publicerad: 1960
RYSK rys4k, adj.2, förr äv. RYDSK l. RYSSISK l. RUSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(rijdzsk 1582. rijsk 1561—65. risk 1554. rusch 1630. rusk 1629. ruzsch 1613. rydsk (-ÿ-, -dzk, -dzsk) 1540—1615. rysch 1649. rysk (-ÿ-) 1536 osv. ryssesk (-sz-) 1614—1698. ryssisch (-sz-) 1638—1674. ryssisk 1614—1740 (: Ryssisk-Krig). ryssk 1864. ryst, n. sg. 1546. rösk 1713)
Etymologi
[fsv. ryzker; jfr d. russisk, ä. d. ryssisk, ä. dan. o. dan. dial. rysk, nor. russisk, mlt. rūsch, rūsk, mht. riuȝesch (t. russisch); till RYSS, sbst.3 — Jfr FÖR-RYSKA, RYSK, sbst.1]
som finns i l. kommer från Ryssland l. som har avseende på l. är (l. anses l. ansetts vara) typisk för Ryssland l. ryssarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker ryssarnas (huvud)språk. Ryska språket. Then ryske handel (dvs. handeln med l. på Ryssland). G1R 21: 43 (1550). The ryske varur, som är zabler, graverck, vax, lin, hampe, lärefft, kamlot, köijel (osv.). Därs. 44. Ryska alfabetet. Nordin Boktr. 187 (1881). Sommarvillor (”datjor”) i rysk schweizerstil. Jensen Tsard. 3 (1905). Sune kände en rysk, dyrkande medpassion för mannen. Siwertz Låg. 206 (1932). Simeon skrev .. rysk vers. 2SvUppslB 24: 1001 (1952). jfr (†, substantiverat, om ryssar): Fritt öfver oss hvälf / båd Ryske och Danske. Tegnér (WB) 2: 16 (1808). — jfr GAMMAL-, LILL-, NORD-, PRO-, SOVJET-, STOR-, ÄKT-RYSK m. fl. — särsk.
a) i uttr. som utgöra benämningar på vissa från Ryssland härstammande l. för Ryssland utmärkande produkter l. uppfinningar o. d. Rysk lakritsrot, se LAKRITSROT 1. Ryske hudar, store och små. G1R 21: 57 (1550). Ofwen på hielmetedt trij rijske piler. BtFinlH 4: 238 (1564; i sköldemärke). Af plandroskans typ, men tidigare (än från 1800-talets mitt), är det åkdon, som under benämningen ”rysk droska” såsom gåfva inkommit till museet. MeddNordM 1902, s. 35. Ryska selen har en träbåge .., som fastspännes mellan lokan eller kollret och skaklarna samt åstadkommer en viss fjädring i draget. 2NF 25: 18 (1916). Hampfibern är grov hos rysk hampa. Textilbok. 120 (1956). — särsk.
α) [jfr d. russisk (damp)bad, t. russisches (dampf)bad] ryskt bad l. ångbad, ångbad (i bastu), finsk bastu. TLäk. 1835, s. 353. De s. k. ryska eller finska baden, vid hvilka svettbadet efterföljes af kall dusch. Uhrström Hemläk. 21 (1879). Wernstedt (1951).
β) [jfr d. russisk glas, t. russisches glas] ryskt glas, särsk. (förr): marienglas; jfr RYSS-GLAS. Scheutz NatH 352 (1843). Åstrand (1855).
γ) [jfr t. russische hornmusik] (om ä. förh.) rysk hornmusik, om en av bömaren JAMaresch († 1794) i Petersburg introducerad musikform som utfördes av 30 à 60 hornblåsare vilka vardera frambringade en enda ton men tillsammans kunde omspänna flera oktaver; äv. om hornensemble (bestående av ”ryska jakthorn” (se δ)) som utförde sådan musik. KonvLex. 4: 66 (1864). 2NF 11: 1137 (1909).
δ) (om ä. förh.) ryskt jakthorn, jakthorn med vilket frambringades blott en bestämd ton (o. vilket användes för ”rysk hornmusik”). KonvLex. 4: 66 (1864).
