publicerad: 2015
raggarbrud
ragg·ar|brud
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ till brud 2 raggare
Singular | |
---|---|
en raggarbrud | obestämd form |
en raggarbruds | obestämd form genitiv |
raggarbruden | bestämd form |
raggarbrudens | bestämd form genitiv |
Plural | |
raggarbrudar | obestämd form |
raggarbrudars | obestämd form genitiv |
raggarbrudarna | bestämd form |
raggarbrudarnas | bestämd form genitiv |