SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAVE la3ve2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. LAVA, sbst.4, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (SPF 1812, s. 209).
Ordformer
(-e 1593 osv. -a, oblik form 15931762. -a, nom. c. 16351812 (: lafvor, pl.))
Etymologi
[fsv. lavi (i ssgr ss. badhstovu-, mæltelavi); gm förmedling av fin. lava, ställning av bräder l. dyl., (provisoriskt) sovställe, brits, drivbänk, av ry. lava, väggfast bänk m. m.; möjl. besläktat med LOGE]
1) (i fackspr.) plan träkonstruktion sammanfogad av ett antal vid varandra fästa plankor, bräder l. dyl. VetAH 1740, s. 233. I en lös botten eller lafve hade man skurit hål för krukorna, uti hvilka man ärnade öfverföra plantorna. Landell Bligh 2 (1795). ”Björnvaggan” .. utgöres .. av en lave, vilken med snören är upphängd i änden på en tvärslöpande stång (osv.). Fatab. 1935, s. 139. — särsk.
a) (förr) i fråga om läggande av ”rå och rör” på sank mark: av plankor l. dyl. gjort underlag varpå ett gränsmärke placerades (för att icke sjunka ned). LandtmFörordn. 12 (1696). Uppå nedriga ställen, ther röör läggias måste, giöres ena lafwa af trä så wijd som til röret behöfwes. FörarbSvLag 5: 122 (1713). En femstena rå (lades år 1800) på en av ”furustockar timrad lafve”. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 4 (1802).
b) skeppsb. plant golv varpå träspant till träfartyg tillvärkas. För att kunna lägga spanten på lafven, erfordras breddstockar, på hvilka spantens halfbredd vid åtskilliga ställen är uppsatt. Witt Skeppsb. 194 (1863). — jfr SPANT-LAVE.
2) (†) (tillfälligt uppbyggd) estrad l. läktare o. d. Schroderus Os. III. 2: 84 (1635). Giorde alle ständerna H. K. M:tt och Fursten sin Eed på Borgegården, på een dher till bestelt Lawe, dher H. K. M:tt satt på sin Thron. HSH 22: 220 (1650). (De hade börjat) sönderslå den nys kombna oculistens lafwa på torget. ConsAcAboP 3: 474 (1671). Den andra (kören) tog sitt rum .. på en öfwer altaret upbygt lafwa. Annerstedt UUH II. 2: 356 (i handl. fr. 1698). CRBerch (1744) i 3SAH 28: 198. — särsk. om i bollhus l. dyl. uppförd tribun l. estrad för framförande av skådespel o. d., scengolv, scen. MeddSlöjdF 1894, s. 66 (1651). ÖB 44 (1712; i bild). I, som Phœbus gåfvan gaf / Med stålte orde-sätt att stafva uppå lafven. Düben Boileau Skald. 20 (1721). Bak fiällen en Spanjor sig mycken frijhet tager. / Han på en enda dag å lafven föredrager / Hvad händt i flera åhr. Därs. 22. jfr KOMEDIE-, SKÅDE-LAVE.
3) (förr) bärgv. underlag av virke varpå uppstaplades en vedhög för tillmakning; vanl. i överförd anv., om dylik vedhög. BlBergshV 18: 52 (1687). Allt efter tillmakningens ändamål upplades .. (veden) i större och mindre hopar, som i Sala kallades Lafvar. JernkA 1877, s. 24. Uppl. 2: 182 (1906; i fråga om förh. på 1600-talet). — jfr DRIV-, LIGG-, RES-, SÄNKNINGS-LAVE.