ε) rysk kaviar, kaviar beredd av rommen av stör från Rysslands floder o. Kaspiska havet, äkta (rysk) kaviar. Linné Diet. 2: 143 (c. 1750). Bolin VFöda 8 (1933).
ζ) [jfr t. russische meile] (†) rysk mil, längdmått motsvarande 1066 meter, verst. Juslenius 440 (1745). Wallenberg (SVS) 1: 75 (1767).
η) [jfr t. russischer thee] ryskt te, om te som (förr karavanledes) transporterats till Ryssland o. vidare till Västeuropa, karavante. HovförtärSthm 1762, s. 2176. Ryskt eller karavanthé. Rebau NatH 2: 113 (1879). 2NF 28: 576 (1918).
b) etnogr. i uttr. ryska polskan, om en i sht förr dansad kontradans som vanl. utföres av tre män och sex kvinnor. 73PolskGotl. 15 (1880). ”Ryska polskan” (var) en slags kadrilj, med .. enkla ord: ”Hade jag varit i Rinkaby, så hade jag varit gifter”, och så tralalala i oändlighet. Kallenberg LivSkånProstg. 27 (1928; om förh. c. 1860).
c) i benämningar på vissa lekar o. spel.
α) rysk bank, namn på ett patiensspel; jfr BANK, sbst.3 3 b β. Werner o. Sandgren Kortox. 238 (1949).
β) rysk boston, namn på ett (i sht förr spelat) kortspel utgörande en variation av boston. Lindskog Spelb. 140 (1847).
δ) ryska posten, lek i vilken varje deltagare i tur o. ordning ställer sig bakom en dörr l. dyl. o. begär (så l. så många) frimärken av viss färg, motsvarande viss uppgift l. visst straff (enligt en av övriga deltagare fastställd kod), l. begär en kyss l. dyl. varvid motparten på visst sätt utses bland övriga deltagare, ”tyska posten”; jfr POST, sbst.3 14. MoB 6: 215 (1902). SvD(B) 1958, nr 74, s. 14.
d) [jfr d. russisk snue; jfr äv. t. russischer katarrh] i uttr. ryska snuvan, förr äv. ryska sjukan, benämning på en 1889—90 grasserande influensaepidemi som nådde Sverige från Ryssland; stundom äv. allmännare, om (häftig) influensa. Den nu så moderna ”ryska sjukan” eller influensan. Johansson Dagb. 2: 284 (1889). NF 14: 147 (1890). Wirgin Häls. 3: 34 (1933).
e) [jfr t. russischer tripper] med. i uttr. rysk dröppel, dröppel med blodig flytning. Wernstedt (1943).
f) [jfr med avs. på bet. det äldre uttr. viborgska smällen (se t. ex. Linné Stenr. 41 (c. 1747))] i uttr. rysk smällare, förr äv. smäll, benämning på liten pappershylsa innehållande sand o. knallsilver vilken exploderar då den kastas mot ngt hårt föremål. Här i Staden (dvs. i Sthm) tilverkas och försäljes .. en mängd så kallade Ryske Smällar. FörbudRyskSmäll. 1/7 1815. Åkerman KemTechn. 2: 7 (1832; med beskrivning). Vi .. tar en av Lasses ryska smällare och väcker dom med. Lindgren MeraBullerb. 30 (1949).
g) i benämningar på djur o. växter (som förekomma i Ryssland); särsk.
β) [jfr nor. russe-blåstjerne] rysk blåstjärna (bot.), växten Scilla sibirica Haw. Hylander PrydnV 66 (1948).
ε) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rysk snösparv, tättingen Alauda alpestris Lin., bärglärka. Ryska snösparven kallade henne (dvs. bärglärkan) lapparna, som sett henne komma med snösparvarna från öster. Rosenius SvFågl. 1: 274 (1918).
