (till foder odlat) högväxande gräs (se d. o. 2), höggräs. Jemte öfvergräsen och mellangräsen böra vi äfven odla bottengräs. Arrhenius Jordbr. 3: 56 (1861). —
(II 7 a) -GUD. jfr gud I; äv. bildl. (jfr gud I i–k). Brenner Dikt. 2: 112 (1716). De dyrka Brahma, Wischnu och Siva, såsom öfvergudar. Palmblad LbGeogr. 74 (1851). Att upphöja Stalin till övergud. DN 10/6 1992, s. 19. —
(II 1) -GUMP. zool. om övre delen av gumpen (se gump b) hos fågel. Nötskrikan .. vingknotan skönt blå med svarta tvärränder, öfvergump hvit, stjerten svart. Ström SvFogl. 23 (1839). —
(II 2 a) -GYLLA. (†) förgylla ((helheten av) ngt); äv. bildl.; jfr -förgylla. We we then stora stadh som .. offuergylt war medh gull och edla stenar. Upp. 18: 16 (NT 1526). At miölkstöpt bröd är intet särdeles hälsosamt, fast än smaken och inbilningen ofta öfwergyller dårskapen. Broman Glys. 3: 111 (c. 1730). Thomander 1: 266 (1862). —
-GÅ, förr äv. -GÅNGA, -gångare (numera bl. tillf., Frey 1845, s. 531, osv.). [fsv. ivirganga, ivirga]
1) till II 1 (c), 8 c, för att beteckna att ngn l. ngt i ett l. annat avseende når högre l. är förmer än l. går utöver ngn l. ngt annat.
a) (†) i fråga om ngts höjd: nå över (ngt); jfr gå över 6. Wärnskiöld Fortif. D 2 a (1673). Om någon korsten finnes så låg, at pipan 1½ ahln Taket eller de der intill stående husen eij öfwergår, bör den påmuras. VRP 4/5 1733.
b) överträffa l. gå utöver (ngn l. ngt) (i ngt, ss. kvalitet l. skönhet l. storlek l. häftighet o. d.); särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, dels i uttr. övergå all föreställning (se föreställning, sbst.1 11 a slutet); äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: besegra (se α), dels: överstiga (se β); förr äv. abs.; jfr gå över 14 b, överväga 2 b. Christi kerlek, then doch all kundscap öffuergåår. Ef. 3: 19 (NT 1526). Åbo och Wijborg haffua störste Fundamenta, och blifua goda Städer. Helssingefors och meera Sandöön dernäst, doch öfwergår Wijborg, som (osv.). HSH 31: 438 (1638). Giöthilda, hwilken så mycket hon öfwergick de andra af sitt Kön uti Höghet, så mycket öfwergick hon dem också i skönhet. Mörk Ad. 1: 31 (1742). Canis Aureus, Jackhalsen .. tyckes i glupskhet snarare öfwergå än likna en Warg. Orrelius Djurkänn. 176 (1776). Orter, som vid medeltidens begynnelse hade en mindre folkmängd än andre .. hafva i våra dagar vida öfvergått dessa. Hildebrand Medelt. 1: 54 (1879). Ingenting ansågs i mäktig verkan övergå de riter, som (osv.). Fåhræus LäkH 1: 90 (1944). särsk.
α) (numera föga br.) närmande sig l. övergående i bet.: besegra l. vinna över (ngn l. ngt). Ingiwt j wor hierta thin kerleks krafft, ath wij måghe .. vndfå thin helga löffte som all begiärelse offuergonga. OPetri 2: 425 (1531). Wijszdom är bättre än Harnesk. .. (dvs.) Hon öfwergår macht och wåldh. Grubb 861 (1665). Täflan at öfwergå hwarannan blir här på det ädlaste sätt upmuntrad. Posten 1769, s. 946. Cnattingius SnE 88 (1819).
