SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVISNING bevi4sniŋ, i Sveal. äfv. 032 (bevi´sning Weste; bev`isning Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. (föga br.) -ar.
Etymologi
[fsv. bevisning; jfr d. bevisning, mnt. bewisingen, ä. holl. bewijzing (o. bewijzenis) o. ä. t. beweisung]
vbalsbst. till BEVISA. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., ä. holl. o. ä. t.] motsv. BEVISA I 2. — jfr ADVOKAT-, BIBEL-, CIRKEL-, FÖRNUFTS-, HUFVUD-, MOT-, SKEN-, ÖFVER-BEVISNING m. fl.
a) abstr., om handlingen att ådagalägga riktigheten l. sanningen af ngt; uppvisande l. påvisande (af ett förh. o. d.), argumenterande; jfr BEVIS 1 a. Direkt, indirekt bevisning. Lex. Linc. (1640; under argumentatio). Dict. Hamb. (1700). Hvad återstår då att göra? utan tvifvel, att upphöra med systematiska bevisningar. Leopold 4: 135 (c. 1820). Demonstration eller Bevisning .. är ådagaläggandet af en Sats's sanning, genom dess härledande ur en annan Sats, som redan förut är erkänd såsom sann. Afzelius Log. 97 (1839, 1843). Genom att följa samma bevisning i omvänd ordning (kan man) ådagalägga, att äfven de fyra planerna A, B, C, D äro harmoniska. Lindelöf An. geom. 185 (1864). Der sjelfva frågan .. är sväfvande, kan ingen verklig bevisning ega rum. Rein Log. 72 (1882). Frågan (om Nya skolans inflytande på Wallin) hörer till dem, som undandraga sig en sträng bevisning. Ljunggren SAHist. 1: 355 (1886). — särsk.
α) [jfr mnt. dusser ding to bewysinge] (†) i uttr. till bevisning med obj. gen.; jfr BEVIS 1 a α. Wij Gostaff .. bekennes ath wij haffue loffuadt .. Lucas byssæskytther j sin aarliighe løøn .. jc (dvs. 100) mark och x alna ængilsth (dvs. engelskt kläde) Tiil hwess beuiisningh laathe wij trycke woorth insigle ffor thetta breff. G. I:s reg. 1: 200 (1524).
β) jur. framställande (inför rätta) af grund(er) l. skäl som gifver (gifva) s. k. juridisk visshet, i sht i fall då motparten bestrider; åvägabringande af bevis (för en anklagelse o. d.), ledande i bevis (jfr b β). Fullständig, ofullständig, otvifvelaktig, juridisk bevisning. Materiell bevisning (som sakligt l. gm fakta öfvertygar domaren); motsatt formell bevisning (jfr BEVIS-RÄTT 2, -SYSTEM, -TEORI). Naturlig bevisning (som använder i lifvets allmänna förhållanden brukliga bevismedel), artificiell bevisning (som följer juridiska former med inskränkning l. utvidgning af de naturliga bevismedlen; jfr ex. från 1871 under BEVIS-MEDEL). Direkt l. omedelbar bevisning (som afser ådagaläggandet af ett faktum hvilket är ägnadt att gifva juridisk visshet i saken), indirekt l. medelbar bevisning (som ådagalägger omständigheter ur hvilka domaren kan sluta sig till faktum). Vppenbar last som ingen bewisning behöfwer. Lex. Linc. (1640; under notorius). Laga bewisning skier igenom egen bekännelse, när swaranden .. bekänner. Schmedeman Just. 837 (1683). Laga bevisning tages ock af besichtning, då tvist är om ägoskillnad. Abrahamsson 633 (1726). Ö(st)G(öta)-L(agen) .. innehåller något, som antyder en bevisning per inquisitionem (dvs. gm inkvisition). Nordström Samh. 2: 497 (1840). Bevisningen (är) redan å ömse sidor .. utförd innan slutförhöret äger rum. Försl. t. rätteg.-balk 1849, N. motiv. s. 24. Bevisningens uppgift är att utreda det som är sant i målet. Serlachius Klander å jord II (1884). Alla de skandaler, som skulle uppstå, om man tilläte bevisning om sådant, som borde skyddas med hemmets helgd. De Geer Minnen 1: 233 (1892). Den af K. M:t framlagda .. propositionen om bevisning inför rätta. VL 1897, nr 62, s. 2. jfr: Sjelfva verksamheten att använda bevisningsmedlen är Bevisningen, dess resultat är Beviset. Kreüger Sv. bevisn.-r. 2 (1871). — (numera föga br.) med objektiv gen. Annen rättigheetz bewijsningh. G. I:s reg. 17: 119 (1545). Fordringars bevakning och bevisning. Schrevelius Civilpr. 533 (1853). — jfr EDS-, INDICIE-, REAL-, VITTNES-BEVISNING m. fl.
