SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RIGG rig4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. rig av eng. rig, av ovisst urspr.]
1) sjöt. sammanfattande benämning på allt som finns till väders på ett fartyg (master, rundhult o. tackling, stundom äv. segel); äv. om enbart tågvärket med därtill hörande block o. d. Quennerstedt Resa 185 (1867). Ett fullständigt fartyg .. består af .. skrofvet, mäster, råer och rigg. Lang FinlSjör. 1: 87 (1890). Alla krigsfartyg äro försedda med rigg, d. v. s. en eller flera master, numera hufvudsakligen afsedda för signalers afgifvande. Hägg Flottan 67 (1904). Det var åtta kraftiga män, som bundo sig fast i riggen och ropade. Holmström LändStränd. 1: 31 (1913). Sjömännen klättrade upp i riggen. Grimberg VärldH 8: 120 (1938). — jfr BOGSPRÖTS-, FÖR-, GUNTER-, JURY-, JÅL-, KATT-, KETSCH-, KUTTER-, LATIN-, LOGGERT-, MARCONI-, MESAN-, NÖD-, SEGEL-, SKEPPS-RIGG m. fl. — särsk.
a) i uttr. stående l. löpande rigg(en), om den fasta tacklingen, som stöttar master o. stänger, resp. om det tågvärk som användes vid manövrering av segel o. rår; jfr GODS 4. Oxenstierna Vanderdecken 13 (1865). Öfverse och genomhala löpande riggen. Därs. 65. Den stående riggen göres numera i regeln av wire och sträckes genom vantskruvar. IdrBibl. 12: 78 (1919).
b) i uttr. länsa för riggen, länsa (se LÄNSA, v.1) utan att föra segel. Klint (1906).
c) (i vitter stil, mera tillf.) metonymiskt, om (segel)fartyg (ss. bärare av rigg). Haf, som hundrade riggar bär. Procopé Vers 29 (1909).
2) bildl.
a) (vard.) klädedräkt; kostym. Janson Gast. 126 (1902). ”I den här riggen?” sa jag och tittade ned på mina ridbyxor och dammiga stövlar. Nordström Amer. 215 (1923). Nästa gång man festade i Stockholm så gick riggen åter till juden (dvs. pantlånaren). Rallarminn. 183 (1949). jfr LANDGÅNGS-RIGG.
b) (tillf.) om sjömansmässiga egenskaper o. sjömansmässigt uppträdande. ”Där finns ingen rigg på .. (kustborna)”, sade öborna. Lundh Bleik 9 (1911).
Ssgr (till 1; utom i ssgn rigg-lina sjöt. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till rigga, v.): RIGG-HAVERI. haveri (se d. o. 2) bestående i (större) skada på fartygs rigg. Bland skärgårdskryssarna gjorde en del rigghaveri. SvD(A) 1920, nr 187, s. 7. Svåra rigghaverier. Hägg TretungFl. 244 (1941).
-KONSTRUKTION. SvKryssKlÅ 1935, s. 205.
-LINA, r. l. f. tekn. lina (se lina, sbst.1) av ståltråd (använd bl. a. i rigg). AB 1892, nr 164, s. 4 (för kraftledningar). DN 1918, nr 47, s. 14.
-RITNING. särsk. konkret. Nilsson Skeppsb. 41 (1932).
-SKADA, r. l. f. Tre .. (fregatter) med både riggskador och slagsida. Högberg JesuBr. 2: 129 (1915).
-SKADAD, p. adj. SAOL (1950).
-SKRUV.
1) [jfr eng. rigging screw] = ansättnings-skruv 2. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) [jfr eng. rigger's screw, rigging screw] värktyg i form av en skruvklämma med vilket grov wire skruvas samman för bändsling runt en kaus o. d. SohlmanSjölex. (1955).
-TRASSEL. oordning i fartygsrigg; äv. konkret, om trasslig rigg. Ett par .. fregatter invigda åt undergången .. genom riggtrassel. Högberg JesuBr. 2: 130 (1915). Å däck bredvid riggtrasslets bråte. Dens. Storf. 34 (1915).
Avledn.: RIGGA, se d. o.
-RIGGARE, sbst.1, r. l. m. till 1, om fartyg med så l. så beskaffad rigg; jfr full-, in-, ut-riggare; äv. om från skrovet utstickande spröt l. ställningar o. d. på fartyg; i ssgn ut-riggare.
Spoiler title