SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
BLOMSTRA, blom3stra2, stundom, i Skåne nästan alltid, i Värml. vanl., -ω- (blo`mstra (med) sl(utet) o Weste), v. -ade; fordom (se anm. 1:o sp. 3454) BLOMSTRAS (blo`mstras (med) sl(utet) o Weste), v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, Lucidor Hel. I i 2 a (1673), Frese Sedel. 71 (1726)), -ANDE (föga br.), -ING.
Etymologi
[fsv. blomstras, blomstrad; jfr ä. d. blomstres, blostres, d. blomstre, nor. dial. blomstra; bildadt till BLOMSTER. Den intr. aktiva formen (se III) torde vara bildad till p. pr. blomstrande (se IV); jfr etym. afd. under BLOMMA, v.]
Anm. 1:o Dep. blomstras (se I) förekommer i litteraturen från fsv. tid till omkr. 1800; efter den tiden har det anträffats bl. i grammatiker o. ordböcker (till midten af 1800-talet) samt i folkliga texter (se under I 1 b α slutet) från områden (Skåne, Finl.), där det ännu lefver i folkmålen. Det tr. (o. refl.) blomstra (se II) har i finit form uppvisats från 1600- o. 1700-talen, i p. pf. från fsv. tid till början af 1800-talet. Det intr. blomstra är anträffadt tidigast 1678 (se under III 1 b α α'), bortsedt från det enstaka sup. blomstrat Ebr. 9: 4 (NT 1526; se under III 1 a), hvilket torde stå felaktigt för blomstra(t)s (i Bib. 1541 är det ändradt till blomstras). P. pr. blomstrande (se IV), hvilket finnes ända från fsv. tid, bör alltså i den äldre litteraturen betraktas ss. particip till dep. blomstras, i den yngre ss. particip till intr. blomstra. Jfr anm. 1:o o. 2:o under BLOMMA, v. sp. 3416. 2:o I det följ. skiljas de deponentiella formerna från de öfriga. Vbalsbst., anträffade bl. i intr. anv., upptagas under III, p. pr. under IV.
I. BLOMSTRAS. (†; jfr anm. 1:o ofvan).
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] = III 1.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] = III 1 a. Itt wijnträä .. grönskadhes wexte, och blomstradhes. 1 Mos. 40: 10 (Bib. 1541). Grääs .. Thet ther bittijdha blomstras, och snart wisnar. Psalt. 90: 6 (Därs.). Så länge .. Plantan .. blifuer oförkränckt; så blifwer hon frodig vthi sijn gröda, blomstras, bringer Frukt, och sprijder Frö. Stiernhielm Arch. B 1 a (1644). Sälg blomstras förr än löfven utspricka. Trozelius Rosensten 96 (1752). Bellman 6: 59 (1787). Dalin (1850).
b) = III 1 b. Syndennes root haffuer så diupt .. fäst sigh i oss, at ingen frucht Gvdhi behageligh .. kan ther vthaff vthspringa, blomstras och mognas. Phrygius Him. lif. 160 (1615). Bokeliga konster och odygder kunna .. på ene rot växa och blomstras. Rydelius Förn. Föret. § 2 (1718, 1737). I Skuggan af Deras Kongl. Högheters välsignade Stam .. (skall lag o. frihet) på Svenska fälten blomstras. Dalin Hist. 2: Dedik. (1750); jfr α. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d.] = III 1 b α. I hans tijdh skal rettferdigheet blomstras. Psalt. 72: 7 (Bib. 1541). Iacob skal rota sigh, och Israel skal grönskas och blomstras. Jes. 27: 6 (Därs.). At alle Land och Konungarijke .. igenom Köphandel .. blomstras och tiltaga vthi Rijkedom och wälstånd. Schroderus Uss. B 4 a (1626). När the ondas Lykka / Så Blomstras at the få the goda platt förtrykka. Spegel Guds verk 273 (1685). Så många Folkkslag som blomstras uti det rijka Hesperien. Ehrenadler Tel. 410 (1723). Välmågan .. begynner blomstras. Holmbergsson Sartorius 3 (1800). — särsk. [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] = III 1 b α β'. The ogudhachtighe grönskas såsom grääs, och the ogerningesmän blomstras alle. Psalt. 92: 8 (Bib. 1541). Thet lif som blomstras ur tin död. Lybecker 217 (c. 1715). Det är en tid att upprinna, blomstras och stiga till mognad: det är en annan tid att aftaga. Lehnberg Pred. 2: 80 (c. 1800). Världen är en sorgeö, / bäst man blomstras, / måste man dö. Landsm. V. 5: 10 (1886; i barnvisa fr. Finl.). E. Wigström (1899) i Landsm. VIII. 3: 150 (i folklig text från Skåne).