b) mer l. mindre konkret, om framställning, förhållande, faktum o. d. som ådagalägger riktigheten l. sanningen af ngt; bevisföring, bevismedel, bevis (se d. o. 1 b). Apostlomen .., huilkom han och effter hans pino hadhe latit sigh see leffuandhes medh monga handra bewijsning. Apg. 1: 3 (NT 1526; öfv. 1907: genom många säkra bevis, Vulg.: in multis argumentis, gr. ἐν πολλοῖς τεκμηρίοις). At vthaff thenne långe berättelse och bewijsning, nogsambligen til förnimmendes är, hwarföre .. wij .. Konung Christiern .. til thetta Konungerijke Swerige, platt vthi ingen måtte .. tilstå eller städie wele. G. I:s reg. 18: 297 (1547); jfr BEVISA I 1 b. Leopold 3: 10 (1802, 1816). Der vettenskapsmannen väntade en genomförd bevisning, en bestämd och redig uppgift, der får han i stället ett epigram. Fryxell Arist. 1: 28 (1845). Nå Somerset, hvar är nu ert bevis? .. I skidan här; och den bevisningen / Skall färga blodröd eder hvita ros. Hagberg Shaksp. 4: 176 (1848); jfr BEVISA I 2 a ŋ. Bevisa att min hustru är en sköka; / Gör det, gif mig påtagliga bevis! / .. Gif mig åtminstone så stark bevisning, / Att ingen krok och hake fins att hänga / Det minsta tvifvel på. Därs. 10: 351 (1850); jfr β. För denna sats saknas all bevisning. Claëson 1: 181 (1858). Man ville ej .. lyssna till handelsministerns bindande bevisning om vådan af ett afslag. Forssell Stud. 2: 404 (1888). — särsk.
α) (†) med gen. som betecknar beviskällan. Skicker hiit vp nogre lerde vtaff eders kyrke som med skææl oc scriffthennes beuisning kunne beuise at her brukes oc prediikes annen lerdom æn thet helge Ewangelium. G. I:s reg. 3: 314 (1526) [jfr fsv. mz san skäl oc bewisnigh aff the hälge skrifft].
β) jur. framställning l. förhållande som medför juridisk visshet, bevis (jfr a β). Förebringa, åvägabringa, prestera bevisning. (Peder Sunnanväder o. hans anhängare) stempla epther konung Cristierns inkommilsze ighen til riichit ther wij claarligha bewisningh paa haffwom. G. I:s reg. 2: 117 (1525). Kan thet (dvs. anstiftande af mordbrand) honom medh skälig wittne eller annor godh bewijsning öffwertygadt bliffwa, som thet tillagdt warder. Lagförsl. 483 (c. 1606). Föregifves att bergningen medfört ovanliga kostnader, vare bergaren skyldig att bevisning derom framställa. Sjöl. f. Finl. 1873, § 166. Nödvändigheten att förebringa juridisk bevisning om oförrätternas verklighet. Wisén i 3 SAH 4: 201 (1889). Då någon bevisning icke gerna kunde undanrödjas, uppsköts (polis-)förhöret. SD(L) 1897, nr 577 B, s. 2.
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt ä. holl. bewysing van eer, ä. t. die beweisung ewer liebe] (numera föga br.) motsv. BEVISA I 3: om handlingen att lägga i dagen en känsla, sinnesart o. d.; bevisande (af vördnad o. d.); sällan konkret(are): bevis (se d. o. 2). Then sanna Christendomen står (dvs. består) .. vthi then sanna, lefwande och wärckande Troones bewijsning. Muræus Arndt 1: Föret. A 1 b (1647). Giörer så mycket i kunnen, til edor tacksamhets bewisning. Spegel Pass. 15 (c. 1680). Bevisning af vänskap eller höflighet. Sahlstedt (1773). De samlade Förrådsmedel räckte åtminstone icke länge; .. största delen däraf användes til barmhertighets och ädelmodighets bevisning. Schönberg Bref 3: 323 (1778). Gif till tröst för hans död nu någon bevisning af ära, / Gudarnes Styresman! och lätta en moderlig saknad. Adlerbeth Ov. 345 (1818). Skola vi och kunna vi hos eder tillförse oss det rätta lärjungasinnet och dess bevisning i läraktighet, flit och lydaktighet? Wåhlin Skoltal 135 (1889). — jfr GUNST-, HEDERS-, KÄRLEKS-, NÅDE-, TJÄNSTE-, VÄNSKAPS-, YNNEST-, ÄRE-BEVISNING m. fl. — särsk.