4) bärgv. urspr.: plattform av trä, byggd över en gruvöppning l. ett gruvschakt o. försedd med anordningar för malmuppfordringen m. m.; numera vanl. om större, vanl. tornliknande, för samma ändamål avsedd byggnad av trä, järn l. betong. Stiernman Com. 1: 414 (1593). Röbergsgrufvan är ifrån lafven till bottnen 35 aln. NoraskogArk. 4: 109 (1695). JernkA 1819, s. 80. AB(L) 1895, nr 261, s. 2 (i gruvschakt). SvRike I. 1: 107 (1899). De gamla uppfordringsverken med sina röda lafvar vid grufkanterna äro snart endast minnen. Åsbrink Västerh. 79 (1913). — jfr GRUV-, UPPFORDRINGS-LAVE.
5) (i sht i fråga om lapska förh.) till förvaring (o. torkning) av matvaror m. m. avsedd horisontell träställning sammanfogad av trädstammar l. dyl. o. upphöjd över marken medelst en särskild underbyggnad av pålar l. dyl.; jfr HJÄLLE 5. Vist-huset (hos lapparna) består uti en invid kåtan uppsatt Lafve, .. där färskt kött förvaras, fisk torrkas m. m. VetAH 1803, s. 276. Ekman NorrlJakt 126 (1910). Wiklund NomadskLb. 1: 55 (1917). — särsk. (förr) om dylik, med gudabilder m. m. prydd ställning använd vid lapparnas offerfester. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 37. Västerb. 1926, s. 48. jfr OFFER-LAVE.
6) (i sht förr) hyllformig bänk av trä, brits; stundom äv. om läktarformig l. skullformig ligghylla i fähus; i ä. exempel stundom svårt att skilja från 7; jfr HJÄLLE 3. Söderman ExBook 168 (1679). Broman Glys. 1: 30 (1726). Om Vintren (ligga pigorna i Jämtl.) i Fähusen på dertil gjorde Lafvar med en glugg eller Fönster. Hülphers Norrl. 2: 109 (1775). Erixon Möbl. 1: X (1925). Levander Landsv. 106 (1935).
7) i bastu: hyllformig väggfast bänk (l. trappstegsformigt byggda avsatser) använd(a) att sitta l. ligga på. Schroderus Dict. 8 (c. 1635). De lågo vthi en badstuga på lafwen. ÅngermDomb. 17/12 1644, fol. 24. Öfverst up på lafvan (i en badstuga) är Luften ibland så het, at mången intet kan andas i den samma. Triewald Konst. 25 (1734). (I bastun) få .. (barnen) gå och lägga sig på laven och till sist smälla varandra med lövruskorna. BygdFolk 1: 22 (1927). — jfr BAD-, BADSTU(GU)-, SVETT-LAVE.
8) (†; se dock nedan) hylla fastgjord vid vägg l. dyl. inomhus. Många rum för de större och mindre betienter .. (äro i en viss turkisk seralj) nästan bygde som corps de gvardie hoos oss, med lafwar, där .. (sultanens) wacht-hafwande drängiar .. hafwa sina saker. KKD 5: 244 (1711). Där får du flaskan ned ifrån lafven. Bellman (BellmS) 2: 62 (1767, 1791). (Potatiskällaren) inredes med lafvar för Potaterna, som icke böra ligga högre, än alns tjockt på hvar lafve. VetAH 1777, s. 260. Därs. 1818, s. 50. — särsk. (fullt br.) sjöt. i utvidgad anv., om hyllor l. lådliknande avbalkningar för vissa ändamål på fartyg. Loenbom Stenbock 2: 180 (1758). Platen Glascock 2: 12 (1837; i örlogsfartygs krutdurk). Frick o. Trolle 205 (1872). Trolle Duvall 1: 220 (1875; om för förvaring av fångad fisk avsedd avbalkning i lastrummet på fiskefartyg). Schulthess (1885). särsk. om rum med lavar; i ssgn KVÄS(T)-LAVE.