β) = III 1 b β. Nu blomstras man som roser rödh, / I morgon död. Ps. 1695, 384: 6. Roberg Beynon 40 (1709, 1727).
γ) om lifmoder: blifva befruktad, utveckla foster; jfr III 1 b δ. Elisabets qved kunde, efter natursens ordning, icke blomstras; emedan de bägge (dvs. Sakarias o. Elisabet) gådt in i den högsta åldren. Bælter Jesu hist. 1: 56 (1755).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] = III 2. Wåra wijngårdar blomstras. Höga v. 2: 15 (Bib. 1541). Låt grönskas hans (dvs. bondens) Fåår (dvs. fåra), låt blomstras hans Äng. Wivallius Dikt. 105 (c. 1635). Marken blomstras och är grön. Adlerbeth Poët. 2: 242 (1803). Dalin (1850).
3) metallurg. om uppträdande af fläckar på smält silfver, förorsakade af främmande ämnen; jfr BLOMMA, sbst. 6 (e). Så länge i Silfret ännu är någon Orenlighet, spela, eller som dhe kalla, Blomstras deruti Fläcker på mångahanda sätt utan på. Hiärne Berghlychta 458 (1687; jämfördt med originalet).
II. BLOMSTRA. (†) tr.: pryda med blommor; jfr BLOMMA, v. II, BEBLOMSTRA. Grafwen pläga the .. blomstra, beteknandes ther medh, at the äre Sofwokamrar, them man medh Blomster plägar bepryda. Kalff Likpr. ö. Anna Uggla B 4 a (1643). — särsk.
a) [jfr fsv. blomstradher, ä. d. oormæ ære offthe vndher blomstræde bwskæ] i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.; jfr BLOMMAD. Blomstrade kamrar. Bullernæsius Lögn. 239 (1619). En pung af blomstrat attlask. Växiö domk. akt. 1680, nr 131. Genom blomstrad skog. Dalin Vitt. 3: 73 (c. 1740). Den blomstrade brudskruden. Lenngren 27 (1809).
b) refl. Blomstre sig din Löpar-staf / Från din vagga til din graf! Dalin Vitt. 4: 192 (c. 1740).
III. BLOMSTRA, intr.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. i nor. dial.] om växter: bära utslagna blommor, blomma (se BLOMMA, v. III 1); jfr I 1. — jfr FORT-, FRAM-, FÖR-, UPP-, UT-, ÖFVER-BLOMSTRA samt EFTER-, FULL-, GALL-, HÖST-, KONST-, KULTUR-, MAKT-, SNILLE-BLOMSTRING m. fl.
a) (numera mindre br.) i eg. bem.; jfr I 1 a. Aarons rijs som blomstrat hadhe. Ebr. 9: 4 (NT 1526); jfr anm. 1:o sp. 3454. Tulpanen, Pionen och Lillian stodo i en täck Blomstran. Frese Sedel. 71 (1726). Equisetum blomstrade nu på sitt sätt och gaf ifrån sig .. miöhl. Linné Öl. 18 (1745). Et eller annat fruktträd blomstrar tvänne gånger. Retzius Flora Virg. 168 (1809). Här sågo vi det första mandelträd i blomstring. Atterbom Minnen 388 (1818). Tulpanerna hafva länge blomstrat. Runeberg 3: 276 (1837). Löken på sängarna blomstrar hvit och röd. Karlfeldt Frid. vis. 91 (1898). — särsk. opers.; jfr BLOMMA, v. III 1 a. I (sommarregnets) .. spår grönskar det, blomstrar det, knoppas det, blir det frukter och skördar. Wallin Vitt. 2: 327 (1827).
