publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 13 a) TILL-NÄGEN. (†) = -benägen. G1R 9: 24 (1534). Joannes Gothus .. och Biskop Hans Brask .. som synneligen wore Påwen i Rom tilnägne. Tegel G1 1: 98 (1622). —
(II 10 b) -NÄME. (†) (möjlighet till) tagande i bruk; tillgång. Skiutzfärdens afskaffande .. vore nödigt för bonden och åkerbruket, för tilneme och mychenhet af heestar, för höö och annat. RP 8: 721 (1641). —
-NÄMNA. [fsv. tilnämna] (†)
1) till II 8 b: utvälja l. utse (ngn); utnämna, förordna; äv. med sakobj.; jfr nämna till 2 o. -förordna 2. Therfore wij ther een landtzszyn tiilnempdt hadom. G1R 2: 216 (1525). Samma tilnämpda Tijdh. Tegel G1 1: 189 (1622); jfr nämna till 3. En aff Munkarna, som aldramäst bepröfwat är, skal tilnämnas. Schroderus Os. 2: 253 (1635). Arnell Stadsl. 404 (1730).
2) till II 11 b: ge (ngn ngt) ss. tillnamn; särsk. i p. pf. Richard 2. hette hans Sohn, hin Gode tilnämbd. Brask Pufendorf Hist. 112 (1680). Wallquist EcclSaml. 5–8: 177 (1791). —
(II 2) -NÄRMA, -ning, -else (se d. o.). (utom i ssgn tillnärmelsevis numera bl. tillf.) närma (ngt l. sig mot ngn l. ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ande (särsk.: närmande (se d. o. c)) l. -ning (särsk. motsv. närma I 3). Thorild .. förblef obeveklig mot det ädla tillnärmande, som Kellgren genom sin anmälan syntes erbjuda honom. BEMalmström 2: 464 (c. 1860). (EU:s skodirektiv) ingår i den ”tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar” som unionisterna kräver av de sina. SvD 9 ⁄ 6 1995, s. 11.
Avledn. (numera föga br.): tillnärmelig, adj. möjlig att komma nära; äv.: ungefärlig. Zedritz 1: 184 (c. 1835). Approximativ (dvs.) tillnärmelig. Collinder SvOrdhjälp 25 (1968). jfr o-tillnärmlig. —
(II 2) -NÄRMELSE. [jfr d. tilnærmelse; till -närma] (utom i ssgn tillnärmelse-vis numera mindre br.) närmande; bringande till större likhet l. närmare överensstämmelse (med ngt); approximation; äv. konkretare. SkandGazette 1862, sp. 433. År 620 kom det till en tillnärmelse mellan Muhammed och .. (de) stammar (som innehade staden Yathrib). Rydberg KultFörel. 4: 374 (1887). Den iskalla förvåning, hvarmed en dam af verld möter en främlings tillnärmelser. Lundegård LaMouche 27 (1891). En omsorjsfullare tillnärmelse till riksspråket. Wulff SvRim 1 (1898). Med tillhjälp av dessa siffror kan man med ganska stor tillnärmelse beräkna ledningsförmågan för saltlösningar. Arrhenius Kem. 219 (1919). SAOL (1986).
Ssgr: tillnärmelse-vis, adv. o. adj. (fullt br.) I. ss. adv.: ungefärligen, på ett ungefär, approximativt; något så när; särsk. (o. numera nästan bl.) i förb. med negerat uttr., i fråga om att ngt i kvantitativt l. kvalitativt hänseende inte ens kommer i närheten av ngt annat; jfr närmelsevis I. Lätt inses, att .. (källorna) endast tillnärmelsevis kan bestämmas. Uppström GotBidr. 4 (1868). Det är .. ej blott de .. stora kulturfolken, som insett behofvet af .. språkhistoriska ordböcker och sökt tillnärmelsevis fylla detsamma. NordT 1892, s. 607. Ingen forskare bland de äldre generationerna har genom vetenskaplig produktion gjort de svenska dialektstudierna tillnärmelsevis så stora tjänster som (E. Rietz). HTSkån. 2: 2 (1904). En sån handling vore faktiskt inte tillnärmelsevis så hemsk som den låter. Sjögren TaStjärn. 57 (1957). II. (tillf.) ss. adj.: ungefärlig; särsk. i attributiv anv. Söderblom LevGud. 86 (1932).
-värde. (numera föga br.) närmevärde. Strömgren AstrMin. 1: 64 (1921). Liljestrand Livslåg. 106 (1932). —
(II 10) -NÖDA, -else (Stiernman Riksd. 631 (1607)), -ing, -ning. [fsv. tilnödha] (†) nödga l. tvinga (ngn); anträffat bl. ss. vbalsbst. -else l. -ing l. -ning, äv. (med anslutning till till II 9 a) närmande sig l. övergående i bet.: ansättande o. d. (äv. konkretare). Dhet skadelige krijg såsom Konung Sigismundus egenom sin tillnödelse hafwer påbegynt och orsaak gifwit. Stiernman Riksd. 631 (1607). Någon fiendtlig tillnödning. RA II. 1: 371 (1614). SvMerc. V. 4: 187 (1760). —
Spoiler title
Spoiler content