β) med avs. på ngns (själs)krafter l. (fattnings)förmåga o. d.: gå (ut)över (se gå över 14 c) l. överstiga (se d. o. 3 c). (Tio Guds bud) äro .. så högt stälte, så at the öfwergåå all Menniskio Kraffter och Förmögenheet. Rudbeckius Luther Cat. 139 (1667). Annat är at en sak öfvergår min fattningsgåfva, och annat at den strider mot det allmänna förnuftet. Kellgren (SVS) 5: 135 (1787). Detta förklarade de övergå sina krafter. Lindroth Gruvbrytn. 1: 375 (1955). särsk. i uttr. övergå allt l. ngns förstånd. Gudz fredh .. offuergår alt förstånd. Filipp. 4: 7 (NT 1526). Utan att inlåta sig utj sådane Subtila saker, som des förstånd wida öfwer gå. VRP 23/3 1726. Hur far under dessa omständigheter kunde skaffa några matsmulor åt sig och familjen övergår mitt förstånd. Rallarminn. 15 (1949).
c) (numera bl. ngn gg) med avs. på (räkne)tal l. (penning)summa l. värde o. d.: gå (ut)över (se gå över 16) l. överstiga (se d. o. d); förr äv. abs. Öffwergåår th(et) ene taal th(et) andre twefoldigdt, Trefoldigdt fyrefoldigdt etc. Rizanesander Räkn. 41 b (1601). För det som öfvergår måste man betala àpart. Björnståhl Resa 2: 165 (1773). Stockes Clavis N Testamenti .. öfwergår sällan 32 skill. Ödmann AnvSkrift. 79 (1822). För ett pris som tiodubbelt övergick tillverkningsvärdet. Göth Adamsbg 172 (1930).
2) till II 2 a, med avs. på (helheten av) yta.
a) (numera bl. tillf.) behandla l. bearbeta; särsk. med avs. på måleriarbete o. d.: äv. bildl. (jfr över II 2 c slutet); jfr gå över 5. Papper aff Boomull giordt, hwilket är så slätt lijka, så som thet wore öfwergångit medh een Gnijdesteen. Kiöping Resa 39 (1667). Vårt nästa band, i hvilket vi äfven öfvergå den nye konungen och kröningsriksdagen. Hellberg Samtida 1: 207 (1870). Fernissan på en målning håller sig längre blank, om man först övergår målningen med en mycket tunn lösning av gelatin och husbloss i vatten. Kallstenius HbOljem. 52 (1915).
b) (†) (över)täcka; särsk. med avs. på mark l. åker o. d.; äv. med saksubj.: breda ut sig över (jfr 3); jfr gå över 6 b. Finnandes .. at .. uti Edert anförtrodde län, är en stor ymnoghet på skog, så at then samma mångestädes öfwergår både Åkrar och Ängiar, och giör them ofruchtbare. Schmedeman Just. 1326 (1692). (Man) får en hetta ibland, then ther hastigt öfwergår hela kroppen. Lindestolpe Skörb. 7 (1721). En örtagård, som med ogräs är öfwergången. Bælter JesuH 5: 923 (1759). Han ämnar att successivt med skogssådd öfvergå samtliga kalmarkerna å Höfröö. SD(L) 1897, nr 223, s. 3. SvSkog. 1458 (1928).
3) (numera bl. ngt ålderdomligt) till II 2 b, särsk. om olycka l. sjukdom l. vedermöda l. orätt o. d.: drabba l. hemsöka (ngn); vederfaras l. hända (ngn) l. komma (ngn) till del; äv. (o. i denna anv. ibland svårt att skilja från 2 b) med avs. på ngt sakligt, särsk. land(område) l. stad o. d. (se särsk. a, c); jfr gå över 9. Then stora orætt nedertrykning offuerwol oc förderff thetta Wora rike .. offwergonghen ær. G1R 1: 26 (1521). På dhen händelssen, att skutan något olyckeligit öfwergå skulle, må dhen swara till skadeståndet. HalmstDomb. 3: 93 (1685). Then .. så kallade Blemsiukan, hwilken mästadels all barn öfwergår. Broman Glys. 1: 661 (c. 1740). I Rödsoten brukas häggebär, som kölden ej ännu öfwergådt, med största nytta. Trozelius Rosensten 37 (1752). Lotsbetjente af alla grader må .. sjelfwe wittna om hwad dem i tjensten öfwergått. SPF 1857, s. 430. Lycka och olycka är sådant som övergår oss, vi får ta det ena som det andra. Hartman NattLys. 52 (1951). särsk.