b) mer l. mindre bildl.; jfr I 1 b o. BLOMMA, v. III 1 e. Likaså förvissnar allt hvad i menniskolifvet blomstrar och lyser: ungdom och helsa, höghet och rikedom, ära och lycka. Franzén Pred. 5: 176 (1845). Öfver Gustaf Adolfs tidhvarf faller liksom en dager af blomstring och vår. M. Weibull i Ill. Sv:s hist. 4: 72 (1879). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d.] stå i flor, stå i blom, frodas; jfr I 1 b α o. BLOMMA, v. III 1 e α. Ära, Dygd och inbördes Vänskap blomstre under Eder Spira! Tessin Bref 1: 54 (1751). Åkerbruk, handel, näringar blomstrade (i Sv. vid 1700-talets slut). Geijer I. 3: 6 (1834). Allt hvad i en framtid skall blomstra, måste hafva sin rot i det förflutna. Fries Bot. utfl. 2: 136 (1852). (Egypten) har haft tid att växa, blomstra och försvinna, innan ännu de i våra dagar mäktiga rikena blifvit grundade. Beskow Resem. 60 (1861, 1881). Dessa läror .. stodo snart i frodig blomstring. Odhner G. III 1: 1 (1885). Ätten Kurck, som .. redan under många generationer blomstrat i Finland. Schybergson Finl. hist. 1: 182 (1887). Den muhammedanska arkitekturen (upplefver) på 15- och 1600-talen .. sin sista och högsta blomstring. Hahr Arkitekt. hist. 170 (1902). Kreditsystemet blomstrade. I. Fehr i Läsn. f. sv. folket 1905, s. 89. — särsk.
α') [jfr motsv. anv. af t. blühen, fr. fleurir, lat. florere] (numera knappast br.) om person (jfr β'): lefva o. verka. Den Tijden, som Moses blomstrade i Egypten. Columbus Ordesk. 33 (1678). Xenophanes .. blomstrade omkring 530. Boström 2: 13 (1838). R. Geete i Arkiv f. nord. filol. 9: 36 (1893).
β') närmande sig β, om person (jfr α'), lif, ålder, utseende o. d.; jfr I 1 b α slutet. Lätt osz .. / Som Cedrar wäxa til och blomstra stadeliga! Spegel Öp. par. 32 (1705); jfr a. En evig Ungdom blomstrade på .. (Minervas) ansichte. Ehrenadler Tel. 1015 (1723). Lifvet blomstrade i Hennes väsende: och nu är Hon stoft. Thorild 1: 121 (1786). Det var ett fruntimmer .. icke mera i sin första blomstring. Leopold 3: 490 (1794, 1816). Vi blomstre såsom gräsen, / och vissne lika fort. Ps. 1819, 16: 3. Döden (ryckte) ur hans armar .. den ännu i sin första ungdom blomstrande makan. Atterbom Siare VI. 1: 10 (1852). Slägte följde på slägte snart, / blomstrade, åldrades, gick. Rydberg Dikt. 1: 142 (1882).
β) hafva bjärt, frisk hy, vanl. kännetecknande hälsa o. trifsel; jfr BLOMMA, v. I 1 e β α'. Hon blomstrar som en ros. Lindfors (1815). Dessa kinder blomstrade ju fordom / Af helsans rosor. Stagnelius 1: 366 (c. 1815). jfr: Blodet .. jagades från hvarje kind, hvarpå nyss den friska glädjen blomstrat. Blanche Tafl. 1: 117 (1845, 1856). — skämts., om rödbrusighet. Så drickom oss röda, / .. och blomstrom och blommom. Fröding Stänk 120 (1896).
γ) om stil: vara rik på bilder o. högtrafvande uttryck. Stilens blomstring (ansågs icke) mera hednisk än ängens Salomosherrlighet. Wieselgren Sv:s sk. litt. 1: 228 (1833, 1847).
δ) (†) om barns födande; jfr I 1 b γ. At de .. giftas säng (under missväxtår) .. icke så ofta blomstrar, kan nogsamt förstås. Fennia XVI. 3: 73 (i handl. fr. 1761).
Anm. till 1. Se anm. under BLOMMA, v. III 1.
2) om mark, årstid o. d.: (frambringa o.) bära blommande växter; jfr I 2, BLOMMA, v. III 2. Ängarna blomstrade nu af den lilla Primula, Ranunculo acri (m. fl.). Linné Öl. 61 (1745). Maj blomstrar. Tranér Anakr. 153 (1827, 1833). Det var den sista dagen i Maj månad, .. Våren stod i sin första blomstring. Afzelius Sagoh. 5: 241 (1843). Vi skulle snart se vildmarken blomstra som en ros. NDA 1912, nr 199, s. 1. — mer l. mindre bildl. Vältalighetens fält ej blomstrar på min tunga. Bellman 2: 46 (1769). Denna berättelse, som .. blomstrar af lyriskt-elegisk skönhet. P. A. Gödecke i Nord. tidskr. 1883, s. 403.
