publicerad: 1922
BRO brω4, r. l. m.; best. -n l. -en (numera bl. bygdemålsfärgadt, GR 6: 242 (1529: broeness), Branting Förf. 1: 219 (1827)); pl. -ar ((†) -er GR 14: 284 (1542), Nordberg C12 1: 310 (1740); bror HH XIII. 1: 271 (1566), Rålamb 8: 157 (1691)).
Ordformer
(brod(h) MeddNordM 1897, s. 111 (1790: flyttebrodar). brog LReg. 13 (1563: brooger, pl.), Rääf Ydre 3: 227 (i handl. fr. 1682: brogar, pl.). bru BtÅboH I. 3: 27 (c. 1624: bruer, pl.))
Etymologi
[fsv. bro, motsv. d. bro, isl. brú, i afljudsförh. till BRYGGA, sbst.]
1) väg(bank) byggd (af stockar, sten l. dyl.) öfver kärr l. sankmark. Rydzerne lathe .. bygge store broer emot grentzerne. GR 24: 72 (1553); möjl. till 3. At en god broo giörs öffuer bäckeslöff mose. VRP 1648, s. 349. De giorde den smala Broen bredare genom de knippen af Ris och Qvistar, som de med sig fördt, och med hvilka de upfylte kiärret. Mörk Ad. 2: 292 (1743). SvLittH 1: 30 (1919). — jfr KAFVEL-, KVIST-BRO m. fl.
2) (bygdemålsfärgadt i södra Sv.) om fyllning l. beläggning med sten l. trä l. dyl. på väg l. gårdsplats; stenläggning. — jfr GÅRDS-, STEN-BRO m. fl.
3) (i allm. större o. bredare) öfvergång l. förbindelseled (kör- l. gångbana) som sträcker sig öfver ett vatten(drag), en ravin l. sänka l. dyl. l. som öfver hufvud taget förenar tvenne punkter med hvarandra ofvanför marken l. grunden; jfr BRYGGA, SPÅNG, VIADUKT. Fast, rörlig bro. Bygga l. slå l. spänna en bro öfver ett vatten. Rifva l. spränga, förr äfv. kasta l. kasta upp en bro. Staden inom l. mellan broarna, den del af Stockholm som utgöres af Stadsholmen och Riddarholmen. Suckarnas bro, se under SUCK. GR 3: 310 (1526). Strax konungens folk kom in i Daal, gåffuo the sich til Agnabroo, kastade broona, och leghrade sich ther. O. Petri Kr. 106 (c. 1540). Bro öfver ström eller bäck (skall vara), efter thy, som vägens bredd är. BB 25: 2 (Lag 1734). Alla broer, dem man passerade, kastades op. Nordberg C12 1: 310 (1740). En med landbacken genom en bro förenad holme. Rydberg Vap. 267 (1891). — jfr BOCK-, BÅG-, FLOTT-, FÄLL-, FÄLT-, GALLER-, GÅNG-, HÄNG-, JÄRN-, JÄRNVÄGS-, KLAFF-, KRIGS-, PONTON-, STEN-, SVÄNG-, TRÄ-, VIND-BRO m. fl. — särsk.
a) oeg. om istäcke som bildar öfvergång öfver ett vatten l. dyl. Lagerbring 1Hist. 3: 64 (1776). Isen lade snart bro .. öfver sundet mellan Rügen och fasta landet. Malmström Hist. 4: 311 (1874).
c) (mindre br.) om trottoarliknande gångbana (af trä l. dyl.). Jfr: Bro .. Beläggning med hopslagna bräder på mark, gata, för en procession att gå på, vid stora högtidligheter. Dalin (1850).
e) (†) om gångplanka vid husbygge l. dyl. Vid stora bygnader såsom vid fästnings-bygnad, böra broarne för kalkbärare, vara så inrättade, at det ena lagets bärare, intet hindra det andra. König Mec. 107 (1752).