a) (†) i förb. bevisning till. Låter nw skijna någhon bewijsning till idhar kärleck och wår berömelse vthaff idher. 2 Kor. 8: 24 (NT 1526; öfv. 1776: beviser them .. eder kärlek, Erasmus: documentum charitatis, gr. ἒνδειξιν τῆς ἀγάπης ὑμῶν).
b) (i biblisk stil) med anslutning till BEVISA I 3 b. Min predican war icke j pryddom ordom, .. vtan vthi andans, och kraftenes bewijsning. 1 Kor. 2: 4 (NT 1526; Luther: beweyssung des geysts, Vulg.: in ostensione Spiritus, gr. ἐν ἀποδείξει πνεύματος).
3) (tillfällig anv.) till BEVISA II 3 c. Motsättningen .. emellan härkomsten från David efter köttet och bevisningen såsom Guds son efter helighetens ande. Melin Jesu lefv. 1: 101 (1842, 1855).
4) [jfr fsv. all breff ok bewiisningh iak a tänna fornämpda godzen hafuer o. mnt. breue, segel unde andere bewisonge samt motsv. anv. i ä. dan. o. ä. holl.] (†) attest, bevis (se d. o. 3); bevishandling, åtkomsthandling. Nagor jura och bewisningar om samma landzendar besunnerliga om gutland och blegungh. G. I:s reg. 1: 257 (1524). Vthan thee haffwa vårth eller theris borgmesteres patzbordh och bewisningh ath thee ære j sine retthe reser. Därs. 4: 34 (1527). Sådane seller .. ther .. geste uti hans Nådes nampn och hafve ther hvarken scrifftlig bevisning eller vissord opå. RA 1: 229 (1538). Hafwer och .. Jören Knutzon warit här hoss oss och lathit oss se och öfwerlässe någre skälige bref och bewissninger, som han på sin hustrues wegne hafwer på samme gård. G. I:s reg. 17: 554 (1545). Biddare (dvs. tiggare) .., hwilke när the komma til Landz presterna mz Bispens breff och bewijsning ther på, at the äro j sit ärende rette och redelige. L. Petri Kyrkoord. 92 a (1571).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna under BEVIS): (1 a β) BEVISNINGS-BÖRDA030~20. bevisbörda. Forssell Stud. 2: 35 (1884, 1888).
-CIRKEL~20. [jfr lat. circulus in demonstrando] (mindre br.) jfr CIRKEL-BEVISNING. Rydberg Bib. lära 230 (1880, 1893).
(1 a β) -ED~2. (föga br.) Hade äfven klandraren .. i målet aflaggt bevisningsed, var det .. Häradsnämnden som skulle pröfva ”hvilkin therra sum sannare hauær”. Nordström Samh. 2: 683 (1840).
-FORM~2. form för bevisföring. Leopold 3: 251 (1799, 1816). särsk. till 1 a β. Domaren tillkom .. att .. bestämma och medelst dom förklara, hvilken bevisningsform och processordning parterne .. hade att följa. Nordström Samh. 2: 645 (1840).
-FÖREMÅL~200 l. ~102. bevisföremål. Afzelius Log. 69 (1859, 1864).
-FÖRMÅGA~020. jfr -KRAFT. T. Thorell i Ny sv. tidskr. 1880, s. 255.
(1 a β) -FÖRMÅN~20 l. ~02. bevisförmån. (Då ett bevisande dokument förkommit,) bör det .. vara tillåtet för den, hvars rätt på handlingen beror, att med andra bevis samma rätt styrka eller värja. För att få tillgodonjuta denna bevisningsförmån, måste han likväl först hafva ledt i bevis sjelfva det förhållande, hvarigenom han blifvit satt ur stånd att handlingen framte. Försl. t. utsökn.- o. rätteg.-balk 1822, Motiv t. rätteg.-balk, s. 119.
