publicerad: 2015
upprorsstämning
upp·rors|stäm·ning
substantiv
~en ~ar • till stämning 2 uppror
| Singular | |
|---|---|
| en upprorsstämning | obestämd form |
| en upprorsstämnings | obestämd form genitiv |
| upprorsstämningen | bestämd form |
| upprorsstämningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| upprorsstämningar | obestämd form |
| upprorsstämningars | obestämd form genitiv |
| upprorsstämningarna | bestämd form |
| upprorsstämningarnas | bestämd form genitiv |


