publicerad: 2015
balansproblem
bal·ans|pro·blem
substantiv
~et; pl. ~ • till balans 1,2 problem 1
Singular | |
---|---|
ett balansproblem | obestämd form |
ett balansproblems | obestämd form genitiv |
balansproblemet | bestämd form |
balansproblemets | bestämd form genitiv |
Plural | |
balansproblem | obestämd form |
balansproblems | obestämd form genitiv |
balansproblemen | bestämd form |
balansproblemens | bestämd form genitiv |