f) om sluttande, broliknande förbindelseled som förmedlar inkörseln l. uppgången från marken till högre upp belägen ingång l. våning; äfv. om den yttre trappa som leder upp till svalen l. loftet på en höganloftsbyggnad: höganloftsbro. Broen eller inkörseln i ladan bör vara .. jämn och slät. Brauner Åker 50 (1752). Höga broar föra från de öfversta våningarne (på tegelladan) till planen nedanföre ladan. Gundberg Tegel 10 (1860). En s. k. skunk eller svale, loftssvale, till hvilken man kom upp från gården på en brant stege eller trappa, bro eller loftsbro. UB 1: 356 (1873). — jfr HÖGANLOFTS-, INKÖRS-, LOFTS-, UPPKÖRS-BRO m. fl.
g) i bildl. anv. Iagh (dvs. Kristus) är .. Broon, som kan bära edher öffuer Syndennes dödhe Haaff. Phrygius HimLif. 141 (1615). Minnets bro dock ingen sönderrifver / Mellan gammal tid och vår. Snoilsky 5: 162 (1897). — särsk. i uttr. rifva alla broar (bakom sig) l. dyl., afbryta förbindelserna, så att det är omöjligt att vända åter; ”bränna sina skepp”. (De hade) alldeles upprifvit bron bakom sig samt hatade eller afskydde konungen. Odhner G3 2: 210 (1896). (Almqvist) rev .. alla broar mellan sig och byråkratien .. och lät trycka Det går an och Amorina. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 3: 12 (1918).
4) broliknande byggnad som går från stranden ut i vattnet l. sträcker sig längs stranden o. är afsedd ss. tilläggsplats för fartyg: skeppsbro, lastbrygga, kaj; hamnarm; äfv. om utbyggnad från stranden afsedd till stödjepunkt för redskap för ålfångst: ålbro, ålkista. Fångarna sattes in vppå Broon (dvs. Skeppsbron i Sthm). Girs E14 31 (c. 1630). Klint KustÖstersjön 55 (1815). TurÅ 1909, s. 9 (om ålbroar). — jfr SKEPPS-, ÅL-BRO m. fl.
5) (numera ss. enkelt ord nästan bl. bygdemålsfärgadt) plattformsliknande utbygge framför husdörr, förstugubro, förstugukvist; förr äfv. om fluster på bihus. Förstuga och broo utan före. VDAkt. 1731, nr 404. Sätt en brädlapp til bro eller utflög i hvar (bistock). Lindström Bi 27 (1780). Manbyggnad .. med bro, förstuga och åtta inredda rum. PT 1903, nr 126 A, s. 4. — jfr FÖRSTUGU-BRO.
6) i öfverförd anv. om föremål som i utseende l. användning på ett l. annat sätt liknar en bro i bet. 3. — jfr ELD-, ELDSTADS-, KOMMANDO-BRO m. fl. — särsk.
a) om broliknande underlag i byggnad, kolmila l. dyl. När man har god furuskog, at tilgå, då kan giöras en Bro under hela gålfvet (i ett trähus), som lägges til det minsta en half aln ifrån marcken. König Mec. 94 (1752). Ofvanpå .. (bottenvasarna) lägges en bro af klufvet virke i form af en större eller mindre cirkel, efter milans blifvande storlek, och på denne uppreses den till lika längd afsågade och lagom torra veden. Åkerman KemTechn. 1: 158 (1832).
b) jäg. broliknande ställning för lappbuntar o. nät i en skallgata. Broarna (läggas) .. så högt ifrån marken att ej väta kan skada Jagttyget, 40 famnar emellan hvarje Bro för lappbuntarne, och 24 famnar för nätena. Greiff Jagt 19 (1821).
c) på vagn: tvärstycke å främre vagnsaxeln, i hvilket tistelstången l. skaklarna fästas. VetAH 1773, s. 337. — jfr VAGN-BRO.
d) (i sht i fackspr.) på decimal- l. centesimalvåg, om den broliknande plattform l. dyl. hvarpå bördan anbringas. Broar, hvilka motsvara skålarne å likarmade vågar. SFS 1855, nr 18, s. 14.
e) [efter lat. pons Varolii] (†) anat. i uttr. Varolii bro, om förbindelsen mellan stora hjärnan, lilla hjärnan o. förlängda ryggmärgen, ”bryggan”. Martin PVetA 1763, s. 86 (”98”). — jfr HJÄRN-BRO.
