SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ordningsmakt
ordn·ings|­makt substantiv ~en ~er ordnings­makten polisen
Singular
en ordningsmaktobestämd form
en ordningsmaktsobestämd form genitiv
ordningsmaktenbestämd form
ordningsmaktensbestämd form genitiv
Plural
ordningsmakterobestämd form
ordningsmaktersobestämd form genitiv
ordningsmakternabestämd form
ordningsmakternasbestämd form genitiv