publicerad: 2015
balansrubbning
bal·ans|rubb·ning
substantiv
~en ~ar balans 1 rubbning 1
Singular | |
---|---|
en balansrubbning | obestämd form |
en balansrubbnings | obestämd form genitiv |
balansrubbningen | bestämd form |
balansrubbningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
balansrubbningar | obestämd form |
balansrubbningars | obestämd form genitiv |
balansrubbningarna | bestämd form |
balansrubbningarnas | bestämd form genitiv |