a) om eldsvåda l. brand o. d. Thenna önkelige brandh som henne (dvs. kyrkan) offuergangin ær. G1R 1: 35 (1522). Skall utsyning ske å mark, den skogseld öfwergått, utsynas först de träd, som af branden tagit skada. SFS 1874, nr 79, s. 5. Eldsvådan 1790 var den största, som någonsin övergått staden. SvGeogrÅb. 1934, s. 108.
b) om dom l. straff o. d. Doom vtan barmhertugheet wardher honom offuergåendes som barmhertugheet icke giordt haffuer. Jak. 2: 13 (NT 1526). At them efter .. Lagha dom nw här tilbörlighit straf och Execution öfwergå måtte. Chesnecopherus Skäl Ooo 2 b (1607). Den dom, som samma år övergick Smedsbyns bönder. KyrkohÅ 1934, s. 282.
c) om myndighetsåtgärd, särsk. dels skattläggning l. skatteuppbörd l. reduktion o. d., dels (laga) skifte. Icke heller (skall) andre innan Furstendömet .. medh någre andre ålagor blifwa betungadhe än som theras wederlijkar uthom Furstendömet öfwer heela Rijket öfwergår. Stiernman Riksd. 371 (1587). All den reduction och indragning, som Präste-Ståndet har kunnat öfwergå, är redan skedd. Wallquist EcclSaml. 1–4: 42 (1761). Ett byn på 1850-talet övergånget laga skifte. 1NJA 1944, s. 676.
4) (numera bl. tillf.) till II 3 c, med avs. på vattendrag l. landområde l. väg o. d.: gå över (se gå över 1, 2) l. ta sig över l. korsa; äv. om väg l. bro o. d.: gå l. passera l. leda över; äv. utan obj. (jfr 5 a); förr äv. bildl. (se slutet). Tå nu folcket alt offuergångit war (över Jordan). Jos. 4: 11 (Bib. 1541). Uppå Motala broo, der Landswägen öfwergår, slår man ock Lax med Liuster. Tiselius Vätter 1: 117 (1723). Under hemgåendet .. öfvergick jag ånyo boulevarden. Blanche Bild. 4: 249 (1865). En mycket stor och syperbt konstruerad bro .. öfvergår den djupaste dalgången. Hedlund Schweiz 87 (1866). Vägen .. övergick Mölndalsån under Skansen Lejonets kanoner. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 137. särsk. (†) i bildl. anv. särsk. α) med avs. på bestämmelse l. befallning l. mått o. d.: överträda. SvTr. 4: 156 (1534). Jagh haffuer syndat at iagh haffuer offuergångit Herrans befalning. 1Sam. 15: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: överträtt). At Gudh Menniskians Lijff ett Mått föresatt hafwer, hwilket ingen öfwergå kan. Palmchron SundhSp. 166 (1642). β) förbigå (ngt l. ngn) l. lämna (ngt l. ngn) åsido; jfr över II 3 c slutet α′ o. gå över 11. Ingen skal i någre Embete thet (dvs. avgiften till ämbetet) låta öfwergå. Stiernman Com. 1: 789 (1621). Men aldrig öfwergick han betänksamheten eller war öfwerilningar underkastad. Dalin Arg. 1: nr 42, s. 6 (1733). Vi öfvergå en följd af mer och mindre obekanta regenter, och stanna först vid Assur-naçir-habal. Tegnér Niniv. 59 (1875). γ) ta sig förbi l. undgå (straff l. fara o. d.). (Gud) förestälte them en sådan ändalycht, at the skulle falla vthi the Philisteers händer, hwilket the intet öfwergåå kunde. Phrygius MRosengren C 6 b (1608). Skogekär Bärgbo Wen. 28 (c. 1650, 1680). δ) med avs. på tid(rymd): nå över l. passera l. överskrida; särsk. dels med avs. på ngns (i antal år angivna) ålder (jfr gå över 16 slutet), dels (med anslutning till över II 8 b) om gravid kvinna. Är någon för sin ålder skul och sedan han 63. åhr öfwergångit .. hoos sine barn inne, och födes af dem, han skal (osv.). Stiernman Riksd. 1253 (1655). Att hon utom så lång tijd ungefähr 9 weckor mäd fosteret öfwergådt den wanl(iga) tijden. VRP 1709, s. 276.