Ssgr (i allm. till 3): A: BRO-AFGIFT~02 l. ~20. afgift för passerande af bro, bropengar. Stiernstolpe Arndt 1: 4 (1807). —
-BALK. i en bros öfverbyggnad ingående balk; jfr -BJÄLKE, -REGEL. TT 1881, s. 40. Brobalkar benämnas hufvudbalkar, då de från stöd till stöd uppbära bron, och tvärbalkar, då de äro vinkelräta mot och hvilande på hufvudbalkarna. 2NF (1905). —
-BANA. Hazelius Bef. 205 (1857). Brobana innefattar såväl brobeläggningen som de smärre konstruktioner, hvilka mellan en bros tvär- och långbalkar erfordras för beläggningens uppbärande. 2NF (1905). —
-BELÄGGNING. om det lager som bildar gång- l. körbanan på en bro.
1) till 1. I .. (kafvelbroar), som ofta begagnas på kärr och mossar, utgöres brobeläggningen af halfrunda stycken af klufna ungträd. Cnattingius Skogslex. 63 (1875, 1894).
-BOCK. i sht mil. bock afsedd att uppbära (mindre) bro. Dalin (1850). Zethelius Fältarb. 81 (1892). —
-BYGGARE. person som bygger (l. leder byggandet af) bro(ar); brokonstruktör; särsk. mil. pontonjär. Weste (1807). Gerber, århundradets snillrikaste brobyggare. TT 1899, B. s. 156. —
-BYGGE. abstr. o. konkret. Försvåra motståndarens brobyggen. Hedin KrRyssl. 314 (1915). Quennerstedt Ur C12 lefn. 1: 112 (1916). —
-BYGGNAD. abstr. o. konkret. 2RARP 2: 296 (1723). De .. allmänne Skylldigheterne, som .. med Hemmanen föllgde, bestodo i Brobyggnad (m. m.). Botin Hem. 2: 98 (1756). Indalselfven passeras på den största brobyggnad, som här i landet förekommit. IllSv. 2: 84 (1886). —
-BYGGNADS-MATERIELL. —
-BYGGNING. [fsv. broa bygning]
-BÄNK, se d. o. —
-DELNING. i sht. jur. fördelning af andelar i skyldighet att bygga o. underhålla broar. SvBL 3: 182 (1860). 1NJA 1874, s. 342. —
(4) -FAMN. vedmått som urspr. användes vid uppmätning af ved vid skeppsbroarna, i sht i Stockholm: storfamn. DA 1824, nr 281, s. 3. Stockholms brofamn = storfamn eller 4 alnars famn. Cnattingius Skogslex. (1873, 1894). Ekman SkogstHb. 212 (1908). —
-FJÖL. (broa- Spegel GV, Dens. (1712)) [fsv. broa fiol, förstugubro] (†)
1) till 3: planka som ingår i l. användes ss. bro. När starka Strömar / Utbryta så at Spång och Broafiölen rymmer. Spegel GV 106 (1685). Möller (1790). Hahnsson (1884).
-FOGDE. (förr) person som hade att öfva tillsyn öfver broars o. vägars underhåll. ConsAcAboP 1: 240 (1647). Landshöfdingarne (skola) förordna visza Brofogdar, som tillika hafwa inseende med Swineringande. LMil. 1: 110 (1681). SFS 1855, nr 91, s. 10. —
-FOGDE-KAPPE. (förr) kappe spannmål (l. ersättning i penningar därför) som erlades till brofogdarnas underhåll. VetAH 1741, s. 22. FFS 1891, nr 33, s. 11. —
-FOGDE-TJÄNST. (förr) Tavaststjerna Aho Folkl. 222 (1886). Bro- och skallfogde-, fjerdingsmans- och utridaretjensterna må med utgången af innevarande år afskaffas (i Finl.). FFS 1891, nr 33, s. 11. —
-FÄSTE. landfäste vid (hvardera) ändan af en bro. Wikforss (1804; under brückenkopf). Sthm 1: 66 (1897). —
-GJUTA, r. l. f. [sv. dial. (Västergötl., Södermanl.) brogjuta] (numera bl. bygdemålsfärgadt) afloppsdike l. -trumma under en bro. Ullenius Ro § 201 (1730). Regnfloden (var) så stark, att brogjutorna flerestädes ej kunde släppa igenom det forsande vattnet. AB 1892, nr 167, s. 2. —
-GÄSTNING. (förr) gästning som ngn blir underkastad till straff för bristande brohållning. HT 1895, s. 325 (1563). —
-HUFVUD.
