publicerad: 2015
improvisera
im·pro·vis·era
verb
~de ~t • utföra el. åstadkomma utan förberedelse; jfr improvisation
Finita former | |
---|---|
improviserar | presens aktiv |
improviseras | presens passiv |
improviserade | preteritum aktiv |
improviserades | preteritum passiv |
improvisera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att improvisera | infinitiv aktiv |
att improviseras | infinitiv passiv |
har/hade improviserat | supinum aktiv |
har/hade improviserats | supinum passiv |
Presens particip | |
improviserande | |
Perfekt particip | |
en improviserad + substantiv | |
ett improviserat + substantiv | |
den/det/de improviserade + substantiv |