SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
BEGÄR bejä4r l. bejæ4r (begä´r Weste), n. ((†) f. G. I:s reg. 2: 163 (1525), FH 1: 279 (1546), Brasck Ty. kr. G 3 b (1649) m. fl.); best. -et; pl. =.
Ordformer
(beg(i)är G. I:s reg. 2: 163 (1525), Rom. 10: 1 (NT 1526) osv. beg(i)er G. I:s reg. 1: 58 (1523), O. Petri Handb. E 3 a (1529), Ps. 1536, s. 3.begära (f.) G. I:s reg. 1: 98 (1523), O. Petri Män. fall C 4 b (1526), Prytz OS E 1 a (1620) m. fl. beghera G. I:s reg. 2: 184 (1525). beg(i)äre (begärä) (f.) G. I:s reg. 1: 97 (1523), Tob. com. D 4 b (c. 1550), Prytz OS G 1 b (1620) m. fl. beg(i)ere O. Petri Klost. F 4 b (1528), Hund 13 (c. 1605) m. fl. — bögöre G. I:s reg. 3: 176 (1526). Anm. Den tvåstafviga formen är den enda som anträffats i NT 1526 o. Bib. 1541)
Etymologi
[fsv. begär, n.?, begära, f., liksom d. begær, n., ä. d. äfv. begære, af mnt. beger, begere, f., af begeren (se BEGÄRA); jfr t. begehr, m. o. n., samt holl. begeer, n.; jfr äfv. t. begier. Formen begäre synes vara bl. en på försvagning af a till e beroende biform till begära. Med afs. på formen bögöre se BEGÄRA]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d. o. t.] till BEGÄRA 1: åstundan; trängtan; numera nästan bl. om en (i ngns natur grundad o.) med kraf att tillfredsställas uppträdande traktan l. drift att komma i besittning l. åtnjutande af ngt l. att söka tillfredsställa ngt slags behof: åtrå; jfr BEGÄRELSE 1; konkretare om innehållet af ngns önskan osv.; ofta med prep. efter l. till, stundom för, förr ngn gg med objektiv gen. Väcka, framkalla, tända ngns begär. Hysa begär efter ngt. Tygla sina begär; jfr c. Ett brinnande begär efter ära. Hans begär att komma ut blef honom öfvermäktigt. Såå ath menniskian haffwer ther en kerleck losta och begära, til ath göra thet gudh biudher. O. Petri Män. fall C 4 b (1526); jfr b. Joh. 8: 44 (NT 1526). Herre för tigh är alt mitt begär. Psalt. 38: 10 (Bib. 1541; öfv. 1897: du känner all min trängtan). Alla slags diur, de der hvart efter sin art hafva nästan lika böielse, drift och begär. Wilde Pufendorf Samlefnads plicht 61 (1747). Man (måste) hafva et hjerteligit begär efter det man beder om. Borg Luth. 1: 661 (1753); jfr b. Gud, vår naturs Uphofsman, har skapat oss med behof, och gifvit oss begäret at fylla dem. Boëthius Nat. sed. 47 (1782). (Han) fattade begär til en mig tilhörig tenndosa. Ödmann M. Park 73 (1800). Jag vet, att någon gång bland kämpande begär / Din tanke irrar sig, din vilja missledd är. Wallin Vitt. 1: 13 (1805). Vi .. skole vaka och strida, icke allenast emot utbrottet af det onda, utan ock emot sjelfva begäret dertill. Lindblom Kat. nr 88 (1811); jfr c. De sinnliga begären äro icke syndige förrän de vidga sig utom sitt ändamål. Då bör man gifva dem namn af köttslige. Ödmann Str. förs. III. 2: 144 (1811); jfr c. De lekamliga behof och begär, vi alle hafve i grund af vår jordiska natur. Franzén Pred. 4: 34 (1844). Begäret efter makt, rikedom, njutning, har alltid skapat mäktiga lidelser. Beskow i SAH 30: 205 (1858). Viljans seger öfver jordiska begär. Rydberg Ath. 204 (1859, 1866). (Hunden) Käck .. hade skyndat in i lägret, kanske lockad af begäret att göra bekantskap med de hans likar, som åtföljde det främmande folket. Dens. Sing. 18 (1865). Så fick han ett starkt begär att rida ut. Cederschiöld Riehl 2: 49 (1878). Begäret efter beundran och sympati utgör .. för högre sinnen en starkare lockelse än penningen. De Geer Minnen 1: 120 (1892). — (föga br.) Med egenkärlek förstå vi begäret till egit väl. Boëthius Nat. sed. 16 (1782). (Handeln) väckte begär för saker utan gagn. C. A. Ehrensvärd 20 (1782). Afskyvärda begär till gull! Adlerbeth Æn. 56 (1804, 1811; lat. auri sacra fames). (†) Sällhetens begär lefver i ditt hjerta. Wallin 2 Pred. 3: 203 (1827). — särsk.
