SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABSOLUTISM ap1sωlɯtis4m l. ab1-, äfv. -sål-, r. (m. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er Atterbom 2: 288 (1854).
Etymologi
[af fr. absolutisme]
1) styrelseform, enl. hvilken den styrande regerar med oinskränkt myndighet; envåldsstyrelse; äfv. anslutning till denna styrelseform. Din (dvs. Wingårds) politiska absolutism .. har .. sin fullgiltiga ursäkt i vår .. eländiga, vinglande Opposition. Tegnér i 2 Saml. 15: 11 (1830). Motsatsen emellan den gamla absolutismen och det konstitutionella systemet samt den moderna demokratien. Svedelius Statsk. 3: 106 (1869).
2) iakttagande af absolut nykterhet. Nykterhetsbasunen 1877, s. 3. — jfr NYKTERHETS-ABSOLUTISM.
Spoiler title