SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
binda
1binda substantiv ~n bindor remsa som håller fast förband; dam­binda
Singular
en bindaobestämd form
en bindasobestämd form genitiv
bindanbestämd form
bindansbestämd form genitiv
Plural
bindorobestämd form
bindorsobestämd form genitiv
bindornabestämd form
bindornasbestämd form genitiv
2binda verb band, bundit, bunden bundet bundna, pres. binder foga samman el. fängsla med rep e.d.; bildl. göra beroende; fixera t.ex. (ränta för) ett lån​ – Nästan alla sammansättn. med bind- el. binde- hör till 2binda.
Finita former
binderpresens aktiv
binds (bindes)presens passiv
bandpreteritum aktiv
bandspreteritum passiv
bindimperativ aktiv
Infinita former
att bindainfinitiv aktiv
att bindasinfinitiv passiv
har/hade bunditsupinum aktiv
har/hade bunditssupinum passiv
Presens particip
bindande
Perfekt particip
en bunden + substantiv
ett bundet + substantiv
den/det/de bundna + substantiv
den bundne + maskulint substantiv
binda samman binda samman el. (sällan) sammanbinda ngt med ngt
Infinita formeratt binda sammaninfinitiv aktivPresens participsammanbindandePerfekt participen sammanbunden + substantivett sammanbundet + substantivden/det/de sammanbundna + substantivden sammanbundne + maskulint substantiv
binda sig binda sig för ngt lova att göra ngt
Ordform(er)binda sig