-GRUND~2. bevisgrund. SP 1779, s. 925. Sanningen af den satsen, som skall bevisas, utgör följden, hvars grund innehålles i de satser, hvarutur den förra deducerats och dess sanning ådagalagts, hvadan dessa också kallas bevisningsgrunder. Lindblom Log. 280 (1836). Tankelagarne äro .. de allmännaste och yttersta bevisningsgrunderna för alla bevis. Ribbing Log. 37 (1879). jfr: Om min' bevisnings grunder / Ej skydd af äran får, / Så kastas de snart under, / När afvunds vanan rår. Nordenflycht QT 1744, s. 6. särsk. till 1 a β. Enskildta Bref .. fingo (icke) i brottmål antagas vid Domstolarna (i Sv. under K. XI) til bevisnings grund. Schönberg Bref 3: 101 (1778). NF 4: 679 (1881).
-KEDJA~20. beviskedja. Leopold 6: 138 (1806). Så vidt jag förstår saknas numera ingen länk i bevisningskedjan. Nilsson Ur. 2: 13 (1862). AB 1890, nr 39, s. 2.
-KONST~2. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 9. Särdeles fyndig bevisningskonst utmärker icke detta arbete. Svedelius i SAH 46: 53 (1870).
-KRAFT~2. beviskraft; jfr -FÖRMÅGA o. -STYRKA 2. G. Adlersparre i LBÄ 2—3: 83 (1797). Den grad af visshet, som bevisningsgrunderna kunna förläna demonstrandum, kallas bevisningskraft. Rein Log. 67 (1882). De deraf (dvs. af försöken med hafre) vunna resultaten .. ega (ej) sådan bevisningskraft som de med korn .. anstälda försöken innebära. F. Unander i LAHT 1882, s. 208. särsk. till 1 a β. Livin Kyrkost. 144 (1781). Återtaganden, framtvungna genom tortur, ega lika liten bevisningskraft som obestyrkta berättelser. Malmström Hist. 3: 217 (1870).
-KRAFTIG~20. beviskraftig; jfr -GILL. Klint (1906).
(1 a β) -KVANTITET~102. beviskvantitet. J. Kreüger i Tidskr. f. lagstiftn. 1867, s. 715. Dens. Sv. bevisn.-r. 69 (1871).
-KÄLLA~20. (knappast br.) beviskälla. Norrmann Eschenburg 1: 357 (1817).
-LEM~2. [jfr lat. membrum argumentationis] (knappast br.) bevisled; jfr -LÄNK. Ribbing Log. 37 (1870, 1879).
-LÄNK~2. jfr -LEM samt -KEDJA. V. Rydberg i VittAH XXXI. 6: 4 (1891).
(1 a β) -LÄRA(N)~20. bevislära(n). Den fria bevisningsläran. J. Kreüger i Tidskr. f. lagstiftn. 1867, s. 722. Bevisningsläran är ett af de vigtigaste stycken i processrätten. Tidskr. f. lagstiftn. 1875, s. 525.
-MATERIAL~1002 l. ~0102. bevismaterial. Historiskt och statistiskt bevisningsmaterial i befolkningsfrågan. NF 10: 747 (1886). E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 220 (1891). särsk. till 1 a β. Domstolen lät hämta bysten såsom bevisningsmaterial. AB 1896, nr 16, s. 3.
(1 a β) -MEDEL~20. bevismedel. Järta V. skr. 1: 198 (1832). Ordet bevisningsmedel tages stundom i en inskränktare stundom i en vidsträcktare betydelse. Af somliga tages detta ordet så inskränkt, att t. ex. eget erkännande icke derunder innefattas. Man säger nemligen, att när någon erkänt det factum, hvarom fråga är, så behöfvas inga bevisningsmedel. Rättare torde det dock vara, att med bevisningsmedel förstå alla sådana medel, som kunna åstadkomma eller medverka till juridisk visshet om ett factum. Schrevelius Civilpr. 265 (1853). Därs. (se under -SKYLDIG). Enär böcker, i hvilka radering egt rum, icke kunna tjena såsom bevisningsmedel inför rätta. Smedman Kont. 3: 7 (1872, 1876).
-METOD~02. bevismetod; jfr -SÄTT. B. E. Sparre i LBÄ 16—17: 48 (1798). NF 10: 242 (1886). särsk. till 1 a β. Nordström Samh. 2: 826 (1840).
(1 a β) -PLIKTIG~20. jfr -SKYLDIG. Lyfta bevisbördan från den bevisningspligtige. Kreüger Sv. bevisn.-r. 43 (1871).