1) mil. till 3: befästningsanläggning(ar) till skydd för en bro; äfv. bildl.: fast stödjepunkt (för öfverfart l. förbindelse). Weste (1807). (Karlskrona var) ett mäktigt brohufvud för sambandet med Pommern och Sveriges öfriga Tyska provinser. VittAH 22: 4 (1859, 1861). Ett endast på ena stranden liggande brohufvud kallas enkelt, men befästas båda stränderna, uppstår ett dubbelt brohufvud. 2NF (1905).
-HUGGARE.
1) (†) till 3: brobyggare. Jag (for) såsom min egen brohuggare, sappeur, regimentsqvartermästare. Törneros Bref 1: 19 (1824).
2) [jfr BOD-, LÅD-HUGGARE] (numera knappast br.) till 4, eg.: person som stjäl, ”hugger”, vid lastbrygga; skämtsam l. föraktlig benämning på tullvaktmästare l. sjåare. Stig undan, Herr Uppsyningsman eller Nersyningsman eller hvad du är för en brohuggare. Bellman 3: 101 (1790). Ett par typer från den menniskoklass, som kallas ”schåare” eller ”brohuggare”. Jolin Ber. 4: 181 (1877). —
-HVALF. hvalf(båge) på undersidan af en bro, hvalf i hvälfd (sten)bro. Wikforss (1804; under brückenbogen). Norra delen (af Norrbro består) .. af tre brohvalf med hvardera 16,0 m. öppning. Sthm 2: 312 (1897). —
-HÅLL. (†) = -HÅLLNING. I bro- och väghåll deltogo prester lika med bönder. Widmark Helsingl. 1: 102 (1860). —
(4) -HÄNGARE. [jfr BOD-HÄNGARE] (hvard., skämts.) person som ”står o. hänger” på en (skepps)bro. Wetterbergh Penning. 13 (1847). —
-HÄST. (förr) häst som ngn ålägges att underhålla till straff för bristande brohållning; jfr -GÄSTNING. Befalningsmannen på Croneberg (skulle) .. leggie bro hestar in til dem och lathe geste dem, in til tess the hade bygdt theris broar och rydt theris vägar. HT 1895, s. 325 (i handl. fr. 1563). VgFmT II. 10: 55 (om förh. 1588). —
(4) -INSPEKTOR~002. (förr) uppsyningsman å skeppsbro; jfr -KIKARE. Runemarck VägvSthm 142 (”141”) (1790). Broinspektor .. Tjensteman, som tillser, att ankommande och afgående fartyg lossa och lasta i föreskrifven ordning. Dalin (1850). —
(3, 4) -KAR. [fsv. broa kar] stenfylld timrad (sänk)kista som utgör underlag till (mellan)stöd för en bro, brokista. HSH 6: 112 (1658). Bron .. skall hvila å dels de båda landfästena och dels å de trenne brokaren. NorrkpgT 1914, nr 126, s. 2. —
(4) -KIKARE, m. (förr) uppsyningsman å skeppsbro; särsk. om tullbetjänt, ”besökare” (se d. o. 1); jfr -VAKTARE 2. O. Petri (1526) i SthmTb. 1: 88. Ingen (skall) sitt godz vpslå låthe vthan tullskrifwarän och brokikarän är der hoos tillstädz. BtÅboH I. 10: 26 (1581). Mellin Nov. 1: 295 (1846, 1865). —
(3, 4) -KLAFF. om den l. de delar af en (rörlig) bro som kunna fällas upp. TT 1896, B. s. 81. På stadens begäran att .. (bron) skulle göras rörlig för genomtagande af smärre fartyg med hög resning, (blef den) försedd med en broklaff i midten. Sthm 2: 315 (1897). Ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med tillhörande broklaffar och spårförbindelser. VL 1908, nr 53, s. 4. —
-KONSTRUKTION. —
-KONSTRUKTÖR. —
-KORN. (förr) korn som erlades till bekostande af allmänna broars byggande o. underhåll. HH XI. 1: 17 (1530). —
-LÅS. inrättning hvarmed broklaff fastlåses. Motvikter, som vid brolåsets öppnande nedsjönko i brunnar, dragande broklaffen uppåt. 2UB 9: 362 (1905). —
-LÄGGA.
