publicerad: 2015
hångel
hångel
[håŋ´el]
substantiv
hånglet • ⟨vard.⟩ erotiskt kelande
Singular | |
---|---|
ett hångel | obestämd form |
ett hångels | obestämd form genitiv |
hånglet | bestämd form |
hånglets | bestämd form genitiv |