a) (numera föga br.) i sg. i sammanfattande bet. (jfr c slutet). Menniskiones hierta vilie och begära äro såå wrong och oretfärdug wordhen. O. Petri Män. fall C 6 a (1526).
b) (i sht i religiös stil) om åtrå af religiös l. öfverhufvud ideell art. En lefvande tro, som med et lefvande begär utsträckes efter Jesum at honom fatta och hålla. Nohrborg 448 (c. 1765). Hvad söker du väl här, / Som stilla kan din själs begär ..? Sätherberg Dikter 1: 11 (1859, 1862). En rätt tro på Kristus består deri, att vi med hjertats begär omfatta Kristus såsom vår Frälsare. Kat. 1878, nr 146. Ett begär att blifva fri ifrån ondskans rot. Rudin Ord t. ungd. 2: 23 (1900).
c) [jfr fsv. fför giri skuld och andra begära samt motsv. anv. i d.; jfr äfv. t. begierde] i mer l. mindre utprägladt dålig bem.: begärelse (se d. o. 1 b); lusta. Styra sina begär, Suas compescere cupiditates. Sahlstedt (1773). Hvar slaf af sitt begär har en tyrann till herre. Tegnér 2: 114 (1811). Begärens brand / Tar öfverhand, / Der Andans lif ej väckes. Ps. 1819, 199: 2. Onda begär. Ödmann Anv. t. skrift. 43 (1823). Slafveri under begären. Cavallin Skr. 24 (1879). — (numera föga br.) i sg. i sammanfattande bet. (jfr a). Giff osz nådh til ath wndertwinga wor eghin begäre. O. Petri Män. fall G 7 b (1526). Ack, mitt begär orena / Gör all min uselhet. Ps. 1819, 180: 1.
d) om sexuell l. erotisk åtrå: lusta, lystnad. Medh sina mijner skön' hon reetar titt begär. Sparrman Sund. sp. 203 (1642). Stenhammar 57 (1794). Långa kyssar, som på en gång .. släcka och alstra blyga oförstådda begär. Rydberg Sing. 23 (1865). Söderberg M. Bircks ungd. 118 (1901). — (mindre br.) Sådana stycke äre jw wiss tekn ther til at .. (dessa nunnor) haffua lust och begiere til manfolk. O. Petri Klost. F 4 b (1528). (Anakreon) som sjöng ynglingars ömma begär. Tranér Anakr. XXII (1833). Hjertats ömmare begär. Tegnér 2: 251 (1840). En gift kvinna, som .. (bäckamannen) fattat begär till. Wigström Folkdiktn. 2: 313 (1881).
e) med afs. på ngt visst näringsämne l. njutningsmedel o. d. S. Ödmann (1787) hos B. Bergius Præs. i VetA 1780, 2: 5. Jag känner starkt begär efter ostron. Dalin (1850). Den .. grundlösa föreställningen, att .. (flädermössen) hafva begär till rökt fläsk och kött. Brehm 1: 81 (1874). Hennes stora begär för sötsaker. Heidenstam Col di Tenda 69 (1888). Ett svårbetvingligt begär efter starka drycker. E. Fahlstedt i NF 13: 983 (1889). (En hafvande kvinna visar ofta) ovanligt begär efter eller afsky för vissa ting, matleda eller lystenhet. Groth o. Lindblom Barnm. 61 (1892, 1894).
f) (numera föga br.) i uttr. med begär, med ifver, ifrigt, begärligt, med begärlighet; jfr BEGÄRAN 1 b, BEGÄRELSE 1 f. Thet vill iag med största begiär och glädie förrätta. A. Wollimhaus Vitt. 44 (1667). Store bofvar äras, / Och deras vägar med begär af landets ungdom läras. Liljestråle Fid. 35 (1772, 1797). Det lilla man hittills sett i tryck i stadens båda Tidningar har man med stort begär kastat sig öfver. Sthms Fig. 1845, s. 154.
