publicerad: 1937
KOPPLING kop3liŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. kupp(e)lung]
vbalsbst. till KOPPLA; äv. konkret; särsk. (ofta i fackspr.) till KOPPLA 1. Mekanisk, fast, rörlig, böjlig, lösbar koppling (i fackspr.). Ekblad 66 (1764). Efter koppling (av gevären) anses ”tillbaka-marschen” vara öfverflödig. KrigVAT 1847, s. 203; jfr KOPPLA 1 e. Genom .. koppling öfverföres ångans arbete på två eller flera axlar. 2UB 9: 172 (1905). — jfr AXEL-, BATTERI-, BLIND-, CELL-, DELTA-, DIFFERENTIAL-, DIREKT-, DUPLEX-, FRIKTIONS-, GREN-, KORS-, KRAFTMASKINS-, KUGGHJULS-, MUFF-, NORMAL-, PARALLELL-, RUND-, SERIE-, SPÅR-, START-, STJÄRN-, TRIANGEL-, VAGNS-KOPPLING m. fl. — särsk.
a) kem. motsv. KOPPLA 1 g α; äv. konkret, om ”kopplat” ämne; numera nästan bl. i fråga om azofärgämnens bildning. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 83 (konkret). Diazofärgämnen fällas genom diazotering eller koppling. HantvB I. 1: 71 (1934).
b) sjöt. motsv. KOPPLA 1 g β. Hauswolff Nav. 281 (1756). Pettersson Nav. 98 (1861). Auerbach (1911).
c) (i sht i fackspr.) konkret: kopplingsanordning; koppel (se KOPPEL, sbst.1 1). Fast, rörlig, böjlig koppling (i fackspr.). JournManuf. 3: 111 (1833). Om en koppling (i godståget) icke kan afhakas, får (osv.). ReglTjSJ 1858, s. 27. Nerén (1930). — jfr FRIKTIONS-, GREN-, KLINK-, KLO-, LÄNK-, LÖS-, MANUAL-, PARALLAX-, SKIV-, SKÅL-, SLANG-, SÄKERHETS-, TAND-KOPPLING m. fl.
-AXEL. tekn. axel försedd med en förskjutbar koppling. Nerén HbAut. 2: Pl. XXVI (1912; i automobil). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-BORD.
1) telef. tavla l. skiva (”bord”) vari abonnenternas ledningar löpa in o. inkoppling sker medelst införande av en kontaktpropp i därför avsedda, numrerade hål. TT 1889, s. 221.
2) sjöt. till b: apparat varmed ett fartygs läge bestämmes gm sammanförande av hastigheten o. kursen. VFl. 1921, s. 76. —
-DIAGRAM. el.-tekn. jfr -SCHEMA. Kopplingsschema el. -diagram, en ritning, som anger dels förbindelsen mellan de elektriska ledarna inom elektriska maskiner och apparater, dels dessas förbindelse sinsemellan och med ledningsnätet. 3NF (1929). —
-DOSA. tekn. liten lådformig kopplingsanordning vari elektriska ledningar (kablar) hopkopplas. 2NF 28: 709 (1918). —
-HJUL. tekn. hjul (drev) å kopplingsaxel till vilken drivkraften är kopplad. TT 1871, s. 277. Nerén (1930). —
-KNIV. el.-tekn. Kopplingsknif .. ett i en ledning insatt lösbart kopplingsstycke, som användes för ledningens urkoppling, endast då den är strömlös (till skillnad från strömbrytare). 2NF 16: 681 (1911). —
-LÅDA, r. l. f. tekn. låda av järn för sammanförande o. förenande av ett större antal sammanlöpande elektriska kablar; jfr -DOSA. TT 1886, s. 103. —
-MUFF. tekn. muff (rörformig anordning) medelst vilken koppling (av axlar med samma l. olika diameter l. av rör o. d.) sker; äv. (vid hopskarvning av kablar) = -LÅDA. En kopplingsmuff påskrufvas på den ena änden (av röret). JernkA 1883, s. 358. Kabeländarna (införas) .. i särskilda kopplingslådor eller -muffar. 2UB 3: 239 (1897). VFl. 1930, s. 70. —
-SKIVA, r. l. f. tekn. skivformig kopplingsdel vid friktions- o. lamellkopplingar; jfr -LAMELL. TT 1901, M. s. 45. —
-SKÅP. tekn. skåp (låda) som utgör omhölje omkring kopplingsanordning(ar); jfr -LÅDA. TT 1902, M. s. 135. —
-SLANG. järnv. till ledningen för luftbromsarna å sammankopplade järnvägsvagnar o. d. hörande slang. Lundberg Lok. 229 (1902). —
-SYSTEM. särsk. telef. PT 1902, nr 167 A, s. 3. Automatiska kopplingssystem, utan hjälp af telefonist, äro nästan lika gamla som telefonen själf. 2NF 28: 705 (1918). —
-UR, n. el.-tekn. apparat (urvärk kombinerat med ett regleringsorgan) varmed en belysningsledning o. d. automatiskt in- o. urkopplas på bestämda tider. 2NF 35: 528 (1923). —
Spoiler title
Spoiler content