publicerad: 1968
SIRAT sira4t (— ∪ SEBrenner hos Hoorn Jordg. 1: FörklTitelbl. (1697), Dens. Dikt. 1: 78 (1707, 1713)), r. l. m. (VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 38 (1583) osv.), äv. (numera mindre br.) n. (HB 2: 218 (1588), Harlock (1944)); best. -en resp. -et; pl. -er (Forsius Min. 163 (c. 1613) osv.), ss. n. äv. = (G1R 26: 412 (1556), Östergren (1938)).
Ordformer
(cierat 1654. serat 1633. sijrat 1588—1686. sirat (c-, sz-) 1552 osv. zierad 1682. zierat 1635—1755. zierrat 1759. zijrat 1642—1723. zijratt 1633. zirad c. 1730. zirat 1556—1915. zirot c. 1613. zÿrad- i ssgr 1701 (: Zÿradz bräde)—1702 (: Zÿradz brädet). zÿrat 1700—1712)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sirat; av mlt. tzīrōt, sīrōt, lt. sīrāt, zierad l. t. zierat (ä. t. äv. zierrat, zerad), av mht. zierōt, avledn. av ziere, kostbar, skön (se SIR, sbst.2); omkastningen av huvudtrycket från första till andra stavelsen beror på anslutning till sådana ord (av lat. urspr.) som ORNAT, MAGISTRAT. — Jfr SIRATLIG]
1) (†) egenskapen att vara skön l. prydlig l. prydd, skönhet, prydlighet; vackert l. tilltalande utseende; jfr 2 o. PRYDNAD 2. RannsaknAntikv. I. 1: 259 (1685). Iag (är) mera mån om regularitén och Stadzens zijrat än min egen fördehl, och därföre vil ikag heldre indraga något af min tomt, än lembna gatan så smahl ofvantil som hon nu är. CFeif (1712) i BrinkmArch. 1: 144. Gårdzens til des lustre förbehåldne Parcker måste först och främst wäl underqwistas och rödias, at giöra så mycket bättre utseende och Zierat. Salander Gårdzf. 174 (1727). En stads glans åkk sirat. Schultze Ordb. 4120 (c. 1755).
2) (†) prydande, utsmyckande; anträffat bl. i prep.-uttr. inledda av till l. för; särsk. i uttr. till ngts sirat, för att pryda l. smycka ngt, för sirat skull, i prydnadssyfte, till l. för (en) sirat, för att pryda ngt l. åstadkomma estetisk effekt o. d. (särsk. motsatt: till gagn); äv. övergående i 1 l. 3: (så)som en prydnad, för utseendets skull o. d.; jfr PRYDNAD 1 a, b. (Det) är obilligt .. tu skal tin Lijffzfrucht trängia, / Från Brösten bort, och them förgäfwes låta hängia, / Alt för ett skönt Cirat. Palmchron SundhSp. 364 (1642). Alla dhe warur som uthan ifrån eller inrijkes föras, till Kyrkiones zijrat, byggnad, eller Gudstienst förrättande (osv.). Stiernman Com. 4: 464 (1681). Wärjan drages, icke allena til ens förswar; vthan ock til en zirath och prydning. Isogæus Segersk. 802 (c. 1700). Trä och Lunder, som stå til zirat wid Gårdarne. PH 1: 377 (1723). (I hornen på de stora bockarna brukar man) fästa bandwippor, biälror eller små klåckor för zirad skull. Broman Glys. 3: 154 (c. 1730). Retzius FlVirg. 45 (1809: til sirat). — särsk. i uttr. ngn gör ngt l. ngt länder o. d. ngn l. ngt till sirat, ngn gör ngt osv. ngn l. ngt till prydnad l. (bildl.) till heder l. ära o. d. H. K. Mt vill så skall byggdt varda (i Norrköping), att det kan vara H. K. Mt till ära, staden till zirat och landet till nytta. Dahlgren DeGeer 1: 130 (cit. fr. 1627). Chronan skall kunna låta bygga medh mindre expenser äffven så gode skepp; dee store skeppen ligga här mäst rijket till een zirath. RP 6: 167 (1636). (Biblioteket bör) lända Academien till prydnat och zirat. Annerstedt UUH Bih. 2: 361 (i handl. fr. 1690).
3) (†) konkret(are), om ngt som pryder (gm sitt utseende), prydnad (se d. o. 3), prydnadsföremål; dekoration; prydande utstyrsel, utsmyckning; jfr 2, 4. Perlemodror, hwilcke i the bäst artighe äre skijnande som Perlan, och seeghe som horn, at man ther aff Ziroter beredha kan. Forsius Min. 163 (c. 1613). (För att lustgården skall uppnå den högsta fullkomlighet få) Foglehusen, Springbrunnarna .., Cascaderna eller nedfallande Watn och andra sådane Zierater intet förgiätas. Mollet Lustg. E 2 a (1651). (Den som) brudehuuset mädh kostelige Tappeter, Gyllen- Söllfwer- eller sijdentyg .. eller annor slijk dyrebar Zirath och prydnat uthstofferar .. böte 100 daler S(ilver)m(yn)t. HSH 31: 65 (1661). Från akterstäfven (av slupen) uppgick en sirat i form af en fiskstjärt. Tersmeden Mem. 6: 145 (1787). Uppå Kungens gyldne fat / Ligger fin och liten mat, / Mest Sirater. Wadman Saml. 1: 77 (1830). Düben Lappl. 101 (1873). — särsk.
