SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LINS lin4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er32, i vissa trakter äv. 40 ((†) -ar Möller (1790); -or Broocman Hush. 3: 59 (1736), Möller 2: 281 (1785)); i bet. I 1 äv. (numera bl. i Finl.) LINSEN, oböjl. sbst. pl. med koll. bet.; i bet. I 1 förr äv. LINSE, r. l. m.?
Ordformer
(lins (lindz, linsz, lints o. d.) 1685 osv. linsen, pl. 1578 osv. linze (lintze o. d.) 15381830. Anm. 1:o Förr användes ngn gg äv. den lat. formen lens, t. ex. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 12, Thomson Insect. 339 (1862). 2:o Formen linsen är sannol. direkt lån av t. linsen, pl. till linse)
Etymologi
[jfr sv. dial. lins o. linsa, f. (i bet. I), dan. o. nor. linse; av t. linse (l. holl. linze), av lat. lens, linsärt]
I. i eg. anv.
1) benämning på (de till människoföda använda) fröna hos växten Lens esculenta Moench; linsärt(er), linsfrö(n); ofta koll.; äv. (numera vanl. i pl.) om maträtt. VarRerV 42 (1538). (Han) förde .. miöl, .. bönor, linze (osv.) .. til spijsning. 2Sam. 17: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: linsärter). Et och et halft qvarter ränsade linsen (lägges i kastrullen). Warg 4 (1755). (Vissa bibeltolkare påstå) at den ärtvälling, hvarföre Esau bortsålde sin först-födslorätt .. skulle bestådt af lins. Gadd Landtsk. 3: 429 (1777). Stuvade linser. Högstedt KokB 377 (1920).
2) om den i södra o. östra Europa inhemska, till ärtväxterna hörande örten Lens esculenta Moench (Ervum Lens Lin.), åkerlins; i pl. äv. om släktet Lens Moench; ss. senare ssgsled äv. om växter hörande till släktet Vicia Lin. Ther war en åker full medh linze. 2Sam. 23: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: linsärter). VetAH 1774, s. 34. LB 2: 388 (1900; om släktet Lens Moench). De allmännast odlade .. baljväxterna äro ärter, bönor och linser. Walin Födoämn. 104 (1906). — jfr DUV-, HÅR-, KLOT-, SÄDES-, ÅKER-LINS m. fl.
II. i bildl. anv. av I 1, om ngt som gm sin (bikonvexa) form påminner om en linsärt.
1) geol. (mer l. mindre) linsformig massa av mineral l. bärgart, inlagrad i annat material. Wetterdal Grufbr. 9 (1878). Platta linser av en tät och hård .. kalksten. SvGeolU Aa 172: 52 (1931). — jfr ALLANIT-, MALM-LINS m. fl.
2) (i fackspr., i sht fys.) ljusbrytande kropp begränsad av två buktiga (konvexa l. konkava) ytor l. av en plan o. en buktig yta. Positiv, negativ lins, lins som sammanbryter resp. sprider passerande ljusstrålar, samlingslins resp. spridningslins. Sammansatt lins, ss. en lins fungerande kombination av två l. flera linser av samma l. av olika ämnen, kombinationslins. En convexo-convex lens. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 12. Olika slag af positiva linser. Fock 1Fys. 301 (1854). Strömgren AstrMin. 2: 60 (1927). — jfr BLÄNK-, CYLINDER-, DIAMANT-, FRAM-, GLAS-, KONKAV-, SAMLINGS-, SPRIDNINGS-LINS m. fl.
3) i sht anat. o. oftalm. bakom pupillen i ögat liggande linsformig kropp som samlar ljusstrålarna, kristallins. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 4. Berg Ögat 100 (1929). — jfr KRISTALL-, ÖGON-LINS.
4) i sht urmak. vid nedre ändan av en pändel fäst, flyttbar linsformig metallvikt, kula (jfr KULA, sbst.3 1 h). Ericsson Ur. 121 (1897). — jfr PÄNDEL-LINS.
