SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAMELL lamäl4, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av lat. lamella, diminutiv av lamina, skiva; jfr LAMINERA]
(i fackspr.) tunn skiva l. platta, tunt blad (av mineral o. d.); äv.: rektangulärt, relativt sett föga bredt stycke l. block (av ngt). Emillan bägge lamellerna eller beenskifworna af sielfwa hufwudskåhlen. Lindestolpe Frans. 52 (1713). Då .. (skiffern) brytes sönder, går den icke i lameller, utan i ojämna och kantiga stycken. Kalm VgBah. 266 (1746). Kalksten i fyrkantiga lameller som tegelstenar. Palmstedt Res. 126 (1780). Strömsamlarna (i likströmsmotorn) äro sammansatta af lameller af hårddragen koppar, isolerade från hvarandra .. genom pressad glimmer. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 190. — jfr BEN-, BINDVÄVS-, GULD-, KOPPLINGS-, STÅL-, TVILLINGS-LAMELL m. fl. — särsk.
a) bot. hos vissa svampar (skivsvampar): vertikalt ställd skivlik bildning som uppbär sporer, fruktskiva. Linné Stenr. 15 (c. 1747). Bülow Svamp. 15 (1916).
b) tekn. mer l. mindre skivformig, ss. värmeutstrålare tjänstgörande del av värmeelement. Ahlberg FarmT 14 (1899).
Ssgr (i fackspr.): LAMELL-ARTAD, p. adj. —
-BROMS. tekn. broms där de frikterande ytorna utgöras av lameller. 2UB 9: 652 (1906).
-DÖRR. snick. dörr tillvärkad huvudsakligen av lamellträ. SvD(A) 1928, nr 324, s. 1 (i annons).
-FJÄDER. tekn. fjäder bestående av en l. flera lameller, bladfjäder; äv. om tryckfjäder som pressar lamellerna mot varandra i en lamellkoppling. Nyström Telef. 113 (1885). Nerén (1930).
-FORMIG. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 161. Att det slutna kvarteret .. ersättes med friliggande, av ljus och luft fritt kringspolade, parallella längor, det så kallade lamellformiga byggnadssättet. Johansson FunktVerkl. 182 (1931).
-HJUL. tekn. friktionshjul som består av ett antal bredvid varandra å en axel uppsatta, i axiell led flyttbara ringar som mellan sig upptaga o. inklämma motsvarande ringar på annat hjul o. därigm överföra rörelsen till detta. 2NF 8: 1434 (1908).
-HUS.
1) tekn. = -KÅPA. Nerén HbAut. 1: Bil. (1911).
2) byggn. friliggande bostadshus byggt som länga o. orienterat så att varje lägenhet får sol ngn gg på dagen (jfr språkprovet fr. 1931 under -FORMIG). OoB 1930, s. 432.
-KOPPLING. tekn. friktionskoppling där den nödiga friktionen åstadkommes därigm att plåtlameller tryckas mot varandra. SvMotT 1907, s. 139.
-KYLARE, r. l. m. tekn. kylare vars element utgöras av lameller. Nerén BilB 1: 151 (1928).
-KÅPA. tekn. kåpa av gjutgods som omger en lamellkoppling. Nerén HbAut. 2: 141 (1912).
-LAGER, n. veter. det innersta lagret i hästens hovvägg. Bendz Hofbesl. 23 (1866). Bergman Hofbesl. 32 (1905).
-RAND. veter. om lamellagrets tvärgenomsnitt vid hovens markyta. Hästen 140 (1938).
-SYSTEM. system (t. ex. vid uppvärmning l. husbyggnad) som är kännetecknat av lameller. AB(L) 1895, nr 286, s. 1. Lamellsystemet med fristående (byggnads-)längor och öppna gårdar. SvD(A) 1931, nr 171, s. 10.
-TRÄ. tekn. koll.: plattor bestående av på kant ställda, under tryck hoplimmade träribbor, med faner på såväl över- som undersidan. SvD(A) 1928, nr 324, s. 1 (i annons).
Avledn. (i fackspr.): LAMELLERA, v., -ing. giva (ngt) form av lameller, uppdela (ngt) i lameller; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: lamellös. En annan tunn lamellerad spat. Wallerius Min. 59 (1747). Så kalladt lamelleradt papper som begagnas till blanketter för bankosedlar och stämpelbevis m. m. Almström KemTekn. 2: 506 (1845). Magnethjulets poler (i generatorn) äro lamellerade. TT 1900, M. s. 10. Lamellerad järnkärna. Patent nr 53452, s. 1 (1923).
LAMELLÄR, adj. lamellös. LoW (1889). Lamellär struktur. Löwegren Oftalm. 406 (1923).
LAMELLÖS, adj. som består av lameller; som har en av lameller kännetecknad struktur; skivig; flagig, bladig. Fischerström 2: 179 (1780). (Känselnerverna) sluta antingen med fria ändförgreningar eller i lamellösa känselkroppar. Broman Männ. 1: 161 (1925).
Spoiler title