g) [jfr motsv. anv. af t. begehr] (numera föga br.) i försvagad anv.: önskan; stundom: vilja. Han .. stoodh ther effter, medh hiertans begiere, / At Israels Gudh, motte skee then ähre. / Som honom .. borde. Tob. com. A 4 b (1550); jfr b. Thet har warit mitt begär / I monge Åhr. Messenius Blanck. 36 (1614) Lät mig ändtlig nu få veta tit begär: / Mit rike, som jag sagdt, ju tit til hälften är. Kolmodin Qv.-sp. 1: 596 (1732); jfr 3. Min lycka har varit brådare, än mina förtjenster och mitt eget begär. Tessin Bref 2: 196 (1754). — särsk. (†) i pl.: önskningar. Alla mina begär äro uppfyldta, att Rikets sällhet .. må tillskyndas. Gustaf III Skr. 1: 75 (1771). Är det nog att yttra våra begär inför Gud, för att vinna hvad vårt närvarande bestånd och sällhet kräfva? Lehnberg Pred. 1: 126 (c. 1800).
h) filos.; jfr BEGÄRA 1 h. Denna drift, som behofven upväcka, utgjör våra begär, eller den vår själs förmögenhet, som i allmänhet kallas vilja. Boëthius Nat. sed. 4 (1782). Begär .. är ett sträfvande, ett bestämmande, att verkliggöra eller tillintetgöra något, som vi föreställa oss såsom godt eller ondt. Lidbeck Anm. 338 (1826). Det Positiva Begäret är Begäret i sträng mening; det Negativa Begäret är Vedervilja och Afsky. Trana Psych. 2: 142 (1847). Öfver hufvud innebär hvarje begär en sträfvan hos det begärande subjektet att fylla en brist (ett behof) genom tillegnande af det eftersträfvade föremålet. Borelius Metaf. 295 (1895). — särsk. motsatt å ena sidan INSTINKT, DRIFT, å andra sidan VILJA, om yttringar af begärförmågan ss. medveten o. riktad på ngt bestämdt, hvilket likväl icke fattas i fullt medvetet sammanhang med annat. En psychologisk drift, som .. väckes och bestämmes af kunskap om föremålen, kallas .. Begär. Ekman Jakob 79 (1822). Driften, begäret och viljan .. (utgöra enl. Biberg) det praktiska medvetandets utvecklingsformer. Nyblæus Forskn. III. 2: 108 (1888). Då syftemålsföreställningen är bestämd men isolerad, kallas viljan begär. Begäret bestämmes ensidigt af en viss föreställning. Larsson Psyk. 43 (1896).
i) bildl., särsk. kem. Föreningen af silfver med qvicksilfver har stort begär att kristallisera. Berzelius Kemi 2: 382 (1822). — särsk. (mindre br.) om benägenhet(en) hos ett ämne att ingå kemisk förening med ett annat. Den ena af (dessa luftarter) .. har et starkt begär efter det fina ämne, som kallas Phlogiston. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 16. jfr FÖRENINGS-BEGÄR.
Jfr BRAGD-, FORSKNINGS-, FÖRYNGRINGS-, HUSHÅLLNINGS-, HÄMND-, HÄRSKAR-, INKRÄKTNINGS-, KRIGS-, KUNSKAPS-, KÖNS-, LYCKSALIGHETS-, MAKT-, MAKTUTVIDGNINGS-, MOTSÄGELSE-, NJUTNINGS-, NYHETS-, PENNING-, PRAKT-, ROF-, SANNINGS-, SKRATT-, SPRIT-, SYNDA-, TROS-, TÄFLINGS-, UTVIDGNINGS-, VERKSAMHETS-, VINST-BEGÄR m. fl.
2) [jfr motsv. anv. af eng. desire] (i högre stil) om föremålet för ngns begär l. längtan; i sht med afs. på person; jfr särsk. BEGÄRA 1 a, b. Iesu! tu äst wår salighet, / Alt wårt begär och kärlighet. Ps. 1695, 175: 1; jfr 1 b. Clorinda, hans begär, den fagra sköldemö. J. G. Oxenstierna 5: 163 (c. 1817). Kom, älskade ..! / Min själs begär, min lefnads lycka ..! Tegnér 1: 35 (1825). Snoilsky 2: 140 (1881). Då jag tager ifrån dem .. deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar. Hes. 24: 25 (öfv. 1898).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., holl. o. t.; jfr äfv. eng. desire] (†) till BEGÄRA 2: begäran (se d. o. 2); konkretare om innehållet af ngns begäran. Epter tijn egin scrifwelse ok beger Scikkar iak tiig (dessa ryttare). G. I:s reg. 1: 58 (1523). (Konung Gustaf har) nu på nyytt wendt sitt sinne .. til .. hertogens dotter, och biudher honom til (dvs. låter honom veta), ath han samma begär haffuer om henne, som han til förenna hadhe. Därs. 7: 260 (1531); jfr BEGÄRA 2 j. Jagh haffuer hördt tina böön och begär som tu för migh bidhit haffuer. 1 Kon. 9: 3 (Bib. 1541). (E. XIV sände bud) Till Konungh Fredrich medh wänligh begäre, / At han wille sleppe hans trogne män. Hund 52 (c. 1605). Wthan anmodan och begiär aff migh. Växiö domk. arkiv 1650, nr 20. På mongas begiär. Rudbeck Atl. 2: Dedik. 2 (1689). Det är alt mitt begär, Id unicum rogo. Sahlstedt (1773).