5) till II 3 c, intr., nästan bl. i förb. med adverbiell bestämning, i sht prep.-uttr. inlett av till, äv. i l. (p)å (jfr dock a α); jfr -springa 3 b.
a) om person: flytta l. ta sig l. fara l. resa över (ngnstans hän); i sht förr särsk. om soldat l. truppstyrka o. d., äv. liktydigt med: löpa över (se löpa över 2) l. desertera; äv. dels om stad l. land o. d., dels bildl., i fråga om abstrakt förändring av ståndpunkt l. förhållande o. d. (särsk. (o. numera i sht) dels liktydigt med: konvertera (se β), dels för att beteckna inträdande verksamhet l. handling (se γ)); jfr 4 o. -träda 2 a o. gå över 12 (a). Een Corporal som för Mandråp skuldh tijt war öfwergången. BrinkmArch. 2: 122 (1657). De här på Swenska sidan stående Finska Regementer (skall) med möjeligaste skyndsamhet inskeppas och öfwergå til Finland, at taga Landet i besittning. PH 1: 300 (1721). Wiborg war öfwergångit i Fiendens wåld. Nordberg C12 2: 99 (1740). Men är icke den ytterlighet til äfventyrs lika farlig, hvartil man nu tyckes öfvergå? Kellgren (SVS) 5: 8 (1785). Henriette .. drog den slutsats, att han skulle öfvergå på hennes sida. Carlén Repr. 314 (1839). Kort derefter öfvergick han .. i det andliga ståndet. Ljunggren SmSkr. 3: 49 (1878). Dag för dag övergingo allt fler av Antonius’ trupper till motståndaren. Grimberg VärldH 4: 243 (1930). särsk.
α) (†) utan efterföljande prep.-uttr., om stad l. fästning o. d.: kapitulera; jfr gå över 12 b. Kong M:tt ovetandes, att Mithau var öfvergonget. AOxenstierna 1: 101 (1622). Allt göres i ordning tills i morgon kl. 2, då leken åter börjas och fästningen måste med staden övergå. SvFlH 2: 524 (1814).
β) i fråga om övergång till annan religion: konvertera. Denne Printsen .. wredgades så hårdeligen, då han förnam sin Gemål, utom sin wetenskap, wara öfwergången til de Lutherske, at han (osv.). Celsius G1 1: 349 (1746). I Sverige dröjde det ända till 1860, innan man fick rätt att övergå till katolicismen. KyrkohÅ 1940, s. 261.
