SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FORMATION for1matʃω4n, äv. -aʃ-, r. (f. Dalin (1851), Lundell); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. formation; av lat. formatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till formare (se FORMERA)]
vbalsbst. till FORMERA: formning, gestaltning, daning, bildning.
1) (föga br.) motsv. FORMERA 1; konkretare: form, skapnad. Formationen af slavernes hufvudskålar. Retzius EtnolSkr. 14 (1842). Beskow Res. 217 (1861).
2) motsv. FORMERA 2: daning, bildning; i sht konkret, särsk. om naturalster l. samhällsbildning o. d. Scherping Nyck. 45 (1730). Den sannolikaste hypothesen öfver deras (dvs. mineralens) formation. Berzelius Kemi 2: 456 (1812). De båda Karlsöarne äro mycket märkliga för sina grottor och andra pittoreska formationer. IllSv. 1: 489 (1873). Alla politiska partier .. äro .. förgängliga formationer. Hjärne Nutidspol. 8 (1908). — särsk.
a) geol.
α) geologisk bildning; särsk. i fråga om petrografiskt likartade l. med avs. på uppkomstsätt likställda bildningar. De sedimentära formationerna. Svenonius Stenr. 208 (1888). Formationer af qvartsit. Nathorst JordH 572 (1892). jfr ALLUVIAL-, DILUVIAL-, GNEJS-, KVARTS-, SANDSTENS-, SALTVATTENS-, SÖTVATTENS-FORMATION m. fl.
β) sammanfattning av skikt l. avlagringar som särsk. gm däri inneslutna rester av djur o. växter visa sig utgöra en utvecklingshistorisk enhet; äv. om motsvarande tidsperiod i jordens utvecklingshistoria; system. GWahlenberg i Svea 1: 59 (1818). Ön (Gotland) är, likasom Öland, en till Siluriska formationen hörande kalkmassa. Thomée IllSv. 311 (1866). Flera serier (bilda) ett system (eller det gamla uttrycket formation). Svenonius Stenr. 208 (1888). jfr DEVON-, JURA-, KRIT-, SILUR-, TERTIÄR-, TRIAS-, URBÄRGS-FORMATION m. fl.
b) bot. typ av (naturliga) växtsamhällen sammansatta av grundformer med samma fysionomi; växtsamhälle med bestämd fysionomi; äv. (numera föga br.): (växt)bestånd. BotN 1882, s. 24. Vassen bildar på lerig och gyttje- eller dybotten vidsträckta och slutna formationer. Högbom Norrl. 328 (1906). BotN 1923, s. 170. — jfr GRÄS-, KULTUR-, KÄRR-, LAV-, RELIKT-, VÄXT-FORMATION m. fl.
3) mil. till FORMERA 6: uppställning av trupp på visst sätt; bildande(t) av en truppavdelning; till särskilt ändamål avdelad trupp; jfr FORMERING 2. FFS 1889, nr 11, s. 15. Till armén och landtförsvaret hörande truppförband, formationer, inrättningar. SFS 1900, nr 12, s. 7. Vi (studenter) exercerade den tiden (dvs. på 1850-talet) i stora botaniska trädgården, en underlig öfningsplats, där vi nätt och jämnt kunde lära oss handgreppen och de enklaste formationer och marschrörelser. Nyblom Minn. 2—3: 90 (1904). — jfr SJUKVÅRDS-, TRÄNG-FORMATION m. fl.
Ssgr: (2 a β) FORMATIONS-GRUPP. geol. Man (indelar) formationerna i fyra grupper, hvilka från de äldre till de yngre äro: I. Azoiska formationsgruppen. II. Paläozoiska formationsgruppen. III. Mesozoiska formationsgruppen. IV. Kainozoiska formationsgruppen. Rebau NatH 3: 118 (1879).
(2) -LÄRA, r. l. f.
a) (föga br.) språkv. Bildnings- eller formationslära .. redogör för de enskilda morfemens bildning och .. består af dels ordlära, dels ordfogningslära (vanl. kallad syntax). 2NF 18: 1089 (1913).
b) geol. till 2 a β. Den del av geologien, som utreder ordningsföljden och samhörigheten mellan jordskorpans lager, kallas stratigrafi eller formationslära. Ramsay GeolGr. 1: 7 (1912).
Spoiler title
Spoiler content