a) om till klädedräkt l. personlig utrustning hörande prydnad(er); prydande detalj (t. ex. besättning) l. (prydande) skrud l. utstyrsel o. d.; smycke; jfr PRYDNAD 3 a, ORNAMENT 1 b. (G. I:s) Regalia eller Cirath. Upmark GVasa 83 (i handl. fr. 1552). (Då tsaren gav audiens) war han medh effterfölliande Zirath beprydd: först .. een Mössa .. och ther på een treefackigh Crona .. medh ädle steenar beprydd (osv.). Widekindi KrijgH 893 (1671). Konung Carl den XI:tes kläder .. En Romansk klädning, bestående af 1 Liftröya 1 Sammetz Skiört 1 Zirat med Schleifer. KlädkamRSthm 1707, s. 130. (Vit fårskinnspäls) med wanliga zirater af swart skinn. Afzelius Sag. X. 2: 97 (1866). Ett bälte af gyllene sirater. Lönnberg Sigtr. 102 (1892).
b) = PRYDNAD 3 c; äv. koll. (Edsleskogs kyrka hade) tua sköna klockar och mÿkin annan zirath. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 38 (1583). Kyrkan i Worchester måste (på Sven Tveskäggs uppmaning) tillsätta alla sina sirater. Strinnholm Hist. 2: 178 (1836).
c) ss. prydnadsföremål använd kruka (se KRUKA, sbst.2 1). Brokot Porcellain .. 2 långliga Zirater. KlädkamRSthm 1745, s. 224.
d) dekorativt utförd tagling kännetecknad därav att det därtill använda garnets slutända lägges tvärsöver omlindningen, kryssvis tages in genom de yttersta slagen på taglingens andra sida, åtdrages o. fästes med halvknop, spansk tagling. Frick o. Trolle 52 (1872).
4) [eg. specialanv. av 3] (mer l. mindre snirklat l. utstofferat l. i mer l. mindre invecklat l. rikt mönster utfört) ornament; stundom äv. koll.: ornamental utsirning l. utstyrsel, ornering; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 3. Någre stenhuggere .. som zirat hugge kunne. G1R 26: 412 (1556). Till åtskillige sirater som på denna Phanan satte ähre är opkiöpt Gulld, Söllfwer, Silke, Jern (m. m.). Rig 1949, s. 73 (i handl. fr. c. 1680). Bottnen (av ett i en torvmosse funnet kärl) har .. zirater, bestående af en mängd inuti hwarandra gående cirklar. Iduna 6: 49 (1816). Ett gehäng af hjortläder, utan ringaste zirat af söm eller stickning. Crusenstolpe Tess. 4: 62 (1849). Ja, sköna zirater, vid Pluto, / har skidan till värjan, du bär, / de röja din konst, Benvenuto. Fröding NDikt. 124 (1894). Den femte perioden .. (av bronsålderns hantverk) företer en rikedom på barocklikt frodiga former och sirater. Andersson SkånH 1: 85 (1947). — jfr BI-, BIND-, BLAD-, BLOMSTER-, ROKOKO-, RYGG-SIRAT m. fl. — särsk.
a) (förr) på kanon: fris (se FRIS, sbst.3 2 a). Palmquist ObsRyszl. 42 (1674). Påtändaren gör antändning på aktersta Ziraten. GenExercSjös 1787, s. A 5 f. Jakobsson ArtillK12Tid. 96 (1943). jfr AVSÄTTNINGS-, MYNNINGS-SIRAT.
b) boktr. om (utsirad) ornamental utsmyckning l. utsirad bokstav i bok l. handskrift o. d.; äv. om typ för tryckning av sådant ornament osv. SvMerc. V. 1: 289 (1759). GrafUppslB (1951).
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 3 o. 4; jfr 2 slutet.
a) i anv. med jämförelsevis nära anslutning till eg. anv. av ordet: utsirning, utsmyckning, smycke o. d.; numera bl. (i sht i vitter stil) med anslutning till 4. (Gamla testamentet) war den rika gullgrufwa, från hwilken folksagan hemtade de mythiska sirater, med hwilka den utsmyckade sin Jesus och hans lefnadshistoria. Melin JesuL 1: 41 (1842). Man och människa ville .. jag vara, och dikten, / livets sköna sirat, öva som lekverk blott. Söderberg 10: 9 (1913, 1921). Böök ResSchw. 122 (1932).
