SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HYPOTES hyp1ote4s l. -åt- l. -ωt-, r. (m. Sahlstedt (1773), Lundell (1893); f. Möller (1790), Rydberg Vap. 147 (1891)); best. -en; pl. -er (Swedenborg RebNat. 1: 40 (1719) osv.). Anm. Ordet förekommer i ä. tid äv. med den gr. formen hypothesis med pl. -theses. Strömer Eucl. I. 1: B 1 b (1744; i sg. i bet. 1). Weise 1: 212 (1769; i pl. i bet. 1). Bergroth Geom. 5 (1876; i sg. i bet. 1).
Ordformer
(-tes (-thes) 1773 osv. -these 17471799)
Etymologi
[jfr holl. o. t. hypothese, eng. hypothesis, fr. hypothèse; av gr. ὑπόϑεσις, grund, grundsats, antagande, av ὑπό, under (se HYPO- 1), o. ϑέσις, läggande (se TES). — Jfr HYPOTETISK]
1) (i sht i fackspr.) sats framställd bl. ss. grundval för en tankeutveckling l. bevisföring l. ss. premiss för en slutledning (utan hänsyn till dess överensstämmelse med värkligheten), antagande; särsk. dels mat. i elementargeometrien: den del av ett teorem som innehåller själva antagandet (varur tesen följer), dels log.: den del av ett hypotetiskt omdöme som innehåller villkoret för påståendet i omdömet, översats i hypotetiskt omdöme. Hvart och ett lagens stadgande innefattar en hypothes, och en thes; den förra är ett supponeradt factum. Schlyter JurAfh. 1: 230 (1836). Rein Log. 27 (1882). Man bevisar aldrig något utan en viss förutsättning. Denna kallas hypotes eller antagande. Mellberg Bergroth 8 (1885).
2) mening l. antagande som på vissa grunder anses sannolik(t), förslagsmening; gissning; särsk. (i sht i vetenskaplig framställning) om dylikt antagande som göres för att förklara visst faktum l. vissa fakta; äv. om provisoriskt antagande, vilket tjänar ss. utgångspunkt för fortsatta undersökningar som skola bekräfta l. vederlägga detsamma, arbetshypotes. Swedenborg RebNat. 1: 40 (1719). Klingenstierna Musschenbroek 563 (1747). Det skäl, hvarpå man egentligen grundat hypothesen om Predikarebokens sena författande. Agardh ThSkr. 1: 3 (1842, 1855). Att Laura tillhörde släkten Colonna och hette Petra, (är) en hypotes som är ytterst osannolik. Wulff Petrarcab. 101 (1905). Larsson Log. 58 (1914). Hypoteser äro liksom byggnadsställningar ofta uppförda för att nedrivas, men ingen kan förneka deras betydelse för utvecklingen. Gadelius Själsl. 1: X (1921). Till slut började även Goethe luta åt faderns hypotes. Böök 4Sekl. 32 (1928). — jfr ALTERATIONS-, ARBETS-, ATOM-, BI-, ELEKTRO-, HJÄLP-HYPOTES m. fl.
Ssgr: (1) HYPOTES-BEVIS. log. empiriskt bevis vid vilket man från en bekant följd sluter till dess obekanta realgrund l. orsak. Borelius Log. 77 (1863).
(2) -MAKARE. (ngt vard.) föraktlig benämning på person som är alltför benägen att framkasta hypoteser. Leopold i LBÄ 1: 16 (1797). Hypotesmakare på väderleksförutsägelsernas område. NF 20: 719 (1897).
(2) -MAKERI101004, äv. 103~002. (ngt vard.) jfr -MAKARE. JournLTh. 1812, nr 227, s. 3. PedT 1901, s. 273.
Spoiler title
Spoiler content