SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ordningsnummer
ordn·ings|­nummer substantiv ‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren till ordning 4 nummer 1
Singular
ett ordningsnummerobestämd form
ett ordningsnummersobestämd form genitiv
ordningsnumretbestämd form
ordningsnumretsbestämd form genitiv
Plural
ordningsnummerobestämd form
ordningsnummersobestämd form genitiv
ordningsnumrenbestämd form
ordningsnumrensbestämd form genitiv