b) (†) = SIR, sbst.2 3 a. (Ett tyghus bygges) till dhe stycken, som wundne ähre, och böre achtas som Rijkzens Zijrat och skatt. HSH 26: 227 (1633). Vår Eric wäxte till och alla lemmar stärktes, / .. Han war som en zirat ibland de andra barnen. Livin Kyrk. 61 (1781).
c) (†) = SIR, sbst.2 3 b; jfr d. (G. II A. har) Ridderhusedz byggning och rättigheet .. medh åhrligh ränta och annan Zijrat hedrat och befordrat. RARP 3: 266 (1642). Een Rÿsse weet af ingen generositet, wthan håller lögnen för een Zirath. Palmquist ObsRyszl. 3 (1674). At hafwa namn af mildhet, at hafwa beröm för rettrådighet, äro wäl herliga zirater och prydeliga elogier för en Öfwerhet. Sahlstedt Hoffart. 196 (1720). Gagnerus Stjernhjelm 40 (1776).
d) (numera bl. tillf.) om ngt som ger ökad glans åt ett festligt tillfälle l. som lyser upp l. sätter piff på det vanliga l. vardagliga l. grå enahanda; jfr PRYDNAD 4 a. Bröllops- och Barns-öhls heliga zirater. Posten 1768, s. 293. Familjelivets fred, den borgerliga tillvarons glädjeämnen och vardagens sirater. SvD(A) 1930, nr 342, s. 15.
e) = PRYDNAD 4 b. Kolmodin QvSp. 1: B 3 b (1732). Rimmet, detta musikaliska sirat, som hvar rad brukar släpa efter sig, liksom skallerormen sin skramla. Heidenstam Tank. 58 (1899). (Författarinnans) språk är enkelt och utan sirater. SvD(B) 1945, nr 307, s. 8.
6) siratligt l. sirligt uppträdande, siratlighet, sirlighet, kruserlighet; numera företrädesvis (i sht i satser med negativ innebörd) i pl., konkretare, om utslag av sirlighet l. kruserlighet o. d. Visb. 1: 326 (c. 1620). Det var en liten .. person, som med mycken sirat bugade sig för Fru Patronessan Wimmerkant. Wetterbergh Sign. 169 (1843). Hon gled in i en trivsam vänskap med de båda männen, där det inte fanns plats för sirater och omsvep. Edqvist Kamr. 68 (1932).
Ssgr (i allm. till 4): A: SIRAT-BOKSTAV~02 l. ~20. (numera föga br.) utsirad bokstav. Serenius (1734; under flourish). —
(3) -BRÄDE. (sirat- 1766. sirats- 1701—1712) (†) på himmelssäng: upptill befintligt bräde försett med textila prydnader (o. utgörande fäste för sparlakan). HusgKamRSthm 1701, s. 64. Därs. 1766 B, s. 554. —
-MÅLARE. [jfr t. zieratmaler] (numera bl. tillf.) person som (yrkesmässigt) målar ornament o. d.; jfr dekoratör a. NordT 1892, s. 229 (om ä. förh.). —
-SKÖLDPADDA~020. zool. den centralamerikanska sköldpaddan Chrysemys ornata Gray, som har en blågrön ryggsköld med bruna fläckar omgivna av gula ringar. Brehm DjurV 6: 431 (1937). —
-SPÅR. (förr) på vals i maskin för framställning av fasonjärn: spår (l. grund ränna l. hålighet) medelst vilket (vilken) ornament intrycktes i fasonjärnet. JernkA 1895, s. 334. —
(2, 3) -SÄNGTÄCKE. (sirat- 1748—1766. sirats- 1700—1772) (†) täcke l. överkast tjänande ss. prydnad på uppbäddad (himmels)säng. HusgKamRSthm 1700, s. 54. Därs. 1772, s. 525. —
(2, 3) -TÄCKE. (sirat- 1748—1772. sirats- 1750—1766) (†) = -sängtäcke. HusgKamRSthm 1748—49, s. 829. Därs. 1772, s. 110. —
-UTSTYRD~02 l. ~20, p. adj. (tillf.) utstyrd l. försedd med sirater; särsk. om bokstav. Stora siratutstyrda bokstäfver. Lagerlöf Jerus. 1: 223 (1901).
B (†): (2, 3) SIRATE-PLÅT. ss. prydnad (på harnesk) använt plåtstycke. Stenhammar ÖgKavReg. 49 (cit. fr. c. 1771).
C (†): SIRATS-BRÄDE, se A. —
(3, 4) -FÖRFAREN, p. adj. förfaren i tillverkning l. anbringande av prydnader l. sirater. En Ziratsförfaren Byggmästare. Tessin Skr. 22 (1761). —
(2, 3) -KNAPP. knapp tjänande till prydnad (på himmelssäng). HusgKamRSthm 1701, s. 28. Därs. 1712, s. 366. —
-SÄNGTÄCKE, se A. —
-TÄCKE, se A.
Avledn.: SIRATSERA, v. (ziraz-) (†) till 3: pryda (ngt). Wackra Boodar som zirazera plattzerna Både i Mooheeda, Sällieryd, och Bärga. VRP 1690, s. 523.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content