1) till 1 = BROA 1. VetAH 1773, s. 195. En .. fordom så svårtillgänglig trakt, att en nära byn belägen mosse måste broläggas .. enkom för ett prestbesök från Sastmola. Ramsay VägvFinl. 310 (1895).
3) (föga br.) till 3: lägga bro öfver (ngt); särsk. till 3 a. Sedan Michels-mässnordan börjat bro-lägga alla Pass och Elfvar i Landet. Hellant Alm(Torne) 1744, s. 21. —
-LÄGGNING.
1) till 1 l. 2; särsk. (numera föga br.) konkret: gatubeläggning (af stockar l. sten). Vatnets häftiga strömmande har på monga gator fördt bort all jorden in til en diup broläggning, som för mer än 100 åhr är blefven lagd. Quensel Alm(Sthm) 1729, s. 33.
-MATERIAL. —
-MATERIELL. —
-MÄSTARE.
1) (förr) mil. Tågordn. 1791, s. E 1 b. En eller annan mästerknekt och bromästare förekommer .. redan i stater från 1600-talet. Dessa synas hafva varit de äldsta ordinarie byggmästarne vid flottan. Wrangel SvFlBok 284 (1898).
2) (numera föga br.) uppsyningsman l. vakt vid en bro. Schultze Ordb. 3087 (c. 1755). Östergren (1918). —
-PARK. mil. vagnpark med brobyggnadsmateriell. Vid en (bivuakerande) pontonjärbataljon ställes broparken främst. IllMilRevy 1905, s. 315. —
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl.
1) till 3: afgift för passerande af bro; jfr -AFGIFT, -TULL. RARP 9: 368 (1664). Uppbära bropenningar för öfver- och genomfart af bron. PT 1901, nr 149, s. 4.
2) till 4: afgift för fartyg som lägger till vid skeppsbro; jfr HAMN-PENNINGAR. GR 27: 87 (1557). Bropenningar utgöras af inkommande Fartyg .. efter storleken. Bonsdorff Kam. 660 (1833). —
-PÅLE. särsk. till 3, 4, om påle som utgör (mellan)stöd för en bro. Wollimhaus Ind. (1652). Vattnet .. började plaska mot bropålarne. Strindberg Hems. 91 (1887). —
-REGEL, pl. -reglar. tekn. bärande konstruktion i öfverbyggnaden af en bro; brobalk. Westin Hållf. 54 (1888). Gallerbroarna, hvilkas bana å hvardera sidan uppbäres af en hög, gallerformad broregel. 2UB 9: 337 (1905). —
-RÄCK l. -RÄCKE. räck längs (hvardera) sidan af en bro. ÖgCorr. 1854, nr 9, s. 3. (Vi) stodo .. och lutade oss öfver broräcket. Ödman Vår- o. sommard. 1: 140 (1887). —
-SKANS. mil. skans l. befästning till försvar för en bro; brohufvud (se d. o. 1). Sturtzenbecker Förel. I. 1: 32 (1794). Dubbel broskans. NF 2: 1158 (1878). —
-SKENA. tekn. järnvägsskena hvars form i genomskärning påminner om ett brohvalf, u-formig järnvägsskena. JernkA 1861, s. 80. Den amerikanske ingeniören Strickland (föreslog) år 1834 en ny skenform, den s. k. broskenan. 2UB 9: 160 (1905). —
-SLAGNING. brobyggande (i sht om byggande af mindre, provisoriska broar, särsk. för militära ändamål). Hazelius Bef. 201 (1836). —
-SLAGNINGS-LÄRA. Adlerstam Und. 68 (1881). Undervisningen (vid krigsskolan) skall (bl. a.) omfatta .. befästnings- och broslagningslära (krigsbyggnadskonst). SFS 1891, nr 7, s. 2. —
-SMÖR. (förr) jfr -GÄSTNING. Item .. är uppburet av några bönder i Laihela, för de icke ville rödja allmän väg och broar bygga, brosmör 4 lispund. Hembygden 1913, s. 54 (1556). —
-STEN.
1) (bygdemålsfärgadt) till 2: gatsten (stundom äfv. använd till stengolf). Golf af tegelsten och brosten. TLandtm. 1886, s. 39. GHT 1898, nr 47 A, s. 4.