γ) för att beteckna inträdande verksamhet l. handling, i uttr. övergå (från ngt) till ngt, sätta igång l. börja med ngt (i stället för ngt annat), äv. mer l. mindre liktydigt med: byta; särsk. i fråga om samtal(sämne) (jfr b β). Övergå till nästa punkt på dagordningen. I september 1967 övergick Sverige från vänstertrafik till högertrafik. (Han) öfvergår .. till vågrät sträckning. Ling Regl. 23 (1836). Sedan gossarne .. (på examen) fått några frågor i bibliska historien, öfvergick man till den svenska. Ödman UngdM 1: 41 (1862, 1881). Efter att ha erinrat om, huru fattigdomen överallt pressar ner livsnivån och därigenom hämmar de själsliga anlagens växt, övergick talaren till att (osv.). Lidforss Dagsb. 53 (1905). Han hade övergått till att tala svenska och såg mycket väl att jag förstod. Sund LanthSon 408 (1997).
b) om ngt sakligt: överflyttas l. överföras; förmedlas; särsk. dels om egendom l. uppdrag o. d., ungefär liktydigt med: överlåtas, dels om samtal o. d. (se β); förr särsk. om brev (se α); jfr gå över 12 c. Övergå i ngns ägo. Affecten och det sinnliga föreställandet uttömma sig alltför hastigt, och fixera sig ej, kunna ej öfvergå såsom et helt. Höijer 1: 257 (1809); möjl. till 7. Modren .. från hvilken de egenskaper, som hos sonen tycktes bebåda något utmärkt, voro i viss mån såsom arf öfvergångna. Atterbom Minnest. 2: 369 (1834). De inskränktare kunskaper i läke- och hushålls-kemien, som från Greker och Romare öfvergått till oss. 2SAH 32: 24 (1860). Den förmögenhet, som Wetterstedt efterlemnade och som öfvergick på hans makas barn i första giftet .. var icke obetydlig. 3SAH 3: 470 (1889). Somliga mena .. att monarken velat infria sitt löfte genom att låta uppdraget övergå på sonen. Grimberg VärldH 8: 129 (1938). särsk.
α) (†) om brev: översändas l. skickas iväg; jfr gå över 8. BraheBrevväxl. II. 1: 157 (1660). Detta bref måste medh nästa post öfwergåå. UUKonsP 7: 333 (1666). Det är reda bref öfwergångit till sal. Räntem:ns änkiefru, som (osv.). UUKonsP 21: 33 (1695).
β) om samtal o. d.: byta ämne l. innehåll o. d.; jfr a γ. Conversationen .. hade .. öfvergått ifrån Politik till moraliska ämnen. Almqvist Parj. 4 (1817). Samtalet övergick förstås till att handla om hundar. TioHundar 23 (2009).
6) (†) till II 3 d β, om vattendrag: översvämma (se d. o. 1 b) (mark l. brädd o. d.); äv. intr., om ögon (jfr -svämma 1 a); jfr gå över 6 a (slutet). At en part af ägorne som liggie til hennes hemmen blefwe af watufloden fast öfwergångne. G1R 19: 291 (1548). När floden Tyberis alt för myckit öfwergick sina bräddar, hafwer man thet för ett Omen vptagit. Isogæus Segersk. 1009 (c. 1700). At, vtaf tåresalt, min ögon öfwergå. Kolmodin QvSp. 1: 32 (1732).
7) till II 5, om ngt sakligt, i förb. med prep.-uttr. inlett av till l. i (jfr dock b): (stegvis l. småningom) förvandlas (till ngt annat) l. förbytas (i ngt annat); särsk. om dels landskap l. naturfenomen o. d., dels känsla l. själsegenskap, dels färg; ibland äv. om person; jfr 5 b o. -flyta 3, -föra 1 b slutet, o. gå över 12 c β. Hösten övergick i vinter. Det ifrån kallt till warmt och ifrån warmt till kallt öfwergångna Järnet. Rinman JärnH 86 (1782). Man älskar att omtala Oxenstjernas redlighet i Statssaker i motsats af Richelieus konstfulla politik, som nästan öfvergått till ordspråk. 1SAH 4: 132 (1791, 1809). Landets fordna höfdingar började öfvergå till verklig adel. Palmblad Norige 254 (1846). Färgen (på stenmården är) mörkbrun och öfvergår på nosen i svartbrunt och på benen och svansen i svart. Nilsson Fauna 1: 168 (1847). Var det sparsamheten och ordningssinnet, som småningom hade öfvergått till snålhet och obarmhertighet? Wetterbergh Selln. 68 (1853). Tropisk regnskog, mot norr övergående i lövfällande skog, vilken i sin tur övergår i savann. SvGeogrÅb. 1952, s. 94. Andningssvårigheterna övergår i panikångest. Johannisson MelankRum 42 (2009). särsk.