Ssgr: A: (II 2) LINS-APPARAT. fyrv. i fyr (se FYR, sbst.1 7): anordning varigm fyrens ljusstyrka ökas av en ljuskällan omgivande, av glasprismor sammansatt lins. SFS 1870, nr 4, s. 19.
(II 3) -ASTIGMATISM. oftalm. beroende på ngn defekt hos kristallinsen. Löwegren Oftalm. 114 (1923).
(I 1) -FORMAD, p. adj. (i sht i fackspr.) = -FORMIG. Fock 1Fys. 78 (1853).
(I 1) -FORMIG. (lins- 1772 osv. linsen- 1746) (i sht i fackspr.) vars form påminner om en linsärt l. (med anslutning till LINS II 2) om en bikonvex lins. Dähnert 180 (1746). 2NF 33: 125 (1921).
(I 2) -FRÖ, n. Lundström Trädg. 89 (1841).
(II 2) -FYR. (i fackspr.) fyr (se FYR, sbst.1 7) med linsapparat. SFS 1870, nr 4, s. 19.
(II 2) -FYRAPPARAT~1002. (i fackspr.) = -APPARAT. NDA 1867, nr 239, s. 1.
(II 2) -GLAS. (†) fys. stycke glas, slipat i form av (o. tjänande ss.) lins; lins (i bet. II 2). De Rogier Euler 3: 152 (1787). Norman GossLek. 211 (1878; på laternamagika).
(II 3) -GRUMLING. oftalm. förändring i ögonlinsen varigm denna förlorar sin genomskinlighet. Löwegren Ögonsj. 295 (1891).
(II 3) -KAPSEL. oftalm. tunn, genomskinlig hinna som omger ögonlinsen. TLäk. 1834, s. 220.
(II 2) -KOMBINATION. fys. sammansatt lins. Nyblæus Fotogr. 15 (1874).
(I 1) -KOTLETT. kok. stuvade linser formade ss. kotlett o. kokta i flottyr. Ekberg Hvad äta? 237 (1899).
-KÄRNA, r. l. f.
1) anat. om linsformig anhopning av grå substans i stora hjärnans stamdel; jfr LINS I 1. ASScF XIX. 10: 10 (1893).
2) oftalm. till II 3, om det centrala partiet av ögonlinsen. Löwegren Ögonsj. 310 (1891).
(I 1) -MJÖL. (Ekenberg o.) Landin 646 (1893).
(I 1) -PUDDING. kok. Ekberg Hvad äta? 238 (1899).
(I 1) -PURÉ. kok. Nordström Matlagn. 113 (1822).
(II 2) -SLIPERI 1004 l. 3~002. abstr. o. konkret. SvD(A) 1922, nr 279, s. 7.
(II 2) -SLIPNING. Strindberg Utop. V (1885).
(I 2) -SLÄKTE(T). bot. släktet Lens Moench (Ervum Lin.). Wahlberg Foderv. 197 (1835).
(I 1) -SOPPA, r. l. f. (lins- 1804 osv. linse- 1749. linsen- 17331832) kok. Egerin Kokb. 7 (1733). Högstedt KokB 377 (1920).
(II 3) -STARR. oftalm. grå starr förorsakad av linsgrumling. Svalin Ordl. (1847).
(II 2) -SYSTEM. fys. sammanfattande benämning på två l. flera i ett optiskt instrument samvärkande linskombinationer. Akromatiskt linssystem, om dylikt system av linser som avser att reducera färgspridning. NF 1: 38 (1875). Roosval Schmidt 24 (1896).
(I 2) -ÄRT.
1) = LINS I 1; vanl. i pl. ApotT 1698, s. 73. Stufvade Lins-Ärter. SvKock. 87 (1837).
2) (†) bot. = LINS I 2. Franckenius Spec. C 4 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
B (†): LINSE-SOPPA, se A.
C (†): LINSEN-FORMIG, -SOPPA, se A.
Spoiler title