2) tekn. till 6: timpeltak. Brosten, Timpeltak, kallas vid ställets inmurning uti masugnen en stadig, eldfast stenhäll, af 6 til 7 qvarters längd, som lägges in på begge sidstenarne öfver Timpelen och hvarpå Timpelmuren uti utslagsbröstet sedan upföres. Rinman (1788). —
-STÖD. om hvart o. ett särskildt af de stöd på hvilka en bro hvilar; särsk. om mellanstöden. NF 2: 1142 (1878). —
-SYN. (broa- Brahe) [fsv. broa syn] (laga) syn å bro; jfr VÄG-SYN. Brahe Oec. 72 (1581). Vid bro och vägesyn (böra) jemte Crono-Betienterne, tvenne af Nämden vara tilstädes. LReg. 355 (1723, 1734). Linde Finansr. 458 (1887). —
(2) -SÄTTA. (bygdemålsfärgadt) = BROA 2. Spiltor, som äro brosatta med ändarna af trästockar. TLandtm. 1890, s. 792. —
-TRAPPA. särsk. (numera nästan bl. bygdemålsfärgadt) till 5: förstugutrappa. Rothof Hush. 537 (1762). Förstuga med brotrappa. PT 1910, nr 148 B, s. 2. —
-TRÄNG. mil. trängafdelning bestående af vagnar med brobyggnadsmateriell. Tingsten o. Hasselrot 45 (1902). —
-VAKT.
2) person som har till uppgift att hålla vakt vid bro; jfr -VAKTARE 1. SFS 1863, nr 22, s. 11 (se under -VAKTARE 1). Under det sluss- eller brovakt är sysselsatt med öppnande eller tillslutande af sluss eller bro. Därs. 1893, nr 110, s. 7. —
-VAKTARE.
1) till 3, = -VAKT 2. Till igenkänningstecken bör sluss- och brovaktares hufvudbeklädnad vara försedd med en messingsplåt, .. derå orden Slussvakt eller Brovakt stå utsatte. SFS 1863, nr 22, s. 11.
2) (förr) till 4, = -KIKARE. Ingen (skall) sitt godz uthi tullschriffvarens och broovachtarens frånvaru upslå låthe. GR 23: 132 (1552). PT 1758, nr 31, s. 4. —
-VASE. tekn. särsk. om bjälke till underlag för en bros gång- l. körbana, underslag. VetAH 1762, s. 149. 2NF 26: 1455 (1917). —
(6 d) -VÅG. om visst slags decimal- l. centesimalvåg; jfr VAGN-VÅG. Heinrich (1814). Brovåg, (att väga stora föremål, jernvägs- och fraktvagnar, boskap etc.). Jungberg (1873). —
(3, 4) -ÄNDA l. -ÄNDE. [fsv. broa ände] om hvardera ändan af en bro; särsk. om den yttre ändan af en skeppsbro. O. Petri Kr. 320 (c. 1540). Besättning (skulle) läggas i skantsarne vid broändarne på Mörkön och fasta landet midt emot. Hallenberg Hist. 5: 56 (1796). Ekan blef .. fastgjord vid broändan. Strindberg Hems. 9 (1887). —
-ÖFVERGÅNG~002, äfv. ~200. af bro bestående öfvergång (öfver ett vatten l. dyl.). Torpson Eur. 1: 284 (1895). —
-ÖPPNING.
1) (enst.) öppnande af en bro (så att ett fartyg kan passera). De måste betala 1 rub. för broöpningen här på strömen, hvarigenom de måste passera. Leinberg VLand 2: 86 (1760).
2) konkret, om det öppna mellanrummet mellan tvenne brostöd; jfr -HVALF; äfv. om det mellanrum som uppstår, då en rörlig bro öppnas. Tersmeden Mem. 5: 83 (1772). Jernbron öfver Chagresfloden .. har 6 broöppningar, hvardera med 102,6 fots spännvidd. TByggn. 1859, s. 41. Broöppningen vid uppsvängd bro skall ha en fri genomfart af minst 11 meter. PT 1905, nr 62 A, s. 3.
B (†): BROA-FJÖL, -STOCK, -SYN, se A.
Spoiler title
Spoiler content