publicerad: 2015
balansroder
bal·ans|roder
substantiv
‑rodret; pl. ~, best. pl. ‑rodren balans 1 roder
Singular | |
---|---|
ett balansroder | obestämd form |
ett balansroders | obestämd form genitiv |
balansrodret | bestämd form |
balansrodrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
balansroder | obestämd form |
balansroders | obestämd form genitiv |
balansrodren | bestämd form |
balansrodrens | bestämd form genitiv |