3) (mindre br.) = BLOMMA, v. III 3. Den s. k. ”blomstringen” i vattnet (utvecklingen af en slags flytande alg). LAHT 1881, s. 307.
IV. i p. pr. -ande, ofta närmande sig adjektivisk anv.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] till I 1, III 1. Skiöna Lilljor, de der varade i sin blomstrande fägring hela året igenom. Lagerström Bunyan 1: 164 (1727). Örtståndens blomstrande toppar. Berzelius Kemi 5: 830 (1828). — särsk.
a) närmande sig bet.: blommig. Den blomstrande tapeten. Nicander 2: 273 (c. 1830).
b) till I 1 b, III 1 b. Färgen (i Gossaerts ungdomsarbeten) är .. varm och blomstrande. NF 5: 1381 (1882). Dessa små blomstrande epigrammer. Snoilsky i 3 SAH 9: 40 (1894; om Choræus' diktcykel Blommor till de sköna). — särsk.
α) till I 1 b α, III 1 b α. Och önske wi af hierted att Gudh Alzmechtig will .. oppehålle E. M:tt vdi itt blomstrende regemente. E. Sparre (1590) i HSH 7: 89. (Augustinus önskade få se) Rom vthi sin blomstrande härligheet. Phrygius Him. lif. 5 (1615). Fäderneslandets blomstrande tilstånd. Lagerbring 1 Hist. 2: 502 (1773). Blomstrande länder. Stagnelius 1: 4 (1817). Blomstrande affärer. Dalin (1850). Blomstrande städer. Hahr Arkitekt. hist. 281 (1902). — särsk. [jfr fsv. blomstrandhe wngdomen] till I 1 b α slutet, III 1 b α β'. Then blomstrande Vngdomen. L. Paulinus Gothus Mon. pac. 422 (1628). Hon var ej mer än aderton eller nitton år gammal, och således ännu i en blomstrande ålder. Ågren Gellert 64 (1757). (Han) njöt .. en .. blomstrande helsa. Franzén Minnest. 1: 47 (1811). Blomstrande lemmarnes fägring. B. E. Malmström 6: 21 (1844). Blomstrande barnbarn. Cederschiöld Riehl 2: 100 (1878). Bålda män med blomstrande hull. Karlfeldt Frid. lustg. 36 (1901). i numera obr. förb. Then S. Matronan (är) vthi sin Blomstrande tijdh på sitt 28. åhr lijka såsom itt sköönt och liufflighit blomster .. igenom .. dödhen hädhan plockat. Grubb Likpr. ö. Brita Clementzd:r F 1 b (1616). Sedan man störste deelen af sine blomstrande Åhr hafwer anwändt i Krijgswäsende. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650).
β) till III 1 b β. Hans anlet, blomstrande af oförgänglig Vår. J. G. Oxenstierna 1: 194 (1805). Hennes blomstrande hy. Weste (1807). En blomstrande yngling, ungmö. Dalin (1850); jfr α slutet. Hans .. blomstrande kinder och trofasta ögon. Rydberg Vigg 21 (1875, 1883). jfr: Äro både kam och skägglappar utaf en högröd färg, så är detta ett säkert kännetecken på hönsets välbefinnande. Man plägar då att kalla dess utseende för ”blomstrande”. Holmgren Skand. fogl. 643 (1870).
γ) till III 1 b γ. Lika litet som vi begära rosor af eken, äskar man af häfderna ett blomstrande språk. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 376. Man kan knappast säga, att ”Gloria victis” egentligen ökar .. (författarinnans) berömmelse; stilen är något för blomstrande och patetisk. C. D. af Wirsén i PT 1908, nr 101 A, s. 3.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] till III 2. Then .. blomstrande, grönklädde .. Jord. Arvidi 28 (1651). Then liuflige, warme och blomstrande Sommaren. Thuronius Alm. 1665, s. 35. Blomstrande ängar. Wallin 2 Pred. 2: 97 (1838). Den fria, .. blomstrande naturen. Ödman Vexl. bild. 8 (1887, 1893).
Särskilda förbindelser:
BLOMSTRA FRAM 10 4. (föga br.) jfr BLOMMA FRAM; bildl. Hur kommer det sig, att .. så mycken barmhärtighet blomstrat fram inom dessa folk (dvs. de kristna) ..? Beskow Pred. 616 (1901).
