publicerad: 1982
SPAD spa4d, vard. äv. spa4, n. (Valleria Hush. 8 (c. 1710) osv.) ((†) r. l. m. Benzelius Anecd. 6 (1710)); best. -et; pl. =; äv. SPA spa4, sbst.2, n.; numera bl. (i bet. 2) i best. -t spa4t.
Ordformer
(spa 1710, 1899 (i bet. 2) osv. spad (-dh) 1639 osv.)
1) i sht kok. vätska erhållen gm att kött l. fisk l. grönsak(er) l. växt(er) o. d. upplösts (vanl. gm kokning) l. fått ligga i vatten (varigm ämnen l. must o. d. utdragits); lag (se LAG, sbst.2 1) l. avkok l. dekokt o. d.; ss. senare led i ssgrna DEG-, KNÅD-SPAD äv. om vätska i allmänhet; förr äv. om droppvis rinnande vätska?; jfr BULJONG, SOPPA, sbst.1, SÅD. Kort (se KORT, adj. 1 o γ), tunt, fett spad. (Sv.) spadh, (lat.) instillatio. Schroderus Comenius d 12 a (1639). (Låt champinjonerna) koka i sitt egit spad. Valleria Hush. 8 (c. 1710). Sina barn pläga .. (samerna) straxt efter födelsen bada uti spadet af kokad Albark, hwarmed skal uträttas, at barnen ej då blifwa af klåda beswärade. Högström Lapm. 164 (1747). (Ansjovis) inlägges vanligen i ett spa af salt, peppar, lagerbärsblad o. d. i mindre kaggar. Nisbeth 38 (1866). Det spad, som erhålles vid äppelkokning .. benämnes äppelsaft. Grafström Kond. 314 (1892). Ett spad på getpors till att dricka (mot värk). Väring Frost. 122 (1926). Fridegård Offerrök 32 (1949). — jfr ANSJOVIS-, BARK-, CHAMPINJON-, DEG-, FISK-, FÄRG-, KNÅD-, KORV-, KÖTT-, MALÖRT-, MOROTS-, RÖDBETS-, SALT-, SILL-, SPENAT-, SYLT-, VÄXT-, ÖL-SPAD m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. (Holofernes) Bad .. mig (dvs. Judith) honom nu thet nöjet icke neka, / At lämna enslighet med fastans tunna spad. Kolmodin QvSp. 1: 623 (1732). (I en bok finns) utryckta idéer ur Ehrenswärd, Atterbom, Törneros .. m. fl., alla simmande i ett spad af Förf:s eget tanklösa ordswall. SvLittFT 1837, sp. 167. Vårdman hade hos sin son inplantat en respekt för penningen och penningens värde, som avsatt ett salt och fränt spad kring Sams själ. Krusenstjerna Pahlen 2: 34 (1930). Han ångade i sitt eget spad (dvs. sin svett), kläderna lådde vid hans kropp. Nilsson HistFärs 65 (1940). särsk. (†) i uttr. komma i spad med ngn, komma i lag med ngn (se LAG, sbst.3 13 b) l. komma i sällskap med ngn; ha sin hand med i spadet, ha en trasa med i byken (se BYK 1 a). Lind (1749).
2) (spa) (vard.) i sg. best.: vattnet; i sht i uttr. (ramla l. hoppa o. d.) i spat. Strix 1899, nr 33, s. 5. (Käringen som räddar en drunknande grosshandlare:) Håll nosen öfver spa't, grosshandlarn, annars ä han räddad förgäfves! Engström Äfv. 58 (1908). AB(B) 1916, nr 282, s. 10 (: ramla). En dag dränkte han sig, hoppade i spat en natt ifrån bryggan. Engström Milst. 93 (1929). Nilsson BalladEk. 8 (1947). — jfr SÖT-SPAD.
Spoiler title
Spoiler content