9) träställning (fristående l. anbragt ss. hylla i bastu, kölna l. dyl.) för torkning av diverse föremål; ”hjälle” (se HJÄLLE 1). Thessa ljnknoppar .. måste sedermera .. torckas på vissa botnar, skullar, lafvar. Broman Glys. 3: 67 (c. 1730). Därs. 619 (c. 1740; för torkning av fisk). Arrhenius Jordbr. 3: 115 (1861; för torkning av humle). Saltet torkas .. dels på lafvar i särskilda torkrum, dels med en slags torkmaskin. TT 1871, s. 261. Suneson GGrund 75 (1926; i kölna). — särsk. skogsv. om låda för klängning av kottar, klänglåda. SkogsvT 1912, s. 82. Solklängning (av kottar) sker i ”lavar” eller lådor, som ställas på ett lugnt ställe i solläge (osv.). Geete o. Grinndal 77 (1923). jfr KOTT-, KOTTKLÄNGNINGS-, SOL-LAVE.
10) trädg. låda för uppdragning, odling l. drivning av växter; särsk. om kallbänk. Risingh LandB 51 (1671). HbTrädg. 1: 109 (1872). Såningen (av vissa frön) sker antingen på kalljord, i drifbänk eller kallbänk (lafve). Därs. 6: 5 (1876). Gurkorna odlas .. i .. murade lafvar. Lind o. Liljewall Köksv. 68 (1908). Husmodern 1939, nr 40, s. 4. — jfr ANANAS-, FÖRÖKNINGS-, PLANT-LAVE m. fl.
11) byggn. (stor, grund) låda vari kalk släckes l. murbruk tillredes, brukslave, kalklave. Sedan släckes den brände Kalksten med mycket Vatn uti en Lafva. Cronstedt PVetA 1741, s. 13. Bruksatsen lägges i lafven och blandas väl. Rothstein Byggn. 175 (1856). Bildmark Entrepr. 87 (1921). — jfr BRUKS-, KALK-LAVE.
12) (förr) skjul l. skyddad sittplats som vid björnjakt tillreddes uppe i ett träd (l. uppe mellan två träd) invid den plats dit björnen väntades; jfr HJÄLLE 4. Emellan några trän bygga .. (björnskyttarna) sig .. en 3 a 4 alnar hög lafva, ett litet stycke ifrån aset. Hillerström Biörnf. 24 (1750). Svederus Jagt 343 (1831). Stundom skjutes .. (björnen) från lafve. Finland 62 (1893). Ekman NorrlJakt 70 (1910).
Ssgr (i allm. till 4; i sht bärgv.): A: LAV-BRO. om en gruvlaves golv; gruvlave. Vallerius PVetA 1744, s. 23. 1NJA 1909, s. 240 (1906).
-BYGGNAD. beteckning för större gruvlave jämte där befintliga anordningar (ss. linskivor o. d.); schaktöverbyggnad. Ström MinnB 24 (c. 1865).
-FOGDE. (i vissa trakter) tjänsteman vid bärgvärk som har närmaste tillsynen över arbetet på en lave. Bergv. 4: 28 (1794). WoJ (1891).
-KARL. (lav- 1788. lave- 1789) (i vissa trakter) på en gruvlave (i en lavbyggnad) tjänstgörande gruvarbetare. Rinman 1: 676 (1788).
-KÄRRA. (förr) för forsling av malm från en gruvlave. JernkA 1846, s. 315. Wetterdal Grufbr. 280 (1878). Dædalus 1931, s. 60. —
-STIGARE. (†) = -FOGDE. Rinman 2: 838 (1789). 2NF 26: 1373 (1917).
-STOCK. (förr) = -SULA. JernkA 1844, 2: 68. —
-SULA, r. l. f. (lav- 1789. lave- 1789) (förr) stock varpå en (plattformsliknande) gruvlave vilade. Rinman 2: 1143 (1789).
B († utom i -SKYTTE): LAVE-KARL, se A.
(7?) -LAKAN. (†) badlakan att lägga på en bastulave? Några st. gl. Badhstugu Lakan Serveter och lafwe Lakan. BoupptSthm 21/7 1669.
(12) -SKYTTE. (förr) om från lave idkat björnskytte. Perdén Kitunen 17 (1834).
-SULA, se A.
Spoiler title