ζ) [jfr t. russischer windhund] rysk vinthund, (hund av) en från Ryssland härstammande långhårig vinthundsras. 4Brehm 3: 321 (1922).
h) i uttr. ryska tiden, särsk. ss. benämning på den period i Finlands historia då landet stod i unionsförhållande till Ryssland (1809—1917); jfr RYSS-TID. Ekstrand Karlbg 22 (1937).
i) i utvidgad anv.: som (i sinnelag l. levnadssätt l. klädedräkt l. stil o. d.) liknar l. efterliknar l. är påvärkad av ryssarna; äv.: som hyser (l. kännetecknas av) sympatier för Ryssland l. ryssarna, ryssvänlig. I hjertat var Adolf Fredrik ej Ryskt sinnad. Geijer II. 5: 117 (1838). Upsala universitet är ryskt, men Lunds mera europeiskt. Bergman VSmSkr. 236 (1851).
Ssgr: A (Anm. I ssgr som i senare leden innehålla ett adj. betecknande nationalitet l. språk (se rysk-armenisk, -japansk, -karelsk, -lapsk, -lapska, -svensk) skrives ofta bindestreck mellan de båda ssgslederna. Detta torde vara regel när ssgrna beteckna jämförelser l. motsatsförhållanden l. förbindelser mellan språk l. nationaliteter l. folkgrupper o. d.): RYSK-ARMENISK. jfr -svensk. Wagner ResPers. 1: 283 (1853). —
-BYGGD, p. adj. som byggts l. tillvärkats i Ryssland. De ryskbyggda reaplanen. SDS 1956, nr 313, s. 8. —
-FÄRGAD, p. adj. påvärkad av rysk kultur l. ryska seder l. idéer o. d.; jfr färga, v.1 6 c. 2NF 38: 387 (1926). —
-KARELSK. särsk.: som tillhör l. har avseende på ryska Karelen. Rysk-karelska dialekten. Suomi 1842, 4: 38. —
-LAPSKA, r. l. f. särsk.: lapska språket på ryskt område. Rysklapska .. talas av skolter och på Kolahalvön. Ymer 1942, 3—4: 367. —
-ORTODOX, adj. [jfr t. russisch-orthodox] som tillhör l. har avseende på den ortodoxa (se d. o. 2) kyrkan i Ryssland; äv.: grekiskortodox. Hildebrand Donaumon. 28 (1915). —
-SINNAD, p. adj. (rysk- 1921 osv. ryskt- 1925) som hyser (l. kännetecknas av) sympatier för Ryssland l. ryssarna. Estlander 11Årt. 2: 20 (1921). —
-SPRÅKIG. som talar ryska (ss. sitt modersmål); som är skriven på l. framföres på ryska. Ryskspråkiga nyhetsutsändningar. NPress. 1894, nr 3, s. 3. Utan Snellman hade vår överklass inom kort varit ryskspråkig. Estlander 11Årt. 2: 20 (1921). —
-SVENSK, adj. som tillhör l. har avseende på Ryssland o. Sverige l. ryssarna o. svenskarna l. ryska o. svenska språket. Björkman (1889). —
B (†): RYSKE-HUDAR, pl. hudar (importerade) från Ryssland; jfr ryss-hud. Almquist CivLokalförv. 3: 149 (i handl. fr. 1540: rydzskehudor); möjl. icke ssg.
C (mera tillf.): RYSKT-GREKISK, -SINNAD, se A.
RYSKHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara rysk (till födsel l. nationalitet o. d.) l. att sympatisera med Ryssland o. rysk kultur o. d.; särsk.: ryssvänlighet; äv. sammanfattande, om det för Ryssland o. rysk kultur o. d. kännetecknande l. om ryska tänkesätt l. ryskt väsen o. d. AnderssonBrevväxl. 1: 295 (1857). (Rysslands patriark) var .. särdeles väl egnad att föra den gamla ryskhetens talan emot Tsarens reformer. Svedelius Statsk. 2: 37 (1868). Faktiskt vinner ryskheten dagligen terräng i Warschau. GHT 1895, nr 295 B, s. 2. Lilla modern Moskva — är ryskhetens kärnpunkt. Laurin Minn. 2: 72 (1930).
Spoiler title
Spoiler content