4) [jfr motsv. anv. i d. o. t. samt eng. demand, fr. demande] handel. efterfrågan, köplust. Förrådet af smycken (är) tillgängligt för myntbehofvet, likasom tvärtom behofvet af smycken kan tillfredsställas ur förrådet af plants och mynt — allt efter tillgång och begär. Forssell Stud. 2: 142 (1888). Kaffe röner godt begär. GHT 1895, nr 201 A, s. 2 (i börstelegram). De höga priser, som nu äro gällande för vårt smör, ha till en del hämmat begäret. SD(L) 1901, nr 498, s. 4.
5) [måhända förkortadt uttr. för jag begär; jfr liknande anv. af fr. demander; jfr äfv. t. frage] spelt. till BEGÄRA 3 a, i vissa spel med kort: bud. Låt hvaren sitt spel få spela, .. / Göra bet på hvart Begär, / Stor fortune i Grandmisère. Valerius 2: 68 (1809). Det finnes i viraspelet en mängd bud eller begär. Wilson Spelb. 313 (1888). Nullissimo .. med begär. Därs. 444. Då man spelar med nollan som begär. Därs. — särsk. om det lägsta budet i lomber, boston o. vira: entré. För begär i ingen färg betalas 2 .. points. Lyckans talisman 2: 7 (1817). Under det att minsta spelet i Boston är 5 spel, så får man i grandissimo af stickspel icke spela mindre än 6 spel, hvilka kallas begär. Sv. spelb. 137 (1847). För att spela begär, bör man (i lomber) hafva sådana kort på hand, att man med säkerhet kan räkna på tre spel. Öberg Spelb. 6 (1858). Ett andra begär, d. v. s. begär i färg(,) är betydligt farligare (än förhandsbegär). Wilson Spelb. 323 (1888). — jfr FÄRG-, FÖRHANDS-BEGÄR.
6) (†) till BEGÄRA 4: fordran, kraf, anspråk; vilja. Sij, Gudz wälsignelse giör rijk .., / Om man i sitt stånd flitig är, / Och trogen efter Gudz begär. Ps. 1695, 298: 6. Af them som älska lögn och göra thess begär. Lybecker 15 (c. 1715).
Ssgr: A: (jfr 5) BEGÄR-BUD03~2. spelt. = BEGÄR 5.
(1 h) -FÖRMÅGA~020. [jfr d. begærevne] filos. jfr BEGÄRELSE-FÖRMÅGA. Alla vår själs verkningar kunna .. föras tillbaka under tre hufvudslag: veta, känna, och vilja, hvarföre vi ock tillägga själen trenne hufvudförmågor: Kunskapsförmåga .., Känsla af lust och olust .. samt Begärförmåga. Tuderus Kiesewetter 7 (1806). Lindblom Log. 1 (1836). Den sinliga begärförmågan. Y. Sahlin i Sv. tidskr. 1875, s. 592.
(5) -KORT~2. spelt. Hafva begärkort, hafva sådana kort som lämpa sig för begär. —
(1) -LIF~2. Din synd (är) .. rotad i ditt hemliga begär- och fantasilif. N. Beskow Pred. 406 (1901).
(5) -SPEL~2. [jfr d. spörgespil] spelt. För att begära eller spela begärspel, bör man hafva en sådan entrée, att uti en viss färg tre stick med någorlunda säkerhet äro att påräkna. Sv. spelb. 8 (1847).
(jfr 1) -VÄRD~2, adj. [jfr t. begehrenswert] (föga br.) värd att åtrås l. begäras. Något för menniskan begärvärdare, än .. (visheten), kan omöjligen finnas. Atterbom Filos. hist. 22 (1835). jfr BEGÄRANS-VÄRD.
Anm. Ssgn -VÄRD är sannol. bildad direkt till BEGÄRA.
B: (1) BEGÄRS-DRIFT03~2. (knappast br.) filos. drift att begära (se d. o. 1), begär (se d. o. 1). Huru blir .. böjelsen lag? Svar: Icke genom sin subjektiva natur, såsom böjelse eller begärsdrift, utan genom godhetens objektiva natur. Leopold 4: 126 (c. 1820).
(1 c) -TRÄLDOM~20 l. ~02. Wallin Rel. 2: 156 (1826).
Spoiler title