publicerad: 1953
PORFYR porfy4r, ngn gg (i sht ss. förled i ssg) med huvudton på första stavelsen (por4fyr resp. por3fyr~) (porphy´r Weste; pårrfy´r Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (om olika arter) -er.
Ordformer
(-fir (-ph-) 1711—1796. -fyr (-ph-) 1675 (: Porphyrsteenar) osv.)
eruptiv bärgart bestående av en tät l. finkornig grundmassa vari utskilda, större (ljusare, röda l. vita) kristaller l. strökorn (av ett l. flera mineral) ligga inbäddade, använd ss. byggnadssten, material till prydnadsföremål o. d.; särsk. om dylika bärgarter som till sin sammansättning svara mot granit l. syenit, med strökorn av kalkfattig natron- l. kalifältspat l. kvarts. Hiärne Suurbr. 116 (1680). I Elfdahls socken i Dalarne finnes .. porfyr; den är brunröd med hvita prickar. Berlin Lrb. 90 (1852). Väggspegel av trä med .. bordskiva av porfyr. HantvB I. 1: 402 (1934). Napoleons sarkofag .. torde vara det mest kända föremål, som tillverkats av porfyr från Älvdalen. Kulturen 1941, s. 34. — jfr DIABAS-, FELSIT-, GRANIT-, GÅNG-, HÄLLEFLINT-, KLOT-, KVARNSTENS-, KVARTS-, MORA-, ROMB-, SYENIT-, TRAPP-PORFYR m. fl.
-ARTAD, p. adj. miner. som utgör (l. liknar) porfyr; som har en struktur som liknar porfyrens (med strökorn i en tätare grundmassa), porfyrisk. Rinman 2: 966 (1789). Porfyrartad granit. Rothstein Byggn. 78 (1856). —
-FÖRANDE, p. adj. geol. om trakt, bärg o. d.: där det finns porfyr; som innehåller porfyr. VetAH 1805, s. 15. —
-GRANIT. miner. granit med spridda större (fältspats)kristaller; granit med porfyrartad struktur. VetAH 1805, s. 86. —
-MJÄLTE. med. hyperplastisk mjälte vid viss lymfsjukdom, med en brokig snittyta på grund av insprängda knöliga l. taggiga nekrotiska härdar o. indurationer av olika ålder. Wernstedt (1951). —
-SARKOFAG. —
-SKIFFER. [jfr t. porphyrschiefer] (numera föga br.) miner. ett slags (skiffrig, porfyrliknande) grön l. gulgrå, tät vulkanisk bärgart (av sanidin, nefelit o. augit), ”fonolit”; jfr klingsten. VetAH 1805, s. 86. JernkA 1900, s. 343. —
-SKIVA, r. l. f. skiva (till möbel, t. ex. bord l. byrå) av porfyr. —
-SLIPERI. industriell värksamhet l. anläggning för slipning av porfyr. Nyström SvGeogr. 467 (1895). Älvdalens porfyrsliperi. Kulturen 1941, s. 34. —
-STEN. sten(stycke) av porfyr; äv. (numera föga br.) om bärgarten, liktydigt med: porfyr. Amer. 26 (1675). Een stoor stood, af porphyr steen. KKD 5: 59 (1709). —
-STRUKTUR. [jfr t. porphyrstruktur] miner. den speciella struktur (med en tät l. finkornig grundmassa vari utskilda, större kristaller l. strökorn ligga inbäddade) som utmärker porfyr, porfyrisk struktur. JernkA 1828, Bih. 3: 12. —
-TUFF, r. [jfr d. porphyrtuf] miner. bärgart bestående av vulkanisk aska som till sammansättning o. bildning är direkt anknuten till porfyr. Erdmann Bergart. 181 (1855). —
-VÄRK, n. industriell anläggning för bearbetning av porfyr o. framställning av föremål (urnor, vaser, bordskivor m. m.) av porfyr. Elfvedals Porfyrverk. SthmStCal. 1789, s. 62. Dædalus 1941, s. 88.
Spoiler title
Spoiler content