(1 a β) -REGEL~20. bevisregel; jfr -TEORI. J. Kreüger i Tidskr. f. lagstiftn. 1867, s. 714. VL 1897, nr 62, s. 2.
(1 a β) -RÄTT~2.
1) = BEVIS-RÄTT 1. Derför eger by bevisningsrätt. Rydqvist SSL 2: 511 (1857). Vidare bevisningsrätt samt fri och öppen talan i målet förbehålles. PT 1908, nr 6 A, s. 4.
2) = BEVIS-RÄTT 2. Försök till framställning af den svenska bevisningsrätten af J. K(reüger). (1871; boktitel). Att vid en reform af bevisningsrätten lagstiftaren har att utgå från den s. k. fria bevispröfningens grundsats. Försl. t. lag ang. bevisn. inför rätta 1890, s. 40. —
-SKYLDIG~20. bevisskyldig. särsk. till 1 a β; jfr -PLIKTIG. I allmänhet beror det väl på den bevisningsskyldige sjelf, att använda hvilka och huru många bevisningsmedel, som han anser nödigt. Schrevelius Civilpr. 265 (1853). Auerbach o. Blomqvist (1907). särsk.: skyldig att företaga bevisningen för ett icke notoriskt faktum af hvars styrkande man har intresse. En part (kan) icke sägas vara bevisningsskyldig men väl bevisskyldig beträffande ett för honom fördelaktigt faktum, som är notoriskt. E. Kallenberg i Tidsskr. f. retsvid. 1899, s. 176. —
-SKYLDIGHET~200 l. ~102. bevisskyldighet. Det icke synbara vågar ingen säga, emedan man stannar i bevisningsskyldighet. Agardh Bl. skr. 1: 353 (1836). Bevisningsskyldigheten lärer åligga den, som framställer påståendet. Svedelius i SAH 44: 42 (1868). särsk. till 1 a β. Boëthius Nat. 59 (1799). Somliga påstå, att .. bevisningsskyldigheten alltid åligger käranden. Schrevelius Civilr. 2: 406 (1847, 1857). särsk. En personlig bevisningsskyldighet d. v. s. .. en skyldighet att själf företaga en bevisande värksamhet. E. Kallenberg i Tidsskr. f. retsvid. 1899, s. 176. —
-SPRÅK~2. (knappast br.) bibelspråk som anföres ss. bevisställe; jfr -STÄLLE. Skolordn. 1778, s. XX. —
-STYRKA~20. (föga br.)
1) styrka i bevisning. Matematiken, ur hvilken Pascal hämtat sin tvingande bevisningsstyrka. Rosenstein 1: 76 (1787). Genom bevisningsstyrkan och det konseqventa sammanhanget af sitt (filosofiska) system. B. E. Malmström 5: 42 (c. 1860).
2) beviskraft; jfr -KRAFT. Det .. förtroende som Mendelssohn .. ända til sin död bibehöll för förnuftets dogmatiska argumenters bevisningsstyrka för den vigtiga sanningen om Guds varelse. J. Åström i LBÄ 14—15: 23 (1798).
-STÄLLE~20. (föga br.) bevisställe; jfr -SPRÅK. Katekesen innefattar väl en mängd bibelspråk, men dessa äro der anförda endast som bevisningsställen för dogmerna. Tegnér 4: 465 (1829). Larsen (1884).
-SYSTEM~02. bevissystem. Skiljaktiga bevisnings-systemer i filosofien, som tid från tid påföljt hvarandra. Leopold 6: 154 (1806). Uppström Sv. process. hist. 33 (1884).
-SÄTT~2. jfr -METOD. Rosenstein 1: 64 (1787). Det indirekta bevisningssättet användes ofta i matematiken. Rein Log. 70 (1882). särsk. till 1 a β. Lagerbring 1 Hist. 2: 711 (1773). Sedan äfven järnbörden i följd af kyrkans betänkligheter mot detta bevisningssätt försvunnit ur nordboarnes rättegångsväsen. Wisén i 3 SAH 4: 202 (1889).
(1 a β) -TEORI~102. bevisteori; jfr -REGEL. Med en laglig bevisningstheori förstår man sammanfattningen af de fordringar, hvilka en lag uppställer i afseende på bevisningsmedlen. J. Kreüger i Tidskr. f. lagstiftn. 1867, s. 713. Om legala bevisnings-teorier. C. Naumann Därs. 1872, s. 141 (rubrik).
-VÄRDE~20. bevisvärde. Nilsson Ur. 2: 85 (1862).
Spoiler title
Spoiler content