BLOMSTRA UPP 10 4. växa upp o. blomma l. blomstra; jfr BLOMMA UPP.
a) i eg. bem. (Gräset) blomstrar upp och frodas. Psalt. 90: 6 (öfv. 1904).
b) bildl.: (uppkomma o.) utveckla sig, komma i flor, nå en hög(re) grad af blomstring. Konster blomstra upp. Wallin Vitt. 1: 12 (1805). (Denna koloni) blomstrade i början .. upp. Skogman Eug. 1: 172 (1854). Norges lycka blomstrade upp ur det blod, som sköljde i Hafrsfjorden. Svedelius Norge 12 (1866). Önskan att få del i världshandeln .. framträdde hos alla folk, i den mån industri och handel blomstrade upp. Fahlbeck Sv. o. nord. utrikespol. 21 (1912). — särsk., om person, lif, ålder, utseende o. d. Ha de (dvs. ynglingarna) blomstrat upp / I främlingarnes land ..? Stagnelius 1: 372 (c. 1815). När slägter tallöst blomstra opp och falla. Dens. 2: 148 (1821). Ett lif, som, sedan det en gång vissnat och gått ned, aldrig skall blomstra upp igen. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 48 (1876). Ett ihärdigt och lifskraftigt folk .. blomstrar upp i kultur. Thyrén Sv. politik 24 (1911).
BLOMSTRA UT 10 4. — jfr UTBLOMSTRA.
1) (numera knappast br.) sluta att blomma, blomma ut. Enär then (dvs. tuberosan) har blomstrat ut, måste man sätta krukan, theri then står planterad, afsides på Golfvet. Ahlich Träg. 23 (1722). — bildl. Fahlcrantz Schiller Fiesko 146 (1821; om skönhet).
2) (enst.) utveckla blommor, slå ut; särsk. bildl. Nyström N. Kina 1: 214 (1902, 1913). Den unga flickan, som blomstrar ut till kvinna. Därs. 2: 127 (1914).
BLOMSTRAS UT. (†) = BLOMSTRA UT 1 slutet. Hvad hafva thessa (syndens) rötter, sedan the blomstrats vt, burit för fruchter? Idel malört. Münchenberg Scriver Fåret 91 (1725).
Ssgr (till III 1): (III 1 b α) BLOMSTRINGS-DAG 30~2. i sht i pl.; jfr BLOMNINGS-DAG. Den nytta, .. (riddarväsendet) under sina blomstringsdagar verkat. Frey 1847, s. 553. Antikens blomstringsdagar. Lundgren Mål. ant. 3: 110 (1873, 1884). Birkas blomstringsdagar. Stockholm 3: 319 (1897). särsk. till III 1 b α β'. En ung man i helsans och kraftens blomstringsdagar. Melin Jesu lefv. 1: 184 (1842, 1855). Alexanderson Sept. 5 (1868).
-PERIOD~102. jfr BLOMNINGS-PERIOD.
a) till III 1 a. En och samma växt fordrar mera ljus under sin blomstringsperiod, än då den endast vegeterar. Abelin Trädg. inomhus 20 (1904).
b) till III 1 b α; jfr -SKEDE. Adelns blomstringsperiod. Wetterbergh Fyra sign. 264 (1843). Det grekiska kulturlifvets blomstringsperiod. Hahr Arkitekt. hist. 90 (1902). särsk. till III 1 b α β'. Hennes ansigte, ännu bibehållande sina ädla drag från en tidigare blomstringsperiod. Sturzen-Becker 1: 216 (1861).
(III 1 b α) -SKEDE~20. jfr -PERIOD. Svensk prosadikt kan anses räkna trenne blomstringsskeden. K. Warburg i Nord. tidskr. 1892, s. 147. 2 NF 19: 194 (1913).
-TID~2. jfr BLOMNINGS-, BLOMSTER-TID.
a) till III 1 a. (Våren) är både blomstrings- och såningstiden. Wallin Rel. 3: 252 (1831). Flertalet af sommarblommorna hafva kort blomstringstid. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 1 (1884).
b) till III 1 b α. Svenska folkets blomstringstid. Fryxell Arist. 1: 14 (1845). Medeltidsarkitekturens blomstringstid. Ödman Vexl. bild. 41 (1887, 1893). särsk.
α) till III 1 b α α'. Man kan öfver en och annan vitter fråga tänka olika med .. (Leopold); men det var dock sköna tider, hans blomstringstider. Tegnér 5: 253 (1822).
β) till III 1 b α β'. Menniskan (har) sin blomstringstid. Melin Pred. 3: 67 (1852). Gud, låt oss ej försumma / Vår korta blomstringstid! Topelius Nat. 117 (1856); jfr α.
Spoiler title