publicerad: 2015
balanskonst
bal·ans|konst
substantiv
~en ~er • till konst 2 balans 1
Singular | |
---|---|
en balanskonst | obestämd form |
en balanskonsts | obestämd form genitiv |
balanskonsten | bestämd form |
balanskonstens | bestämd form genitiv |
Plural | |
balanskonster | obestämd form |
balanskonsters | obestämd form genitiv |
balanskonsterna | bestämd form |
balanskonsternas | bestämd form genitiv |