a) med pluralt subj., i uttr. övergå i varandra, förvandlas från det ena till det andra o. tvärtom, äv.: blanda l. förena sig med varandra (o. därigm bilda mellanled l. övergångsform); jfr gå över 13. Hisinger Ant. 3: 35 (1823). Viola canina, montana och stricta synas .. öfvergå i hvarandra, ehuru ytterligheterna äro mycket utmärkta. BotN 1841, s. 81. Omärkligt övergingo i varandra kväll och gryning. Malmberg Fiskebyn 23 (1919). Bergman blev tidigt tagen av Strindbergs ”Ett drömspel”, där verklighet och dröm obemärkt övergår i varandra. NVärmlT 13/12 2017, s. 14.
b) kem. utan efterföljande prep.-uttr., om flyktig(t) ämne l. substans: gm destillering avgå i gasform (o. avsätta sig i förlag o. d.), överdestillera; jfr gå över 8 slutet. HdlCollMed. 30/3 1701. Hvilka (dvs. 3,250 cm3 råbrännvin) sedan destillerades med den Lebelska apparaten, till dess att 500 kub. c.m. hade öfvergått. TT 1879, s. 42. Är den vätska, som destilleras, tämligen ren, kan man nöja sig med att taga det först övergående som fördroppar i ett särskilt förlag. Smith OrgKemi 4 (1938).
8) till II 11: gå över (se gå över 17) l. upphöra l. ta slut l. förgå; dra över l. förbi; i sht dels i p. pf., särsk. i uttr. vara övergången, vara över(stånden) l. förbi l. till ända, dels (o. numera nästan bl.) i p. pr. (se slutet). Alt är thet framfarit såsom en skugge, och såsom itt rychte som offuergåår, såsom itt skep bortlöper j wåghenne. Vish. 5: 9 (Bib. 1541). Så snardt antijdhen (dvs. skördetiden) är öffuergången, skola de giöra sijna broar färdiga. ÅngermDomb. 15/7 1642, fol. 195. Sedan regnet war någorlunda öfwergångit, stod en tiock dimba på några sidor af berget. Linné Dal. 106 (1734). Wid .. slutet på Maj månad plägar bästa Braxen-leken påstå, som öfwergår på 3 a 4 nätter. Schultze Fisk. 38 (1778). Det första dygnets bedrägliga och lätt övergångna lyckokänsla. Östergren (cit. fr. 1957). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som (snabbt) går över; särsk. dels i sådana uttr. som snabbt l. snart övergående, dels ungefär liktydigt med: kortvarig l. tillfällig; jfr -blåsa 5, -ila 2. Snabbt övergående biverkningar. Problemen är av övergående natur. Emedan man .. wäl wiste, at hennes siukdom intet hade något at betyda, vtan worde snart öfwergåendes, så bekymrade man sig intet synnerligen therom. Humbla Landcr. 360 (1740). Smärtan är öfvergående; ty intet evigt finnes utom Guds nåd. Carlén Repr. 482 (1839). Denna sjuklighet (dvs. skrofler) var af öfvergående art, och äfven senare rönte han af sjukdom endast ett öfvergående inflytande. Vasenius Världsb. 53 (1900). Kanske alltsammans bara var en övergående känsla, ett tillfälligt sinnestillstånd. Krusenstjerna Pahlen 7: 314 (1935). Flygmaskiner och bilar tror hon är ett övergående ont. Martinson BakSvenskv. 121 (1944).
Spoiler title
Spoiler content